I skydd av mörkret

Bara för att det blev vintertid förra helgen så är det helt galet mörkt när jag kommer hem från jobb trots att klockan inte har passerat 18.00.
 
Det är helt galet. Jag avskyr mörker...
 
Idag har jag ändå tagit ett steg till på min väg tillbaka med hästarna. Jag har tränat Hisan själv. Men innan ni sätter i halsen så kan jag berätta att jag har tömkört. ;)
 
Jag är ingen höjdare på det där med att tömköra och Hisan är lite svår. Jag brukar därför inte ens bry mig om att göra detta med honom, jag har gjort det förr men det var länge sedan nu. Han blir lätt vinglig om man går bakom och han tolererar lite linor på rumpan... Gissa om det är en bra kombination med att tömköra...??
 
Nu är det ju lite tur att det är lite svalare så det går att ha ländtäcke på, det är bra padding mot linor på rumpan. Jag måste säga att dagens övningar avlöpte över förväntan. 
 
Hisan var först inte riktigt med på noterna och ville inte riktigt gå fram eftersom han inte riktigt hängde med på vad som var i görningen. 
 
Jag praktiserade högljudda smackningar och både travade och galopperade själv runt på en inre volt för att visa honom vad jag menade. Det måste ha sett helt galet ut det vi höll på med men det funkar ju. Och så var vi ute i skydd av den skumma belysningen på paddocken så det gjorde inget att vi var lite smågalna.
 
I skydd av mörkret...
 
Varje litet steg tillbaka är viktigt för mig. Nu skall jag jobba vidare för att komma än fler steg på vägen. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0