#faceyourfears2015

Rädslor och rädslor... men jag kan erkänna att jag inte varit så värst avslappnad i sadeln på sistone. Jag är inte rädd för att rida i säg men jag är rädd för att jag skall trilla av och skada mig igen. Kanske inte så konstigt efter vad jag råkade ut för förra sommaren. 
Men nu är är det ju så att man inte kan bli av med en rädsla utan att utsätta sig för den. Så att inte rida förbättrar ingenting. 
 
Nu hade ju Hisan och jag en liten incident i december som höll på att sluta illa då han krockade med bussen och sedan dess har jag inte ridit ut på honom. 
Idag var det så galet fint väder att jag bara var tvungen att rida ut. Jag kunde liksom inte med tanken på att vara inne i ett ridhus, och så här års måste man ta tillvara på de fina dagarna. Det går inte så lätt att veta när nästa kommer, det kan dröja länge. 
Så därför var det dags att ta tag i den där rädslan och rida rundan som blev galen sist. Jag hade i och för sig sagt att jag skulle vänta med att rida ut tills min AirShell-jacka kom men nu fick det bli jockeyvästen i stället så att jag inte kände mig för låst. Mitt mål var att ha en avslappnad Hisan och en trevlig tur. Nummer ett var att inte tvinga honom till enbart skritt utan att hålla tempo. Han brukar gilla det bättre och nu är inte läge att ta några fighter Om rundan skall vara avslappnad. 
 
Så tempo fick det bli. Vi travade nästan hela vägen och lade dessutom in två korta galopper. Det blev heller ingen lång runda utan bara runt terrängbanan, hela 20 minuter var vi ute. Men målet blev uppnått, och det var hela grejen. 
Vi hade det mysigt i solen och tog oss runt på halvlång tygel helt utan krav i alla gångarter och jade det mysigt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0