Analysen av gårdagen

Hisan kändes pigg och fin i går till en början när jag red fram, med det var på framridningen där banan var dressad och fin. På själva delen där framhoppningen var var det tungt och lerigt. Jag hade ändå startnummer 17 från start så det hade inte varit så värst många före mig.
 
Det gick inte att galoppera bredvid hindren utan först en bit nedanför. Det vill säga att det endast blev en kort galopp innan man vände upp mot.

Hisan visade direkt att detta inte var hans melodi så jag hoppade bara ett språng per hinder.  I stället galopperade jag på framridningen. Inte helt optimalt med andra ord. Hisan taggade ändå mot, men studsade mer än han tog i framåt.
 
Jag visste att underlaget skulle vara bättre inne på banan så därför startade jag.
 
Det tog ett stopp och två hinder innan det lossnade för Hisan. Han var för försiktig till en början. Jag fick ändå inte samma tryck i honom som de senaste gångerna.
 
Det blåste rätt ordentligt igår så ljudet på filmen är gräsligt. Därför är det för ovanlighetens skull utbytt till något som är behagligare att lyssna till.
 
 
 
Lärdomen får bli som jag skrev igår. Jag kommer inte att välja några grästävlingar för honom.
 
Gräs är alltid lite extra besvärligt. Det skall broddas och det går verkligen inte att förutse hur förhållandena skall vara. Hisan har dessutom alltid varit lite känslig för gräs, men han brukar trivas på hemmabanan. Nu kanske det skulle släppa om vi hade tränat lite på gräs men det finns gott om tävlingsplatser på grus så vi kör på det.
 
Lite recap från veckan i övrigt:
 
I måndags var jag i Stockholm med jobbet. Det blev en lång dag med uppstigning vid fem och i säng först runt midnatt. Självklart blev det ingen häst för min del då utan jag hade hjälp. Lilla vilade och Hisan reds ut.
 
Igår fick Lilla vila. Jag hade tur när jag tävlade med att regnet höll upp. Men efteråt startade det igen och jag hade ingen lust att bli blöt.
Jag har nämligen lite känningar kvar från vinterns hosta och lunginflammantion så jag vill inte bli så där förfärligt kall.
 
Idag har jag skrittat ut på Lilla. Hon visade att hon visst det kan vända på en femöring när vi kom till ett ställe där ett par runda halmbalar hade placerats ut på ett nytt ställe. Dessa skall säkert bli en del av fälttävlanshindren som skall byggas upp igen i sommar... men just nu var de livsfarliga.

Lilla snodde runt men jag kunde vända henne rätt och efter att hon hade stått still en liten stund så bestämde hon sig för att det gick att gå förbi även om hon var spänd. 
Eld är liksom inte alls lika farligt som två halmbalar... hästlogik säger jag bara.
 
Hisan fick vila idag. Jag behövde den sista orken för att baxa in höbalen i stallet. Det var minsann i sista stund för kort därefter kom en hagelskur.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0