Hisan betyder häst

Många dagar har passerat sedan senaste uppdateringen. Jag och hästarna har varit flitiga men min lust att skriva har varit som bortblåst. 

 

Söndagen den 10 september Hisan och Lilla var med ut på en skrittrunda som avslutades i Crafoordridhuset. Det stod en cavaletti framme som Lilla skuttade över. Det blev fin galopp i båda varven. Hisan reds av min medhjälpare. 

 

Måndagen den 11 september tränade jag dressyrprogram och nedsättning på Hisan. Vi började ute men Hisan slirade mest omkring på utebanan så den var så blöt så vi gick in i Wallenberg för att få grepp för hovarna. Hisan blev riktigt fin tycker jag. 

 

Tisdagen den 12 september joggade jag Lilla på grusvägarna runt Granelundshallen. Underlaget var perfekt efter allt regn. 

Jag hann även ut med Hisan på samma runda innan dagsljuset försvann helt. Det kan vara sista gången i år då jag hunnit ut med båda efter jobbet en vardag. Lite deprimerande att tänka så men det är ju höst nu. 

 

Onsdagen den 13 september vilade båda hästarna. 

 

Torsdagen den 14 september började jag med träning av galoppfattningar på Lilla. Vi gör sluta i skritt och fattar ur den. Det funkar oftast bra men ibland blir det missförstånd och snabb trav. När det händer gör vi om och gör rätt och hon får massor av beröm. 

 

På Hisan nötte jag vidare på dressyr. Det går bitvis med nedsättning, men jag har ju medvetet valt bort just nedsättning med tanke på min rygg. Men har man anmält sig till en dressyrtävling så måste man ju öva.

 

Vi hade en fantastisk tur med vädret i Halmstad förra helgen. För efter det har det bara regnat här hemma. 

 

I måndags den 4 september hade jag en sådan träningsvärk att det var något helt otroligt. Jag stapplade fram på jobbet och kvällen spenderades med enbart stallfix och till att plocka rätt alla saker från tävlingen. Jag har nämnt hur mycket pryttlar jag har med mig va?

 

Tisdagen den 5 september stod det hoppträning på schemat, ute träning... Jag tänker inte skriva hur blöta vi blev för det kommer bara bli tjatigt. Hisan hoppade bra men jag hade lite problem med att tyglarna gled i händerna på mig. Och det tog ett tag att värma upp mina knän som var bra mycket stelare än normalt. Övningen bestod i att hoppa linjer på böjt spår oxer till räcke och räcke till oxer på fem språng. 

Lilla vilade.

 

Onsdagen den 6 september åkte dressyrsadeln på Hisan och jag gjorde ett försök att sitta ner i traven på honom. I ärlighetens namn måste jag säga att det går dåligt. Jag spänner mig och han spänner sig. Korta sekvenser funkar, men att sitta ner ett helt dressyrprogram vet jag inte riktigt hur jag ska fixa.

Lilla vilade.

 

Torsdagen den 7 september skrittade jag ut på Lilla. Vi var ute en halvtimme i regnet. Lilla var pigg och glad men hon får fortsätta att ta det lugnt den här veckan. Jag planerar att ge henne en "halvpaus" från träningen. Tanken är att lägga någon vecka på att träna galoppfattningar till exempel. Det kommer att bli bra mycket lugnare pass för henne än när vi tränar tempo och kondition. Sedan är det dags att köra igång med mer intensiv höst- och vinterträning. När det väl blir vinter och hårt i backen så kommer en ny lugnare period för henne, av förklarliga skäl. Där är mitt upplägg lite grovt. 

Hisan vilade. 

 

Fredagen den 8 september var jag bra nära att bara ge upp allt vad ridning hette på grund av vädret. Men jag fick en lite energiryck och tog ett kort pass på Hisan. Tyvärr blir passen därefter när jag blir så där omotiverad. Men det är också viktigt att hålla sig till planen. 

Lilla vilade. 

 

Lördagen den 9 september åkte jag med Hisan till Vomb. En lättare tur på en dryg mil stod på schemat. Förutom ett tvärstopp på grund av läskiga svampplockare så hade vi inga incidenter på turen alls. Jag höll mig kvar trots tvärninten även om det var på håret, och det var ju inte Hisans fel att det stod svampplockare där. Blöta blev vi däremot så in i bänken. 

Lilla vilade för jag klarade inte av en skritt i hällregn när jag precis varit ute och blivit genomblöt...

Natten mellan lördag och söndag sov jag som på nålar. Vi var hos vänner i Halmstad vilket var underbart. Allt för att skippa galet tidiga morgnar. Det blir tidigt nog ändå. Klockan ringde vid 5.

 

Vi begav oss till travet och matade och fixade i ordning Lilla. Till min stora glädje hade hon bra mycket mer aptit nu än i Växjö i somras. Lilla flätades och boxen tömdes enligt instruktion. Släpet kopplades och vi begav oss av till tävlingsplatsen.

 

Att kunna veterinärbesiktiga dagen innan var en fin lyx. Så skönt att slippa tänka på det. Det finns nog med saker att fundera på till en tävling. Som till exempel att sätta upp allt som ska vara med på viloområdet och i snabbgromen. Jag hade köpt en ny tunna för att kunna kyla med ordentligt med vatten på Lilla och verkligen försökt tänka på hur vi skulle lägga upp det för att kunna få ner pulsen i tid.

 

Starten gick och Lilla kändes väldigt fin. Första rundan tog vi det rätt lugnt. Vi pulsade ner bra till vetgate. Slinga två drog mina kamrater iväg lite fortare än vad jag tänkt. Eller, Lilla är för närvarande lite entaktad. Hon trivs bra med att jogga på i ett jämt flyt i vad som är hennes jogg. Den ligger lite högre än vad araberna vill trava i och när de i stället galopperar så går det lite fortare än vad som känns bra att låta Lilla trava i. Så alltså är vi lite i ofas. Vi får helt enkelt jobba på den där galoppen lite mer. Till nästa säsong ska den sitta. Vetgate nummer två var jag mest nevös för. För på något sätt så är det runt 6 mil som vi fått problem.

Sista rundan vågade jag låta henne trava på lite mer. Hon kändes pigg hela vägen ända in i mål. 

 

Jag är så glad för hennes prestation. Vi var i och för sig på nytt första utanför placering, vilket så klart är snörpligt. Men vi var endast 11 minuter efter vinnaren i mål och det är ju inte så pjåktigt. Det var dessutom viktigt att sätta ett godkänt resultat på den här tävlingen. För i och med detta kan vi nu välja att rida CEI**120 nästa år om vi nu skulle känna oss redo för det. Det är på inget vis säkert men jag gillar att ha möjligtheten. Bara det är guld värt.

 

Nu ska Lilla vila och sedan ska vi lägga upp ett vinterträningsprogram för henne. Målet är att vara ännu starkare och ännu snabbara när våren kommer. 

Söndagen den 27 augusti skrittade jag en runda på en och en halv timme på Lilla runt Vrångabäck och Bellinga. Vi kom upp på en höjd och vilka scenerier vi kunde se därifrån. Underbart!

 

Vi hade lite tur med vädret också. För när vi körde ner där så åskade det och regnade helt galet mycket. Efter fika för både hästar och människor så höll det upp och vi red iväg i strålande sol.

 

Hisan vilade.

 

Måndagen den 28 augusti red jag Årundan med Lilla för att hon skulle kunna få sträcka på benen. Pigg och glad som vanligt.

 

Hisan trimmades en halvtimme i Warren-Haistings.

 

Tisdagen den 29 augusti vilade båda hästarna.

 

Hela min vecka var lite haltande i upplägget. Jag brukar vilja försöka köra varannan dag med hästarna under arbetsveckan för att inte få för långa kvällar. Men det upplägget falerade helt.

 

Onsdagen den 30 augusti tog jag och Hisan en mycket lugn tur längs Årundan med mestadels skritt.

 

Lilla gick ett trimpass på Melonbanan i skritt för att jobba med samlingen.

 

Torsdagen den 31 augusti vilade båda hästarna på nytt.

 

Fredagen den 1 september fick Lilla sträcka på benen längs Årundan igen. Hisan trimmades på Melonbanan.

 

Lördagen den 2 september var en specialare. Jag hade utsläppet i stallet och gjorde då undan allt stallfix plus trimmade Hisan i Warren-Haistings. Det var en underbar morgon men det märks att det börjar gå mot höst nu. Solen värmer men inte ritkigt på samma sätt. Tänk vad fort det kan svänga ändå.

 

Efter frukost hemma och lite vila för mig bar det på nytt ut till stallet. Den här gången för massiv packning, bad av Lilla och slutligen transport upp till Halmstad.

 

Vi landade på Halmstadtravet där jag lånat en box till Lilla för natten. Vi passade även på att veterinärbesiktiga inför morgondagens tävling.