Våren som kom av sig...
Det är kallt, galet kallt. Inte nog med att det snöade under tävlingen i lördags. Jag och Hisan blev överraskade av ett snöfall som hette duga under uteritt i söndags. Hisan blev väldigt upprörd när han fick snö i öronen kan jag meddela.
Eftersom vi blev överrumplade av det minst sagt kassa vädret avbröt vi ritten så snabbt det bara gick. Planen hade annars varit att rida en bra mycket längre runda. Nu är det utlovat bättre väder till helgen så vingård ta det då Instället.
Innan snökaoset hann jag in till Lund med Lilla. Vi klättrade i backarna bredvid där jag bor. Lite udda att ta med hästen in till stan för att rida. Men faktum är att det är de närmaste backarna jag har att tillgå och i Norra Lund finns där väldigt fina anlagda ridvägar att nyttja.
Gårdagen bjöd på vitt landskap utanför fönstret när jag vaknade. Snacka om måndagsångest... Jag hade andra planer än stallet för kvällen. Lilla vilade och Hisan reds ut av min medhjälpare.
Idag var det vila för Hisans del. Bara bra det för det var riktigt kasst väder. Lilla och jag skulade från regnet i ridhuset och ägnade oss åt skrittövningar. Jag passade på att inviga mina nya rainlegs också. De funkade bra så nu är jag ekiperade till kommande distanstävlingar. Hoppas nu bara att det håller tätt då bara därför.
Sösdala
Gårdagens hopptävling bjöd både på högt och lågt.
Första klassen som var en meter gick som en dans. Det kändes som om allt bara stämde och det var lätt. Rundan blev felfri trots att det snöade under ritten. Japp, ni läste rätt. Det snöade... det fastnade till och med på filmen...
Jag hade anmält mig till två klasser igår. Men den andra gick helt åt skogen. Jag ballade ur redan på framridningen så att säga. Det var många som ville hoppa samtidigt och jag kan ha väldigt svårt att fokusera på framhoppningen. Det är ett problem jag har haft länge. Inget nytt. Men med de där futtiga 10cm extra som nu 1.10 är så ballade jag ur. Jag kände mig osäker och blev passiv i ridningen. Hisan kände direkt att jag var osäker och ville inte. Väl inne på banan hoppade vi första bra, mot andra tvekade Hisan lite och la in ett extra språng trångt så vi fick ett rakt upp och ner språng. Som tur var så var det ett räcke. Hisan blev rätt sur på mig efter det. Hinder nummer tre som också var ett räcke gick av bara farten men fyran som var en oxer ur skarp sväng ville han först inte hoppa. Efter ny anridning gick det fint. Femman tog vi också bra men mot sexan sprang han först på och struntade i min förhållning. Jag blev då på nytt osäker och då ville inte Hisan igen. Vi stannade ut oss på det hindret. Jag liksom gav upp.
Nu kände jag ju att det 100% berodde på min ridning och att jag blev osäker. Jag gör inte så stor grej av det utan vi kommer igen.
Nu vill jag gärna hoppa självförtroendeingivade övningar på lite högre höjd. Det som saknas är lite större språng i kroppen. Jag måste sedan sluta oroa mig över distanser och inte måtta. Kan jag rida an med självförtroende så löser sig resten.
Jag skall dock ta med mig den bra första rundan. 1 meter sitter och käns väldigt lätt.
Lilla vilade.
Löpartajts
Jag var bara tvungen att köpa ett par löpartajts till att rida i eftersom det är så poppis bland alla distansryttare. Vad är hemligheten liksom. Jag fick tag på ett par utan dragkedja i benslutet som verkade ok. Idag testade jag.
Det mest negativa var nog att de saknade fickor. Jag skall rida med dem lite till innan jag bestämmer mig för om de skall sitta på till den kommande Göingeritten eller om traditonella ridbyxor skall användas.
Lilla var för övrigt väldigt fin. Det blev bara en kort sträcka på benen runda i kväll.
Hisan vilade då det taggas tävling för hans del i morgon.
Hoppträning på snedden
Så det kan gå när man tränar ihop med en massa fälttävlansekipage. Hindren på bilden hoppades som både två och tre kombination på låg höjd.
Det är lite av ett mind game för ryttaren. Hästen bryr sig inte om att det är snett son länge den har siktet inställt på att hoppa. Så rama in väl och så skänkel på. Hisan tyckte det var kul.
Vi avslutade med en bana som var lite väl kul. Jag var tvungen att lägga en volt då det efter kombinationen gick lite väl fort för att svänga kvickt till nästa hinder. Det bådar ju på sätt och vis gott, men Mr Häst bör vänta på instruktion från piloten och inte rusa iväg så där. Nya tag....
Onsdagen
I onsdags luftade jag Lilla i vagn. Det blev ingen lång runda och vi tog det lugnt. Hon hade spring i benen vilket kändes bra. Min träningsvärk var inte helt borta så det kändes bra att sitta bakom.
Hisan reds ut av min medhjälpare.
Fotot är från förra helgens tävling. Lilla ser helt fab ut. Min min däremot... det måste bero på regnet. ;P
Lilla vilar
Nu börjar träningsvärken efter helgens ritt lägga sig så sakteliga. Med tanke på hur ont jag haft i kroppen efteråt så är det ju rimligt att tro att Lilla känt sig något stel hon också. Hon är ju bra kondis jämförelsevis men ändå. Därför har två dagars vila varit inplanerade för henne. Igår dansade hon in från hagen så det var nog ganska så rätt antal dagar tror jag. Idag planerar jag en lugn tur i vagn för hennes del.
Efter ritten i söndags lämnade jag iväg hennes sadel för omstoppning så de närmsta dagarna blir det hur som sparsamt med jobb under sadel för hennes del. Sjukt praktiskt att ha en inkörd häst i sådana lägen. Värre blir det när Hisans sadel skall stoppas om. Hoppning i dressyrsadel är ju ingen höjdare och ridning utan sadel på honom är inget bra alternativ.
Igår red jag Hisan i paddocken. Det var sol och lite lä där så vi kunde rida ute. Mycket trevligt, me like. Hisan känns verkligen fin just nu. Energin är där, han känns tillfreds och går från klarhet till klarhet.
Träningsvärk delux
Jag har löjligt mycket träningsvärk efter de där 5milens ritt. Jag har knappt kunnat gå på hela dagen.
På kvällen lyckades jag ändå masa mig upp på Hisan rygg för en kortare ritt. Jag kan ju säga att det inte var någon vidare fason på det. Ändå har jag lyckats hopptävla dagen efter en distansritt så så illa kan det ju inte vara. Jag blev ändå full i skratt av mina försök att göra något vettigt. Hisan var ändå en riktig gentleman som stod ut trots att fått vila dagen innan. Söta Hisan-hästen vet när han skall ta hand om sin matte. 💕
Målet nått
Söndagen började tidigt... galet tidigt. Jag och Fredrik steg upp kl 4:00 för att vara i Halmstad till klockan 8:00.
Hästarna var nog lite yrvakna när vi kom och undrade vad som var i görningen. Packning och fix i stallet avklarades innan vi rullade ut från stallplan kl 6:00. Packningen inför en distanstävling är en historia för sig. Till hoppning är det liksom inte så mycket som skall med. Men till distans... bilen var helt fylld till bredden med pryttrar. Vattendunkar, extra skor till hästen, täcken i mängd etc. Igår packades även regnsäkrade grejer då prognosen lovade väta.
Och regnade gjorde det, frös gjorde vi alla. Hela dagen...
Lilla var samlad och taggad inför starten
Vi var anmälda till vår första tävlingsklass på 5mil. Jag hade en bestämd ridplan för tävlingen. Den löd att rida i ett jämt och bra tempo hela vägen. Det gjorde vi verkigen. Första sträckan som var lite drygt 3mil låg vi på en snitthastighet av 15km/h.
Banan beskrevs som flack av experter. Jag tyckte nog att den var rätt så kuperad med mina Skåne-glasögon. Fast jämför man med Värmland så var den absolut flack. Den gav oss inga bekymmer i vart fall. Lilla är vår införstådd med att man samlar sig i nedförsbackar och travar lite långsammar i balans medför. I stort sett travade hon på lös tygel i ett jämt tempo hela vägen. Precis så som jag vill att det skall vara på tävling. Jag stödjer henne när det behövs i övrigt försöker jag störa så lite som möjligt.
I första vetgaten klantade jag mig lite. Eller egentligen klantade jag mig strax innan också. Jag skulle hoppa av Lilla i skritten, liksom i farten när vi kom in från första sträckan. Det klarade inte min fot som vek sig och jag drattade omkull. Väldigt osnyggt. Ingen skada skedd förutom på mitt ego som fick sig en törn. Bäst att lite göra några flashiga manövrar när man inte är i toppform helt enkelt. I vetgaten gick jag in för tidigt då Lilla inte hade pulsat ner helt än. Jag hade dålig koll och tappade därmed tid. Klantigt av mig. Men vi fick ett försök till som gick bra. Tyvärr straffade sig min palavrer då vi kom iväg lite senare efter vilan. De minutrarna jag tappade där kostade mig en placering med facit i hand. Surt men inget att gräma sig över allt för mycket..
sträckan nummer två som var knappa två mil gick i 16km/h. Lilla kändes lika fin som på första rundan. På upploppet som var hela 1km lät jag henne springa på lite grann. Jag ville dock inte att hon skulle gå sig helt slut i mål så tyvärr blev jag omriden sista biten.
Det var de där minutrarna som jag tappade i vetgaten som låg mig i fatet.
Under pausen tittade solen fram en kort stund. Resten av tiden regnade det.
Målet med dagen att rida en godkänd ritt. Vi uppnådde det med råge och hamnade första utanför placering. Betyget måste blir väl godkänd för Lilla. Nästa ritt kanske vi vågar rida på lite fortare.
Summering
I onsdags vilade Lilla. Det var planerat i och med Görans besök dagen innan. Hisan gick ett lättare pass i ridhuset då vädret inte kändes på topp för att rida utomhus. Trist då det är vår men i april kan man aldrig lita på att det är fint.
I torsdags motionerades Hisan av min medhjälpare. Själv körde jag Lilla en sväng i skymningen.
Fredagen bjöd på vila för hästarna då jag hade annat på schemat.
Lördagen bjöd på tvära kast i min planering. En representant från min gamla studentryttarförening LARS ringde på förmiddagen och berättade att de stod utan finalhäst till sin hopptävling på eftermiddagen. De undrade om Hisan kunde tänkas ställa upp på kort varsel. Det gick att pussla in i planeringen så efter att ha motionerat Lilla lätt i vagn och jag packat hennes prylar inför söndagens tävling så begav jag mig med Hisan in till Lund.
Lilla bland vitsipporna
Hoppfinalen gick finemnag. Hindren låg runt metern med ett jokerhinder som sista på ca 1.20. Hisan skötte sig bra med båda finalisterna och sög tag i alla hinder på banan. Han var felfri på alla hinder förutom den här jokern som han lite nesligt rev med den första finalisten. Hisan är bra på att vara studentryttarhäst och båda finalisterna gjorde fina ritter.
Vi värmde upp inför finalen
Sunset
Igår vilade Lilla. Hisan fick gå en kort uteritt för att göra något. En lugn tur är ofta bra efter tävling. Nu kan jag ju inte säga att en klass hoppning är något mycket att gå för Hisan. Men det är inte bara för att bli av med eventuell mjölksyra utan för att det är trevligt för honom att komma ut också.
Vädret var magiskt igår. Solen sken och vi passade på att galoppera i solnedgången längs med Kävlingeån.
Idag har båda hästarna haft massören Göran på besök som knådat dem grundligt.
Lilla hade lite låsningar i halsen och jag fick rekomendationen att stoppa om hennes sadel. Det skall jag göra så snart som bara möjligt. Vad som var mycket positivt var att Göran tyckte att hon hade breddat sig i kroppen sedan sist. Då hon har haft problem med musklingen tidigare så var det väldigt trevligt att höra. Hon är verkligen på rätt spår nu.
Hisan hade lite i bogen. Jag tror att det är sviter efter hans hitte-på i vintras. Förhoppningsvis blir han av med det nu. Med tanke på hur han käns så är låsningen liten i hans värld. I Hisans värld är det minsta som gör ont mycket aj-aj per automatik.Bra att han blir genomgången för han skall inte behöva ha spänningar.
En sak som jag har funderat över på sistonne. Jag har tidigare i mitt liv varit förskonad från större skador. Det är nu under de senaste tre åren som jag har brutit olika kroppsdelar. Vad som gått upp för mig nu är att efter en så stor skada som en fraktur så blir det aldrig riktigt likadant som tidigare även om rehabiliteringen blir lyckad. Det blir alltid en svagare punkt, inte i själva benet som blir starkare men liksom runt om. Hisan har ju också haft en fraktur, i sitt vänstra ben.
Vad jag märkt är att han blivit tröttare än vanligt när vi har hoppat i stora ridhuset på Flyinge där det är fibersand. De sista linjerna har han tjurat ihop helt. Jag har funderat på varför och efter hoppträningen i torsdags och tävlingen i söndags där det inte fanns några sådana tendenser alls så vill jag tro att det beror på underlaget. Han är underlagskänslig rent allmänt. Jag väljer ju till exempel att inte tävla på gräs så ofta då om det är för blött inte passar Hisan alls. Tanken som är högst ovetenskaplig är att mot slutet av passet på fibersand som ju har större friktion an många andra underlag så har ligament och annat runt där frakturen som nu är utläkt satt, tröttats ut och då känner han det. Han är mycket känslig bör jag tillägga så det behöver inte vara något mycket han känner av för att reagera. Jag kan ju bara dra parallellen till min rygg. Blir jag trött i mina bålmuskler så märks det direkt på ryggen. Frågan är till vilken nivå det går att träna upp Hisans ben, om det behövs tränas, om fler gamla skador kan ge sig tillkänna, som den bortopererade benbiten till exempel? Frågan är om dessa frågor har ett svar. I vart fall skall jag hålla detta i åtanke och kanske helt välja bort fibersand som underlag, eller i vart fall vara extremt sparsam med det. När han har tjurat ihop har jag avbrutit, pausat kort och gjort om det som blev toktigt. Kanske är det till att gå till överdrift eller helt fel tänkt av mig. Framtiden får utvisa.
Årsdebuten i hoppning!
Då var årsdebuten på tävlingsbanan avklarad. Hisan och jag hoppade en meter i Eslöv, en av våra favorittävlingsplatser.
Hisan gjorde mig absolut inte besviken utan hoppade felfritt. Hoppningen kändes dessutom super. Han skyggade lite för banpersonalen mot hinder 6 men var väldigt lätt att övertala till hoppa ändå. Höjden kändes också väldigt bra och det bådar ju gott. Känslan från i torsdags var helt bortblåst vilket också var väldigt skönt. Nu är vi redo att ta oss an resterande säsong.
Det är väl bara ryttarinnan som skall komma i riktig form då... Tagga tagga!
Solsken
Igår ägnade jag kvällen åt att skämma bort mig själv hos frisören. Det händer verkligen inte så ofta så nu var det dags..
Hisan vilade igårkväll och Lilla reda ut en sväng.
Idag var det omvända roller för hästarna. Lilla fick vila och Hisan reds ut i morse. Det var strålande väder med solsken och fågelkvitter.
Jag passade även på att besöka Bengts foder på förmiddagen idag. De hade rabatt på de mineraler jag ger hästarna. Dumt att inte passa på att handla dem då. Speciellt eftersom de håller på att ta slut.
Ett nytt bett till Hisan fick även följa med hem. Han fick ett likadant tredelat som inte går att vika som Lilla har. Jag har hoppat honom på Lillas bett tidigare och han trivdes bra på det. Jag har annars Nova-bett till honom då, men han tuggar rätt friskt på det och då Nova-bettet är i silikon så håller det inte för något mycket tugg. Rakt men ändå flexibelt är grejen helt enkelt.
Psykbryt
Idag har jag hopptränat. Idag var vi i Craafordhallen, eller glasridhuset som jag brukar kalla det. Av någon märklig anledning så brukar hästarna bli riktigt i gasen när man hoppar dem där inne. Trot att det är i det ridhuset som jag ridit mest hela vintern utan sådana tendenser så var Hisan riktigt laddad, han är sällan så laddad ens ute.
Hoppträningen gick egentligen bra men jag är väldigt besviken på mig själv idag.
Vi började med att hoppa fram i trav på ett räcke som höjdes upp till ca 1.10. Hisan taggade i riktigt rejält på den övningen. Därefter hoppade vi en serie längs långsidan. Det var tre galoppbommar, ett språng till ett lågt räcke och två språng till en lite oxer. Hisan taggade i som bara den och den här övningen liksom födde fart. Inte alls på något negativt sätt men ändå liksom bara sköljde en våg av olust över mig. Hisan gjorde inget dumt men ändå... Jag kände hur den läskiga känslan skulle göra att jag red illa, jag blev rädd för att Hisan skulle bralla av mig efter hindren trots att han inte visade tecken på att vilja göra något sådant. Jag tror att känslan bottnade i att det var där jag for av och bröt foten i höstas, och det föregicks av en springig Hisan även om han kändes helt annorlunda då mot nu. Är det inte märkligt hur hjärnan fungerar och målar upp spöken?
Jag avbröt övningen med serien i vart fall. Samlade mig, trimmade lite i galopp ett tag. Jag avslutade passet med att hoppa en bana på runt metern med enkelhinder. Det gick bra, han var inte i en bom och det kändes också bra och stabilt.
Att avsluta med en runda som kändes bra var skönt. Jag har planerat in årets tävlingsdebut till helgen så det går inte för sig att helt få psykbryt nu. Men jag undrade lite om det inte skulle komma någon backlash, och det gjorde det...
Fyra dagar
I söndags gick Lilla ett lugnt pass i mestadels skritt men också lite bus i trav. Vi klättrade på den minimala kullen som finns i Flyinge och travade genom vattnet på vägen tillbaka. Det där tycker Lilla är jätteroligt, synd att vattnet är så litet bara.
Hisan trimmades i Warren-Haistings en stund. Han kändes väldigt fin efter galoppjobbet dagen innan.
I måndags blev det vila för båda hästarna.
Tisdagen bjöd på uteritt för båda då jag hade sällskap i stallet. Jag red själv Lilla. Hon var taggad men snäll och fann sig bra i att det inte skulle gå för fort.
I går vilade Lilla. Hisan trimmades i paddocken. Jag tycker att jag kommit en bra bit på vägen med min bålstabilitet nu. Det känns att jag kan bli stark i magen och sitta emot igen. Det är inte fulländat på något vis men ett bra steg mot att komma i form i vart fall. Efter passet skrittade jag länge utan stigbyglar och jobbade med att försöka lossa min höft som trilskas. Jag lyckades nog lite i alla fall? Hisan tyckte jag var jobbig...
Lite uppdatering
Jag är väldigt otaggad till att skriva på bloggen för tillfället. Men bloggen är viktig för det är min dagbok som jag kan gå tillbaka till när det är saker som hänt med hästarn.
I tisdags vilade Lilla. Hisan trimmades en kortis i paddocken. Det var så härligt att känna att det faktiskt gick att rida ute i det fria igen på kvällen efter jobbet i dagsljus. Underbart, det kan vara en av det bästa sakerna med våren. Förutom fågelsång, sol och blommor och allt annat sådant där trevligt. Hisan var fin men vi blev lite störda av ett ekipage som logerades då Hisan tyckte att den gamla leken där han kastar sig för mötande hästar var det roligaste som fanns. Jag var mindre intresserad av sådana förehavanden och fick lägga stor energi på att bryta tilltaget och återfå fokus. När väl fokus återkom avbröt jag.
I onsdags fick Hisan vila och Lilla travade långsamt i vagn. Just nu ligger fokus på att kunna trava i annan hastighet än full fräs för hennes del. Det gick bra även om jag fick påminna henne om vilket tempo som gällde ganska så ofta under rundan.
I torsdags och fredags vilade Lilla och Hisan reds ut av min medhjälpare.
I går var jag själv tillbaka i stallet vilket betydde fullt ös med träning för alla parter. Jag red en mil med båda hästarna vilket resulterade i två mils ritt för mig. Mycket välbehövligt måste jag säga.
Först ut var Lilla. Fokus på långsam runda låg kvar och vi tog oss runt milen på 12km/h. Jag hade på förhand bestämt mig för art absolut inte rida snabbare än 13km/h så farten är jag nöjd med. På kommande tävlingar är det där vi skall ligga hastighetsmässigt. Vi skall ju rida bra mycket längre än en mil då och behöver hushålla med orken för att ta oss igenom på ett bra sätt.
Hisan fick också gå samma runda och då mestadels i galopp. För hans del är fokus annorlunda, det är inte att ta det extra lugnt utan snarare att gå fram i alla lägen och dessutom gå fram i ett lagom tempo. Hisan kan liksom bli seg i steget när han tittar på något eller tvekar. Det kanske är en knepig förklaring men om han går fram ordentligt så tänker han liksom inte på vad som ligger i kanten runt ridvägen och bjuder på framåttänk i sig själv. Det är detta jag vill ha fram hela tiden. Drivet framåt helt enkelt, inte fullt ös medvetslös utan bara tänket. Hisan svarade fint för träningen men jag var helt slut efteråt. Gissa vem av oss tre som behöver träna mest?
