Mutad
Det blev pyssel idag i stallet. Lillas man friserades.
Hon är sällan imponerad av sådana tilltag alls, utan ganska så bestämd med vad hon tycker om det.
En liten muta med ett äpple så är det glada toner igen.
Det är mycket snyggare med kortare man tycker jag.
Inte kul...
Jag vet inte om jag tycker att det är så kul att äga bil. Det är bara strul just nu och det kostar massor. Bilen åker ut och in på verkstaden och det blir kris panik och allmänt jobbigt.
Förutom att ha varit på verkstaden en sväng med bilen har jag också varit och besiktigat bil + släp. Jo jo... Roligt nästan jämt.
Bilen gick i vart fall igenom trots allt. Släp går sällan igenom på första försöket enligt min erfarenhet och så var det även denna gången. I vart fall inte när släpet har uppnått veteranålder. I år fyller "gamla Bettan" 34år.
Ingen mening att hänga läpp för det, utan det är bara att hugga i och laga eländet.
Ekipaget ser ju ganska så stiligt ut från sidan i alla fall...
Jag har hur som pussat Lillas mule. Det var positivt i alla fall.
Idag skojade jag till det lite och red rundan åt andra hållet.
Lilla var som vanligt världens bästa häst. Snäll och fin. Vi ökar traven allt eftersom vad jag orkar med. I och med att hon är under igångsättning så är det ju bra för båda parter.
I äi morgon blir det vila för hennes del och min.
Motion
Idag har jag motionerat massor, i vart fall för att vara mig.
Jag har tagit en promenad på en mil på förmiddagen. Sedan har jag skurat hästarnas krubbor ordentligt och sedan avslutat med en ritt på Lilla i en timme.
Jag är helt slut kan jag meddela. Kvar är mina ryggövningar.
Samtidigt som det är jobbigt att försöka komma i form igen så är det härligt att kunna göra saker igen.
Lilla var pigg idag. Jag ökade maten på henne igår och det i kombination med sol och blåst under vår ritt gav en superpigg liten svart häst.
Trots att jag inte är i toppform så är det hanterbart. Älskade söthästen. <3
Fredagsmys
50 minuter blev det runt hela rundan. Jag var lite våglig och testade lite trav i korta intervaller när jag stod i lätt sits. Det kändes helt ok faktiskt.
Jag tajmade ridningen mellan några regnskurar vilket var helt toppen.
Älskade fina Lilla. Hon är så härlig att ha med att göra. Min solstråle. <3
Kväller
Nu är det mörkt på kvällarna igen. Men det går att hinna med att vara ute i lite dagsljus ett par veckor till.
Idag har jag borstat Lilla och pussat mular. Jag har så klart gjort mina ryggövningar.
I morgon får det bli ridning igen och i helgen tänker jag öka på skritten till att omfatta hela rundan där hemma. Det kommer väl att ta typ en timme att ta sig runt tror jag. Så klart kommer rundan att både mätas och klockas.
Snuvad
Jahapp, jag skulle åkt upp till Stockholm i kväll och umgåtts med en kär vän. Men nu bidde det inte så. Alltså känner jag mig lite snuvad på konfekten kan jag säga.
Men efter 10 minuters mys med spinnande katt i knäet här hemma så är det ändå rätt ok.
I förmiddags var jag hos sjukgymnasten och rehabade igen. Rygglyft, benlyft och spända magmuskler övades.
Jag känner att det blir lättare och lättare för varje pass. Det känns ju bra och motiverande.
Resten av kvällen idag kommer jag att spendera som soffpotatis. Ibland behövs riktigt slappa dagar.
Framåt
I kväll har jag och Lilla skrittat genom båda vattenhindren. Ingen jättebedrift direkt kanske. ;)
Hisan har hoppat fem och halva med Marie. Gjorde det väldigt bra idag och avslutade med fyra rundor på 85cm rättupstående uthopp. Det tar sig alltså.
Nu har jag avslutat kvällen med mina ryggövningar. Phu.
Höstlikt
Riktigt kallt var det i morse. Temperaturen nådde inte ens övet 10 grader.
Det är alltså dags att leta upp vantar och tjocktröjor ur gömmorna.
Efter jobbet idag gick jag till mitt första riktiga sjukgymnastikpass.
Det är helt galet vad jag har tappat under de här 12 veckorna. Inte för att jag var någon ultrafit person innan direkt men nu... Jag blir så frustrerad. Jag har tappat så mycket kraft i musklerna. Jag blev ombedd att spänna magen och jag spänner och spänner men det händer liksom inget.
Likadant med ryggen musklerna är antingen stela eller nästintill obefintliga.
Här finns det med andra ord hur mycket som helst att jobba med.
Jag fick lite övningar som jag skall göra dagligen. Det rör sig om benövningar och rygglyft. Allt skall leda till större bålstabilitet för att skydda ryggen.
Jag skrittade även Lilla en sväng efteråt, så nu är jag bra trött i ryggen.
Det hade blåst upp rätt mycket på kvällen så Lilla hade lite vind under svansen och var väldigt pigg och lite tittig. Men det är så skönt med henne. Är hon tittig så vinklar hon huvudet och tittar. Möjligen tar hon ett litet steg åt sidan. Inget hoppande och skuttande här inte. <3
Härlig vy
Jag har verkligen saknat den här vyn.
26 minuters skritt runt terrängbanan blev det idag.
Det känns fortfarande bra i ryggen. Jag planerar inte att öka mängde skritt riktigt än, detta är ganska lagom.
I morgon är det rehabträning som gäller för mig hos sjukgymnasten. Det skall bli intressant att se vad det kommer att bli för övningar.
Jag slängde korsetten jag hade kvar här hemma idag. Det kändes mycket befriande att göra det faktiskt. Som om det var ytterligare ett steg på vägen att bli helt återställd.
Världens bästa Lilla <3
Idag kan det ha varit årets sista varma dag. Så det var den bästa dagen att testa att sitta upp i sadeln igen.
Lilla var som alltid världens goaste och bästa häst. Lugn och fin som alltid trots att hon inte har haft en ryttare på ryggen sedan jag skadade mig.
Lite reflektioner på ritten som var ca 500m runt Warren-Haistings... Det var så där lätt att knäppa på sig benlädren när man inte kan böja sig helt...
Sitta upp från pall är plättlätt men det är värre att hoppa av då man böjer sig fram för att kunna svinga benet över ryggen på hästen.
Jag har lite att öva på helt enkelt. Men jag tror att lugna skrittpromenader kan hjälpa mig att komma tillbaka fortare faktiskt.
Back in The saddle
New in
Inte för att jag vet om det blir någon mer fälttävlansstart för mig och Hisan. Men om det blir så har han i vart fall fin fina skydd att ha på sig nu.
Vi provade dem och gick ut och åt lite gräs iklädda dessa utanför stallet. I övrigt så var detta allt Hisan gjorde idag. Han är väl värd en liten vila.
Lilla tömkördes 30 minuter idag också.
Då kör vi rehabblogg här
Idag var jag på första besöket hos sjukgymnasten.
Tydligen har jag gått och sneat till mig i bäckenet, kanske kom det från fallet, och det gjorde mig stelare än nödvändigt. Nu är jag rättad och det känndes kan jag säga. Som nålstick när hon tryckte.
Sedan fick jag övningar att göra för att öka rörligheten och bålstabiliteten.
Jag skulle böja mig ner långsamt. Sedan ligga på mage och göra rygglyft. Detta för rörligheten.
Jag skulle också tänka på att öva upp magmusklerna, de där långt inne som håller upp och in magen. De har liksom förslappats nu med korsetten som har fått mig att puta ut magen.
Tanken med korsetten var ju att hålla mig stilla men också att ryggkotorna liksom skulle vila på varandra utan att musklerna jobbade. Så jag är hur slapp som helst nu.
Att spänna dessa magmuskler är liksom det man gör när man rider, det är hålla-emot-musklerna. Så det är ju bra att de vaknar lite till liv innan jag hoppar upp på hästryggen igen.
Så nu är det spänna mage och rumpa som gäller i tid och otid, så ofta jag kommer ihåg tills det går automatiskt igen. Detta kan jag ju göra när jag står, går eller sitter och gör annat. Praktiskt.
Idag har jag tömköra Lilla igen i skritt. Det blev 30 minuter den här gången.
Vi gör en smygstart
Jag och Lilla hat smygstartat idag. 20 minuter skritt på töm.
Lilla var superpigg och hade gärna travat. Men det finns inte på kartan. Inte ens en matte i superkondis hade kunna hänga med i hennes jogg springandes...
Nu är ju Lilla en ängel så säger matte skritt så är det skritt som fäller oavsett vad en liten svart häst vill.
Jag är i vart fall mäkta nöjd med att göra något relativt vettigt med hästarna.
Begränsad
Jag leker med tanken...
Visst borde jag kunna hoppa upp på min svarta springare och rida redan? Jag kan ju sitta, stå och gå utan bekymmer. Jag känner nästan ingenting i ryggen så här långt vilket är fantastiskt.
Men sedan tänker jag på det där med att komma upp på och av hästen...
Då är det inte så självklart längre. Faktum är att jag inte kan knyta mina skor stående själv...Vilken vuxen människa har problem med det liksom? Så alltså att böja sig fram i upp- och avsittningen skulle kunna vara ett aber...
Så fruktansvärt frustrerande.
Det här med att ta det lugnt och vänta är verkligen inte min starka sida...
Fri!!
Idag åkte korsetten av! Vilken frihet,
Men ryggen kommer att behöva mycket rehab innan den är som vanligt igen. Jag har första besöket inbokat hos sjukgymnasten på onsdag. Det skall bli spännande att se vad de har att säga.
Jag funderar också på när jag skall våga mig upp i sadeln igen. Jag har lite planer för hösten som jag inte riktigt vet om det går att genomföra. Förhoppningsvis vet jag mer efter besöket nu i veckan.
Så här känner jag mig idag. :)
Busfrön
Hisan har fått gå själv sedan han skadade sig i maj. Först för att han skulle ha boxhage och sedan för att han inte skulle busa iväg för mycket under rehabiliteringen.
Lilla skulle gå själv i en vecka efter sitt senaste besök hon veterinären. Den veckan har nu passerat med råge så i och med att jag hade utsläppet så fick de två gå ihop igen.
Det et fanns inte mycket begränsningar på busfröna. Lilla gjorde helt osannolika hop där hon från stillastående gjorde 180 graders vändningar på stället. Det såg riktigt fränt ut.
I hagen får man syssla med sådant om man är häst.
Tyvärr ville inte riktigt kameran fokusera på buset...
Lite kul är bilderna ändå trots oskärpa. :)
Snart bara en dag kvar
På måndag blir det läkarbesök och då skall jag kunna ta av den förhatliga korsetten. Så lite drygt en dag kvar nu.
Idag har jag följt med min kusin på distanstävling igen. Denna gången i bokskogen vid Torup. Det är ju nära och bra.
Kusinen och fina Morgan gjorde ytterligare en bra ritt och kom in på minimitiden +14 sekunder. Med det var hon först över mållinjen i klassen.
Morgan var lugn och fin och det var kul att vara med på tävling även om jag inte tävlar själv. Dock känner jag hur jag blir sugen på att få tävla själv igen... Nästa år så...
Nu i kväll har jag haft lite quallity time med Lilla i stallet. Jag har borstat där jag kan utan att böja mig och jag har kramat och pussat. <3
En knapp vecka kvar
Nu är det under en vecka kvar tills jag får ta av korsetten. Jag känner mig hyfsat "normal" i ryggen om än mycket stel i musklerna. Men det går ju att jobba upp igen.
Lilla har fått nya skor idag och nästa vecka har hon vilat klart och skall igång så smått igen. Vi får se hur vi lägger upp det. Jag vill ju gärna rida men jag vet inte riktigt hur tidigt jag kan det. Vi får se.
Hisan sköter sig och blir enligt uppgift från de som rider honom idag starkare i sitt bakben hela tiden.
Nästa vecka skall det bli mer fart på vad jag gör runt hästarna och då blir uppdateringarna roligare också.
VM-feber
Rolf-Göran Bengtsson har kvalat in till hästbytarfinalen i VM!! Hur stor är inte det?
Jag kommer att hålla tummarna tills de blir blå i morgon och troligtvis kommer jag inte heller att kunna andas när han rider...
Sedan är det travderby också. Så morgondagen kommer att bli hästig även om det innebär väldigt lite hands-on för min del.
Jag har borstat på Lilla idag och pussat henne på mulen. <3
Även Hisan fick sig så klart en puss också.
Vi har haft helt underbart väder här idag och en annan positiv grej är att bilen har fått komma hem från verkstaden. Nu får den hålla sig utan en massa bekymmer ett riktigt långt tag (gärna för evigt) för det är inte kul med trasig bil.
Lite nytt
Uppdateringarna är inte så frekventa. Men sedan har jag ganska så lite att berätta.
Men i onsdags kom Lilla hem igen.
Vi tog vägen förbi veterinären för en extra check.
Hon kommer att vila fram till jag är fri från min korsett sedan är tanken att jag skall kunna skritta igång henne själv.
Jag vill ju helst börja att rida henne före Hisan. Hon är liksom så mycket lugnare bara i sig själv.
Jag tycker att det är härligt att ha henne hemma. Jag har vekligen saknat att se detta ansiktet sticka ut över boxdörren.
Hisan jobbar på bra och enligt uppgift blir han starkare och starkare i sitt bakben.
Det är så svårt att bara stå bredvid och titta på honom och se hur han jobbar. Jag är van vid att känna. Men det är lärorikt.
Jag filmar mycket för att ha något att jämföra med. Filmerna är mest för min egen skull och inte något att visa upp men det skall bli spännande att jämföra första ritten med en ritt om en vecka då hans rehab i princip skall vara klar.
Jag skall försöka ta mig i kragen och uppdatera lite mer. Framför allt när det blir mer aktivitet från min sida. 10 dagar kvar nu!!!
