Begränsad

Jag leker med tanken...

Visst borde jag kunna hoppa upp på min svarta springare och rida redan? Jag kan ju sitta, stå och gå utan bekymmer. Jag känner nästan ingenting i ryggen så här långt vilket är fantastiskt. 

Men sedan tänker jag på det där med att komma upp på och av hästen... 
Då är det inte så självklart längre. Faktum är att jag inte kan knyta mina skor stående själv...Vilken vuxen människa har problem med det liksom? Så alltså att böja sig fram i upp- och avsittningen skulle kunna vara ett aber...

Så fruktansvärt frustrerande. 

Det här med att ta det lugnt och vänta är verkligen inte min starka sida...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0