Där satt nollan!

I 1.15! Whiii, så nära mitt mål nu. Men skynda långsamt skall man göra.
 
Vi startde först i 1.10. Den rundan var verkligen skakig. Jag gjorde en lång anridning mot första och tvekade som bara den på avståndet i anridningen. Det är som en reflex i mig att ge handen och luta mig framåt när jag bli osäker. Jag måste jobba bort detta. Resultat blev ett stop. Sedan flöt det på fram till hinder nummer 6 som var kombinationen. Här var jag också osäker och lutade mig fram och gav hand.. Jag fick ett nedslag på slutet också plus en massa tidsfel. Jag måste säga att jag var rätt arg på mig själv efter ritten. Hisan kändes så fin och så red jag så illa.  
 
Jag bjuder ändå på rundan här. Den kan användas till analys. Analys är bra, speciellt om man lär sig av sina misstag.
 
 
Jag bröt ihop, drack ett par koppar kaffe och diskuterade med min tränare Tord. Vi satt också och analyserade vägar som de andra ekipagen i kommande klass red. Analys, analys, analys. När det sedan närmade sig min tur så hade jag en plan klar. Inte släppa, benen om och rid  planerade vägar. Det gick vägen. Vi nollade 1.15. Det var inte en runda som var klockren, vi var i och klonkade ett par bommar som låg kvar och fick ett "helikoptersprång" över betfor-hindret. Men vi nollade och känslan var fantastiks. Jag hade tanken håll i i huvudet hela ritten och vad Hisan bjöd när han fick mitt stöd. Det är ju det som är hela grejen. Han vill ha stöd och allt som oftast överger jag detta. Så klart att han inte vill hoppa då, han är ju inte dum. 
 
 
Nu skall jag bara se till att etablera den här känslan hos mig, sedan skall det inte vara så långt kvar till årets mål!
 
Igår lyckades jag rida hästarna utan att bli helt genomblöt trots regnet. Eller av turen runt årundan med Lilla så blev jag ganska så blöt. Men det berodde mest på att vi latjade i vattenhindret. Kommer man i frisk trav ner i ett vatten så stänker det. Men roligt var det. Det är det viktigaste.
 
Hisan försökte jag trimma på Melonbanan men den var nyharvad och allt för djup. Det fick bli Warren-Haistings i stället. Jag galopperade runt på spåret och gjorde tempoväxlingar. Hisan taggade till rejält vilket jag tror hjälpte till idag. Han var väldigt fin att rida fram till båda klasserna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0