Hisan betyder häst

Uppdateringarna kommer att ske sporadiskt fram över tills jag kan göra mer nytta runt hästarna i stallet än vad jag kan nu.

 

Idag har jag dock varit ute en längre stund. Hisan har gått galoppjobb på banan där hemmavid och jag har suttit vid sidan om banan så som galopprofsen gör och kollat på när han har tränat. Det såg väldigt fint ut måste jag säga. En väninna som är galopptränare och har galopperat hästar sedan hon var stor nog att sitta i en sadel.

 

Jag sitter i soffan med foten i gips. Den är nyopererad och jag försöker att bemästra detta med att hoppa runt på kryckor. Det känns som att all sjukgymnastik och träning för hållning och bålstabilitet under det gångna året varit helt I onödan. Surt, surt. 

 

Jag skadade mig i onsdags när jag hoppade fram Hisan till pay&jumpen vi skulle delta i. Innan på kvällen hade jag ridit Lilla. Hon gjorde allt rätt, det är det man bara måste älska med travhästar. Man ger dem en uppgift och oavsett så vill de vara tillaga och försöker. Lilla hade aldrig hoppat en bana förut men det spelade ingen roll. Hon travhoppade, mestadels jämfota, över alla små hinder och var väldigt positiv. Nu kommer hon inte att fortsätta att hoppas på detta viset. Det var en engångsföretelse enbart för att alla pengar till evenemanget gick till UNHCR.

 

I dag har Hisan och jag varit på utflykt. Vi har tränat för Linda och fått nya verktyg som jag förhoppningsvis skall kunna "översätta" till hoppningen. Vi gjorde förhållningar i skritt. Låter som världens enklaste grej men icke. Vi bröt ner det till tygelhjälp, sittbenshjälp, bjudningshjälp och slutligen hållaomhjälp. Hisan svarade fint på det i skritt men i galopp tyckte han att det bara var för jobbigt. Det blir alltså hemläxa att öva på alla delar och tillslut skall det fungera i galoppen också. Funkar det i galoppen så skall det väl kunna fungera även med stora hinder och i lätt sits. För det är just det. Hisan slår sig lite fri när jag försöker förhålla i anridningen, det syns tydligt i filmen jag la upp igår. I mångt och mycket beror det säkerligen på att han inte riktigt orkar "sätta" sig. Ju högre hinder vi skall hoppa ju viktigare blir detta. Så nu skall vi träna. 

 

Jag gillar verkligen Lindas upplägg när allt tränas in först från skritt i små bitar och som sedan kan användas till det slutliga målet. Det blir mer begripligt då och jag som ryttare vet verkligen hur jag skall ge hjälpen. För det är i mångt och mycket det som är det svåra. Förhållning är tygel/hand, men övriga delar saknas och då blir det liksom varken hackat eller malet. Och så blir det handridning vilket inte är positivt någonstans. Så träna träna, men i morgon skall Hisan först få en vilodag.

 

Jag tränade även Lilla idag. Hon gick en dryg mil i vagn på ett väldigt bra sätt hemma. Hon känns väldigt stark och positiv att jobba med nu. I morgon skall även hon få vila. I veckan väntar nya utmaningar för hennes del. Hon skall nämligen få hoppa bana. Det kommer att vara en engångsföreteelse, jag lovar. Jag är lite orolig för att det kommer att bli mer av att meja ner hinder än att hoppa dem, men vi får se. To be continued...

Årets mål med Hisan i hoppnigen är att komma tillbaka till 1.20-nivå. Idag har vi tagit första steget. Vi har varit i grannridhuset och hoppat en Pay&Jump på just den höjden.

 

Vi hade lite bekymmer på framhoppningen. Pay&Jumps är lite speciella om man säger så. Det är alltid mycket bättre på riktiga tävlingar. Men efter lite bök så var vi klara. Jag missade att gå banan också. Det gick snabbt mellan höjderna så jag hann helt enkelt inte. Fick i stället lite snabbt se ut i vilken ordning jag väl skulle hoppa hindren när jag kom in på banan. Det är ju inte blodigt allvar det här så det spelade faktiskt ingen roll. Vi slutade på 18 fel. Mycket av felen beror på min nervositet. Men eftersom höjden faktiskt inte alls kändes så hög som jag trodde så kan jag säkerligen slappna av mer till nästa gång och då kommer förhoppningsvis flytet mer. För det uteblev idag. Mina förhållningar gick inte riktigt in och så blev jag osäker på distansen till 6:an och släppte honom. Det leder lätt till stopp vilket också blev resultatet nu. Det var just därför jag åkte till detta och inte bara tävlade direkt på ny höjd och inomhus bara.

 

 

Jag är väldigt nöjd med känslan i övrigt. Höjden kändes bekväm vilket jag var rädd att jag skulle bli orolig över. Vi måste trimma mera så kommer resten. Målet för året är nära nu, återkomsten. Nu taggar vi inför nästa försök.

 En snabb ridtur på Lilla runt terrängbanan hann jag med i onsdags efter att Hisan fått vara provdocka åt fina schabrak som kommer att komma ut på marknaden längre fram. En liten cliffhanger får det allt bli här. Jag kan tala om vilka som provats ut på Hisan sedan när de väl skall lanseras. 

 

Lilla var piggelin och kändes väldigt fin. Det skall bli kul att träna vidare i helgen. 

 

Hisan och jag åkte sedan iväg och hoppade. Jag har lite planer för de kommande veckornas hoppning med honom och vi stämde av med Tord i Östra Odarslöv. Två hinder i en åtta var vad övningen bestod av. På slutet kom vi upp i höjd och jag fick verkligen jobba för att få upp och ihop honom mellan sprången. Jag blir lätt lite "loj" i min ridning och då flyter vi iväg en massa språng och blir inte färdiga förrän mitt i anridningen till nästa hinder och då är det liksom för sent och galoppen är för dålig vilket leder till att jag lätt jagar honom mot... Ja det blir inget bra helt enkelt. 

 

Trimmade Hisan på Melonbanan idag igen. Vi jobbade på med små volter i galopp, byten och förvänd allt utan att luta. Det där med att inte luta är jättesvårt men bitvis tycker jag att vi lyckades rätt bra. Hisan var så klart jätteduktig. 

 

Jag avslutade med att trimma pälsen på honom. Det börjar ju bli kallare och han har fått rejäl päls på halsen. Det är i stort sätt bara hals och bog som jag klipper på honom. Så har jag gjort de senaste åren och det fungerar bra. Det är egentligen först när vi börjar rida inne som det spelar roll. Men då jag planerar att rida inne till helgen som kommer och att all klippning ser bäst ut först efter ett par dagar så tänkte jag att det var lika bra att ta det idag hur som. Nu bidde det tjockare täcke på och så får det bli ländtäcke när vi rider utomhus, i vart fall tills vi får upp värmen. 

 

Lilla har vilat idag. Hon verkar ha tagit Jägersro träningen igår bra. Fina ben, pigg, glad och god aptit. Hon fick stå inne och lyssna på när Hisan blev klipt. Hon vill inte bli klippt själv, hon går helt enkelt inte med på det. Så jag ser det lite som terapi när hon får vara med när Hisan blir klippt. Det kan bli så att jag kommer att vilja klippa henne. Men då får jag ha med mig någon ut till stallet som administrerar ponnyplegg till henne (ponnyplegg för den inte insatta är äpplen eller annat godis som man förser hästen med tillräckligt frekvent för att uppmärksamheten endast skall riktas mot gottiset och inte mot det man gör med hästen). Det brukar funka, kanske tar klippningen för lång tid för att det ska vara en bra plan, men det är värt ett försök om det behövs. Vad jag annars hoppas på är att träningen skall hålla pälsen på en bra nivå på henne. Tränar hästarna hårt så brukar pälsen bli tunnare nämligen. Vi får se. 

Gårdagen påbörjades tidigt i stallet. Jag red ut Hisan i den friska morgonen. Det blev en galopp nere vid Kävlingeån. Han börjar sätta en massa vinterpäls nu. Men eftersom vi inte rider inne i ridhus än så har jag inte heller klippt. Jag funderar dock på om det inte är dags eftersom jag planerar att åka på lite pay&jumps inomhus de kommande veckorna. Eftersom jag dessutom har hämtat de tvättade täckena så är det kanske dagens uppgift. Vi får se.

 

Lilla och jag åkte sedan i till Jägersro och Cissi en sväng. Vi skulle köra ett lugnt jobb på stora banan i hop med hennes tvååring. Då Lilla dels har varit ifrån det länge plus att hon är "distansskodd" med tunga skor och sulor runt om så var det inte läge med några snabbare farter. Hästarna gick full distans på ett fint sätt i 30-fart. Det fanns massor kvar i Lilla (allt annat hade varit katastrof) och tanken var att hon skulle känna sig stark som tusan efter jobbet. Jag tror att hon uppskattade att få sällskapet på banan också. 

 

Jag passade också på att jogga en av Cissis hästar tillsammans med henne på slingan. Det är alltid kul att köra lite andra hästar. Hästen jag körde var också en kändis som jag inte har kört tidigare men jag har sett henne sedan föl då hon är född på samma ställe som Lilla.

 

Nu är hösten här på riktigt. Det blir omväxlande gult och rött i naturen. Rätt färgsprakande och vacker. Men jag vet ju vad som kommer och vintern är den värsta årstiden på hela året om jag får säga vad jag tycker. 

 

I torsdags trimmade jag Hisan på Melonbanan. Det är helt annorlunda där fortfarande efter Breeders med en tvåvåningspaviljong med gångpassage under som sträcker sig hela vägen fram till kanten på utebanan. Man skull kunna tro att detta skulle uppfattas som konstigt av Hisan, men inte. Han tyckte inte att det var konstigt alls. Fin Hisan med andra ord. Han gör mig så glad. 

 

Lilla vilade. Jag kör lite varannan dags principen i veckorna nu.

 

I fredags sköljde "slut-på-arbetsveckans-tröttheten" över mig och det fanns inte någon energi att uppbringa för att träna häst. Jag kom i stället hem från stallet riktigt tidigt vilket var välbehövligt. En lugn kväll hemma är verkligen inte att förringa. 

 

En vilodag för hästarna innebär alltid mys och visistation.

Nu är hösten här på riktigt. Och med den kommer de obligatoriska stormarna i Skåne. Vi klarade oss i alla fall genom hela september månad utan. Igår trotsade vi vindarna och höll hoppträning ute. Vi hoppade kombination med tre räcken 6,5 emellan och ett stigsprång med galoppbom framför på andra långsidan. 

 

I början av passet hoppade vi fram på stigsprånget. Hisan och jag missförstod varandra kapitalt i början av framhoppningen vilket ledde till att jag åkte fram på halsen och min airbag löste ut. Jag har ju inte testat den i skarpt läge tidigare så på ett sätt var det ju intressant (dock onödigt). Jag trodde att det skulle smälla till när den löste ut men det gjorde den inte. Den var ljudlös vilket var otroligt bra. Jag trodde även att den skulle ge ett högt tryck över bröstet så att man nästan tappade luften, men så var det inte heller. Den blåstes upp och blev hård, jag kändes "väl inpackad". Eftersom en uppblåst väst inte är till någon nytta fick jag fortsätta passet utan. Det var ju ingen höjdare direkt men nöden har ingen lag som det så fint heter. Jag fortsatte att hoppa och vid en av anridningarna fick Hisan för sig att en av de andra hästarna på banan var för nära och skyggade undan innan hindret. Efter olyckan är jag rädd för att ramla av vilket lätt leder till att jag intar min "safty position" som då ironiskt  nog är motsatsen. Jag lutar mig nämligen framåt. Det är ju den där instinkten som vi har att skydda bål genom att inta fosterställning som kickar in. Så vad hände, jo jag dråsade av. Nu slog jag mig inte ett dugg men jag var arg som ett bi på mig själv efteråt. 

 

Träningen avslutades ok, men jag var och år än arg på mig själv efter den där träningen. 

 

Idag har Hisan fått vila. Jag hann i stället ut på en väldigt lugn runda med Lilla. Hon behövde får röra lite på sig och jag ville känna av hur hon kändes. Nästa vecka också kommer det att gå att hinna ut i skymningen. Sedan blir det vintertid och då är det mörkt när jag slutar jobba. Mörkret är det värsta med de kommande tre månaderna enligt vad jag tycker. 

I torsdags packade jag in Lilla i släpet efter jobbet och körde 7 timmar upp till Värmland. Innan vi åkte hann jag med två varv galopp på galoppbanan med Hisan. 

 

Lilla och jag var framme mitt i natten. Drygt som tusan var det att köra kan jag säga. Men det viktigaste av allt var att Lilla reste bra och det gjorde hon. Lite läskigt var det när jag körde vilse i Göteborg och det kom upp spårvagnar vid sidan av släpet men annars stod hon så lugnt så. Väl framme fick hon går en kort stund i ridhuset för att röra sig lite innan det blev till att sova i boxen. 

 

I fredags blev hon rastad lite i vagn. Vi passade på att testa det där med att dra rockad och sitta två stycken på kuskbocken högre upp. Nemas problemas sa Lilla. Vagn som vagn, så nu vet vi det. Det är alltså bara att tuta och köra. Sedan blev det hagvistelse i stora hagar. Helt annat äv vad vi har i Flyinge. Värmland är allt bra.