Tjoho!

Idag fungerade det att rida lätt igen. Tänk att en så liten sak kan göra en så glad. 
 
Jag började med att rida ut Lilla. Först blev det fältsits i trav. Jag tror att det är så jag skall göra ett tag framöver. För när man står i fältsits så gungar man lite i vristen, och gunget mjukar upp. Sedan går det bra att rida lätt som är en större rörelse för vristen. Lilla och jag busade lite och hon fick kliva på lite i traven också. Foten fixade det och Lilla var glad över att få sträcka lite på sig.
 
Sedan red jag även Hisan. I hoppsadeln!! Men med stigbyglarna på det längsta läget. Jag har ledade stigbyglar på hoppsadeln och det var väldigt mycket bekvämare kan jag säga. Svikt är bra. I hoppsadeln kände jag mig säkrare och kunde rida Hisan med så pass mycket självförtroende som behövs. Mycket galopparbete blev det och min käre herr Häst kändes fantastisk. Jag är så nöjd med att vara tillbaka så här långt med ridningen. Det är mycket kvar men detta var en fantastisk milstolpe. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0