Hisan betyder häst

Den där clinicen var i mångas ögon mätt ganska liten men i mina var det en ganska stor grej. Hur som var det rätt mycket att rodda med men i slutänden blev det precis så bra som jag föreställt mig.

 

Starten var lite grann redan på fredagskvällen när tränaren hämtades på Kastrup. Men den stora delen var på lördagen och söndagen då alla deltare kom och vi körde igång.

 

Lördagen den 21 oktober dag 1 på distansclinic för Leonard Liesens på Flyinge.
Vi började med ett teoripass på två timmar där allt från den perfekta exteriören på en distanshäst diskuterades till hästens förbräning under arbete och skoning. Helt sjukt intressanta ämnen och mycket som jag gått och funderat på men inte riktigt hittat svaren på. Vi fortsatte sedan med besiktning av hästarna där vi fick små tips på hur vi bäst skulle visa våra hästar i veterinärbesiktningen på tävling. För vi har bara 30 sekunder på oss när vi springer upp för att visa hästen. Varför inte då öva så att visningen blir så bra som det bara går.

Efter lunch blev det ett krävande dressyrpass i ridhuset. Lilla fick jobba som bara den och jag kände att hon lyfte sig massor. Vi gjorde sidvärts, ökade och minskade volter, förvänd galopp och åttvolter med enkelt byte. Det mesta var överkurs för Lilla men jag vet vart vi ska sikta nu. Ge oss ett par månader så kommer vi att göra detta med bravur när hon orkar samla sig, nu bara nosade vi på övningarna.

Dagen avslutades med middag på restaurangen i byn.

 

Oj nu har tiden sprungit iväg igen. Jag kan säga att jag har haft för fullt upp med att rodda en clinic på Flyinge för att alls kunna tänka på att blogga. Men nu har clinicen genomförts och för mig har hästeriet återgått till nästan det normala... Men vi börjar från början.

 

Måndagen den 25 september vilade hästarna. Det var inte helt enligt plan men när jag stod i godan ro och mockade Lillas box såg jag genom fönstret hur Hisan laddade till en brall delux men missade att fälla ut benen i landningen. Det blev ju inte så bra så kvällen spänderades i stället till att kontrollera sviterna efter kraschen.

 

Tisdagen den 26 september var det egentligen tänkt att Mr Häst skulle ha hopptränat men det gick ju inte. Krashlandningen hade renderat ett hematom mellan frambenen. Han hade troligen landat på sin egen hov. Ingen hälta men bäst att ta det lite lungt ändå efter en sådan sak. Så Hisan skrittades ut lugnt och fint.
Lilla reds av sin medryttare.

 

Onsdagen den 27 september vi fortsatte på temat lugnt med Hisan. Så ny uteritt. LIlla vilade.

 

Torsdagen den 28 september blev det uteritt för Lillas del. Vi övade på galoppfattningar.

 

Fredagen den 29 september vilade båda hästarna.

 

Lördagen den 30 september red jag ut först på Hisan och därefter på Lilla. För Hisans del blev det lugnt men i alla gångarter och för Lilla stod fattningar på schemat. Det tar sig.

 

Söndagen den 1 oktober var egentligen vår sista hopptävling för året bokad. Men efter kraschlandningen så fick den ställas in. Nu får vintern spänderas till träning i stället så kommer vi tillbaka starka till kommande utesäsong 2018. I stället blev det trim på Melonbanan.

 

Lilla fick i stället ett pass på galoppbanan. Den var rätt djup eftersom det varit lite torrare ett tag. Jag avbröt passet då det inte kändes helt rätt. Lilla verkade relativt opåverkad men underlaget är viktigt när man ska träna.

 

Måndagen den 2 oktober vilade hästarna.

 

Tisdagen den 3 oktober hopptränade jag med Hisan i stora ridhuset i Eslöv. Vi hade tre hinder uppställda i mitten. Av någon anledning så fick jag en väldig självförtroende dipp. Jag tror att det beror på att jag har för hög stressnivå för närvarande och inte klarar av att vara här och nu under träningarna. I hoppningen är det viktigt att fokus finns på uppgiftern och inte på allt annat. Oftast är just sådana här träningar det som behövs för att samla fokus men ibland går det bara inte.

Lilla reds av sin medryttare.

 

Onsdagen den 4 oktober timmade jag Hisan i Wallenberg. Lilla vilade.

 

Torsdagen den 5 oktober reds båda hästarna av sina respektive medryttare.

 

Fredagen den 6 oktober vilade hästarna.

 

Lördagen den 7  oktober åkte jag till Öveds före stallet för att fixa till hinder inför söndagens förjakt som jag tänkte delta i med Lilla. Det gick fortare än vad jag vågat hoppas på vilket var trevligt.

Efteråt blev det först en uteritt runt Årundan på Hisan och därfter en kort busrunda med Lilla där vi galopperade lite.

 

Söndagen den 8 oktober var det då dags för förjakt. Jag har inte ridit jakt sedan Hisan flippade på Hussarerna jakt på revinge för en herrans massa år sedan. Jag bestämde då att han inte skulle gå fler jakter och så har det fått bli. Nu var Lilla mogen för uppgiften så det var alltså hon som fick följa med ut. Förjakten var i mina ögon rätt kort så jag begav mig ut på en lite uppvärmningsrunda på 1 mil innan. Under jakten hoppade vi sju språng. Lilla gjorde det med bravur.