Det där med hoppning...
Jag hade ett självförtroende-melt-down igår igen. Det berodde mest på att vi hoppade i glasridhuset och att det stormade och ven utanför. Mitt fokus var på stormen... Hisan skötte sig egentligen väldigt bra men det knöt sig i magen på mig halvvägs igenom framhoppningen.
Jag läste lite bakåt i bloggen. Och självförtroendet har jag ju ofta haft problem med. Men det har aldrig varit så här illa förut. Problemet är ju att jag gillar att hoppa, jag vill hoppa. Hisan gillar att hoppa... Jag har skruvat ner mina ambitioner. Men tydligen har jag tappat något.
På något sätt måste jag hitta den där nyckeln till motivation och glädje i ridningen igen. Tittar jag tillbaka på filmen från 2016 så har vi ju haft fina rundor förra året. Varför knyter det sig då nu?
Kommentarer
Trackback
