Hisan betyder häst

 

 

Den här helgen är det regn som är utlovat. Bättre än snö som förra veckan men trist oavsett. Det är första advent också, julstämningen är inte på plats här hemma. Det kan jag säga, men med lite stjärnor i fönstren så kanske det går att locka fram något i alla fall.

 

Körde Lilla idag och på galoppbanan stod där så mycket vatten att det blev vatttenträning av det hela. Dessutom stänkte det så mycket att jag faktiskt inte ens märkte att himlen öppnade sig och det började hällregna. Snarare satt jag och funderade på hur det kunde stänka så dant att hon blev blöt på korset... Duh... Det är inte lätt alla gånger. Lilla sprang fint med höga benlyft genom pölarna trots vätan uppifrån.

 

Det är 10 dagar kvar tills jag får ta av mig gipset. Som jag längtar, jag drömmer våta drömmar om fotbad kan jag säga. Nu är jag väl inte riktigt helt tillbaka på direkten bara för att gipset kommer av. Men vad som kommer att bli lättare på direkten är i vart fall att duscha, kunna använda vanliga skor på båda fötterna, sådant som man tar för givet så att säga.

 

Hur pass fort jag kommer upp i sadeln igen får vi se, jag skall samråda med läkare och sjukgymnast om det.

Just nu singlar där ner små snöflingor utanför fönstret. Jag har precis kommit hem från stallet och försöker få upp kroppsvärmen i soffan med hjälp av att dricka varmt te. Jag har kört Lilla igen idag. Jag är väldigt glad över att ha kommit ut och tränat henne även om det är superkallt att sitta still i en vagn när temperaturen kryper ner mot nollan.

Lilla är rysligt pigg för närvarande men det blir inte mer än en runda i vagnen i veckan just nu, hon rids ju av sin medryttare i veckan. Gipset får komma av först, sedan skall jag ta tag i träningen av båda och framför allt mig själv rejält igen. Två och en halv vecka kvar nu, eller för att vara exakt 18 dagar. Det är bara att bita ihop och hoppad på att tiden går fort.

 

Idag har jag kört Lilla. Härligt att känna att jag kunde göra något med hästarna igen. Hon skötte sig som vanligt helt suveränt bra. Älskade lilla svarta söthästen.

 

Igår fick Hisan besök av massören Göran. Det var länge sedan sist och välbehövligt. Sist fick ju Hisan lämna sin tid till Lilla som var i bra mycket större behov än honom att få en genomgång. Hisan hade lite känningar i sin högerbog. Det kan ha varit en lättare sträckning eller liknande. Han kände nog av det där lite när jag hoppade sist och drog av och bröt mitt ben. Det var just i höger galopp. Hisan är en känslig herre så det behövs inte mycket för att han skall reagera. Det är också skillnad på att hoppa hinder och bara springa på marken. 

 

Jag fick nytt gips igår också så nu får jag börja belasta mitt ben igen. Det gör stor skillnad. Som natt och dag när det gäller att ta sig från en plats till en annan. Nu hoppas jag att kommande fyra veckor väldigt fort. 

Det händer verkligen inte mycket för mig på hästfronten. Jag har varit i stallet och pussat mular ett par dagar i veckan som gått. Jag har också kunnat fixa foderhinkar och packat höpåsar. Det är väl ungefär det som går att göra i ett stall ståendes på ett ben. Att hantera hästar kommer inte på fråga så det blir inte mycket roligare än så.

 

Jag tror inte att jag behöver skriva hur frustrerad jag är över detta... Fyra veckor kvar med gips... Hästarna tränar dock på bra med hjälp av mina fantastiska vänner som ställer upp. 

 

I morgon blir det gipsomläggning och tagning av stygn på mitt ben. Jag funderar på om jag skall våga mig på någon annan färg på gipset? Jag valde svart första omgången. Rosa fanns inte, inte glittrigt heller. Stora frågor helt enkelt, svåra beslut...