Hisan betyder häst

Idag har jag ridit för Mattias igen. Det var ett bra tag sedan, för lång tid. Men Mattias tyckte ändå att vi hade förbättrats, framför allt med bjudningen och det var roligt att höra.

Vi fokuserade på formen idag. Att Hisan skulle stanna i en kortare form och bli stabilare där.

Vi började med skritt och varierade stegen. Sedan gick vi över i trav där jag varvade att göra kraftiga halvhalter med att sakta av till skritt och hålla kvar tills Hisan gav efter.
Till en början ville inte Hisan alls foga sig och vi hade en kamp mot varandra där Hisan tyckte att jag skulle ge mig och jag tvärt om.
Det slutade med att jag fick det kommando jag vill och Hisan blev fin i formen.

Därefter gick vi över till galoppen.
Mattias sa att jag skulle sitta på inner sittben och liksom sitta bakom galoppen, det fungerade över förväntan (från mig... ni vet ju hur jag är med sitsen).
I höger galopp fick jag verkligen hela tiden passa ytter bog och rida den in hela tiden. Men så fin höger galopp blev.
Vänster är mycket lättare och där fick jag en så fin känsla.

Det är kul med dressyr när det fungerar så här bra... synd att det inte alltid gör det bara. ;)

Hisan lär Lilla en massa dumt. När vi kom tillbaka till stallet och jag hade mockat och strött så föregick Hisan med... dåligt exempel och rullade sig. Han rullar ju inte runt, inte ens ute så det är lugnt för honom.
Lilla gjorde det samma med skillnad att hon kommer runt så där låg hon mot väggen...
Jag sprang in och försökte hjälpa till men hon fick ett bra "avstamp" mot väggen och kom upp helt på egen hand.
Lite skärrad var hon så jag stod ett bra tag och kramade henne tills hon var lugn igen. Lilla-fina, sådana strapatser får hon inte hitta på.

Igår drillades Hisan i dressyr. Han hade dock inte mig i sadeln utan jag satt på en pall och tittade på min fina häst i stället.

Med tränarens hjälp blev han jättefin och han kan ju allt det där som vi skulle önska att han visade på dressyrbanan. Det skall bara ridas lite bättre så.

Ett förslag som i och för sig måste kollas med budgeten som tränaren gav oss var att åka till Danmark på tävling i stället. Tydligen får man ha spö inne på banan där och bara att ha det eller dutta med det på bogen brukar ge effekt.
Men broavgifter och annat gör ju att det kommer att bli en kostsam start. Fast lite kul hade det ju varit. ;)

Jobbigt tyckte Hisan i vart fall att det var att jobba riktigt ordentligt. Sätten att försöka slippa var många men de blev också snabbt nedröstade och Mr fick finna sig i att det var jobba som stod på agendan.

Idag har han fått ta det lugnare. Det blev en ganska kort och hyfasat kravlös uteritt. Anledningen är att han skulle bli av med eventuell träningsverk från gårdagen och för att det i morgon är tävling igen på Henriksdal.

Håll tummarna för att det skall gå lika bra som sist och att vi med lite piggare ben skall orka hoppa så högt som krävs för klassen utan att riva. ;)

Det går framåt även på dressyrfronten här. ;)

Hisan är så fin just nu och bit för bit verkar falla på plats.

Igår var det dressyrträning och ursprungsplanen var att jag inte skulle rida själv men nu blev det så ändå. Tyvärr blev det heller ingen film.
Jag var nog dessutom lite för trött för att det skulle vara optimalt och det måste jag se till att göra något åt. Mer motion åt matten med andra ord.
Jag kände det på torsdagens hoppning också att jag är helt matt just nu. Antingen har jag något som är på gång att bryta ut eller så är det vårtrötthet som är boven i dramat.

Fast nu var det inte mig vi skulle fokusera på.

Jag värmde först upp Hisan själv och sedan började vi med att jobba med skritten.
Målet var att Hisan skulle vilja ta stöd och vilja bli kvar i en rund form i skritten. Normalt sätt är han mycket tjafsig och vill inte riktigt komma hop sig alls i skritten utan går emot, släpar benen efter sig och kastar med huvudet.
Nu fick vi honom att vilja  gå kvar i rund form. Vi jobbade också med övergångar och de är på gång att bli bättre även om de inte är helt bra än.

Vi red även en del sidvärts. Hisan är duktig på att skuta ut ytterbogen och det krävs att jag verkligen passar den hela tiden.

I galoppen jobbade vi med att han skulle korta sig och bli snärtigare från backen. Vi red små bågar längs långsidorna i förvänd galopp för att han skulle komma ihop mera.

Hisan var mycket finare i formen denna gången än sist. Det var mycket stor skillnad till och med. Massagebehandlingen förra veckan gjorde mycket gott.

I och med de framsteg som vi gör så skall det bli jättekul att testa att tävla dressyr igen om två veckor. Alla tips jag fick från förra helgens programridning kommer också att komma väl till pass. Bara vi kan överleva att gå förbi den där farliga typen som sitter vid bordet vid C i ridhuset så skall det nog bli bra. ;)

Nu under helgen är det terrängträning för Janne Jönsson som gäller. Vi skall börja med lite hoppning i ridhuset idag och förhoppningsvis terränghinder ute i morgon (en liten reservation för underlaget finns... men i så fall flyttar hindren in så terräng blir det oavsett). =D

Idag har Hisan och jag varit på LCR och ridit LB:2 för domaren Tomas Berlin.

Upplägget var att man själv fick välja program och sedan hade man 30 minuter att disponera tillsammans med domaren.
Vi red alltså först programmet och fick det bedömt. Därefter fick vi hjälp av domaren med de saker som vi hade mest problem med. Därefter fick vi rida programmet igen samtidigt som domaren guidade oss.

Det var mycket lärorikt och det blev verkligen skillnad.

Eftersom jag gillar att skylla ifrån mig lite så blev jag ganska störd av att mina stövelskafts dragkedja gick sönder när jag skulle ta på dem. Jag fick alltså rida utan och det är ingen höjdare.
Sedan lossnade min halsduk under ritten så att jag fick slänga den av mig... irriterande när utrustningen inte fungerar enligt plan.
Vi fick ändå bättre betyg på programmet än vi någonsinn har fått tidigare så alltså har vi höjt vår lägstanivå för den första uppridningen låg värkligen på låg nivå.

Här kommer film. Jag har lagt in de poäng vi fick. På omgång två hörs domarens kommentarer mer än väl. ;)

Idag har jag inte varit i stallet och i stället har jag haft tid att klippa ner filmen från onsdagens träning lite.
23 minuter blev dryga 9. Lite mer hanterbart att titta på även om det också är en lång film.
Det är lite från hela träningen.

Jag skall jobba på den där sneda sitsen...

Jag tycker också att man tydligt ser skilnaden i rundhet på galopperna. Den vänstra är rund och fin och den högra är platt och kantig.

Redigerat inlägg

Vilket pass det blev i kväll... och vilken tid det tog.

Jag hade bokat tid för träning för Mattias och vi begav oss av i god tid. Lite väl god tid visade det sig. 5 minuter tog det att köra. Jag är helt lost utan min GPS så vi var en halvtimma tidiga... bra där Ulrika.
Möjligtvis blev det lite drygt när det visade sig att trängaren var en sisådär 40 minuter sen...

Turligt nog pallade jag att vänta för jag behövde verkligen hjälp med ridningen av Hisan idag.
Han var motig. Inte med tempot denna gången utan formen. Tempo hade vi massor och jag blev uppriktigt förvånad över hur fint han svarade på skänkeln. Vi fick mycket beröm för det dessutom. 

Men i stället hade vi nada samarbetsvilja när det gällde form. Alltid är det något. Hisan var inte alls med på noterna där och gick alltså emot mig fast på ett nytt sätt. Han tänker för mycket den där och kommer på snillrika lösningar på att slippa.

Vi red mycket sidvärtsövningar idag för att få honom rak. Föst att flytta undan rumpan på böjt spår och sedan samma övning längs långsidan. Därefter gick vi över till att rida skänkelvikning med mycket tvärning.
Hisan är duktig på att flytta sig undan, men kan böjer sig också gärna. I just dessa övningar skall han ju vara rak.

Hisan är dessutom duktig på att flytta ut höger bog och för att kompensera sitter jag över till höger. På några av dagens filmer ser man det så tydligt att det nästan är smärtsamt.

I dressyrträningen säger allt Mattias att jag skall ha en rak häst. På hoppträningarna säger Tord att jag sällan böjer honom. Lite förbryllad över detta är jag men jag antar att Tord vill ha ställning och Mattias ser en förböjd häst i framför allt hästen när jag försöker ställa nacken men lite lyckas så bra. Jag får försöka studera filmerna för att begripa tror jag.

Hisan kom som sagt inte helt igenom under träningen. Vissa steg kändes helt underbara och vissa behöver vi ju inte direkt sätta ord på.. men det var lärorikt. Vi fick dessutom läxa att rida mer undan för skänkeln som idag för att rakrikta.

Något jag uppmärksammade idag var att Hisan halkade på underlaget i avsaktningarna. Galet, det brukar han inte göra i ridhus. Det var bark i underlaget här, det är det ju i Stallerhult också och där har han aldrig halkat så.

Film kommer att komma inom kort, så fort jag hinner redigera den. det är nämligen hela 23 minuter film och det är lite långt att lägga upp på nätet oredigerat. Jag har inte ens hunnnit kolla igenom allt själv än. ;)
Jag har sovit så dåligt på sistonne att det inte finns energi över till extra pyssel på kvällarna. Den trenden hoppas jag i vart fall att jag har vänt nu, men det tar ett par dagar att komma i fatt till en mer normal nivå.

I morgon kväll skall vi hoppa vilket skall bli superkul.

Vilken anläggning! Nu var det ju i och för sig mörkt men gud vad stort det är.

Dressyrträning stod på schemat.

Jag testade en ny dressyrtränare som själv tränar för Anky van Grunsven.

Han tyckte att jag skulle variera mycket mera för att aktivera Hisan i alla gångarter och jag fick också detta i hemläxa. Han ville se stora variationer och många. Detta har jag tidigare kört för Lindah så det är inget nytt, men det tål att upprepas.

Han ville också att vi skulle jobba på kontakten, att Hisan skulle våga ta stöd och acceptera bettet mera. Som det är nu slår han sig fortfarande fri framför allt i avsaktningarna. Min teori är att jag rider för dåligt framför allt just då och Hisan är smart nog att se till att dra nytta av detta.

Vidare skulle jag inte gnata på honom utan han skulle lära sig att gå fram för skänkeln. Detta blev bättre och bättre under passet. Slutligen svarade han direkt på min skänkel men han behöll inte farten själv utan fick konstant påminnas om att det var fram han skulle gå.

Han tyckte inte heller att jag skulle bråka så mycket med ställning och böjning utan rida honom rak. Rak mankam mitt för magen sa han hela tiden. Han menade att ställningen skulle ge sig när hästen trampade på ordentligt bak och kom igenom med ryggen och halsen.

Bitvis gick Hisan rejält mot skänkeln och jag fick en hel del bakutsparkar. I det stora hela var han ändå mycket possitiv hela passet och det kändes att det gick framåt.

Jag skall definitivt testa denna tränaren ett par gånger till. Jag gillar hans väg bättre.
Han pratade massor och gav mycket instruktioner. Min hörsel är inte alltid som den skall, jag måste erkänna att jag missade massor av instruktioner. Turligt nog har jag det mesta av passet på film och nu när jag har hunnit kolla på dem har jag fått klart för mig vad han ville när jag bara uppfattade hälften. Förbaskat störigt för nu är det ju försent att göra något åt det... sådant är dock livet.

Här kommer ett smakprov från träningen.



Det regnade när vi körde dig och när vi skulle hem låg det en isskorpa över allt. Det var snorigt halt så vi fick ta det superlungt för att ens kunna komma fram. Bilen släppte ibland och det kändes inte helt stabilt att vara ute med hästsläp kan man säga.

Hisan hade dessutom en liten bula fram på skenan vänster fram. Jag bedömde att den satt i huden. Vi får se i morgon. Hoppträning är inbokad. Jag hoppas att väglaget fixar till sig annars blir det ingen körning kan jag säga.

Då var det söndag och min hästhelg avslutas. Nästa vecka blir det plugg för min del, suck.
Det som är roligt att göra är så mycket lättare att få energi till.

I vilket falla avslutade vi med dressyrträning.

Vi åkte till Staffanstorp och tränade för Jari igen. Det var ju minst sagt ett tag sedan sist.
Jag har haft mina dubier om det hela. Men vi började passet med att klargöra våra ståndpunkter.

Jag har kännt redan från början att målet med Jaris träningar är helt rätt. Men jag är osäker på vägen dit.
Min osäkerhet har grundats på hur det kändes när vi tränade sist. Då tror jag inte att varesig jag eller Hisan var på ett rikigt mottagligt stadium. Det mesta var en kamp oss emellan just då och att då ställa krav fungerade inte.
Vad jag däremot tog med mig var framåt tänket. Och faktiskt idag kunde jag presentera en helt annan Hisan än den han såg sist (Hisan då mer eller mindre jagade Jari med sparkar, det var ju han som var "jobbig" när han gav mig instruktioner).
Alla som känner Hisan kan säkert se detta framför sig.

Förövrigt var bloggen också en del i samtalet. Jag har bevisligen fler läsare än jag känner till. Det är kul. Jag vill bara poängtera att det jag skriver är mina tankar runt vad som händer och sker med mina hästar, inte på bågot vis några absoluta sanningar.
Ibland kan jag uppfatta eller tolka saker fel, ibland blir saker fel och i så fall är jag den första att erkänna det. Having that said...

Hisan idag då.

Vi var mer possitiva både när det gällde tempo och attityd. Två gånger under passet surnade Hisan till men det var mycket övergående.

Vi red volter, stora volter och 10 metersvolter. Vi koncenterade oss på att ta igenom ställningen och böjningen.
Även Tord har sagt att ställningen inte kommer igenom, framför allt till höger.

Hisan jobbade på bra, trots att han har fått gå en hel del denna långhelgen.

Vad som slot mig är att även om han inte själv bibehåller allt framåt som jag ber om så tar han skänkeln nu. Han svara fram även om det måste upprepas. Det var inte alltid fallet tidigare. Sedan blir jag lätt bekväm och dels driver jag inte nog. Dels så glömmer jag ideligen bort den där yttersidan. Just idag kan jag dessutom skylla lite på att jag är helt mör. Till nästa omgång får jag se till att jag är fräschare. Det finns helt klart en koppling till att jag måste träna mer själv här. Hade bara den förbaskade isen försvunnit hade jag joggat. Just nu "vågar" jag inte, jag är rädd för att halka...

Hisan lurar mig dessutom fortfarande.
I traven har jag fått mer kläm på det hela men i galoppen... där är det stundtals mediokert.
När man sitter på känns det som om han galopperar ordentligt men ser man det från sidan så ser det så segt ut så. När jag väl driver på blir kännslan flänging och inte alls dressyrig men jag ser ju själv att det är så det skall vara.

En glimit från träningen med den mediokra galoppen finns här.



Jag känner mig mycket possitiv också efter dagens pass. Jag hoppas att vi kan uppnå mitt dressyrmål för 2011. Kanske kan det gå med Jaris hjälp.

Jag skall dessutom träna på att inte resa mig så högt ur dressyrsadeln när jag rider lätt... jag antar att jag får länga lädren för att åstadkomma detta... efter tentan skall jag prova mig fram.

Igår blev det träning med bommar för Hisan. Jag ville att han skulle tänka på annat och få bjuda lite fram.

Det gick väl sådär. Jag kände mig inte frisk och Hisan var inte helt sammarbetsvillig. För att öka bjudningen ytterligare hoppade vi lite stockar och annat i hagen. Jag var dock lite osäker på underlaget då hästarna hade gjort långa promsspår i hagen så sådär främjande för bjudningen blev det väl inte...

Jag förökte filma bommarbetet i paddocken men lyckades med att vinkla kameran helt fel så filmen blev obrukbar... som sagt det är inte helt lätt att rigga från hästryggen.

Det blev i vart fall ett rejält galopparbete och det är ju aldrig fel.

Så idag då. Jag vaknade och kände mig fortfarande konstig. Turligt nog verkade det släppa lite ute i friska luften... men jag känner mig inte helt hundra nu heller. Jag hoppas att det skall ändra sig med lite vila ikväll.

I vart fall blev det programridning av i Lomma.

Lite brister fanns det dock i organisationen... först fungerade inte GPS koordinaterna så vi fick köra dit på känn. Sedan hade de ingen aning i sekretariatet om vilken klass det ens var som gick... inga startlistor fanns... och varje ritt tog en sabla tid.

Bortsett från det var det mycket trevligt. Vädret var kanon och framridningen ute var fin.
Underlaget i ridhuset däremot skulle jag aldrig vilja hoppa på, ej heller rida på till vardags... det var stenhårt. Men 5 minuter dressyrtävling en gång lär inte skada så mycket.

Det var en pay & ride vilket innebär att det är en träning i tävlingsform. Trots det tyckte de inte att hästarna fick ha benskydd, vi skulle också ha nummer på hästarna vilket kändes som lite overkill. Hisan var så fin i lindorna dagen till ära.. han stod dessutom ut hyfsat i dem också. Jag bifogar en liten film från framridningen bara för att ni skall se hur stilig han är i de förhatliga lindorna.

På framridningen försökte jag först praktisera "spansk framskrittning" därefter gick jag direkt vidare till galopp i lätt sits. När vi sedan kände oss hyfsat varma blev det travarbete. Hisan kändes bra. Han har dock på sistonne känts lite extra stel i vänster sida. Inget allarmerande utan bara motigare när det gäller böjningen. Massören kommer på fredag så han får titta på det då.




Väl inne på banan tog vi oss en noggrann titt på dommaren som satt nära banan... jag har absolut inte glömt bort den där starten på Torns ryttarförening... när jag for av på grund av farlig dommare.

Själva programmet gick hyfsat till en början, vid vändningen över ridbanan tjurade Hisan och ville inte svänga åt mitt håll... när han sedan svängde var det under protest.
När sedan skrittprogrammet skulle komma fick jag hjärnsläpp och trodde att det var dax för galopp... -2 poäng för felridning med andra ord. Resten gick hyfsat.



Rent poängmässigt var detta den bästa dressyrridningen jag gjort... vi ligger ju inte på någon hög nivå direkt. ;)
Vi skrapade ihop 167 poäng och fick 57,59%.
Nästa lördag har jag bokat in en riktig tävling så då får vi se till att få minst lika mycket i procent och ha slipat övergångar tills dess.

Idag har jag varit i Staffanstorp och ridit för Jari igen.

Idag var Hisan försedd med hoppsadel trots att det var dressyr som stod på schemat.
Anledningen?
Jo, under Jariträningarna kommer vi ofta i komfliktsituationer (jag skall komma till det igen senare). Jag upplever det också som att jag kan driva honom mera framåt på ett enklare sätt när jag rider i den. Jag blir mer bekväm. För Hisan är det ju skit samma. Kraven på honom är identiska oavsett.

Vi fortsatte med grundridningen. Fram, fram, fram. Jari tyckte att det hade blivit bättre, och vi har jobbat massor med det hemma.

Jag tycker fortfarande att det är mycket sparka på och hålla i och jag känner mig inte helt bekväm med det. Jag skulle önska mer finlir. Men det får komma med tiden.

Vi hamnade i flertalet konflikter. När Hisan skall göra två saker. Läs: gå fram och gå ställd åt vänster. Det är alltid vänster som krånglar dessutom. Så stöter vi på patrull. Han blir istadig och stannar, småstegrar, backar och kickar med bakbenen i ilska. Charmigt eller hur?

Mycket av träningen är också att nöta. Vi sitter på volten runt runt och försöker ta igenom något. Det är inte riktigt så jag brukar rida heller.
Jag är med på vad han vill uppnå med detta, men (det kommer alltid ett men)... Hisan liksom snear till efter ett tag. När jag rider själv försöker jag variera hela tiden för att få hans uppmärksamhet.

Till exempel mot slutet av passet när Hisan helt plötsligt inte ville ta någon hjälp från skänklarna och blev istadig, vi skulle trava. Här skall han ju lyda vilket är prio ett. Sedan att det är motigt för honom eftersom jag började komma åt honom kan jag begripa men ändå. Vi kom några meter i långsam skritt sedan var det istadigt igen, och igen. Det känns liksom kontraproduktivt att ens gå in i ett sådant skede där man hamnar i en sådan blockering.

Det slutade med att jag bad att få avbryta övningen ett litet tag och styrde mot ett par små bommar som tyrligt nog fanns uppstälda på ett voltspår i ridhuset och skuttade över.
Varför gjorde jag då det? Jo, jag ville komma ur mönstret och göra något som uppfattades som possitivt. Sedan gick vi tillbaka och travade på volten vilket var det vi skulle ha gjort innan.

Jag tycker fortfarande att ridningen är för brutal på dessa träningar. Jag köper vad vi skall åstadkomma och jag antar att eftersom vi är där vi är idag så är det bara banka på som gäller för att bryta det vi är i nu. Men jag skulle önska att det inte var så mycket konfliktsituationer på vägen dit.

Förövrigt måste jag lära både mig och Hisan ett bättre samspel med skänkelhjälperna... det kommer inte fungera att han ignorerar dem och att jag gnager honom i sidorna.

Idag har jag varit i Staffanstorp och ridit för den nya dressyrtränaren.

Hisan var på mycket bättre humör idag än sist när vi var där. Det trots att han fick vara utan ridning igår (det berodde på ett anfall av fredagslättja från min sida). Han var däremot riktigt pigg och jag trodde nästan att han skulle bli så där nipprig som han kan bli efter vila men faktiskt var han bara vanligt pigg.

Jag får ta och vänja mig vid att det inte alltid är expotion som gäller när jag rider Hisan.

Igen var det framåt som gällde och i princip hela passet smackade vi och drev. Ändå tyckte jag att det var lite mindre motstånd i honom idag än sist. Kanske är vi på väg åt rätt håll.

Själva övningarna som vi gjorde var fyrkatsspår, volter och öka och minska volter. Grundridning med andra ord. Men just nu är det ju inte krusiduller som vi skall syssla med heller.

Jag fick order om att räta upp mig och att ha honom framför mig. Dessutom fick jag inte länga ut tygeln. Detta är min läxa till nästa gång...

Hisan visade lite av de bråktendeser som jag har skrivit om innan om än i lite mildare tappning. Jari tyckte inte att jag skulle bråka med honom utan bara avbryta genom att lägga en mycket liten volt och sedan fortsätta. Det låter som om det kan fungera. "Bråket" från hans sida käns som att han inte vill när det tar emot. Vi har ju kommit igenom en hel del fram tills nu. Kommer vi förbi detta så finns det inte mycket som kan stå ivägen.

I morgon blir det tidig morgon för mig och Hisan för tävlingen i Trolleholm. Jag hoppas att regnet som SMHI har lovat oss kan tänka sig att vänta till sen eftermiddag med att komma.

Jag har även varit nere hos Lena och fölis både idag och igår. Igår hann jag inte med att pyssla med henne eftersom jag hade fodring där nere.
Men idag fick jag klappa henne igen när hon låg ner. Vi kommer nog att bli vänner vart det lider.

Håll nu tummarna för två bra rundor för Hisans del i morgon!

Idag har Hisan och jag varit iväg till Staffanstorp och ridit för en ny dressyrtränare. Han heter Jari Lindmark och är förutom dressyrryttare/tränare också frisör. ;)
Jag var nyfiken på honom som tränare efter allt vad de andra i stallet som rider för honom har berättat. Så sagt och gjort vi bokade en träning.

Det var ju helt klart intressant att rida för honom och jag har en hel del att analysera och fundera över.

Det jag gillade med träningen var att han ville fokusera på att få bjudning i Hisan. Det behöver vi verkligen på flera plan och bjudning kommer att hjälpa mig i hoppningen också.
Han gillade också Hisan skarp. Men det är svårt att inte gilla honom.

Det jag kanske inte gillade så mycket var att han definitivt tyckte att jag skulle byta till ett annat bett, vilket som i metall typ och snöra ihop mulen med en remontnosgrimma. Det är väl inte rikigt min melodi. Jag kan köpa idén med nosgrimman om den spänns normalhårt. Och jag är på jakt efter ett annat bett till dressyren men Hisan skall ju gilla det också.

Han tyckte att jag släpte efter på tyglarna i tid och otid och att det förhindrade vår kommunikation. Jag är helt med på att jag låter tyglarna glida. Men jag gör det automatiskt, det är en sådan där grej (en av många) som jag bara gör utan att tänka på det.
Jag skall i stället hålla i tygeln och vara flexibel i armen. I teorin köper jag det, jag skall bara utföra det i praktiken också... vilket är svårare. Känslan blev att jag i stället krampaktigt höll i en allt för kort tygel. Men det brukar vara som så att det känns fel till en början eftersom det är ovant.

Sedan var det det där med bjudningen. Hisan svarar ju inte alltid fram för skänkeln. Det blev mycket ponnysparkar och en hel del pet med pisken. Det var dock inte alltid som det blev rätt reaktion heller. Förr spark mot skänkeln eller spöet.
Tränaren tyckte att jag skulle rida på rejält och hellre i övertempo (eller i vart som kändes som övertempo för dressyrridning). Men det var ju det där med att vara bekväm. Jag tror att både jag och Hisan är lite bekväma.

Jag köper tänket även om det kändes som hålla i och sparka på. Jag vet ju att jag är för mesig och låter honom få bli bekväm allt för ofta.

Han reagerade massor på lindorna idag. Jag tror att det var för att han blev varm i släpet redan på vägen dit. Sedan var han asförbannad på dem tills de plockades av. Vi behövde arbetsro under passet. :D

Mot slutet av passet reagerade han med ilska mot att han inte fick bestäma fart och vara bekväm också. Ändå måste jag säga att han reagerade moderat ändå. Han stannade, backade och sparkade. Inga brall eller språng. Nåväl bitvis kom bjudningen och han kändes fin.

Nu skall jag fundera igenom passet och bestämma mig för vad jag tyckte fullt ut.
I morgon skall Hisan vila och jag skall ägna lite tid åt fölis. Sedan skall jag rida dressyr igen på lördag och känna mig för.