I fredags var jag i Stockholm med jobbet. Det innebar vila för Lilla och Hisan reds av min medhjälpare. Trots sent flyg hem hann jag se Peders ritt i lagfinalen i EM när jag kom hem. Vilken ritt och vilken kyla! Jag kunde knappt andas när jag tittade på TVn så spännande var det. Tänk att som Peder kunna behålla kylan i ett sådant läge och kunna hålla ihop ridningen under den pressen. Själv hade jag förvandlats till en liten våt pöl och knapp kunnat hålla en tanke klar insett sådant läge. En stor eloge ska han ha och tummarna ska hållas inför den individuella finalen idag.
Igår försökte jag ta med mig inspiration från EM till min egna tävling på en bra mycket mer blygsam nivå. Vi var anmälda till 90cm clear round och 1m avdelning B i Löberöd. Tävlingen startade tidigt och vi lyckades med konststycket att vara först på plats...
Till första rundan hade jag ridit fram ordentligt för att få allt att stämma. Framridningen kändes bra och på banan nollade vi lätt. Vårt ända misshap var linjen mellan trean och fyran där Hisan blev osäker på vilket hinder som skulle hoppas och blev lite vinglig emot och kom nära. Men det var ingen stor grej.
Till runda nummer två var det min omladdning som var stötestenen. Jag lyckades ändå bra tycker jag. Framridningen blev lite kortare enligt plan och på framhoppningen var det något mer kaos vilket gjorde att jag fick ett stopp först. På något sätt kunde jag låta det rinna av mig och fick till ett bra språng på båda hindren innan jag gick in på banan.
Hisan hoppade fint men vi rev hinder nummer 5 snöpligt. Jag är ändå väldigt nöjd med två rundor utan stopp. Vi har haft en så skakig säsong så här långt så detta är ett gigantiskt framsteg för oss.
Torsdagen den 24 augusti var ingen vilodag för mig. Efter jobbet hade jag fullt schema. Först Årundan med Lilla. Jag behövde röra på henne och prova omstoppningen av sadeln. Jag tror den fick gott betyg, kräver lite mer utvärdering till helgen innan Lilla sagt sitt. Pigg och fräsch var hon i alla fall.
Efteråt packade jag snabbt bilen och stoppade Hisan i släpet innan vi begav oss till Hoppträning i Eslöv. Tur att det inte är så långt att åka för då hade tidsplanen spruckit.
Hisan hoppade fint men på slutet när vi fick lite klurigare vägar missförstod vi varandra lite vilket ledde till ett "nästan stopp" eller Hisan stoppade men beslutade sig för att hoppa ändå. Det är en megaattitydförändring från hans sida. Jag tycker ändå att det måste räknas som positivt. För en månad sedan hade han tvärnitat och tippat av mig i samma läge. Min tränare säger att det beror på att jag rider annorlunda nu. Jag väljer att tolka det som att jag rider mer självsäkert även om det inte alltid känns så.
Hur som kändes resterande hopp bra trots incidenten så jag vill tro att det var ett kliv framåt för oss.
Tillbaka i stallet stod persedelvård på schemat inför helgens tävling och kvällen ägnades åt att ladda genom att titta på EM-ekipagen från Göteborg.
Tisdagen den 8 augusti blev det ett dressyrpass med Lilla. Jag började med att rida runt terrängbanan och avslutade på Melonbanan. Hisan vilade.
Onsdagen den 9 augusti var jag hästledig och på jobbresa. Lilla vilade och Hisan reds av min medhjälpare.
Torsdagen den 10 augusti var det hoppträning som stod på schemat för Hisans del. Jag inser att jag måste uppdatera lite tätare inpå träningarna för att kunna hålla i sär dem. Lilla vilade.
Fredagen den 11 augusti var jag ledig. Passade därför på att rida hästarna på förmiddagen. Först ut var Lilla. Vi tog Årundan för att hon skulle få sträcka lite på benen. Årundan är annars lite i kortaste laget men ibland är det lagom med en kort runda också.
Hisan trimmades i Warren-Haistings. Jag njuter varje dag som det funkar att rida på gräset där. Bra mycket bättre än en dammig ridbana och kan man vara ute så föredrar jag det alla gånger. Det är allt för många månader då ridhuset är att föredra för att jag ska vilja rida där inne under sommarhalvåret.
Eftermiddagen spänderade jag med andra aktiviteter som involverade hästar fast på ett helt annat sätt.
Lördagen den 12 augusti begav jag mig ner till Vrångabäck med Lilla. På schemat stod ett distanspass på vägarna där nere. Vi red 23km på 2h och 10 min. Det var en lite lägre hastighet än på tävling men gav en bra indikation på var vi stod rent träningsmässigt ändå.
Vi tog ett varv på travbanan när vi ändå var i krokarna. Lilla bjöd mig på en riktig åktur i bästa montéstilen. Hon är så kul min kära lilla svarta. Klockren trav dessutom och hon har så fantastiskt steg, det är nästan synd att vi lagt ner travet men jag står fast vid mitt beslut där.
Hisan vilade.
Söndagen den 13 augusti var vi i Ringsjöorten och tävlade. Jag har verligen inte fått det att stämma på den banan i år. Vi brukar få bra rundor där men inte nu.
Ett stopp fick vi. Vilket var helt mitt fel, ett dåligt visat hinder och Hisan var inte helt framme. Vi kom ju runt i alla fall.
Jag strök mig från andra klassen då jag bet mig själv rätt hårt i läppen i stoppet och kände mig lite omtumlad. Eftersom jag inte är helt tillbaka när det gäller självförtroende så vågade jag inte tro att jag skulle våga rida så som skulle behövas när hindren dessutom höjdes lite. Kanske lite mesigt men ändå.
Lilla vilade.
Måndagen den 14 augusti blev det Årundan med Lilla. Jag jobbar på att få henne att fatta galopp på de här korta rundorna. Idag var galoppen fint, kort och rund. Det tar sig även om det går långsamt. Men långsamt tror jag är rätt väg när det kommer till att lära nya saker på ett hållbart vis.
Hisan trimmades på nytt i Warren-Haistings.
Tisdagen den 15 augusti åkte vi på nytt till LEslöv för hoppträning. Dagens övning bestod i en serie med räcke in tre språng, kombination med räcke räcke ett språng och fyra språng oxer ut. Vi vände sedan på det. Hisan hoppade väldigt bra på övningen men jag tycker inte att jag rider så bra i sådana här övningar. Jag tycker inte riktigt att jag hinner med mellan hindren utan mer håller i och "blundar" men jag får helt enkelt lära mig att blir snabbare. Ingen tvekan från Hisans sida vilket är himla bra.
Lilla vilade.
Onsdagen den 16 augusti red jag på nytt Årundan med Lilla. Den här gången fattade hon galopp riktigt fint. Nästa på hjälpen. Ett riktigt framsteg. Det är inte befäst än men vi kommer att komma dit så småning om.
Hisan vilade.
Torsdagen den 17 augusti red min medhjälpare Hisan. Lilla fick vila för jag hade annat inte hästrelaterat på agendan. Det var Malmöfestival och jag ville se en artist på kvällen. Så stallet fixades fort.
Fredagen den 18 augusti efter jobbet ville inte vädret riktigt som jag ville. Jag hade egentligen planerat att rida hästarna men det riktigt pissade ner så kvällen spenderades i stället i sadelkammaren där persedlarna fick lite kärlek. Det har helt enkelt regnat för mycket den här sommaren och jag har trotsat regnet och blivit blöt så otaliga gånger att jag helt enkelt tröttnat.
Lördagen den 19 augusti startaded jag morgonen med att ta med mig båda hästarna ner till Kumlatofta. Jag slog nämligen två flugor i en smäll och skulle både tävla Hisan och träna Lilla.
Mot lördagsäventyret
Först blev det tävling. 90cm i en klass som vi egentligen skulle bara nolla. Men mina nerver var inte med mig och jag "fesred" vilket renderade två stopp.
Till andra klassen lyckades jag ladda om och med massa beröm till Hisan fick jag honom på helt andra tankar och mig själv till att våga rida. Runda nummer två blev en dubbelnolla vilket jag är sjukt glad över. Igen var vi väldigt långsamma i omhoppningen så någon placering blev det så klart inte. Men det är inte allt, en bra runda är en bra runda och den ska sättas på vinnarkontot och användas för att boosta självförtroendet.
Lilla gick senare ett travpass innan vi åkte hem. Det blev 1,5 mil med en medelhastighet på 11,6km/h. Vi fick även en galopp på slutet som var riktigt fin. Hon kommer att fatta det här med galoppen inom en kortare tidisperiod nu. Vi är snart där och kan börja träna i galopp på riktigt.
Söndagen den 20 augusti åkte jag och Lilla till Öveds och skrittade ihop med mina distansvänner. Det blev en riktig långrunda på nästan 1,5 mil och det tog 2h och 20 minuter att komma runt. Man kan inte skritta för mycket och det är bra mycket roligare att göra det i sällskap.
Efteråt lämnade jag Lillas sadel för omstoppning då ena delen av mitt skrittsällskap brukar stoppa om mina sadlar så var det väldigt smidigt att hon kunde ta sadeln där och då.
Det är ju helt enkelt så att alla milen hon tränas med sadeln gör att det sitts ner något kopiöst. Inte så konstigt kanske utan i stället väldigt logiskt. Nu närmar sig tävling för henne igen så det är viktigt att allt är i ordning.
Hisan vilade.
Måndagen den 21 augusti blev det trim för Hisan. Melonbanan den här gången för det hade regnat och gräset på Warren-Haistings skulle kunna vara halt. Hisan tränade på bra och kändes fin.
Båda hästarna fick nya pjux innan.
Lilla vilade.
Tisdagen den 22 augusti blev det årundan igen för Lilla med sadeln på omstoppning så dammade jag av min galoppsadel. Det var första gången jag red henne i en sådan sadel. Som vanligt är inget konstigt för Lilla utan hon tuffade på som den stjärna hon är. Jag var däremot lite instabil i sadeln. Det är år sedan jag red i den senast och med lite kortare läder var balansen så där. Jag får nog ta och öva på sådant där lite igen. Ryggen var inte alls särskilt glad i tilltaget däremot... alltså min rygg. Kanske ska jag lägga mina jockey-ambitioner helt på hyllan helt enkelt.
Räsersadel
Hisan vilade.
Onsdagen den 23 augusti Lilla hade besök av massören. Det är galet vad skönt hon tycker att det är att bli knådad. Ögonenen blir alldeles dimmiga och mulen blir lång som en elefantsnablel. Nästa gång måste jag vara bättre med med kameran för att fånga det på bild för jag är superkass på tajmingen när det kommer till att fånga de där ögonblicken, ha ha.
Efteråt blev det trim för Hisan på Melonbanan igen. Nu hade det regnat igen och tyvärr var underlaget helt superdåligt. Det var liksom lerhalt bitvis. Vi försökte ändå träna så gott det gick men det blev mest skritt och fattningar och avsaktningar. Nu är det ju inte direkt några små skurar som kommer men det är galet att underlaget sviker så.
Onsdagen den 2 augusti vilade Lilla. Jag red på tur med Mogge. Hisan var också med med Camilla på ryggen. Vi hade en jättetrevlig tur bortsett från flugorna.
Torsdagen den 3 augusti var det hoppträning i Eslöv igen. Övningen bestod i att hoppa bana. Träningen kryddades av ett åskoväder som låg i horisonten och mullrade. Det kom bitvis även ganska kraftiga skurar. Jag skulle ljuga om vi inte blev störda av vädret även om vi vid det här laget är någorlunda vana vid eländet. Lagom till när vi var klara med passet drog det riktiga ovädret in med blixt och dunder. Jag hade lika gärna kunnat sadla av Hisan i en dusch för jag var helt genomblöt efteråt, och då tar det ju inte en evighet att ta av hästen utrustningen direkt.
Väl tillbaka igen hade det hållit upp och jag tog ut Lilla på en bensträckarrunda med skutt över stock och galopp hemåt. Galoppen kändes fin. Nu är det bara fattningarna som vi ska sätta också.
Fredagen den 4 augusti var vilodag för hästarna. Vi tvåbenta slet i stället med att lasta in hösilage i stallet i Flyinge. Det gick bra mycket snabbare än förväntat. Mest för att vi var ett härligt gäng med folk som jobbade på bra. Min tidigare erfarenhet av höintag är att det tar en evinnerlig tid men vi var klara med att släpa in 70 balar på mindre än en halvtimme. Efteråt fixade jag i ordning i stallet inför ”hemflytt” från sommarkollot i Blentarp.
Lördagen den 5 augusti, stora hemflyttardagen. Stallet i Blentarp städades ur och kusinen kom för att hämta hem Mogge. Vi lastade och åkte samtidigt vilket var helt perfekt. Ingen häst blev kvar längre och det kändes som om alla tre var nöjda med den lösningen.
Väl tillbaka i Flyinge gick Hisan och Lilla i hagen tills jag plockat rätt alla grejer från efter sommaren. Hur kan man ha så många saker till två hästar? Och hur i hela friden kunde jag få med mig så mycket ner till Blentarp? Jag kanske inte borde nämna att jag hade hur mycket som helst hemma för tvätt också...
Söndagen den 6 augusti var det back in business igen. Hisan och jag var i Vomb och red med rabarberna. Vi avverkade 1,8 mil på två timmar blankt. Inte så snabbt med andra ord men vi galopperade rejält. Att det regnade när vi lastade i Flyinge behöver jag väl inte nämna. Det är ju mer regel än undantag nu. Men allt regnande har gjort Vomb-slingan väldigt trevlig och kompakt. Den kan annars bli rätt lös vid torka.
Efteråt åkte jag med Lilla till Jan för att köra ett jobb. 2 mil på 1h 20 minuter körde vi så det gick rejält mycket fortare än med Hisan, vilket så klart var meningen. Lilla var jättefin och travade på som en klocka. När vi sparrade mot Hjärtat låg vi som max i 50km/h. Det är riktigt bra fart även om det var toppen och inte machfarten så att säga. Vi skrittade av rejält efteråt och pulsade ner snabbt när vi kom in i stallet. Ett bra jobb med andra ord skulle jag säga.
Måndagen den 7 augusti vilade Lilla. Hon fick en rykt och lite massage av mig efter bästa förmåga. Hisan gick ett kortare trimpass på Melonbanan. Jag passade på att försöka tänka på min position. För det är mycket i den mina problem sitter, och problemen med positionen kommer av skadeproblemen. För jag har märkt att jag även avsuttet lätt ”faller ihop” med överlivet. Jag tror att det sitter mycket i brist på styrka och det går troligtvis att jobba upp. Men så fort jag får känningar i rygg eller höft så är jag tillbaka i samma gamla dåliga vanor, moment 22 med andra ord. Med en mer upprätt matte går Hisan som en dröm, synd bara att jag typ säckar ihop av utmattning efteråt bara...
Semestern är slut. Den gick fort i år, ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt om jag ens hängde med på att jag var ledig själv.
Onsdagen den 19 juli vilade mina hästar. I stället skrittade jag ut på Mogge.
Torsdagen den 20 juli skrittades Lilla i sällskap med två rabarber i skogen. Det blev en tur på 1 och en halv timme. Skritt är definitivt underskattat men utförs bäst i sällskap med andra.
Hisan fick inte vila utan jag hade bokat tränare för att rida igenom honom och dressyrmomenten inför helgens fälttävlan. Jag fick jättebra tips på vad domarna kommer att döma efter. Blad annat min hållning men också vägar, upptagning etc. Hisan jobbade på bra och kändes super men han blev väldigt störd av alla bromsar/blinningar.
Fredagen den 21 juli åkte jag med Hisan på hopptävling. Vi var anmälda till en klass 1m. Han kändes fin på framhoppningen och på banan. Tyvärr fick vi ner sista hindret som var ett räcke med vattenmatta under. Anridningen till sista blev lite vinglig, inte vinglig som i en förestående vägran utan mer som att han drog mot hindret bredvid och jag inte visade rätt hinder tillräckligt tydligt. Hur som så kändes det som en relativt stabil runda.
Jag tog även ut Mogge på en ny tur när vi kom hem. Största problemet med att skritta ut just nu är insekter. Eländiga små flygare.
Även Lilla fick komma ut på en liten bensträckare i två gångarter.
Lördagen den 22 juli var det då dags för min årliga fälttävlansstart. Den gick av stapeln på Teds bana i Revinge.
Dressyrprovet gick fantastiskt bra. Tipsen jag fick på torsdagen gick som ett mantra i mitt huvud och vi belönades med 65,25%. Det är det bästa dressyrresultatet jag någonsin fått till. Sjukt kul och jag är så nöjd.
Hopprovet gick så där. Han var fin på framhoppningen och inne på banan till vi kom till kombinationen där vi missförstod varandra till inhoppet. Det blev rakt upp och ner vilket gjorde att distansen till uthoppet blev tokigt och vi fick ett stopp. Ny anridning och vi hoppade kombinationen perfekt. Lite dumt med ett stopp men så är det. Vi trivs inte riktigt med hoppning på gräs.
Lilla fick vila.
Söndagen den 23 juli var terrängdag. Vi var taggade som tusan men tyvärr blev det platt fall. Eller stå på näsan... Första tre hindren kom vi över utan bekymmer. På nummer fyra som var en ny trakenergrav fick vi ett lite märkligt språng och till nummer fem som var ett ganska stort bord spände Hisan till. Jag föll in i gamla dåliga vanor och la mig lite framåt. Det straffade sig för jag stod därmed på huvudet över bordet. Västen löste ut fint och skyddade mig väl. Hjälmen tog smällen och ska bytas ut.
Snörpligt slut på tävlingen. Min lärdom är att jag verkligen måste sluta lägga mig framåt i anridningen. Kanske kan jag lära mig den hårda vägen...
Lilla vilade.
Måndagen den 24 juli red jag ut på Lilla. Min väninna fick en tur på Hisan. De hade lagt ut nya ”hinder” för bilar på vägen vilket innebär stora steniga jordhögar. För stora och stenig för att ens fundera på att ta sig över med häst. I stället fick vi en ganska brant men kort klättring nedför på vår runda.
Jag tog även ut Mogge en runda med mest skritt och lite trav.
Tisdagen och onsdagen den 25-26 juli blev ridfria. I stället åkte jag och en kompis på spa. I bland får även tvåbeningar unna sig.
Torsdagen den 27 juli var det back in business för min del. Semestern var över. Hästarnas sommarkollo är däremot inte över utan de är kvar i Blentarp.
Hoppträning stod på schemat för Hisans del. Vi åkte på kvällen till Eslöv och hade träning för Tord. Jag var lite skakis efter min landning på huvudet men efter träningen kändes det bra mycket bättre. Tord är fantastiskt bra på att lägga övningarna så att de bygger upp självförtroende i mig.
Lilla vilade.
Fredagen den 28 juli begav jag mig med Lilla till Fyledalen. Där finns den berömda ”mördar backen”. Det är en lång backe upp som går i flera etager så att säga. Vi skrittade först upp en gång. Till runda två var Lilla kaxig som farao och sprintade upp på pigga ben i trav. Runda tre tog hon galopp men på toppen kom mjölksyran. Därav mördarbacken. Hon är ju mest van vid att gå på plattmark så detta var relativt nytt för henne även om vi ridit backar förut, kanske inte så långa dock.
Vi skrittade av länge och väl och såg till att hon återhämtade sig innan vi åkte hem.
Lördagen den 29 juli var tävlingsdag för Hisan. Vi åkte till en av mina farvorittävlingsplatser, Hästhagen i Billige. När vi lämnade Blentarp på morgonen var det fint väder. Jag tänkte att det kanske skulle kunna bli en sådan där dag då man kunde få tävla i kortärmat. Men icke sa Nicke, efter bangång började det regna. Det har regnat något kopiöst hela sommaren så jag har tagit som vana att inte åka utan regnkläder, och tur var väl det.
Halvvägs ner till Blentarp kom jag dessutom på att jag hade glömt att ta med mig tävlingsschabraket. Vardags varianten som jag hade i stallet var i variant mycket sliten. Tur var det väl då att där fanns ett tält med försäljning av hästprylar på tävlingsplatsen. Så panikinköp av ett stycke brunt schabrak med bling blev det. Jättesnyggt men totalt oplanerat.
Framridningen gick super och vi nollade på banan. Kanske har jag börjat få ordning på min position när jag hoppar. I vart fall kändes det så.
Grundplanen var att rida två klasser. Så jag gick även banan till 1m. Men efter lång väntan och minst lika lång väntan till och då jag blivit kall som tusan insåg jag att det bästa var att åka hem och strök mig från andra klassen.
Söndagen den 30 juli vilade Hisan. Lilla gick en sträcka på benenrunda på 9km efter att jag hade tillbringat hela dagen med att vara funktionär på Öveds fälttävlan. Gissa om det regnade när vi satt hinderdomare?
Måndagen den 31 juli blev det tvärt om för hästarna. Hisan gick bensträckarrundan och Lilla vilade.
Tisdagen den 1 augusti vilade Hisan. Lilla fick prova på att gå ett ”galoppass” på 2 x 30 min. Jag satte galopp inom citattecken då hon inte tog ett steg i galopp utan travade hela vägen. I själva ”galoppdelen” av passet låg vi på ca 20km/h. Jag hade fullt sjå med att hålla Lilla i det tempot. Hon var nämligen hur pigg som helst och ville bara springa på. Hon var inte heller tillnärmelsevis trött efteråt. Men det är ju sådant här hon har tränat för hela livet. Springa fort rakt fram på platt mark. Totalt med uppvärmning och avskrittning var vi ute i två timmar.
Gissa om det började tokregna? Men lite tur hade vi för vi var precis klara när himlen öppnade sig.
