Rymling

När jag kom till stallet i fredags hade Lilla sprängt trådarna i hagen. Elen fungerade inte så det var säkert bidragande, men jag undrar om hon inte hade blivit skrämd av något för att forcera staketet så där.
 
Hon hade inte en skråma eller svullnad någonstans. Det enda jag hittade var att hon trampat av sig ena skon, men det är ju lätt fixat.
 
Då tristessen av att gå själv och vila två dagar kan ha varit bidragande så följde jag planen och körde lite dressyr i ridhuset. 
Lilla var på dressyrhumör och passet blev bra. Hon var mjuk och fin och följde mina hjälper. 
 
Hisan vilade i fredags. När jag tränar hästarna själv så kommer det endast bli en häst som tränas per vardagskväll. För Hisans del passade det bra med vila helt enkelt.
 
Igår medverkade Lilla i körskola. Hon var väl inte riktigt nöjd med det tilltaget men fick foga sig. 
 
Dels så fick hon stå inne tills staket och el var fixat och sedan tyckte hon inte att det gick fort nog att skritta på körplan. I vagn springer/joggar man ju...
 
Hon uppförde sig som alltid men under mild protest om man säger så. Efter körskolan så fick hon jogga ett par kilometer för att bli mer tillfreds.
 
Hisan fick gå ett pass i skolridhuset. Vi var själv igen så det blev ruter och mycket galopp. Jag filmade mig själv lite så nu har jag en hel del att fundera över med sitsen igen. 
 
Visst är det märkligt och frustrerande att det sällan ser ut så som man tycker att det känns när man bara slår en blick i ridhusspegeln emellanåt... 
 
Jag behöver jobba med mina fötter som tydligen har intagit Charlie Chaplin-position på nytt. Sedan är det överlivet som är min återkommande grej. Framåtlutad som vanligt men också att jag blir för yvig med det när jag sitter ner i galoppen och vill driva. Nu är jag ju tämligen säker på att en stor del av problemet är att jag inte har återfått full bålstabilitet som förut än, men detta är inga nya problem i min sits så egentligen så kan jag inte skylla på olyckan.
Jag får helt enkelt jobba hårdare för att nå dit jag vill. I veckan som kommer så skall jag till sjukgymnasten igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0