Sitsträning

Idag har jag och Hisan varit på äventyr igen. Vi har varit i Munka Ljungby och tränat för Linda. 
 
Vi har gjort skänkelvikningsar och byten. Vi har också rättat till min sits, eller hur man nu säger... Jag är inte riktigt stark i vänster sida. Höften vill inte riktigt bete sig lika dant där som på höger sida. Och det är rätt troligt att det smittar av sig till Hisan. Alterbativt så känner han sig svagare i sin vänster höft eftersom det var på vänster ben som han blev sparkad förra året. Kanske är det till och med så att det är lite av båda som är roten till det onda. I vart fall så har jag känt mig mycket bättre i ryggen sedan vi kom på att vänster sida strejkade och när vi gjorde övningen med sittbenen för ett tag sedan. Idag byggde vi liksom vidare på den. 
 
Dels så fick jag tänka skenben in och sedan lyfta upp hästen med skänklarna. Detta skall inte låta klokt. Det är för att jag skall komma ihåg övningen, inget annat. Då min höft är sned åt väster så fick jag lyfta upp höger höft i stället och sitta kvar i det. Jobbigt som attan men det gav en superfin häst. Vi gjorde sedan skänkelviksövningarna från sist med ledande tygeltag i skritt. Vi jobbade också på att få med frambenen, inte bara bak som tyceltgeltag var till för. Ett par fina fick vi till och till råga på allt gjorde Hisan riktigt snygga byten så där bara. Inte för att vi behövde eller så. Skönt att känna att bytesproblematiken var övergående. 
 
Den här texten kändes typ föga sammanhängande. Men skriver jag inte ner tankarna efter passet oavsett hur de nu hamnar i skriven text så kommer jag inte ihåg något alls.
 
Lilla vilade idag. 

Fullt ös

Ingen vila här inte. 
 
Körde Lilla i morse i härligt soligt väder. Hon gick en mil i vagn på ett fint sätt. Efteråt bar det av till Halmstad med Hisan för träning för Linda. 
 
Jag hade hoppsadeln med den här gången och tog upp våra problem med bytena. Vi började med att konstatera att det fIngemar bäst att värma upp Hisan på serpentiner i stället för rakt spår i trav. Han mjukar upp sig fint då. Sedan fick jag fokusera på att rida bara ena bakbenet, ytter bak. Det är lättare att bara rida ett bakben än en hel häst som Linda sa. Och det stämde verkligen. Trots det hade vi precis samma problem med bytena som igår. Kanske för jag runt lite mindre i sadeln men ingengälld drog jag upp benen i varje fattning... Gahhh! Mäkta irriterad var jag på mig själv. Men fokus låg på bakbenet idag inte på mina skänklar. Jag får fokusera på dem en annan dag. 
 
En annan elev till Linda satt även upp en säng på Hisan och jäklar var fin Hisan blev. Jag har en rysligt fin häst faktiskt. Det är så kul att se honom så fin under andra ryttare. Då vet jag var målet är.
 
Mot slutet av passet fick vi äntligen rätt på galoppen och bytena. Jag fick tänka mig en anridning mot ett stort hinder och sätta galoppen därefter, då fick jag fina byten. Jag skall ta med mig det sista bytet, det var bra och jag skall sätta upp flera "mentala hinder". Det där lät väldigt fel, men tja. "Mentala 1.20" oxrar låter bättre. Det är den galoppen vi skall ha även i markarbetet framöver. Då kan vi nog få ordning på det mesta.
 
Linda är fantastisk att träna för. Hon ser verkligen detaljerna och ger dig verktyg som är självklara men så svåra att kura ut. Fokus på en endaste detalj gör så extremt mycket för helheten. 

Äventyr

Idag har jag och Hisan varit iväg på äventyr igen. Vi har tränat för Linda och varit iväg ända till Halmstad. 
 
Vi gjorde skänkelvikningar och avslutade med ett litet skutt över en bom på 20cm. Jag fick öva på att få med bakdelen genom att leda med motsatta tygeln mot riktingen vi skulle i. Knepigt det lät men det fungerade fint. Jag fick även använda min skänkel rätt genom att se till att låret inverkade och bäckenet drev i riktningen vi skulle till. 
Det låter rörigt i skrift men jag skriver det endast för att komma ihåg själv, inte för att förklara. Det skall bli spännande att se om jag ens förstår vad jag själv har skrivit om så där ett år eller så. Jag återkommer på den punkten. ;)
 
Genom skänkelhjälpen kom vi fram en förmodad lösning på mina bekymmer med höften. Jag har alltid varit väldigt högerfotad men nu efter skadan har jag fått lite bekymmer och blivit rättad en massa gånger hos sjukgymnasten. 
Baserat på vad vi märkte vid ridningen idag så är det nog så att det är vänsterbenet som är orsaken, jag är ju högerfotad. Att högern krånglar beror nog på att högern är starkare och därmed får jobba mer och blir "trött". Vänstern som inte jobbar lika mycket blir istället fräschare när det kommer till till exempel ridning. 
Lösningen i ridningen blir att fokusera på vänster sittben och att "sätta fast det i sadeln". Utanför ridningen får jag nog tänka på att inte belasta högern så mycket. Inte stå och hänga på det benet till exempel.
Hoppas nu att detta är nyckeln och att jag kan bli mer jämn. Hisan och Lilla vill ha en jämnare matte, det är jag säker på.
 
Lilla fick för övrigt gå en runda jogg på en mil innan jag åkte. Hon skulle ju vara själv en massa och då är det bättre att ha jobbat av sig lite energi. Annars kanske en sådan som Lilla blir lite för nyfiken på vad som finns utanför hagen. 
 
Dagen i bild
 
 

Påskutflykt

Igår var jag och Hisan på utflykt. Det involverade en lite längre resa, en massa sol men också hagelskurar.
 
Det var en heldag med häst för mig. Jag började med morgonfodring och utsläpp. Sedan blev det jogg för Lilla i strålande sol.
 
 
Det var så pass fint väder att jag funderade på att låta henne gå utan täcke. Men som tur var beslutade jag att låta henne ha täcke. Ett par timmar senare började det hagla i omgångar...
 
Hisan och jag begav oss sedan norrut. Vi hade bokat en träning för Linda i Halmstad.
 
Det var riktigt länge sedan jag red för henne nu, men det var välbehövligt. Efter olyckan har jag fått börja om igen eftersom alla hållningsmuskler i min bål liksom försvunnit. Det har varit en lång resa och den är inte slut än.
 
Bland annat så har jag hamnat för långt bak i sadeln, där har jag något att jobba med. Sitter man rätt hamnar så mycket annat också rätt av bara farten.
 
Men det är inte bara jag som har rehab att göra. Hisan har ju också haft sina skador. Och han är ju helt tillbaka i allt utom just muskelmassan på rumpan. Jag har funderat länge på varför den dröjer med att komma.
 
Med Lindas hjälp gjorde vi övningar som samlade honom för att sedan länga ut hand överlinje. För det sitter i den. När övertonen och halsen blir kort blir ryggen också statisk och gärna lite åt karpryggshållet. Då går det inte att bygga rumpmuskler.
Efter lite samlande blev han härligt lång i halsen. Vi övergick till att närma oss trampande med påföljande faloppfattning över bom. Han släppte ut överlinjen fint av detta och fick ett helt annat steg. Detta kommer att underlätta massor för mig då han blir mycket lättare att sitta på, framför allt i skritten när han har rygge med och inte låser den.
 
Efter passet kunde man tydligt se hur han hade slappnat av i länden.
 
Nu bygger vi vidare och använder våra nya verktyg. 

Intryck från Halmstad

Vilken helg!

I fredags kom Linda och vi skrittade ut tillsammans med hästarna. Hon på Lilla och jag på Hisan. Så trevligt att ha sällskap när jag rider. Det händer inte så ofta, framför allt inte hemma. Trots att det regnade (jag hatar regn - om nu någon skulle ha missat det).

På lördags morgon begav vi oss av tidigt för att hinna göra stallet innan vi drog upp till Halmstad.
Linda skulle hålla kurs och jag fick vara med för att se och lära.
 
Jag har ju ridit för Linda en hel del för ett par år sedan och två gånger nu på sistonne.
Men så lärorikt det är att studera när andra skall lära sig samma saker. Först och främst blir det väldigt tydligt hur mycket hästarna faktiskt påverkas av hur vi sitter. Det är intressant att se hur små saker kan göra så stor skillnad men det är också spännande att se hur lite våra kroppar verkligen rör på sig trots att vi tänker supermycket på hur och att vi gör en speciell rörelse. Nu menar jag ju så klart inte att någon typ rider lätt totalt osynligt, för det syns ju utan jag tänker först och främst på små, små saker som vi gör både medvetet (på kursen var det medvetna grejer som jag studerade) men även alla små saker som vi gör omedvetet hela tiden.
 
Det är ju dessutom alltid bra med en repitition av vad man har lärt sig redan. Vissa saker har ju falligt i glömska mer än andra.
 
Vi befann oss på en jättetrevlig gård strax utanför Halmstad. Tjejen som har gården är instruktör i Parelli Natural Horsemanship. Det är ett system för hantering av häst men också en attityd mot hästar. Jag som enbart äger en repgirmma men inte direkt använder den till annat än att leda hästar i tycker att det där är jättespännande. Men jag är verkligen inte insatt. Nu var det ju inte Parelli vi var där för vilket jag redan har skrivit om.
 
Kursen sträckte sig över både lördag och söndag. Turligt nog hade vi tur med vädret, uppehåll båda dagarna.

Jag fick så mycket intryck att det är helt galet och jag är så trött i huvudet just nu att det inte går att begripa.

För utom krusen, lite dramatik mitt i allt så fick jag även se en superlösning på lösdrift hos en av deltagarna. Skulle jag själv ha en lösdrift en dag så skulle den likna denna som jag såg.
 
Nu på kvällen när jag kommit hem var jag så sugen på att prova själv att göra alla övningar att jag red en stund på Hisan.

Innan det var jag ute och joggade Lilla i 40 minuter.

Fredag delux

Igår blev det fullt ös hela kvällen. Jag brukar vara helt slut efter arbetsveckan men igår var ett undantag.

Först hämtade jag upp Linda som skulle träna mig och Hisan i det lilla ridhuset i Stävie.

Medan jag fixade klart allt i stallet så skrittade hon ut en sväng på Lilla. Så fantastiskt bra, jag önskar allt som oftast att det gick att göra flera saker på samma gång. Som att rida och mocka samtidigt. Vilken massa tid det skulle spara. Nog flummat.
Jag hade nämligen tidigare på dagen funderat på hur jag skulle kunna hinna med att göra något med Lilla igår men fick inte ihop det i planeringen så det var perfekt att Linda ville rida en sväng.
 
Det finns ju massvis av sitsar: tvåpunkts, trepunkts, lodräta, avlastnings och belastnings sitsar. Vi tränade den sistnämda. Med den typ av sits skall man tala om för hästen att riktigt sätta sig på bakdelen.
Jag skulle hämta in bakdelen med mina sittben och sedan liksom trycka ihop så att sittskinnet i sadeln veckade sig.

Hisan satte sig fint och på slutet av passet blev han så där härlig i formen att han liksom gick kvar rund och bärig trots att jag släppte tyglarna helt.

Vi skrittade under "belastning" och lät honom sedan dra iväg i galopp längs motsatta långsidan och ibland red jag honom över en trave bommar som låg lite mitt i ridhuset. Allt för att det skulle bli lite roligare och främja framåttänket. Vi hade även en galoppbom på spåret där han skulle fatta galopp över efter att han hade samlat ihop sig ett par steg. Bommar is da shit helt enkelt.
 
Samling och sedan iväg i galopp
 
En annan sak som jag skall öva på och som blev väldigt tydlig på hoppträningen i torsdags är att Hisan gärna vill luta sig mot innertygeln och liksom tittar ut och skjuter in innerbogen och vinglar med baken. Både Linda och Tord uppmärksammade mig på detta. Jag bör därför se till att han inte kan luta sig på innern, och därigenom bli rakare.
 
Bomhögen på bild.

Här tränar vi dessutom rakriktning på den linjen där det blir som mest tydligt om hästen är rak eller inte, nämligen när man rider rätt upp. Det vinglades hej vilt kan jag säga.
 
För att sätta mer energi i honom gick Linda bredvid och petade på honom så som när man tränar i passage. Och vilka steg han tog. Riktigt mäktig känsla måste jag säga. Detta är dock inget jag kommer att sitta och traggla med själv utan hjälp av tränare. Men att samla energi uppåt i steget skall vi kunna åstadkomma och det behöver vi för Hisan är lätt bekväm av sig.
 
Så läxa: Rak häst som inte lutar sig på innertygeln och så hitta energin.
 

Lindah-träning

Idag har Hisan och jag åkt till Stävie och tränat för Lindah. Det var länge sedan sist, hösten 2009 närmare bestämt. Gosh vad tiden går.
 
Jag har saknat de här träningarna för jag gillar träning på detaljnivå. Det ger liksom en helt annan känsla och när man bara fokuerar på en sak är det lättare att lära sig den.
Om någon vill se vad vi tränade på tidigare så har jag skrivit noggranna inlägg under kategorin 'sitsträning', för det var så det började.
Min sits har lämnat mycket övrigt att önska och det var först när jag träffade Lindah och började rida för henne som det började lossna. Även om inte sitsen var prio ett idag så kommer inlägget att ligga i den kategorin. Lättare att hitta längre fram då om jag vill gå tillbaka och läsa igen.
 
Idag fokuserade vi på den där bromsen som tydligen har försvunnit i hoppningen. Detta genom att jag fick lära mig att kontrollera Hisans yttre bakben. Jag fick krama tygeln exakt i steget när benet är upplyft.
Han skall vara i ytter tygel och genom att kontrollera ytter bak skall han förhindras från att falla in på innerbog.
Bromsen skall också fugera genom att jag bromsar bakbenen ett och ett.
 
Vi började i skritt med att jag skulle känna efter när de olika benen lyftes. Sedan kom förhållningen in och därigenom kontrollen över hur långt steg han tog.
I trav red vi på en liten fyrkant och med bibehållen takt (i teorin då) vände vi i hörnorna med honom på ytter.
Här har vi mycket att jobba på, för det är lätt (händer typ jämt) att jag rider Hisan i det där bekväma tempot som är någon form av mesfart. Jäkligt bekvämt är det att fisa runt i det tempot men det blir liksom varken hackat eller malet och Hisan hamnar på bogarna. Det måste vi verkligen ifrån. Skall jag kunna hålla honom hållbar framöver så är det superviktigt.
 
I galoppen fick vi nyttja hela spåret för att hinna med att gasa på långsidorna och få upp tempot innan svängarna. Den gode herren behöver lite sträckor att gasa på helt enkelt. Vi får jobba på styrkan här också och sluta att rida fesgalopp helt enkelt.
 
Läxan blir helt enkelt att ha honom i ytter tygel, se till att ta kontroll över bakbenen och sluta fisa runt i bekvämlighetstempon.

En mycket positiv grej är att jag verkligen kunde rida honom utan några sura miner. Inte en enda för att vara exakt. Tidigare kom där åtminstonne någon spark eller liknande men inte nu. Detta är min "nya Hisan", en mer nöjd herre helt enkelt. <3
 
Här kommer en liten film från slutet av passet.
 
 

Fredag och lördag

Dålig uppdatering av mig igen... Jag har åkt på något elakt virus så just nu gör jag inte många knop.

I fredags följde Lindah med mig ut till stallet för att hålla lektion. Denna gången startade vi med att hon red. Det var mycket intressant för mig. Hon hjälpte mig genom att rida Hisan enligt Kyras ABC.

A: Start och stop skall fungera
B: Svänga skall fungera
C: Flytta sig undan för hjälperna skall fungera.

Sedan fick jag sitta upp och känna på resultatet.
Det här med start och stop syftade till att få Hisan mer elektrisk för skänklarna och mer självgående. Skänkel betyder framåt och en reaktion skall ske omedelbart.
Jag har nog mer suttit och småskänklat hela tiden vilket har gjort att Hisan har struntat i det helt. Nu skulle jag i stället hålla skänklarna ifrån honom och endast använda dem när ja ville något. Detta låter väldigt elementärt men det finns mycket saker som jag gör när jag rider som jag är så att säga omedveten om. Det som Lindah hjälper mig med är att öka min medvetenhet i ridningen och då framför allt vad jag gör med min kropp. Undan för undan när jag gör rätt kommer också resultaten. Jag har en helt annan Hisan idag än när jag började rida för henne.

Vidare skulle han svänga utan att lixom ramla runt i svängen. När fick han svänga med huvudet först och därefter följa med med bogen. Slutligen skulle detta kombineras med att gå undan för innerskänkeln. Nästa steg blir att få honom att inte flyta iväg med ytterbogen i detta läget men där är vi inte än.

Vi gjorde även tempoökningar/minskningar för att befästa det där med start och stop. Hisan gjorde många fina ökningar som tyvärr inte fastnade på film. Jag bjuder på ökning i alla fall.

 

Vi kom även fram till att det tvådelade bett som Hisan har idag inte är en hitt. Han vågar inte gå fram till bettet som det är idag och ett mjukare syntetbett kanke kan falla honom mer i smaken. Vad man då skall kunna rida honom på om det blir tal om dressyr har jag ingen aning om.

Jag har även bestämt mig för att dresyrsadeln skall bytas ut. Jag gillar den inte och rider nästa aldrig i den. En teori är att jag skall ha en sadel med smalare midja. Jag gillar ju min hoppsadel skarpt och funderar därför på att köpa en dressyrsadel av samma märke. In nuvarande sadel åker därmed ut på annons omedelbums.

I går började jag med att åka in till Jägers. Jag skulle hjälpa Annette med träningen av Blixtra genom att köra Håvard. Inte mig emot det är superkul att köra. Blixtra gjorde ett superjobb på 1600 meter då hon gick väl under 30. Det är roligt att se hur hon utveckals för det gå framåt med stormsteg för varje träning.

På eftermiddagen red jag Hisan efter att ha vilat lite. Fredrik har ju smittat mig och jag kände redan av förkylingen igår.
Jag var ute på en mindre tur på Revinge med mina stallkamrater. Det var superkul för Hisan att få sällskap. Han blev dock lite väl pigg i traven och vi fick snabbt växla upp till galopp och rida före de andra för att han inte skulle få en flipp. När det väl blev tal om galopp höll han sig i skinnet. Jag hade som i ett led av mindre smarta beslut som Ulrika tar skafft mig ett Nova-bett som jag skulle testa. Det var inte alls osmart men när jag provar bett åker nosgrimman av och nytt bett + utan nosgrimma kombinerat med galopp på heden är kanske inte att rekomendera. Nu funkade det super ändå och jag behövde inte ta i honom en enda gång så jag är nöjd. Inget gapande från Hisans sida så det verkar som om han tycker att det är ok. Han får ha det ett tag i varje fall tills jag har funderat vidare och eventuellt fått tag på ett sådant  här

Två dagar

Igår följde Lindah med mig ut till stallet. Hon instruerade oss i flyttning av bakdel repsektive fram del. Detta för att Hisan är mer än lovligt svårsvängd. Genom att lära honom att koordinera sina kroppsdelar bättre skall han också kunna svänga bättre. Det är nämligen så att när jag allt som oftast försöker svänga för innertygeln vilket man i och för sig inte skall sedan så flytre vi ut å det grövsta. Svängarna blir viiiida och det bli til stor nackdel i hoppningen. Koordinerar Hisan sig kommer han förutom att lättare följa mina hjälper också att bli smidigare på att vända.
Vi red alltså på små fyrkanter och vände i hörnorna omväxlande genom att flytta undan bogen och bakdelen. Deta var jättesvårt för mig även om det låter enkelt och det var krävande för Hisan. Vi kom en bit på vägen även om vi inte bemästrade det helt.
Fokus blev på Hisan denna gången och inte på min sits.
Hisan var dessutom bitvis helt upptagen av att jaga flugorna. Nytt flugmedel skall därför inhandlas i morgon.

Idag har Hisan och jag tagit en kort tur på Reving. Vi red i alla gångarter men i ett mycket moderat tempo. Dessutom brilierade Hisan i att kunna stå still så att jag kunde öppna den svåra grinden från begge hållen. Att stänga den har vi inte bemästrat än.

På kvällen åkte jag med kusinen ut till Annettes. Jag tog en liten tur på Dina, det var länge sedan och mycket roligt. Hon var inte heller så nöjd med flugorna. Hon skall starta på tisdag och är i strålande form just nu. Jag kommer att hålla tummarna hårt för henne då.

Jag har varit ute hos Lena båda dagarna nu också. Hon börjar bli riktigt betestjock vilket är himla trevligt. Flughuva har hon också fått då det börjat rinna lite ur hennes ena öga. Hon skall också få flygspray så fort det är inköpt för flugorna är inte nådiga där hon är heller.

Guldstjärna

Det skall Hisan ha idag för sitt uppförande. Det har ju varit lite si och så med det de senaste dagarna men nu verkar vi vara tillbaka på banan igen. Igår fick han ju springa av sig rejält i padocken eftersom det höll på att bli lite för bra när vi var ute och red. Och det lönade sig idag.

Lindah följde med ut och drillade mig i longerlina. Vi jobbade på att räta upp mig och att hitta rätt possition i både lättridning och nedsittning. Jag var lite mesig så hoppsadeln åkte på och då får man skylla sig själv om man sitter ner i traven. Dock brukar även Piia drilla oss i detta så viss vana finns där redan. I lördags fick jag lära mig att rida mer upprätad när jag skrittade på Dina. Jag fick tänka mig hållning mer som om jag hade varit en lucia och dessuom sitta ordentligt på alla sittbenen. Jag har ramlat bak lite på rumpa med krummad rygg på sistonne.

Idag byggde vi vidare i linan och jag fick koncentrera mig på att hålla blicken, släppa ner axlarna, föra ihop skulderbladen och slutligen händernas position med armbågarna längs med sidorna och händerna omvridna som om jag höll varsitt högt champagneglas i varje utan att spilla. Det där med att hålla ordning på champagnen var tydligen helt min grej... hmmm.

Hisan gick i alla gångarter och jobbade kanon. Jag behöver verkligen bli tilltittad när jag rider för att inte hamna i helt fel banor på nytt. Dessutom är det mycket stimulerande för mig att lära mig mera.

Mot slutet av passet blev ryggen bra trött och nu är jag helt mörbultad... det kommer att ta emot att gå mellan skrivbordet och skrivaren på jobbet i morgon.

Från klarhet till klarthet

Nu har en hel helg gåt igen och jag har inte uppdaterat bloggen... Fy på mig. Här kommer en redogörelse i alla fall.

Lördag:

Morgonen börjades med en tripp till Kyra K-outlet i Flyinge. Roligt att shoppa men faktiskt lite dåligt för ekonomin... men lite shit happens faktiskt. Det blev två t-shirts för min del. Det fanns en massa häftigt där, men någon måtta får det vara på oförutsedda inköp.
Ett pass på gymmet senare bar det av ut till Hisan tillsammans med Lindah. Planen var att köra ett träningspass i padocken. Vädret var inte helt på vår sida, det är ju snö här nere nu ju... Soligt och uppehåll var det men underlaget var lite hårt och så risk för snöstyltor så det lämpade sig inte för några snabbare aktiviteter där. Nu är ju inte fart det primära när det gäller att få ordning på min sits och Hisans och min dressyr.
Dagens jobb blev att samla och göra ett första steg mot piff och puff.
Vi började med att jag skulle försöka känna när bakbenen lyftes med sittbenen. Detta tycker jag är supersvårt och det tog lång tid innan jag lyckades känna de små rörelserna i sadeln.
Nästa steg var att i samma ögonblick som Hisan lyfte sitt bakben be honom att bromsa steget så att det blev kortade. Därefter gick vi vidare till att bromsa bägge bakbenen. Himla häftigt var det. Jag skall verkligen öva på att känna bakbenen när jag rider. Vi gjorde övningen i både skritt och trav. Ur samlingen fick Hisan gå med rejält tryck.
Under övningen blev det tydligt att Hisans ovilja till att ställa åt vänster berodde på en låsning i bogen. Jag är inte kunnig nog att på egen hand rida bort sådana låsningar och denna hade nog suttit ett tag och var dessutom rejäl.
När Lindah försökte hjälpa till att lossa honom från marken tyckte Hisan att det var superotrevligt. Min pipiga lilla häst ville inte alls vara med om att det. När det inte passar honom går han i taket och slår sig fri. Detta med låsningen är nog en bidragande orsak till att Hisan har varit lite sur på sistonne kan jag misstänka. Efter ridpasset hjälpte Lindah honom att släppa på låsningen helt på stallgången.

Söndag:

Dagens hästaktiviteter startade inne på Jägersro. Lilhingsten skulle ut på promenad igen. Han var mycket fin och samarbetsvillig idag. Vi kunde till och med göra några övergångar mellan skritt och trav och dessutom en halt. Det verkar som om den Lille tycker att detta börjar bli kul för han var avslappnad och testade inte alls eller gjorde motstånd. Tvärt om var han med på allt och utförde allt jag begärde utan knussel. Det tar sig. ;)

Därefter var det dax för lite släppyssel. Jag slipade bort lite rester från heltäckningsmattan. Det blir ju slätt och fint men jag är tveksam till att ytan går att måla med ett bra resultat. Jag skall eventuellt slipa med ett grövre sandpapper och se om det blir bättre. Jag tror att jag behöver sätta något ljuddämpande material där.
Jag gick igenom golvet och kollade över vad som eventuellt har kunnat bli skadat vid de senaste turerna och inser att jag nog kommer att bli fattigare....
Mellanväggen är trasig nertill och behöver bytas. Ytterväggen på den sidan som Hisan står på är trasig i nederkant och behöver svetsas. Mittstolpen går inte att fästa som den skall i golvet. Detta är säkerligen "fixat" av fd ägaren. För hoppningsvis kommer jag att kunna lämna upp släpet till verkstaden i veckan.

Jag tog sedan en lugn tur på lång tygel i Skrylleskogen. Underlaget lämpade sig bäst för sådana övningar idag. I det härliga soliga vintervädret var det en underbar tur.
Jag har fått låna Lindahs laseraparat så i morgon skall det lasras. Om Hisan skulle bli självlysande så vet ni vad det beror på.

Pass i paddocken

Idag har Lindah haft träning med mig i paddocken. Lite blött var det...
Vi övade vidare på att ha honom rak och att jag skulle rida honom för ytterhjälperna. Vi kom fram till att mycket av våra problem med vinglighet rent allmänt bottnar i att jag inte har koll på var jag har mina sittben. Inte helt oväntat men bra att ha lite koll på vad som är problemet.
Värst var det i höger varv där jag inte anväder mig av mitt inre sittben alls vanligtvis. När jag väl gjorde det så blev det en helt annan Hisan. Han kom ihop massor och blev hur fin som hällst.
Vi avslutade passet med att rida en åttvolt i galopp som var 7 meter i diameter.
Vi avslutade med en vinkväll hemma hos mig. Inte så illa det var inte igår som jag hde tid med sådana utsvävningar. Det måste bli mer av den varan framöver.

Invanda mönster

I morse kidnappade jag Djurjouren och tog med henne till Jan för sitsträning. Vi hade bestämt tid och plats på MSN men jag menade en sak och hon en annan så det blev lite tokigt.

Vi höll till i barfotahästarnas fd hage där rundkorallen fanns förut. Det som nu är kvar är ett voltspår. Det är ju i o f inte helt fel det heller.
Vi började med att försöka jobba med problemet att Hisan sätter över mig t höger. Jag trodde att det berodde på mina sittben men det visade sig att grunden till problematiken ligger i att jag ofta har honom för dåligt på ytterhjälperna. Detta känns som ett återkommande problem. Nu har jag ridit mycket själv bortsett från hoppträningarna och då har jag återfallit i galma mönster. Det innebär att jag gärna har försökt att fixa till andra brister med att rida för mycket i handen. Det är möjligt att roten till vårt rytm problem i hoppningen kommer därifrån också.
Jag skulle rida Hisan fram för ytterskänkel mot yttertyglen, jag fick inte använda inner alls. Så fort jag använde inner blev min ytterslänkel svag och felplacerad. Det är det där med att jag sitter i hop för mycket i kroppen. Omedvetet följer jag med med resten av kroppen bara jag gör vissa saker med händerna. Vad som även är ett problem när det gäller mig är att jag tror att jag ändrar ställning på kroppen men faktiskt inte gör det i praktiken. Min kroppsuppfattning är inte med fullt ut alla gånger. Jag kan tänka mig att många instruktörer ger upp där. Till exempel när de säger att jag skall räta upp mig och jag inte gör det. Det är inte för att var dum. Jag tror ju att jag rätar upp mig för det käns så, bara att det inte blir så.
I vilket fall skulle jag placera beckenet så att ytterskänkel kommer längre tillbaka och inner lite fram. Jag har tidigare lärt mig var och en av skänklarna för sig. För att verkligen få igenom detta så skulle jag vända ryggen mot tränaren, här blev det ju inte riktigt rätt för visst tittade jag uttåt men det var mest huvudet och inte resten. Jag skrev nyss att jag sitter i hop i kroppen. Detta gäller alla övriga delar utom huvudet då givetvis.
Hisan gick mycket rakt genom hela passet och det behöde han för att orka bära sig. Ofta förböjer jag honom när jag tar för mycket i handen. Resutatet blev jättebra och jag har mycket att fundera över.
Detta inlägg blev nog mycket virrigt och bitvis svårbegirpligt men det fyller mest den funktionen att jag skall berarbeta det jag har lärt mig.

Biten i benet

Idag jobbade vi med mina sittben på sitsträningen.
Jag började passet med att sitta med benen framme på sadensvulster och blunda medan Djurjouren ledde mig runt i padocken för att lättare känna mina sittben. Vingligt kändes det måste jag säga.
Därefter försökte jag böja Hisan genom att placera det inre sittbenet långt fram och nära ryggraden. Detta för att med sitsens hjälp flytta manken utåt och se till att hans inre ryggfilé inte bullade upp. Tvärt om var det den yttre som skulle få möjlighet att komma upp för att möjliggöra en korrekt böjning. Lite som om hästen vore en skateboard och rygghalvorna skulle motsvara hjulens fjädring.
Jobbigt sa Hisan och när jag försökte göra detta i vänster varv så böjde han snabbt på huvudet och visade att innerskänkeln var obehaglig genom att lådsasbita i mitt ben. Sicken buse han är.
Genom att placera sittbenet på detta vis kommer beckenet att vridas och hjälperna för böjning kommer att bli riktiga.
Ju längre vi jobbade ju jobbigare blev det för Hisan som förskte komma undan både genom att försöka stanna och klia sig och genom att putta över mig på yttersidan.
Mycket av mina problem i hoppningen med att han flyter ut åt höger och sticker åt höger när han vägrar beror mycket på att jag har haft svårt att hitta mitt högra sittben och därför gett honom möjligheten att sticka ut där. Det var även i vänster varv som han knuffade ut mig på yttersidan (åt höger) och på så sätt kunde sticka ut med högerbogen och komma fri.
Nu skall jag bara lyckas träna in detta själv så att jag kan ge korrekta hjälper... och det lär ta tid innan jag kan det, och orkar...

Leo var inne på Jägers med Jan på förmiddagen och gick provstart 1640 auto. Han gick på ca 16,8 men galopperade tyvärr på upploppet. En bra prestation av honom ändå att gå så fort och fixa starten. Han är ju inte så snabbväxlad annars.

Blicken i horisonten

Dax för sitsträning igen och ett fösök att göra något åt mitt överliv. Framför allt är det skulderbladen och däröver som tippar mig framåt. Det som är absolut mest avgörande är min blick. Jag kollar ner och i och med att jag lixom sitter ihop i kroppen så följer allt med framåt nedåt då. Det är ju i och för sig inte någon nyhet att jag skall titta upp och inte ner på hästens mankam. Men det är fascinerande vad mycket som kan bli fel bara för att man fäster blicken på fel saker.
Vi övade på att böja hästen på volten genom att titta lite utåt och på så sätt få inner sittben lite framåt och yttre lite bakåt. Detta blir i princip en ytterskänkel.
Sedan så svängde vi i trav under lättridning genom att jag satte mig lite lite snett innåt åt det håll jag ville svänga.
Vi jobbade vidare med rumpan också som hela tiden måste spännas. Under alla övningar skulle jag vara noga med att fästa blicken rakt fram, dvs ca en halvmeter ovanför hästens öron rakt fram och långt bort, och se till att den stannade där.
Hisan är ofta lite vad jag kallar för "fullblodslat" han har en massa motor men det är bekvämt att lulla under tempo så säger man inte till honom att gå fram när man rider på banan så lullar han i "baktakt". Om inte energin är med så är det omöjligt att få honom att jobba korrekt. I bland blir det tokigt för mig. Jag blandar ihop det lugna tempot som man kan hålla när hästen är väl samlad med att han lullar på så fint med böjd hals. Jag skall fokusera mera på att få energi i steget först och inte tänka så mycket på hur han går. När han väl har energin skall jag be honom om samling och väl där jobbar han helt korrekt.
Men Djurjourens hjälp fick vi till samlingen rejält, men oj vad jobbigt det blev tyckte Hisan och min rumpa.

Lasttränade sedan med Sandra och Crystal. Nu kan hon stanna till i transporten och är lugn och avslappnad. Hon kan även göra detta när mellanväggen står i mitten så att det blir trångt redan när hon går in. Crystal gör stora framsteg varje gång med vi skyndar långsamt för att inte trigga traumat som gjort henne svårlastad.

Vrålåk

Packade in Hisan i Karins vrålåk till kärra igen. Han börjar vänja sig nu vid att åka olika kärror. Men den är tung kärran, det känns tydligt hur jobbigt det blir för bilen med den bakom, och så syns det på bensinmätaren...
Åkte hem till Djurjouren i Oxie. Idag koncentrerade vi oss på att ta igenom innertygeln. Vi ville å honom att geefter och lägga vikten på ytter framben i svängen. Det blev ett par varv runt runt i skritt med bara innertygel innan vi fick honom att förstå. Därefter försökte vi få honom att ge efter för inner och gå raktfram med böjning på rakt spår. Hisan begrep det hela  ganska fort. Slutresultatet var en mycket eftergiven häst.

Ytterskänkel

Hovslagaren hade varit ute på morgonen och skott. Mindre än 8 timmar senare hade vänster framsko tappats. Illa var det. Gammal sko lades på tillfälligt och hovis får komma ut igen för att fixa till det. Ingen direkt åverkan på hoven... sömmarna hade dragits ut ur hålen så fint så. Jag hittade sedan skon rak och fin med alla söm kvar i hagen.

Det var dax för sitsträning igen. Djurjouren kom till stallet som omväxling. Transporten skall lagas denna veckan så jag kan inte åka som vanligt. Vi höll till i hagen på tippen och började med att prata om raktiktning men det slutande med att vi övade min ytterskänkel. För raktiktning behövs två ytterskänklar, jag har väl bara haft "fladderskänklar" innan och Hisan ålar fram när vi försöker gå rakt.
Shit vad det är jobbigt att få kroppen att lyda, och att inte tappa alla andra saker som man har lärt sig innan när man fokuserar på något nytt. Mina händer till exempel blir jättefladdriga så fort jag försöker fokuser på någon annan kroppsdel, mycket frustrerande.

Vi koncentrerade oss på ytterskänkelns placering, att överskänkeln skall ligga platt mot sadeln och att insidan av låret skall vara det som står för inverkan. Underskänkeln skulle sträva bakåt med fotbladet parallellt med hästen. Ytter rumphalva skulle sträva in mot tränaren i mitten av volten. Sjukt jobbigt var det. Höger ben som i mitt fall är starkare fann sig snabbt i sin nya placering men vänsterbenet... det skall vi inte prata om. Så fort jag viklade fotbladet tappade jag rumpan och så vidare... mitt ben lydde mig inte. De få stunder som allt fungerade blev Hisan mycket bärig och fin.

Rumpa av stål

Måndag och dax för sitsträning igen. Det var ett tag sedan sist och det behövs påminnas. Även om man tänker på alla nya saker som jag har lärt mig så är det lätt att falla tillbaka i gamla mönster om man inte tänker sig för.
Idag övade vi upp min rumpa, och Hisans. Jag har ju problem med att mitt överliv faller fram. För att komma tillrätta med detta på rätt sätt så är det rumpan som skall spännas och tryckas fram. Att bara ändra possitionen på överkroppen ger inte rätt sits eftersom ryggen då lätt blir svankig och inverkan ändå inte blir som den ska.
Vi började med haltövningen som vi har gjort innan, att göra halt genom att knipa med knäna. Därefter gick vi över till att öka och miska skritten genom att jag skulle spänna rumpan i ökningarna och slappna av och tänka rumpan bakåt när det skulle gå långsammare. Därefter gick vi över till trav. Det var svårt att få Hisan att öka i traven. Han satte under sig när jag spände rumpan men någon ökning blev det inte. Jobbigt sa Hisan.
Vi gick över till att fatta galopp och pluppa över ett lågt hinder. Det känns alltid lite konstigt att hoppa i lååånga läder utan stöd från sadeln, även om det är lågt. Jag skulle tänka mig att hästen var en tandkrämstub och att jag skulle klämma fram tandkrämen bakifrån med rumpan. Jobbigt vill jag lova. Jag kunde också tänka mig honom som en raket på väg snett uppåt där jag skulle sitta vid eldsprutet där bak. Hisan tyckte att det var tokjobbigt och var ovillig att gå fram ordentligt. Han fick dock ta i och gjorde det riktigt bra tillslut. Hans mattes rumpa "dog" dock kraftmässigt efter ett tag även om jag försökte trycka på så blev effekten ganska svag. Knipövningar behöver göras. ;) Både jag och Hisan måste öva rumpstyrka.

Innan passet hann jag med att skritta Lena på volten hemma. Hon var mjuk och fin. Övade vändningar och ställde och böjde. Med mig hem från Djurjouren hade jag en massa nya roliga bett. Lena kommer att få agera försökskanin för att se om hon passar bättre på något av dem. Tanken är även att byta så pass ofta på henne att hon inte börjar bita sig fast på något utan får variation. Vi får se om det fungerar när vi börjar rida fortare igen.

Hann inte med att skritta Karin. Lade dock om hennes sår som ser bättre ut för varje dag. Tyvärr är det fortfarande lite svullet med det har slutat vara. Hon får skrittas tills svullnaden börjar kasa bort.

Sitsträning

Skrittade Lena både på tippen och på volten. Hon är häftig. Hon försöker hela tiden och gör sitt bästa även om hon har det mesta emot sig. På volten red vi mycket öka-minska volten och vända över. Hon fick böja sig rejält och brev väldigt fin och uppmjukad. Det är enorm skillnad på balansen i skritten och traven. Så fort hon lugnar sig och jobbar i skritten är den riktigt fin. Traven är vinglig som bara den på volten. Hon är ändå minst vinglig i trav av de 4 som finns på gården. Planen med dagens ridning var att lösgöra och det tycker jag att vi lyckades bra med. 

Var hemma hos Djurjouren på sitsträning igen. Vi jobbade med placeringen av mina händer/armar, och Hisans mun. Han är ju inte alltid framme vid bettet och tjaffsar ofta med huvudet.
Jag skulle tänka på att bibehålla den raka linjen från armbågen via handen och tygeln till Hisans mun. Här har jag slarvat mycket och jag föll tillbaka i dåliga vanor att knycka på handlederna och lägga handen så fort jag inte aktivt tänkte på det.
Genom att ge Hisan en stabil kontakt på bettet började han acceptera det bättre och kom till ro i munnen. Jag skulle tänka en bild av hur bettet låg i munnen på honom och hur tungan skulle vara mjuk som en svamp. Bettet skulle sedan göra en grop i tungan och jag skulle försöka göra en liten vall ovanför gropen genom att lyfta upp bettet lite lite. Så fort jag fokuserade på detta så funkade det bra och Hisan slappnade av mot bettet och sänkte huvudet. Så fort min tanke vandrade iväg bröts kontakten och vi fick börja om.
Nyttig träning för mig och bra för Hisan att behöva tänka till lite extra.

Nu tar jag hästledigt ett par dagar och åker till Berlin med jobbet. Jessica skall motionera Hisan under tiden så att han kan hålla energin i schack. ;)

Sitsträning

Åkte med Hisan till Oxie för att jag skulle bli "plågad" med sitsträning igen.
Jag känner mig alltid vilsen när vi sätter igång träningen för vi tränar alltid på saker som jag antagligen inte har tänkt på eller som jag gjort fel hela tiden. Jag känner ändå att jag lär mig massor men det är också mycket att smälta på en gång.
Idag jobbade vi med halter och övergångar med hjälp av sätet. Mycket lärorikt. Jag fick också öva på att sitta och styra bakbenen med sätet. Detta har jag inte tänkt på alls tidigare... mycket spänande. Jag har mycket att lära om sitsen. Det har aldrig varit något fokus på sitsen på ridskolan. Det är ju jättesynd för allt bli ju lättare om man kan inverka ordentligt redan från början. Det är verkligen med sitsen som jag skall jobba i första hand för att bli en bättre ryttare.
Hisan jobbade bra och blev nog väldigt trött mentalt av övningarna. Han riktigt somnade på stället när vi var klar. Han är så söt. :D I transporten somnade han på riktigt... han släpte inte ens bettet när jag tog av honom tränset utan stod och höll det i munnen länge.

I morgon tränar vi hoppning igen.

Tidigare inlägg
RSS 2.0