Feberfri

Synd att säga helt frisk men i vart fall feberfri.
 
Jag har tränat Lilla idag för vagn. Det blev en sorts "hinderbana" bestående av barn... He He
Vi hade precis börjat trava och kom förbi första svängen där två barn i rosa gömde sig. Lilla är duktig och vet hur man skall göra. Hon saktade av själv innan jag hann reagera. Hon blir liksom inte rädd, hon bara kan trafikreglerna.
 
Nästa "hinder" var vid körhindret längst ner. Barn på små, små ponnyer. Här fick jag påminna lite om att skritt skulle hållas lite längre än vad Lilla tyckte räckte. Inga ponnyer eller barn skrämda, phu. Det kan ju vara så att hästar blir helt galet rädda när man kommer i vagn.
Resten av passet avlöpte med bravur. Vi tog årundan som var harvad men djup. Det blev ett och ett halft varv på galoppbanan på slutet, det fick räcka.
 
Jag red Hisan efteråt i ridhuset. Jag var bra sugen på att skutta men hittade inga sockerbitar så det löste ju det "problemet". Inget skutt alltså.
 
Jag orkade rida en halvtimme. Det kändes kanon och jag tänkte ha filmat men glömde av det. Kanske var det bäst så. Nu har jag känslan att gå på och inget kan motsäga den. 
 
Fokus för dagen var att få honom att vara i ytter och att göra halt square. Jag kom ihåg lite gamla instruktioner som fick det hela att ramla på plats. Ibland behövs det påminnelser. Man fastnar så lätt i det man håller på med och glömmer allt annat.
 
Jag är ändå frustrerad. Hisan musklar inte rumpan som han brukar. Om det beror på mig och min ridning eller annat kan jag inte utröna. Det är för många variabler. Ett är säkert. Han slår inte mot skänkel, han viftar knappt med svansen när jag rider och han känns fin. Motsägelsefullt! 
 
Jag är inte riktigt nöjd med hur min rygg ter sig. Jag har rätt ont emellanåt så det kan vara min ridning även om jag inte rider så mycket hela tiden.
 
Jag får fundera på den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0