Dimma
I veckan som gått har uppdateringen varit helt frånvarande. Det finns en bra förklaring till det. Jag har nämligen befunnit mig i Berlin i fem dagar.
I lördags kom jag hem... till en tjock dimma.
Jag red Lilla en kort sväng igår, 5km i trav. Hon var väldigt pigg och glad. Skönt att det är plus och mjukt i markerna igen så att hon får utlopp för sin energi på ett bra sätt.
Idag har båda hästarna varit med på tur i Vomb. Vi var ett gäng mycket ystra hästar som verkligen ville få springa av sig uppbunkrad energi från när det var minus tidigare i veckan.
Så klart har inte hästarna vilat bara för att jag har varit borta. De har tränats av mina medhjälpare. Själv har jag försökt hålla igång på löpbandet på hotellet.... jag föredrar ju motion på hästryggen alla dagar.
Hårt underlag
Kyla ger väldigt hårt underlag vilket vi i och för sig måste öva på men då måste det vara plant. Det är väl lite si och så med det stundtals.
Lilla är i för hög kondition för att bara skrittas. Eller det är klart att det skulle kunna gå men då skulle det bli många timmars skritt varje dag.
Igår skrittade vi 6km efter hoppningen med Hisan. Lilla var så pigg att hon bitvis försökte liva upp stämningen med att hitta på bus. Nu är ju hennes bus relativt små men ändå.
Idag tog vi i lite mer. Vi var ute i en och en halv timme och tillryggalade 1,3 mil. Lite travade vi långsamt där det gick. Det var väldigt fint väder idag så det passade ju fint. Men egentligen vill Lilla kunna sträcka ut lite. Vi får hoppas på plusgrader i kommande vecka. Hisan vilade idag.
Årets första Pay&Jump
Vi sa i klubben att vi skulle åka på en Pay&Jump tillsammans. Och i går fanns det en lämplig. Ett väldigt trevligt arrangemang i Världsände.
Så ett litet gäng distansryttare åkte ditt, vi hejade på varandra och alla hoppade på en höjd de kände sig bekväma med. Jag tog med mig Hisan och vi hoppade 90 på ett ungefär. Det är långt till vi ska ut på några tävlingsbanor så det kändes bra att hoppa på en höjd där jag kände mig mer än säker. Dessutom fick vi bra hjälp av Ebba som har anläggningen. Till andra rundan var Hisan väl framme och det kändes väldigt bra. Nu ska jag bara kaxa till mig lite mer och få rätt på självförtroendet.
Kyla, snö och is...
Rubriken är en bra summering av veckan. Planeringen jag hade fick läggas om. Men så är det så här års. Januari och februari är de absolut sämsta månaderna för att träna häst, i vart fall om man siktar på en gren som innebär långa distanser.
Måndagskvällen red jag 8km på täckta banan. Det blev 30 varv. Det är ju inte direkt optimalt och framför allt supertråkigt att rida runt runt så många varv. För att hålla koll tog vi 5 varv i taget och sedan bytte vi. Så 6 intervaller så att säga. Hisan vilade.
Tisdagskvällen blev det i stället trim för Hisan. Vi tog oss ner till skolridhuset. Tyvärr funkade inte dörrarna där vilket blir väldigt knöligt med häst. De är tunga och svåra att öppna och stänga. Själva ridpasset bjöd inte direkt på några spännade detaljer utan avlöpte enligt plan.
Under onsdagen drog det in ett snöoväder med tillhörande storm. Riktigt kasst med andra ord. Jag hade planerat att åka och träna markarbete med mina klubbkompisar. Men det fick ställas in då det inte var rimligt att tro att det skulle gå att köra ut mot Sjöbohållet utan att fastna med bil och släp. Det finns begränsningar på vad som är värt att utsätta sig och häst för. Faktum är att det var bökigt nog att bara köra ut till stallet för att ta in och fodra. Hästarna fick därmed oplanerad vila. Trist men bäst.
Till torsdagen hade merparten av snön tinat och ersatts med is. Också trist... Hisan reds av min medhjälpare och Lilla gick ett kortare pass i båda skritt och trav i ridhuset. Hon gjorde ett superjobb.
Fredagskvällen blev på nytt dedikerad till ett trimpass för Hisan. Fokus låg på galopp och tanken med det var att få ur lagom med aktivitet inför lördagens uppgift. Lilla vilade.
Det kom snö
Igår snöade det. Men inte tillräckligt för att bli något bra ridunderlag. Jag red ändå ut med min kusin och hennes häst i Flyinge. Vi provade en ny väg som gick bort mot Revinge och Sanbymosse.
1,5 mil i skritt blev det. Det tog 2h på ett ungefär. Superbra träning för hästarna, och bra för ryttarna att ha sällskap och kunna prata under tiden. Temperaturen gick upp medan vi var ute vilket ledde till en tjock dimma. Tur att det finns kartor att tillgå i mobilen för jag blev bra osäker på vägen där i dimman.
Hisan vilade igår. Han hade ändå inte uppskattat en så lång skritt. Det är liksom inte hans grej.
Idag blev det i stället tvärt om. Lilla vilade och Hisan fick hoppa små hinder i ridhuset. Det var mest för att jag skulle jobba med mina demoner i glasridhuset. Hoppningen gick bra men det blev för orytmiskt då Hisan var riktigt taggad och antingen sket i förhållningar eller tog dem för bra varvat med att han inte alls ville hoppa de små hindren lugnt utan mer rusa. Jag tycker att han ska ta det lugnt över 50cm hinder. De kräver inte samma galopp som högre varianter. Att ta det lugnt är en dygd. Jag hoppade ändå en bana med de små hindren och det var bra för mig att göra det i just det ridhuset med en springig häst.
Iskallt
Vilket väderomslag.
Onsdagen 4/1 bjöd på temperaturer runt nollan. Lilla reds ut i skymningen och fick trava av sig lite. Hisan gick ett ordentligt galoppjobb i ridhuset. Det var länge sedan jag red ett sådant pass. Det har liksom bara inte blivit så. Vi red öppnor och slutor i galopp. Men det som funkar bäst för herr Häst är tempoväxlingar.
Torsdagen 5/1 steg jag upp tidigt för att åka och hämta hö. Lilla fick vila och Hisan reds i ridhuset av min medhjälpare. Årets lägsta temperaturer uppmättes också.... brrr... ner mot -10 grader...
Fredagen 6/1 fortsatt iskallt och superhårt i backen. Jag skrittade ut Lilla i solskenet. Bäst att passa på för vi har inte så många soliga dagar så här års.
Det där med hoppning...
Jag hade ett självförtroende-melt-down igår igen. Det berodde mest på att vi hoppade i glasridhuset och att det stormade och ven utanför. Mitt fokus var på stormen... Hisan skötte sig egentligen väldigt bra men det knöt sig i magen på mig halvvägs igenom framhoppningen.
Jag läste lite bakåt i bloggen. Och självförtroendet har jag ju ofta haft problem med. Men det har aldrig varit så här illa förut. Problemet är ju att jag gillar att hoppa, jag vill hoppa. Hisan gillar att hoppa... Jag har skruvat ner mina ambitioner. Men tydligen har jag tappat något.
På något sätt måste jag hitta den där nyckeln till motivation och glädje i ridningen igen. Tittar jag tillbaka på filmen från 2016 så har vi ju haft fina rundor förra året. Varför knyter det sig då nu?
Start på 2017
Då kickstartar vi häståret.
Årets första dag regnade de ljusa timmarna bort. Hisan reds i ridhuset i skymningen. Vi var helt själva inridhuset vilket var skönt. Lilla fick en vilodag.
Idag hade vi sol. Det var efterlängtat kan jag säga. Jag är dessutom ledig den här veckan så jag passade på att rida ut hästarna. Lilla skrittades runt Granelundshallen. Temperaturen skönk samtidigt ner under nollan så det var bra kallt.
Hisan hade också behövt skrittas. Men det är han inte så bra på. Vi red samma runda men åt andra hållet. Vi fick trava lite långsamt för att hålla oss i skinnet. Det gick liksom bara precis då. Han har ridits ut för lite hemma helt enkelt så det blir lite väl kul. Men om man bortser från en massa skak på huvudet och en massa missnöjda ljud från herr Brun så gick det över förvänta. För att göra honom nöjd med turen passade vi på att ta en kort kort galopp i kanten på ett fält där det var mjukt.
Nytt år, nya mål
Jag vet inte riktigt om jag har forumlerat mina mål klart för 2017, eller om jag ens ska det. Men summera 2016 kan jag ju så klart göra.
Hisans 2016 har varit lite upp och ner. Framför allt mot vad jag hade tänkt. Vi skulle ju tillbaka efter min fotskada i slutet av 2015.
Vi startade helt enligt plan och det gick som på rälls med flera felfria rundor i 1m. Men på senvåren började han hosta oförklarligt och mycket. Efter undersökning kom vi fram till att han hade utvecklat allergi mot framför allt kvalster.
Jag körde ut honom på tidigt bete i juni och därmed fick vi lägga om all planering och organisera om hur han skulle stallas in efter betet.
Hostan slutade och vi kom tillbaka till träning och tävlingsbanan i juli. Att hoppa 1.10 eller högre lade jag helt på hyllan och sässongen avslutades redan i augusti.
Nu under hösten har vi i stället fokuserat på träning men det blir lite av och på på den fronten då jag reser mycket i jobbet.
Lillas 2016 har i stället gått från klarhet till klarhet. Frånsett min miss i Glimåkra där jag valde fel väg och hon tyvärr inte kom ner i puls som vi får stryka ett streck över.
Vi har ju ändå kvalat till internationella ritter, är klara att rida 120km om vi skulle vilja. Hon har en seger från Köpenhamn med best condition utmärkelse. Vi har även silver i Skåne DM och nu på slutet har vi som ekipage även gjort flest godkända tävlingskliometrar i Skåne. Det är banne mig inte fy skam för att vara hennes första år i tävlingsklasser.
Hur vi nu ska kunna trumfa det här året tål att tänkas på.
Jag är väldigt nöjd med båda mina hästar. När jag blickar framåt så är nog Lillas plan mer utstakad. Som nummer ett är hon inte längre upptagen på någon träningslista inom travsporten. Vi avslutar härmed den satsningen officiellt även om den typ har varit avslutad i två år redan. Vi blickar i stället fram mot en ny härlig tävlingstermin inom distansridningen. Den kommer inte att börja för hennes del förrän tidigast i april så därför är jag lite osäker på om jag verkligen ska strukturera upp den stenhårt redan.
Tanken är väl att gå ut i en 40-50km antligen i Sverige eller Danmark. Tar hon den bra så blir det nog någon 80km. Om den blir internationell eller nationell vet jag inte än. Sedan är frågan vart vi siktar efter det. Fler 80 eller kanske 120? Vi får se.
För Hisans del beror allt på hur jag känner det mentalt med hoppningen. Att hoppa 1m känns tryggt och det går lätt. Att hoppa högre känns för mig otryggt. Jag vill jobba med det men hur jag ska lägga upp det vet jag inte. Jag får fundera på det. Tävla ska inte Hisan och jag göra förrän i Mars kanske. Jag har inte kollat TDB seriöst än och det tänker jag vänta med till det har blivit ljusare om kvällarna.
Här kommer i vart fall 2016 års glimtar i en film. Den är tänkt som en egoboost till mig så ta det med en nypa salt.
Gott nytt!
