Vägen är sällan rak...

Då var det tävling idag igen.

Jag måste erkänna att jag nog inte var så taggad som jag borde. Faktum var att jag kände mig bra matt inne på banan när jag fått startsignal. Det är sällan ett bra omen.
 
Hisan var rätt bra igång men tydligen inte tillräkligt. Vi fick ett stopp på första igen.
 
Jag kan så är i efterhand tänka mig massor av anledningar till detta.
 
1. Jag var matt och red inte så som jag borde ha gjort. Jag får jobba på min inställning och min ork.Och rida bättre överlag kanske.
2. Hinder nummer ett stod i skuggan, resten av banan var i sol. Väder och vind kan vi inte påverka, vi får leva med det.
3. Hisan hade fått vänta länge i släpet innan och vi hade kanske behövt mer framridning. Det ver inverkansridning i klassen innan och jag missbedömde helt hur lång tid det skulle ta.
4. Jag blev lite tagen av att det faktiskt var en "riktig" tävling med omhoppning och allt. Onekligen har jag varit ifrån tävlandet för länge.
5. Vi startade ur högergalopp som är Hisans sämsta. Jag har också svårast för att rida i högergalopp. Troligen beror det på min snedhet som har blivit så tydlig efter olyckan. Jag får jobba stenhårt på den.
6. Vi hopptränade i onsdags vilket är mer tätt inpå än vad vi har hoppat annars. Borde inte vara ett problem men man vet aldrig.
 
Antingen var alla dessa orsaker bidragande eller inte alls, välj själva.
 
På videon tycker jag att han ser någorlunda ut mot hinder ett men framme var han inte. Mot slutet av banan suger han tag i hindren och jag får till och med lite hopp och studs av honom efter sista hindret i grunden.
 
 
Nu har vi en paus innan vi tävlar nästa gång så jag tänker mig att jag skall satsa på aktiviteter som främjar bjudningen så mycket som möjligt.
Höjden känns annars rätt låg. Vi kan nog gå upp på metern utan bekymmer, vilket det nog får bli på nästa tävling.
 
Lilla vilade för övrigt idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0