Hisan betyder häst

2015 är nu snart slut och det är dags att summera.

 

För Hisans del hade jag som mål att komma tillbaka till gammal god form och tävla 1.20. Vi kom nästan ända fram. Jag hann rida en P&J på höjden innan jag bröt foten. Allt som allt hade vi en bra tävlingssässong även om jag kanske red lite väl många 90cm och stressade lite upp i höjd efter det.

 

För 2016 är planen det samma. Vi skall tillbaka till 1.20 och vara stabila där. Om vi sedan ändrar målen får jag ta ställning till senare. Jag förväntar mig att kunna komma igång med hoppningen runt slutet av februari och kanske blir tävlingsstarterna lite framflyttade på grund av mig. Jag tänker inte göra upp några planer för tävlande förrän jag vet hur det blir med foten. Inte lönt att stressa. Jag hoppas även att vi kan starta en sommarfälttävlan och göra ett bättre resultat där än förra året. Jag tänker vara bättre förberedd, i alla grenarna. Men prio ett är hoppningen som alltid. Ett beslut som jag tar här och nu är att inte försöka tävla långt in på hösten. När utesässongen är över lägger vi tävlingarna på hyllan.

 

För Lillas del nådde vi en start i Unghästfinalen. Det var ett stort mål. Tyvärr kom vi inte i mål där men vi blev flera erfarenheter rikare. Till kommande år kommer jag lägga upp träningen annorlunda. Jag hade även en tanke om att kanske kunna komma till start inom travet också. Tyvärr grusades det brutalt av min fot. På ett sätt är det skönt att det inte var något som drabbade hästen som gjorde att det inte blev av.

 

För 2016 har jag som mål att rida 80km med Lilla. Men vi skall börja med att träna backar och köra någon CR40/50 innan vi går ut på längre distans. Kanske siktar vi på Unghästfinalen 6års... Det kommer att kräva toppform av mig och häst. Kanske... Jag har nog tänkt att försöka träna och kanske starta något travlopp också. Om hon fixar det. Det får bli en satsning som startar i februari eller likanade i så fall. Just nu ligger vi lågt och tränar lite lugnt hemma som ni säkert läst. Jag hinner inte få upp hennes träning förrän närmare då och utan rätt grundträning blir det inget travande på bana. Jag är för rädd om henne för det.

 

Summering av 2015 i film.

 

 

2016 kommer att innebära en allt större satsning på jobb framför häst. Det kommer att bli ett pussel att få det att gå ihop kan jag lova. Men min tro är att om man vill så går det. 

 

Jag har på känn att det kommer att bli ett bra och spännande år som vi har framför oss.

 

Gott Nytt 2016!

Trots att jag är ledig blev det en sen kväll i stallet i kväll. Det blåser snålblåst och temperaturen är bara någon grad så det var inte så särskilt trevligt rent vädermässigt. Tur att hästarna var desto mysigare att ha med att göra. 

 

I mörkret och blåsten var det bara ridhuset som gällde i kväll. Lilla fick ett rent skrittpass. Hon blir bättre och bättre på att förstå vad jag vill när jag ber henne att flytta rumpan. Hon blir också bättre på att skritta lugnt. Idag låg där dessutom bommar i ridhuset. Lilla fick därför gå i serpentin runt för sätet och skritta över travbommarna. I morgon skall hon få jogga i vagn i stället. Omväxling förnöjer, en dag skritt en dag snabbare trav.

 

Hisan fick också gå över bommar, men i trav och galopp. Det är så pass roligt han och jag kan ha med bommar just för tillfället. 

 

Sjukt nöjd med att jag faktiskt hann med att rida ut båda hästarna idag innan mörkret föll, eller i vart fall innan det blev bäckmörkt...

 

Jag spänderade hela förmiddagen med att bråka med min dator. Målet var att göra den årliga hopklippet av årets filmer. Jag gör detta mestadels för att påminna mig själv om alla bra stunder. För så här precis efter en större skada känns det inte rikigt så där jättepositivt men om man summerar så är det många ljusa stunder som har passerat. Det är väldigt nyttigt om att påminna sig själv om detta. Filmen kommer i ett eget inlägg lite senare. Det kommer att ta en stund att ladda upp den på Youtube.

 

Lilla red jag runt Granelundshallen och resterande tillhörande runda. Hon var pigg. Låg på i handen lite mer än jag önskade på slutet på den delen som går över galoppbanan. I övrigt så var hon perfekt med mig. Hon är lite mer sugen på att spurta än vad jag vill låta henne göra än.

 

Hisan fick gå på galoppbanan precis innan mörkret föll. Jag är sjukt nöjd med att jag orkade stå i fältsits i två varv. Banan är annars bitivis under vatten. Något annat skulle man inte kunna vänta sig efter så mycket regn som det har kommit på sistonne. Nu utlovas det dessutom minusgrader i antågande. Det kommer att innebära ridning enbart inomhus. Skånsk vinter i ett nötskal...

Jag var hos min sjukgymnast igår och fick en behandling. Efter veckorna på kryckor och olika långa ben i och med gipset så var jag så sned. Och när till och med jag med min knasiga kroppsuppfattning inser hur sned jag var så är det snett. Balansen var knas, ena benets längd var knas. Ja ni hör... 

 

Efter behandlingen var jag helt slut. Jag var helt enkelt tvungen att ta en lur i soffan. Hur knepigt är då inte det?

 

Ridningen i går gick väldigt bra. Först ut var Lilla inridhuset. Passet blev lite liknanade det dagen innan med den stora skillnaden att hon faktiskt följde de hjälper som jag gjorde med sitsen. Kan ju kanske bero på att bäckenet inte längre var låst då. Lilla söthästen skall få röra på sig ute idag. Om det blir i vagn eller under sadel bestämmer jag när jag kommit ut och känt på temperatur... Det är kyligare nu och det blåser. Det kan alltså blir superkallt (skånsk kyla...).

 

Hisan kändes också superbra. Vi dristade oss till att vara i glasridhuset igår. Det är lyx att få ha det stora ridhuset alldeles för sig själv. Vi gjorde vändingar i skritt, fattningar av trav och galopp och försökte hitta tempot i galoppen. Jag tyckte att vi fann den. Jag jobbade massor med mig själv att inte glömma bort magen genom hela passet. Det gav fint resultat. 

 

Två små ljuspunkter som har lite med hästeriet att göra: jag lyckades få på mig mina höga gummistövlar. Ett måste under skånsk vinter men som inte fungerar för att jag inte har kunnat flexa foten framåt ordentligt. Nu kunde jag! Grej nummer två: jag har kortat upp stiglädren två hål redan från hålet längst ut. Det tar sig!

Hisan har fått hoppa idag. Min vän Marie satt i sadeln. Jag är nöjd med hans träning. Till en början var han lite tveksam vilket inte är så konstigt då det blev lite tokigt när vi hoppade sist. Det var ju då jag for av och bröt foten.

 

Vi var i ridhuset i Kävlinge och hoppade. På vägen dit trampade Hisan runt i släpet så som han kan göra ibland. Tänkte inte så mycket på det då han stod lugnt och fint efteråt. När vi öppnade vid ridhuset så hade båda bommarna bak gått sönder. Hur knepigt är inte det? Den ena var fästet av på och den andras fäste var böjt. Ingen åverkan på varken väggar eller häst... Nu går jag köpa nya...

 

Jag red lite "dressyr" i skritt på Lilla i ridhuset efteråt. Mestadels skritt och lite fokus på att gå innanför med bakdelen. Snart blir embryot till slutan till något som mer kan liknas vid ett par steg sluta tror jag minsann. Snart så!

Julstämningen infinner sig inte riktigt. Det är lite för varmt ute, nästan midsommarväder. Egentligen misstycker jag inte så mycket. Det är skönt att kunna vara i stallet utan långkalsonger under ridbyxorna och skönt att inte frysa häcken av sig. Framför allt då man sitter i vagn och kör häst.

 

Oavsett väder och vind vill jag passa på att önska de som läser en riktigt god jul!

 

I tisdags gjorde jag och Lilla ett skrittarbete i glasridhuset. Vi övade på att ta korta steg. Dessa kortare steg skall  sedan bli så bäriga som möjligt. Det går inte att ta lååånga kliv och stressa på och samtidigt bära, då skjuter man bara på. Lilla är jättebra på att skjuta på. Travare är fenomenala på det. 

Igår gjorde vi tvärt om. Då red jag ut och hon fick springa på. Skönt sa den lilla svarta. Bitar av ritten gick i distanstävlingsfart. Vi längtar båda till våren då vi kan ut på banorna igen. Men fram till dess så skall jag komma i form (så fort jag kan röra mig ordentligt vill säga). De långa lädren stör mig när jag rider. Annars så är de ledade stigbyglarna bra mycket skönare än de specialbeställda distansstigbyglarna som jag har...

 

Hisan gick ett galopparbetespass i det andra ridhuset i tisdags. Det blåste en hel del och jag ville rida i den skyddade verkstaden som det är där inne. Hisan kändes fin. Jag provade att stå i fältsits men i svängarna var det ingen höjdare för foten. Det är stor skillnad på fältsits i trav och galopp. Det blir mycket större belastning i galoppen och det är jobbigare att hålla foten stabil. När man har en kroppsdel fixerad under en period så är det först och främst det som man tappar. Styrka och stabilitet, men det kommer.

Igår red jag ut Hisan. Ja, ni läste rätt. Jag RED UT! Det borde inte vara en stor grej men det är det. Hisan kan lätt bli hoppig ute, i vart fall så här års, så jag har dragit mig för det. Men nu tänkte jag att det var väl självaste, om det inte skulle gå. Och det gick. Lite för långa läder för att jag skulle vara helt bekväm men de skall kortas upp successivt. Jag tänker mig ett hål i veckan eller så. Sedan när de är korta nog så kanske jag kan börja fundera på att hoppa igen. Jag skall ha tålamod (nytt mantra).

Det där med foten går verkligen upp och ner. Idag var det ingen bra "fotdag". Det blev nog lite mycket igår... Jag fick sitta med foten i högläge på jobbet för den svullnade så dant. Allt blir liksom värst när man sitter still. Rör jag på mig så känns det inte alls så.

 

Jag red ändå Hisan i ridhuset i kväll 40 minuter blev det. Sidvärts och kantiga volter var vad vi sysslade med idag. Lilla fick vila idag för mer än en häst mäktade jag inte med. I morgon blir det tvärt om i upplägget. 

Idag fungerade det att rida lätt igen. Tänk att en så liten sak kan göra en så glad. 

 

Jag började med att rida ut Lilla. Först blev det fältsits i trav. Jag tror att det är så jag skall göra ett tag framöver. För när man står i fältsits så gungar man lite i vristen, och gunget mjukar upp. Sedan går det bra att rida lätt som är en större rörelse för vristen. Lilla och jag busade lite och hon fick kliva på lite i traven också. Foten fixade det och Lilla var glad över att få sträcka lite på sig.

 

Sedan red jag även Hisan. I hoppsadeln!! Men med stigbyglarna på det längsta läget. Jag har ledade stigbyglar på hoppsadeln och det var väldigt mycket bekvämare kan jag säga. Svikt är bra. I hoppsadeln kände jag mig säkrare och kunde rida Hisan med så pass mycket självförtroende som behövs. Mycket galopparbete blev det och min käre herr Häst kändes fantastisk. Jag är så nöjd med att vara tillbaka så här långt med ridningen. Det är mycket kvar men detta var en fantastisk milstolpe. 

Hoppsan, det blev ett litet glapp i uppdateringarna här på bloggen. 

 

I onsdags var jag uppe i Stockholm över dagen med jobbet och jag formligen däckade efteråt. Att åka upp över dagen innebär att stiga upp okristligt tidigt och därför tar det ett par dagar att komma tillbaka till normalt vaket tillstånd på kvällarna.

 

I onsdags skrittade jag Lilla i ridhuset. Hisan fick vila. Lilla och jag övade på embryon till sluta. Slutor var annars målet med ridningen för den här vintern. Fast nu ligger vi lite efte planen, men ingen brådska, vi kommer att hinna i fatt. Varför slutor undrar säkert någon? Vi skall ur slutan kunna få till riktiga galoppfattningar som inte innebär att trava fort och välta över till galopp. Galoppfattningarna är dock ett väldigt långsiktigt mål. Just nu är vi nöjda med att baken går ett steg innanför åt det håll som piloten önskar något steg så där. Jag testade även att trava lite. Två varv i ridhuset mäktade foten med innan det gjorde för ont. Lite längre än vad jag pallade gången innan så lite framsteg gör vi...men det går så låååångsamt...

 

I torsdags var det Hisans tur igen. Den här gången valde vi skolridhuset framför glasridhuset. Det är mer instängt i skolridhuset. Det är små fönster och på långsidorna finns där stallar precis utanför.mdet gör att det är väldigt ljudisolerat. Alltså inga stimuli som kan trigga pigg Hisan till bus. I glasridhuset är det massa ljud och man ser ut... En massa triggers med andra ord. Just nu vill jag inte ha triggers. Tills jag återfår min flexibilitet i foten så är jag tyvärr lite mesig. Mesig Ullis medför att jag inte vill ha en överdrivet hoppig Hisan, en glad och pigg Hisan är lätt lite hoppig så där bara av farten. Kan jag bara rida med hoppläder igen så är det inga problem, men just nu går det inte.

 

Jag har fått en massa stärkande övningar av sjukgymnasten för att både återfå flexibilitet och styrka i vristen men jag vill ju helst att det skall vara som innan redan nu...

 

Hisan skötte sig bra i ridhuset och jag var nöjd med passet. Själv fick jag jobba mig svettig. Hisan tog inte i så mycket,..

 

I går fredag fick båda hästarna vila. Fredagskvällar är det lättast att göra så oavsett trasig fot eller ej.

 

Idag har jag kört Lilla. Hon var en krutdurk och vill gärna springa på en massa. Hon får dock fortfarande ta det ganska lugnt eftersom hon har vilat. Under min julledighet skall jag trappa upp hennes träning igen när jag kan vara i stallet i dagsljus.

Hisan var också med, Camilla red honom. Han var nog i lite piggaste laget. Nästa vecka får jag försöka träna lite mer målinriktat med honom. Om nu bara foten vill...

 

Båda hästarna blev friserade idag. Lilla var inte alls överens med mig om att hennes hår skulle klippas kort. Hon blir jättesur. Det är bara på nåder som jag får borsta manen på hennes så när saxen kommer fram blir hon sur. Tonårsfasoner...

... och kallt. Hisan var därför piggelin. Lite för pigg på slutet även, i vart fall för mig just nu. Allt för lite ridtimmar efter att gipset tagits av i kombination med dressyrsadeln som jag inte riktigt känner mig bekväm i ger inte direkt en kaxig matte. Till helgen skall jag prova att trava i hoppsadel igen. Men då på Lilla tror jag. Jag vill ha min balans i de korta lädren om vissa hästar skall vara pigga och glada i överkant. Men med smärta i vristen blir det varken kaxigt eller någon balans att prata om. Just nu bör jag inte ramla av heller så det är därför jag är lite harig...

 

Hisan fick göra övningen vi gjort med Linda där han får samlas ihop för att sedan kunna längas ut på nytt. Mestadels för att komma åt det jag inte alls kom åt på dressyrträningen i söndags. Han vill inte länga överlinjen så som önskvärt är. Så en till en början motig häst med huvudet i det blå blev tillslut en pigg rackare i väldigt trevlig form. Jag funderar dock starkt på att tömköra nästa pass för att kunna vara lite kaxig från marken. 

 

Igår fick Lilla nya skor och jag var hos sjukgymnasten. Det var precis lagom med övningar för mig så hästarna fick vila.

Nu skall det bli lite mer fart här på bloggen för nu tar det fart runt hästarna igen. Idag har jag tränat båda helt själv. Det är första gången sedan benbrottet som jag kunnat göra det. Vilken milstolpe!

 

För att gå från noll till hundra så där direkt så hade jag bokat en träning för den tyske tränaren Kurt idag. Kanske tog jag mig lite vatten över huvudet när jag gjorde det. Jag har ju bara suttit på Hisan en gång innan i veckan och då kollade jag i princip bara av att benet pallade alla gångarter. Nu blev det 45 minuters drillande i dressyr. Jag insåg i vart fall att jag kunde klara det. Benet "höll" för det. Men i övrigt var det inget toppenpass direkt. Stackars Kurt försökte få ordning på tempo, bjudning och en något matt ryttarinna. 

Får jag bara till lite mer ridning så skall nog det komma tillbaka men allt tar ju tid och jag är sjukt otålig. Dessutom får jag inse att jag nu något ofrivilligt blir "dressyrryttare" ett tag framöver. Sjukgymnasten får hjälpa mig med övningar för att bli stark och stabil i foten så att jag i vart fall kan få rida markarbete i min älskade hoppsadel.

 

Efteråt körde jag Lilla en sväng i skymningen. Hon gick ett kortare pass blandat trav och skritt. Ett sådant pass som jag hade velat rida med henne igår men då jag upptäckte att lädren var för korta på sadeln för att jag skulle palla annat än skritt. Det är väldigt bra att ha en inkörd häst när man själv är konvalescent. 

Solsken idag, vad passar då bättre än en skrittrunda. Just nu är det det jag kan göra uppsuttet i vart fall på Lilla. Jag har så långa läder som jag kan ha på hennes sadel och då är skritt max för tillfället. Jag provade att trava men se det klarade inte foten av än. Jag får prova igen om någon vecka.mdå har jag säkert fått mer stabilitet och styrka så det går. I dressyrsadeln gick det ju att trava. Men den är Hisans och jag tycker inte att den lämpar sig så bra för uteritt, i vart fall inte för mig och på Mr Häst.

 

Vi skrittade en timme i vart fall vilket var väldigt trevligt i det fina vädret. 

 

Idag var Lillas ben fint igen. Det var ett lurigt sår hon hade som gav svullnaden. Lilla fick en oplanerad vintervila på en dryg vecka. Men i slutändan har det nog bara gjort henne gott. Hon är "hård", har hög smärttröskel, så att hon vilar för vad som för ögat bara verkar vara ett sår är enbart för att jag inte vill att hon bara skall bita ihop och knata på. Just därför fick hon också gå själv i hagen ett par dagar, enbart för att tvingas att ta det extra lugnt. Så elak är jag som matte. Igår hade hon tröttnat på att gå själv, ett tecken på att hon vilat nog.

 

En lång historia kort, jag skrittade henne därför uppsuttet idag. Lugna aktiviteter på hästryggen tror jag bara är nyttigt för min fot. Den får svikta lite lugnt i stigbygeln av hästens gång och jag får dessutom stretcha lite i och med att jag har foten i en annan vinkel i stigbygeln mot när jag går.

 

Lilla skötte sig så klart prickfritt trots att hon var enormt pigg efter vilan. Hon är inte en söthäst för inte.

 

Hisan var med ute då Lillas medryttare red honom. Lite omvända roller helt enkelt.

 

Det skulle gjort sig fint med en bild men svart häst i decembermörkret gör sig helt enkelt inte alls bra på bild...

Idag kom gipset av. Jag kunde inte riktigt förmå mig att vänta längre än så, jag ville se om foten klarade ridning. Något jätteseriöst pass blev det inte. En av mina medhjälpare red förs och jag satt upp efteråt och kände hur det kändes i alla gångarter. Men det funkar bra med långa läder i dressyrsadel så det får det bli tills jag fått upp mer styrka och flexibilitet i fotleden så jag kan rida med kortare läder och stå i fältsits. 

Hon som gipsade av sa att det brukade ta ungefär lika lång tid att komma tillbaka som jag gått med gips. Så fram emot slutet av januari kan jag kanske vara där. Sedan är frågan när jag känner mig mogen för hoppning igen. 

 

För övrigt var det helt underbart att kunna köra bil igen, för att inte tala om fotbadet och den långa duschen utan påse på foten i kväll.

 

Bortskämd häst den här...

 

Hisan fick en genomgång till idag. Den var inte riktigt planerad från början då det gärna får gå ett par månader mellan behandlingarna tycker jag. Men något bus hade han hittat på de dagarna då det var snö och is förr förra veckan. Exakt vad vet han bara själv. Men massören hade en teori om att han gått ner på knä eller något liknande, det har i vart fall inte skett under ryttare så det är något eget hittepå. Några skråmor finns inte att hitta på Hisan, men han var bra stel i sina muskler i bogarna och strax bakom. Lilla busehästen.

 

Skönt att någon kommer och fixar till ömma muskler och stela kroppar, även om jag vet av egen erfarenhet att själva behandlingen sällan är så behaglig just vid utförandet. Bättre blir det efteråt.

 

Lite drygt ett dygn kvart tills jag blir av med mitt gips nu!

Fyra dagar kvar med gips på foten. Jag kör stora nedräkningen här.

 

Skånsk vinter bjuder annars på rusk delux. Storm blandat med regn på tvären. Nu har vi ju bara en mild variant av storm här, Helga drog norröver. Men vi hade Gorm på besök i slutet av förra veckan. Jag sitter mest inne och beskådar vad moder natur hittar på utanför. Jag är inte alls nöjd med det arrangemanget men det för säkert något gott med sig i slutändan. Kanske lär det mig att ha mer tålamod och att ta det lite mer lugnt.

 

Det blir ingen körning av Lilla den här helgen. Det har jag ändå kunnat se fram emot de tidigare helgerna. Men hon har dragit på sig ett sår på benen som gett en svullnad. När sådant händer är det bäst att ta det lugnt. Men jag kan avslöja att fröken svart inte heller är så nöjd med det. Hon får dessutom gå själv ett par dagar för att ta det extra lugnt. DET är hon absolut inte nöjd med alls. Vi är nog rätt lika min lilla söthäst och jag.