Lite uppdatering

Jag är väldigt otaggad till att skriva på bloggen för tillfället. Men bloggen är viktig för det är min dagbok som jag kan gå tillbaka till när det är saker som hänt med hästarn. 
 
I tisdags vilade Lilla. Hisan trimmades en kortis i paddocken. Det var så härligt att känna att det faktiskt gick att rida ute i det fria igen på kvällen efter jobbet i dagsljus. Underbart, det kan vara en av det bästa sakerna med våren. Förutom fågelsång, sol och blommor och allt annat sådant där trevligt. Hisan var fin men vi blev lite störda av ett ekipage som logerades då Hisan tyckte att den gamla leken där han kastar sig för mötande hästar var det roligaste som fanns. Jag var mindre intresserad av sådana förehavanden och fick lägga stor energi på att bryta tilltaget och återfå fokus. När väl fokus återkom avbröt jag.
 
I onsdags fick Hisan vila och Lilla travade långsamt i vagn. Just nu ligger fokus på att kunna trava i annan hastighet än full fräs för hennes del. Det gick bra även om jag fick påminna henne om vilket tempo som gällde ganska så ofta under rundan.
 
I torsdags och fredags vilade Lilla och Hisan reds ut av min medhjälpare. 
 
I går var jag själv tillbaka i stallet vilket betydde fullt ös med träning för alla parter. Jag red en mil med båda hästarna vilket resulterade i två mils ritt för mig. Mycket välbehövligt måste jag säga.
Först ut var Lilla. Fokus på långsam runda låg kvar och vi tog oss runt milen på 12km/h. Jag hade på förhand bestämt mig för art absolut inte rida snabbare än 13km/h så farten är jag nöjd med. På kommande tävlingar är det där vi skall ligga hastighetsmässigt. Vi skall ju rida bra mycket längre än en mil då och behöver hushålla med orken för att ta oss igenom på ett bra sätt. 
Hisan fick också gå samma runda och då mestadels i galopp. För hans del är fokus annorlunda, det är inte att ta det extra lugnt utan snarare att gå fram i alla lägen och dessutom gå fram i ett lagom tempo. Hisan kan liksom bli seg i steget när han tittar på något eller tvekar. Det kanske är en knepig förklaring men om han går fram ordentligt så tänker han liksom inte på vad som ligger i kanten runt ridvägen och bjuder på framåttänk i sig själv. Det är detta jag vill ha fram hela tiden. Drivet framåt helt enkelt, inte fullt ös medvetslös utan bara tänket. Hisan svarade fint för träningen men jag var helt slut efteråt. Gissa vem av oss tre som behöver träna mest?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0