Februari

Två veckor sedan senaste uppdateringen. Något dåligt.
 
Kvällen efter senaste inlägget, den 23 januari, kom jag hem med feber från jobbet. Jag var verkligen inte mig själv  och därför fick hästarna vila. 
 
Den 24 januari piggade jag på mig framåt kvällen. Hästarna blev lätt motionerade båda två ca 20 minuter var. Vilket verkligen är för lite motion men bättre än inget. 
 
Onsdagen den 25 januari startade klubben upp med hoppträning/markarbete nere i Sjöbo. Jag och Hisan skulle vara med, och det var vi. Jag var dock inte riktigt i någon toppform. Men i och med att det var låga höjder och mest markarbete så gick det bra. 
 
Torsdagen den 26 januari red min medhjälpare Hisan. Jag red ett kort pass på Lilla i ridhuset med rätt mycket trav. Balansen hennes blir bättre och bättre i ridhuset. Jag är mycket glad över att jag har tiden att ge henne där utan att behöva forcera. En vacker dag kommer ridhusridningen att fungera 100% i alla gångarter men det kommer att ta tid, lång tid. 
 
Fredagen den 27 januari blev det vila för hästarna.
 
Den 28 januari var det lördag igen och därmed ritt i Vomb igen. Den här vintern har verkligen bjudit på fantastiskt ridunderlag. De flesta dagar har det varit mjukt och fint. Därmed har vi kunnat träna på helt enligt plan. 
Kusin var med ut i skogen den här dagen. Vi ökade även tempot på galoppsträckorna. Det är den mycket speciell känsla att trava på Lilla i samma takt som de andra galopperar. Samtidigt så joggar hon bara med långa steg. Hon tar inte i där alls utan det bara flyter på med lätta steg. Magiskt!
 
 
Jag red ut Hisan efteråt runt Granelundshallen. Han var pigg och glad och skulle egentligen ha behövt gå med ute i skogen han också. 
 
Söndagen den 29 januari vilade Lilla. Hisan fick gå ett lättare trimpass i ridhuset. 
 
Näst sista dagen i januari den 30 blev det vila för Herr Häst. Lilla gick ett skritt pass i ridhuset där fokus låg på samling. Superbra träning för den lilla svarta som sällan vilar på steget av sig själv. Det var ett tag sedan sist och som vanligt är det först när man gör ett uppehåll i träningen och sedan testar igen som man verkligen märker hur mycket hästen har förbättrats. Hon börjar kunna vinkla sina långa bakben jättefint nu. 
 
Januaris sista dag den 31 befann jag mig I Stockholm. Hästarna reds båda två av mina medhjälpare. 
 
Onsdagen den 1 februari var det på nytt hoppning nere i Sjöbo på schemat för Hisan. Då jag var något mer återställd än veckan innan så gick träningen överlag bättre. Vi hade dock lite problem med att komma igång igen då vi stått still och väntat mellan våra rundor. Det är inget nytt men behövs jobbas på som alltid. När vi var igång var bjudningen fin och han hoppade super.
 
Torsdagen den 2 februari blev det träning av båda. Lilla gick ett nytt skrittpass i ridhuset. Jag hade tyvärr lite dåligt med fantasi. Och även om det nu är ljust fram till 17:30 så har inte riktigt min ork återvänt på vardagskvällarna. Lilla jobbade på bra och lika fint som på måndagen. 
 
Hisan trimmades också i ridhuset. Det låg bommar framme på marken som vi roade oss med att galoppera över. Tyvärr var min inspiration på botten så jag red därefter. Jag behöver nog inte skriva att passet därmed inte kändes så där fantastiskt... Hisan föll isär i galoppen och bytena var under all kritik. Men rider matte som en påse potatis så blir det därefter...
 
Fredagen den 3 februari var det höleverenu på schemat. Hästarna fick därmed vila då Fredrik var med ut för att hjälpa till att bära. 
 
Gårdagen den 4 februari blev det ritt i Vomb på nytt. Båda hästarna följde med den här gången. Det är härligt att få båda tränade samtidigt. Fast det är inte alltid helt problemfritt att åka iväg med båda. 
Det började med att Hisan verkligen hade jobbat för att kleta in varje millimeter av sin kropp som inte var täckta med täcke med skit... det är ett särdrag hos Hisan som jag inte är overdrivet förtjust i.
När det sedan kom till lastningen var han särdeles tetig, vilket innebär att han vänder på halsen i släpet och nafsar efter Lilla när hon är på väg in. Eftersom Lilla är en smart häst så är hon inte så sugen på att gå in där när det betyder att hon får ett tjuvnyp. Man kan ju bara gissa vad för dumheter Hisan häver ur sig på hästspråk till henne samtidigt som han vänder sig om dessutom... När de väl kommit in står de bra. Jag kanske ska säga att lastningen tar max 2 minuter trots att Hisan beter sig som han gör. De är väldigt lätta att lasta hur som. 
 
När Lilla är med i skogen blir Hisan bra mycket störigare och brötigare än när man åker med honom själv. Då är han som en stor hund och väldigt behaglig. Med Lilla drumlar han mest runt.
 
Ritten gick över 2,1mil. Vi höll ett högt tempo på slinga med galopp nästan hela vägen (förutom för Lilla då som travade). I början av ritten stötte vi på en stor flock hjort som skrämde några av hästarna. Lite längre fram stötte vi även på ett vildsvin i full careta bredvid slingan. Hisan och Lilla reagerade inte alls på vildsvinet, vilket var förvånade. Men de andra hästarna reagerade dessutom mer. Eller som en av tjejerna sa... "Min häst blev platt och fick rallyben." Alla ryttare vet precis vad som menas med den känslan. 
 
Jag lastade två mycket nöjda hästar vid hemfärd. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0