Hisan betyder häst

Idag har jag hopptränat. Idag var vi i Craafordhallen, eller glasridhuset som jag brukar kalla det. Av någon märklig anledning så brukar hästarna bli riktigt i gasen när man hoppar dem där inne. Trot att det är i det ridhuset som jag ridit mest hela vintern utan sådana tendenser så var Hisan riktigt laddad, han är sällan så laddad ens ute.

 

Hoppträningen gick egentligen bra men jag är väldigt besviken på mig själv idag.

 

Vi började med att hoppa fram i trav på ett räcke som höjdes upp till ca 1.10. Hisan taggade i riktigt rejält på den övningen. Därefter hoppade vi en serie längs långsidan. Det var tre galoppbommar, ett språng till ett lågt räcke och två språng till en lite oxer. Hisan taggade i som bara den och den här övningen liksom födde fart. Inte alls på något negativt sätt men ändå liksom bara sköljde en våg av olust över mig. Hisan gjorde inget dumt men ändå... Jag kände hur den läskiga känslan skulle göra att jag red illa, jag blev rädd för att Hisan skulle bralla av mig efter hindren trots att han inte visade tecken på att vilja göra något sådant. Jag tror att känslan bottnade i att det var där jag for av och bröt foten i höstas, och det föregicks av en springig Hisan även om han kändes helt annorlunda då mot nu. Är det inte märkligt hur hjärnan fungerar och målar upp spöken?

Jag avbröt övningen med serien i vart fall. Samlade mig, trimmade lite i galopp ett tag. Jag avslutade passet med att hoppa en bana på runt metern med enkelhinder. Det gick bra, han var inte i en bom och det kändes också bra och stabilt.

 

Att avsluta med en runda som kändes bra var skönt. Jag har planerat in årets tävlingsdebut till helgen så det går inte för sig att helt få psykbryt nu. Men jag undrade lite om det inte skulle komma någon backlash, och det gjorde det...