Återkomsten till den forna tävlingsformen

I lördags var det dags för ytterligare ett stort steg på min återkomst på tävlignsbanan med Hisan.

Vi åkte till Åsbos tävlingar. Det är rätt långt att åka dit men tävlingsbanan är fin så det är värt de milen. Vi började med att hoppa 1m-klassen. Så här långt har jag valt att bara rida avdelning B. Tanken bakom detta är att komma tillbaka till gammal form och sedan rida mot klockan, inte sitta och stressa upp mig själv med att rida fort för att "vinna" i det här skedet. I stället ligger fokus på att rida väl och hitta tillbaka till form och dessutom skall det vara kul.
 
I första klassen stämde det fantastiskt. Det kändes lätt och roligt. Hisan tog tag i hindren och var inte i en bom. Det ledde till en felfri runda och en snygg rosett.
 
Det blåste halv storm så stäng av ljudet på filmen!!
 
 
Dagen var inte slut där utan vi stannade för att rida 1.10-klassen med. Nu börjar vi verkligen närma oss den nivån vi har som mål. Det är bara 10 cm kvar.
 
Jag stirrade upp mig lite eftersom det var lite högre. Första anridningen på oxern på framridningen mesade jag vilket ledde till ett stopp. Men sedan kom jag på bättre tankar och då hoppade Hisan väl igen.
Som tur var hade jag min tränare Tord på plats till den här klassen. Utan hans hjälp hade jag säker ballat ur, men nu kunde jag fokusera igen.
 
Inne på banan gick det till en början helt super. Hisan hoppade så fint och var inte i en bom. Till hinder nummer 6 som var en kombination hade vi ett missförstånd. Jag följde inte planen fullt ut och Hisan trodde att vi skulle hoppa 8:an baklänges. När jag då tyckte att vi skulle hoppa kombinationen i stället så blev han helt ställd. Det lädde till ett förargligt stopp. Dåligt ridet av mig och på nästa försök hoppade han super. Resten av banan gick också super. Sista hindret föll tyvärr, men det var en väldigt parallell också så den var extra svår. Inget jag grämer mig över. Stoppet däremot, det får jag ta på mig själv och jag är lite sur över det. Jag kan bättre!
 
 
Det som ändå var bra var känslan i övrigt. Jag kommer att gå rakt in på 1.10 vid nästa start. Jag kan det här. Hisan med. Det är bara min hjärna som skall ställa om sig till att begripa att vi faktiskt kan vara där vi var tidigare. Hisan suger på hinder vilket är en fantastisk känsla. Vi har roligt och vi skall ha roligt tillsammans på tävlingsbanan. Snart är vi tillbaka där vi var innan och nästa start skall vi inte ha några missförstånd. Råkar vi riva någon bom så må det vara hänt men vägringar behöver vi inte. Vi kan det här min fantastiska häst och jag!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0