Hisan betyder häst

Idag hade jag ridsällskap. En tjej kom och red Lilla. Det är ju inte så många som har ridit henne men det var nemas problemas. En grej som jag tycker är att mina hästar skall kunna ridas av andra ryttare, de är inga enmanshästar. Funkar det inte med någon annan i sadeln så har jag misslyckats med min utbildning av hästen.

Tjejen som kom idag skall rida Lilla lite ibland framöver.

 

Jag red ut Hisan som var helt underbar idag. Sansad och gick avslappnad på lång tygel, svarade fram för mina hjälper.

 

Helt perfekt med andra ord, jag är så stolt över mina fina hästar.

 

Jag däremot är bra sliten i framför allt ryggen efter tidiga morgonar och mycket sittande på konferens i veckan som var plus min kusins bröllop igår. Men det finns inga bättre fester än bröllop.

En pigg Lilla fick gå 5km uppsuttet idag. Hon travade på fint och kändes kanon. 

 

I morgon har hon lite spännande på agendan. Men vi återkommer till det under morgondagen. 

Det händer saker utanför mitt liv med hästar och jag har varit bortrest. 

 

Idag har jag dock pussat på hästarna en sväng efter jobbet och frisören. I helgen blir det fullt ös igen. Nästan tur att jag inte har hittat några tävlingar som passar de kommande veckorna för det går liksom inte ihop med den övriga planeringen. 

 

Oj vad jag var off idag, riktigt låg dessutom. Det var motigt att ens bege sig ut till stallet kan jag säga.

 

Rätt ofta beror det på att min energi är slut men även på att jag känner mig väldigt ensam runt hästarna. De är ju min energikälla och hjälper upp humöret men samtidigt saknar jag att ha någon att träna med. Eller rida ut med, eller bara prata med i stallet.

 

Jag började i vart fall med att köra Lilla. Hon joggade på i fint tempo och var inte ens svettig efter en mil. Nu var det lite kallare idag mot sist. Men det är ett bra kvitto på kondisen ändå. Jag undvek att köra mycket på galoppbanan idag också. Den var för ojämn för det. Det gör liksom ont i hela kroppen att sitta i vagnen på en sådan hoppig banan.

 

Efteråt gick Hisan ett pass i padocken. Han bjöd på ett sådan där ritt när man inte vill sluta rida. En underbar känsla helt enkelt. Vilken tur att han tajmade in det just idag för jag ler fortfarande när jag tänker på känslan som han förmedlade. 

 

Mina fina hästar. Det är för sådana här ögonblick som jag orkar hålla på även när det är motigt. 

Måndag är inte min bästa dag. När det dessutom duggregnar är det inte lätt att hålla humöret på topp. 

 

Båda hästarna fick därför vila idag. Jag passade på att frisera Hisan lite.

 

Lilla borde också friseras men hon tillåter mig inte att rycka manen och hon blir tjurig när jag klipper den. Madammen vill helt enkelt ha längre man än vad matte tycker. Tonåring med bestämda åsikter med andra ord.

 

I morgon skall jag ta tag i mitt humör och vända det. :D

Idag har Lilla joggat 1,1 mil på ett bra sätt i vagn. Hon joggar fint, är lugn i andningen efteråt fast det går undan. Det bådar gott.

 

Hisan har fått gå ett galoppjobb. Först årundan och sedan ett och ett halft varv på galoppbanan i makligt tempo. Det känns dock som om Mr Häst måste jobba lite på kondisen där. Galopbanans innerspår är relativt tungt så att gå där i maklig galopp tar på krafterna. Detta skall han få göra minst en gång i veckan framöver. Jag vet att jag sagt det innan i vår men sedan har dagarna sprungit iväg. Nu är det dock hög tid att ta tag i det. 

Detta är ett led i framåtbjudningsaktiviteterna för övrigt. Ute går det inte att tänka åt något annat håll än framåt. Så många fler jobb på andra platser än ridbanan är vad som skall stå på schemat de kommande veckorna. 

Jag funderar igenom gårdagens ritt och analyserar. Det jag mest fastnar vid är mina tankar och inställning. 

 

Igår var jag rätt trött och sliten efter ett par veckor som gått i 190 både dagtid och kvällstid. Tröttheten var till 100% mental kan också tilläggas. Förra helgen efter distansritten var jag fysiskt trött på ett helt annat sätt.

 

Mentaltrötthet ger oftast lite märkliga beslut. Som igår när framridningen blev fel. Jag borde så klart ha galopperat fram i det mörka ridhuset även om det är litet och tråkigt, men nu gjorde jag inte det. Jag kan knappast skylla på orutin här, enbart dåliga beslut.

Lika så att jag ibland känner mig matt och har svårt att peppa mig är en del i detta. 

 

Negativa tankar kommer lätt. Jag tänker att jag kommer att skada mig igen, att Hisan kommer att vägra och jag far av illa. Delen med att jag har skadat mig på det viset har så klart aldrig hänt och kommer troligen aldrig hända. Men trots att jag försöker skaka av mig tanken så ligger den där i bakhuvudet. 

 

Med sådana tankar är det svårt att rida så som jag behöver. Jag mesar och rider inte fram som jag sak. Resultatet ser ni och har sett en massa gånger. Efter ett stopp tar helt andra tankar över och en stor beslutsamhet infinner sig. Beslutsamheten borde kunna finnas med där redan från början. Det är med detta jag skall jobba. 

 

Positiva tankar och en beslutsamhet, kan jag inte frambringa detta i mig själv redan från början så blir det inte bättre. Jag måste peppa mig själv mer, finna mer glädje även när jag är mentalt trött.

 

Här har jag massor att jobba med. Jag har två fina och duktiga hästar, nu skall bara jag med på banan också!

Då var det tävling idag igen.

Jag måste erkänna att jag nog inte var så taggad som jag borde. Faktum var att jag kände mig bra matt inne på banan när jag fått startsignal. Det är sällan ett bra omen.

 

Hisan var rätt bra igång men tydligen inte tillräkligt. Vi fick ett stopp på första igen.

 

Jag kan så är i efterhand tänka mig massor av anledningar till detta.

 

1. Jag var matt och red inte så som jag borde ha gjort. Jag får jobba på min inställning och min ork.Och rida bättre överlag kanske.
2. Hinder nummer ett stod i skuggan, resten av banan var i sol. Väder och vind kan vi inte påverka, vi får leva med det.

3. Hisan hade fått vänta länge i släpet innan och vi hade kanske behövt mer framridning. Det ver inverkansridning i klassen innan och jag missbedömde helt hur lång tid det skulle ta.

4. Jag blev lite tagen av att det faktiskt var en "riktig" tävling med omhoppning och allt. Onekligen har jag varit ifrån tävlandet för länge.

5. Vi startade ur högergalopp som är Hisans sämsta. Jag har också svårast för att rida i högergalopp. Troligen beror det på min snedhet som har blivit så tydlig efter olyckan. Jag får jobba stenhårt på den.

6. Vi hopptränade i onsdags vilket är mer tätt inpå än vad vi har hoppat annars. Borde inte vara ett problem men man vet aldrig.

 

Antingen var alla dessa orsaker bidragande eller inte alls, välj själva.

 

På videon tycker jag att han ser någorlunda ut mot hinder ett men framme var han inte. Mot slutet av banan suger han tag i hindren och jag får till och med lite hopp och studs av honom efter sista hindret i grunden.

 

 

Nu har vi en paus innan vi tävlar nästa gång så jag tänker mig att jag skall satsa på aktiviteter som främjar bjudningen så mycket som möjligt.

Höjden känns annars rätt låg. Vi kan nog gå upp på metern utan bekymmer, vilket det nog får bli på nästa tävling.

 

Lilla vilade för övrigt idag.

Igår var jag i Stockholm med jobbet och i dag blev det sedvanlig träning av hästar på kvällen. Så skilda världar, men också en bra påminnelse om varför jag har häst.

 

Den där känslan när man sitter på sin fantastiska springare och galopperar taktfast efter en jobbvecka. Det är en lisa för själen. Det är därför jag står ut med all slit och att det kostar en hel förmögenhet att hålla mina älskade djur. 

 

Jag började med att köra en mil med Lilla. Hon var pigg så in i bomben och hade kunnat gå minst en mil till på samma vis i kväll. En mil varannan dag räcker dock gott.

 

Hisan fick trimma i padocken och det blev mestadels galoppjobb. Byten och förvänd galopp varierat med öppnar och slutor. Fina Hisan gick som en klocka. 

 

I morgon taggar vi tävling igen, det är ju helg. 

Det var över ett år sedan sist. Men idag har jag varit iväg och tränat med Hisan för Tord. 

 

Hovslagaren har nu skott båda. Lilla fick varianten travskor fram och ridhästskor bak som jag skrev om igår. Hovslagaren höll med mig om att framskorna inte var så slitna som vi trodde att de skulle vara, men bakskorna var slitna som bara den. 

Efteråt red jag ut en sväng runt årundan med en tjej som skall hjälpa mig med hästarna i sommar. Lilla var pigg och fin och smidde inte ett dugg. Men sedan var hon ju nyskodd också. Återkommer om ett par veckor med i fall vi slippe det problemet eller inte. 

 

Hisan var pigg och fin. Busade till det lite med luftsprång på travrakan när Lilla lag bakom och "jagade".

 

I morgon blir det hoppträning för Tord, inte en dag för tidigt. 

Båda hästarna fick en stor dos TLC och en liten genomgång efter helgens tävlingar. 

 

Kollar alltid hur de verkar efter en större prestation. Känner igenom ben och palperade senor. Det började även regna idag när jag var klar med allt stök i stallet så vila dem kändes helt rätt. 

 

I morgon kommer hovslagaren och fixar bådas fötter. Jag har lite funderingar angående Lillas skoning. Hon har haft ridhästskor nu men jag tycker att de är för klumpiga. Hon smider massor när hon går, både i hagen och när man rider. Jag tycker att hon fungerar bättre i lättare skor men nu i och med distansritten så skodde vi så här, hovslagaren trodde inte att travskorna skulle räcka. Hon startade lite lätt gamelskodd i lördags men trots två mil träningsritt och fyra mil tävling och så x antal mil vanlig träning däremellan under fem veckor så ser inte framskorna jätteslitna ut. Bak är mer slitna men inte värre än vad Hisans kan se ut efter åtta veckor på sommaren. Så frågan är om jag inte skulle kunna köra på halvrunda travskor modell lite grövre till henne ändå. Hon borde klara det. 

Jag tänker travskor fram och ridhästskor bak. Kanske är det ett feltänk men hon borde smida mindre om hon lättas fram och så kortare intervall också igen så att tårna hålls efter.

Om bara godset i skon räcker skoperioden ut så borde det inte vara av ondo för prestationen i distans att lätta hästen? Eller tänker jag fel nu?

 

Det får bli en diskussion med hovslagaren angående beslag i morgon med andra ord.

 

 

89 måste ha varit ett turnummer när det satt på mina hästar i helgen. Eller i vart fall gav det blåvita rosetter.

I lördags hade jag startnummer 89 i distanstävlingen och i söndags var Hisans hästnummer det samma.

 

Lilla kollades ju tre gånger av veterinärer på tävlingen. Före start, i första grinden och efter målgång.
Den första veterinären vi hade var dansk, den andra svensk och så avslutade vi med en tysk. Kul med internationella veterinärer. Men så hade tävlingen också internationella klasser.

Den sista tyska veterinären frågade om Lillas ålder när hon tittade på slemhinnornas färg vid besiktningen. Fem sa jag. Hon visade på bakersta utav framtänderna (kan inga "fina namn" på tänder...) i överkäken och sa att i Tyskland får inte hästar starta i distans innan de har fällt denna. Intressant nationell regel. Som travhäst är ju Lilla gammal, kanske till och med för gammal men här betraktas hon som ung. Det är lite märkligt på ett sätt, och allitd lär man sig något nytt.

Vi missade precis en massiv regnskur och fick bara lite droppar på oss under framridningen. Det blev perfekt för Mr Häst som verkligen inte gillar regnväder.

 

Inne på banan satte jag upp ett positivt tempo och det föll väl ut. Jag är nöjd med rundan. Den kändes väl avvägd, Hisans inställning var också på topp. Inte alls som i Flyinge där han tydligt visade att han inte gillade underlaget utan här var det inget problem att få honom fram.

Vi fortsätter så i sommar. Grus som underlag får det vara.

Sen att vi inte alls är tillbaka där vi var innan alla olyckor spelar mindre roll. Att nolla en 90cm bana är en delseger minst lika stor som något annat vi har åstadkommit tidigare. Små mål och stora segrar, det är så vi skall komma tillbaka.

 

En rosett följde med hem idag också.

 

Då var Lillas debut som distanshäst avklarad.

 

Fyra mil i blandad terräng uppe i Östra Göinge. Vi är rätt möra båda två. Men vilken ritt det blev. Första delen fick hon trava på som hon ville. Det innebar att vi kom i mål lite väl tidigt.

 

Ritten vi deltog i var en clear round vilket innebar att där fanns en minimitid att ta hänsyn till. Vi fick inte komma i mål före kl 13.55 för då skulle vi bli diskade. 

Alltså bestod de sista två milen av ritten till största delen av skritt. Jag kom i mål 14.02 vilket gav mig sju minuter tillgodo på minimitiden. Jag var inte först i mål i min klass men jag var den första med godkänd tid vilket ju var halva grejen med tävlingen. Att rida den godkänt.

 

Hon hade kunnat fortsätta i samma tempo även på andra rundan. Det där med att skritta en massa var hon inte helt nöjd med men det får vi ta på en annan tävling nästa år där hon får gå fri fart.

 

All utrustning är putsad och packad. Båda hästarna är badade. Så bring on the tävlingshelg! Jag är redo.

 

Planen för dagen var egentligen bara att bada Lilla. Men när jag skulle ta in Hisan så hittade jag honom knappt under all skit. Han hade så klart rullat sig så pass att han knappt hade en fläck utan smuts på. Då jag skulle rida honom så fick det bli bad. Det hade inte gått att lägga sadel på honom annars, så skitig var han.

 

 

Nu får vi bara hålla tummarna så att han är hyfsat ren till söndagens tävling. För något mer bad innan dess blir det inte.

Nu var han ju inte bara skitig från hagen. Då förra året inte innebar några tävlingar så blev det heller ingen schamponering. Jag brukar inte bada hästarna utan orsak så att säga.

 

Passet på Hisan gick sedan finemang. Mycket trav och galopp i Waren-Haistings blev det. Jag verkar ha kommit så långt med min rygg att den känns helt normal när jag rider även om jag har känningar när jag gör annat. Det är positivt tycker i vart fall jag. Hoppas på bättring även inom andra områden även om jag är helt med på att det kommer att dröja länge till. 

 

Kvällen nu skall jag spendera genom att vila ryggen så att den är fit för fight till i morgon. 

Det är långhelg den här veckan och det skall jag fira genom att ha bokat in en riktig tävlingshelg.

 

Lilla skall göra sin ditansdebut på lördag och Hisan skall hoppa på söndag. För att detta skall gå ihop så har jag börjat med allt pyssel och fix redan nu.

 

Lilla skrittades på ridbanan idag, jag har även putsat all hennes utrustning. I morgon skall hon badas för att vara fin till starten. 

Jag har även börjat packa ner det som skall med. Det är en helt annan packning som skall med till en distansstart. Om jag har tänkt riktigt rätt när jag har gjort min packlista vet jag inte heller. Jag får prova mig fram helt enkelt.

 

Hisan fick också gå på ridbanan idag. Han fick skritta mest men vi gjorde även en del galoppjobb med bommar. I morgon är det hans utrustning som skall fixas till inför söndagens start. Bad får han vänta med, det är totalt olönt att bada Hisan långt i förväg. Han rullar sig nämligen med 100% säkerhet när han släpps i hagen. 

 

Jag är lite orolig över väderprognosen till helgen. Men det får bara lösa sig. Går ju inte att göra något åt det ändå. 

Nästan lite höstlikt väder idag på kvällen. Även om jag bara längtade efter att få krypa ner under en filt i soffan så var det hästarna som skulle tas om hand och tränas. Det var bara att bit ihop och bege sig ut.

 

Lilla fick jogga runt årundan. Jag är inte riktigt nöjd med beteendet hemma just nu. Hon kan vägen utan och innan och vill springa på i sin takt oavsett vad jag säger. När vi är borta liksom tänker hon, hemma är det slentrian. Att det är tråkigt att bara vara hemma det kan jag förstå men ändå.

jag tror att jag skall tänka om lite på upplägget. Det får bli "dressyr" för henne på torsdag i stället för jobb i vagn. Dels på grund av dagens ritt men också för att det skall gå en körtävling av stapeln och delar av dagens runda var avstängd. Det går ju an när man rider. Kommer man med vagn är man körd i det fallet. 

 

Hisan fick ett kort pass i ridhuset. 

Jag tränade bland annat på skänkelvikningarna, det är bra smidigt med stora speglar då så man ser om han tvärar eller fuskar.

som beröm fick han skutta cavaletti ett par gånger. Han kändes väldigt fräsch och fin.

Den bjöd på en halvtimmes skritt för Lilla. Hisan fick vila helt enligt plan.

 

Lilla var pigg och fräsch, det bådar gott inför helgen. Hon kommer att få gå ett lite större jobb i vagn till och sedan vila en dag för att vara i form.

 

I går fixade jag och min kompis äntligen en plats att vara på så nu skall vi kunna hoppträna igen. Det skall bli skönt att kunna komma igång med riktig träning igen. 

Nu först har jag landat i soffan här hemma och jag är inte säker på att jag vill resa mig härifrån alls. 

 

Igår startade jag tidigt och åkte iväg med Lilla på träningsritt nere i Snogeholm. Vi red 18km som bokstavligen gick över stock och sten. Trots att vi red vilse en del på första rundan så kom vi tillslut i mån först av alla. Lilla trivdes som bara den ute i terrängen och jag kunde trava henne på halvlång tygel utan att hon ändrade tempot. Hon fick också fundera lite själv på underlaget och anpassa sig till om där fanns rötter eller ojämnheter.

 

Lilla pulsade ner långt under gränsen för vad som är godkänt väldigt fort vilket är superbra. Hon blev dessutom knappt svettig och hade en lugn andning trots tempot.

 

Jag är väldigt nöjd med hennes prestation. Nu är vi redo för tävlingsstarten nästa helg i Göingeritten. Lilla skall starta 40km clear round vilket är lägsta klassen och det som hästarna får starta som femåringar. Målet för henne i år är att kvala in till unghästfinalen. För det krävs två godkända starter i clear round.

 

Lilla vilade idag för att ladda inför morgondagens träningsritt. Det skall blir kul att rida under mer tävlingslika förhållanden igen. 

Jag åker dock iväg själv. Det kommer jag inte göra om det skulle vara riktig tävling. Då vill jag ha en hinknisse med. 

 

Hisan reds ut idag. Jag red på halvlång tygel under hela årundan. Det var en sådan där mysig ritt när bara hästen rullar på i ett jämt tempo och ljudet av hovarnas slag (bom-bada-bom-bada-bom...) får en att glömma all stress och alla problem. Det är därför jag har häst. Det är som meditation. 

 

Vi avslutade med ett lite drygt halvt varv på galoppbanan. Framöver skall jag planera in minst ett galoppbanepass till honom i veckan. Vi behöver galoppera mer och få upp flåset. 

Galoppbanan verkar harvas på torsdagar så det kan ju vara trevligt att ta det passet när den är relativt nyharvad. 

 

Den här helgen är hårdplanerad. Så nu kör vi i 190. Men först blir det en natts sömn.

Först ut var Lilla. Hon fick gå årundan i ett tävlingstempo (distans) som jag tänkt att hon skulle hålla på helgens träningsritt.

Hon gjorde det bra. Men jag hade lite fel betsling på henne. Skruvas tempot upp är hemmabyggt sidepull ingen höjdare. Bättre med körhuvudlaget då som är försett på tredelat tränabett. Note to self. 

Jag passerade två ryttare på travrakan i för Lilla väldigt lugn trav. Jag släppte på henne lite efteråt. Jag antar att det såg ut som att hon stack med mig. :)

Den bjuder jag på. :P

Hisan skrittades först en liten sväng och sedan jobbade vi på melonbanan. Jag övade på skänkelvikningarna från helgens Linda-träning. 

Det går framåt. Oftast är det väldigt trevande när man först lär sig något nytt men sedan när man tränar hemma så faller det på plats. 

Idag blir kvällen lite lugnare, men troligtvis tar det lika lång tid i stallet. 

Hisan kändes pigg och fin i går till en början när jag red fram, med det var på framridningen där banan var dressad och fin. På själva delen där framhoppningen var var det tungt och lerigt. Jag hade ändå startnummer 17 från start så det hade inte varit så värst många före mig.

 

Det gick inte att galoppera bredvid hindren utan först en bit nedanför. Det vill säga att det endast blev en kort galopp innan man vände upp mot.

Hisan visade direkt att detta inte var hans melodi så jag hoppade bara ett språng per hinder.  I stället galopperade jag på framridningen. Inte helt optimalt med andra ord. Hisan taggade ändå mot, men studsade mer än han tog i framåt.

 

Jag visste att underlaget skulle vara bättre inne på banan så därför startade jag.

 

Det tog ett stopp och två hinder innan det lossnade för Hisan. Han var för försiktig till en början. Jag fick ändå inte samma tryck i honom som de senaste gångerna.

 

Det blåste rätt ordentligt igår så ljudet på filmen är gräsligt. Därför är det för ovanlighetens skull utbytt till något som är behagligare att lyssna till.

 

 

 

Lärdomen får bli som jag skrev igår. Jag kommer inte att välja några grästävlingar för honom.

 

Gräs är alltid lite extra besvärligt. Det skall broddas och det går verkligen inte att förutse hur förhållandena skall vara. Hisan har dessutom alltid varit lite känslig för gräs, men han brukar trivas på hemmabanan. Nu kanske det skulle släppa om vi hade tränat lite på gräs men det finns gott om tävlingsplatser på grus så vi kör på det.

 

Lite recap från veckan i övrigt:

 

I måndags var jag i Stockholm med jobbet. Det blev en lång dag med uppstigning vid fem och i säng först runt midnatt. Självklart blev det ingen häst för min del då utan jag hade hjälp. Lilla vilade och Hisan reds ut.

 

Igår fick Lilla vila. Jag hade tur när jag tävlade med att regnet höll upp. Men efteråt startade det igen och jag hade ingen lust att bli blöt.

Jag har nämligen lite känningar kvar från vinterns hosta och lunginflammantion så jag vill inte bli så där förfärligt kall.

 

Idag har jag skrittat ut på Lilla. Hon visade att hon visst det kan vända på en femöring när vi kom till ett ställe där ett par runda halmbalar hade placerats ut på ett nytt ställe. Dessa skall säkert bli en del av fälttävlanshindren som skall byggas upp igen i sommar... men just nu var de livsfarliga.

Lilla snodde runt men jag kunde vända henne rätt och efter att hon hade stått still en liten stund så bestämde hon sig för att det gick att gå förbi även om hon var spänd. 

Eld är liksom inte alls lika farligt som två halmbalar... hästlogik säger jag bara.

 

Hisan fick vila idag. Jag behövde den sista orken för att baxa in höbalen i stallet. Det var minsann i sista stund för kort därefter kom en hagelskur.

Jaha, vad skall vi säga om dagens start.. Det var väl kanske inte så smart att inte ha hoppat något alls och sedan välja att gå ut i en grästävling.

 

Hisan visade ned största tydlighet att han inte alls gillade underlaget, och då först och främst på framhoppningen. 

 

Dagens lärdom var då att vi kommer att välja grus som underlag framöver...

 

Film kommer lite senare. 

 

Idag har jag och Hisan varit iväg på äventyr igen. Vi har tränat för Linda och varit iväg ända till Halmstad. 

 

Vi gjorde skänkelvikningar och avslutade med ett litet skutt över en bom på 20cm. Jag fick öva på att få med bakdelen genom att leda med motsatta tygeln mot riktingen vi skulle i. Knepigt det lät men det fungerade fint. Jag fick även använda min skänkel rätt genom att se till att låret inverkade och bäckenet drev i riktningen vi skulle till. 

Det låter rörigt i skrift men jag skriver det endast för att komma ihåg själv, inte för att förklara. Det skall bli spännande att se om jag ens förstår vad jag själv har skrivit om så där ett år eller så. Jag återkommer på den punkten. ;)

 

Genom skänkelhjälpen kom vi fram en förmodad lösning på mina bekymmer med höften. Jag har alltid varit väldigt högerfotad men nu efter skadan har jag fått lite bekymmer och blivit rättad en massa gånger hos sjukgymnasten. 

Baserat på vad vi märkte vid ridningen idag så är det nog så att det är vänsterbenet som är orsaken, jag är ju högerfotad. Att högern krånglar beror nog på att högern är starkare och därmed får jobba mer och blir "trött". Vänstern som inte jobbar lika mycket blir istället fräschare när det kommer till till exempel ridning. 

Lösningen i ridningen blir att fokusera på vänster sittben och att "sätta fast det i sadeln". Utanför ridningen får jag nog tänka på att inte belasta högern så mycket. Inte stå och hänga på det benet till exempel.

Hoppas nu att detta är nyckeln och att jag kan bli mer jämn. Hisan och Lilla vill ha en jämnare matte, det är jag säker på.

 

Lilla fick för övrigt gå en runda jogg på en mil innan jag åkte. Hon skulle ju vara själv en massa och då är det bättre att ha jobbat av sig lite energi. Annars kanske en sådan som Lilla blir lite för nyfiken på vad som finns utanför hagen. 

 

 

 

Hisan fick vila idag efter gårdagens eskapader. Han tyckte i och för sig att jag var lite löjlig där, men vila är uppbyggande och ibland måste man planera in en sådan. Hisan skall träna i morgon igen så det får han äta upp.

 

Lilla och jag har haft miljöträning delux. Hon går banne mig fram precis överallt. Fina flickan!

 

Vi började med ett brinnande oljefat på stallplan, det i kombination med barn som hoppade studsmatta högljutt gjorde att jag satt upp i hagen bakom stallet. Men att gå förbi var inget större problem. Visst spänner hon sig och drakblåser med uppspärrade näsborrar. Men mer än så blir det inte. Hon går förbi utan bekymmer och så snart hon är ett steg förbi slappnar hon av totalt. 

Vi gick även förbi en man som borrade med något verktyg i marken för att kunna sätta stolp. Inte ett öra rörde hon.

Sedan rök det som bara den när vi skulle passera det brinnande oljefatet på väg hem igen. 

 

Så duktig. <3

 

Dagens runda bestod annars enbart av skritt. I morgon skall hon få en tur i vagn igen. 

Fina bilder på finaste hästen. <3

 

Foto: Emma Björnklev Lundin

 

Första maj idag och jag spenderade den i sol i Lomma på Pay & Jump.

 

Inte så illa. Och en snabb tillbaka blick visar att detta inte alls är något undantag. 1 maj brukar jag tydligen spendera på liknande vis. Förra året var det distans-prova-på med Lilla som stod på agendan.

 

Dagens hoppning var 90cm och felfritt igen.

Jag är framför allt väldigt nöjd med inställningen hos Hisan. Vi kom i ett trist läge på trean och han tar tag i det hela och hoppar ändå. Det gjorde han inte för en månad sedan. Det finns filmbevis på det.

Banan var lite knixigare än vad vi först trodde. Hinder nummer två stod egenligen två och ett halft språng från spåret så det gällde att ta ut vägen ordentligt där för att inte få en halvdistans. Det kan ha varit bidragande till att jag kom så tokigt på trean. Annars var det ny anridning mot det hindret.

 

Nummer sex var ett vitt räcke som många stod emot på. Så även Hisan så vi kom i botten där, inget bekymmer, 90 är lågt och han hoppade det bra trots läget.

Mot sista hindret blev svängen väldigt skarp och efteråt behövdes en ny gir för att inte krocka med hinder två. Det är inte heller något bekymmer för en taggad Hisan.

 

 

Inställningen var verkligen på topp och det trots att det blev mer väntan än vad vi kunde kalkylera med när vi läste startlistan.
Bara guldstjärnor till världens bästa bruna häst med andra ord. Älskade Hisan is back!

 

Nästa vecka taggar vi riktig tävling!

Något direkt firande blev det inte för vår del

 

Jag skrittade Lilla en sväng och sedan blev det ett pass med bommar på banan för Hisan. Typ samma som de andra dagarna med andra ord.

 

Det var även arbetsdag igår för mig, dock var det bara en kort dag så jag hann faktiskt med en powernap innan stallet. Och bra var väl det, för det regnade när jag begav mig hem från jobb. Men efteråt var det fint väder. Så win-win för mig.