Hisan betyder häst

Idag har jag varit inne på Jägersro och kört lopp igen.

Tydligen blev jag inte godkänd sist så jag har fortfarande ett lopp kvar att köra innan jag kan få ut min licens. Surt, men jag hade lite att fixa med för att få henne att fungera sist efter förra gångens katastrof.
Nästa vecka skall Karin kvala så då kan inte jag köra. Kanske kan sista gången i stället bli veckan efter.

I vilket fall fick jag bricka 11 idag och en egen volt att husera på. Det var i och för sig inte så dumt eftersom det är lättare att anpassa sig efter de andra volterna om man är själv. Man kan gena eller ta ut volten utan att man strör någon.

Inför värmningen gjorde Jan en fuling. Han brukar låta Karin gå rakt fram eftersom han säger att hon stressar annars.
Givetvis kan man hoppa upp var som i vagnen utan bekymmer om man inte räknar med att det skall bli några heller. Bara för att bevisa att det gick skulle vi alltså ut i mitten och det direkt. Det var inte jag som sa att det inte gick eller var dumt att åka rakt fram utan en annan kvinna som var i stallet. Jan är envis... så så fick det bli.
Jag hann knappt få på mig vantarna innan vi skulle ut och missade därför att Karin var utan proppar i öronen... gissa om jag fick att hålla i.

Till en början kunde jag hålla henne lugn men efter tre varv i bakvarv lugnt var mina armar spaghetti och jag tyckte att det var bäst att åka av för att hinna vila mina armar inför loppet.

I själv loppet och provvoltningarn hade hon tussarna i och var sitt vanliga coola mysiga jag.

Vi körde loppet i 25-tempo full väg. Jag låg sist från början i och med att jag startade med tillägg men på sista bortre lång kunde jag runda de flesta och låg i dödens över upploppet. I och med att vi inte skulle köra till så var jag nöjd med hur hon låg fast jag hade kunnat köra om jag hade velat.

Idag har jag roat mig med andras hästar.

Eller helt bara kul var det inte. Först åkte jag på en rejäl utskällning/uppläxning för att jag knatade in i Uffes stall för att rida Sir Remington.

En av stallmänniskorna som kallade sig för chef ställde till ett jäkla liv för att jag hade gått in i stallet och sedan öppnat de stora dörrarna.
Jag blev minst sagt paff måste jag säga.
Jag har ju ridit Sir Remington ett bra tag nu. Ända sedan han kom i träning hos Uffe. Och nog för att det finns en hel massa filurer på Jägers med detta tog priset.

Han skulle sopa stallgången och då kunde jag ju inte vara där. Sedan gick han igång på att han inte visste vem jag var och vad jag gjorde där. Helt plötsligt var jag en oärlig människa som skulle ut med hästen utan lov. Han hade minsann jobbat för typ "alla" på Jägers och visste hur det skulle vara.
Som han gick på.

Det tog ett tag att få tag i Uffe som kunde reda ut det.

Sir själv var dock fin att rida när jag väl kom iväg. Hans form går inte att klaga på. Själva ritten blev kortare än planerat på grund av att jag inte kom iväg när jag skulle. Jag hade nämligen ett utbildningslopp inplanerat efteråt.
Jag får ta igen det senare.

Till utbildningsloppet hade jag fått tillåtelse att vara med med Karin på nåder.
Förra tillfället när jag var borta i Italien var Jan inne med Karin och det gick inget vidare. Hon hade vägrat att volta och uppfört sig som jag vet inte vad.

Karin är ju vid detta laget en rutinerad dam och jag tror bestämt att hon har skaffat sig lite skinn på näsan. Klappar man henne medhårs så uppför hon sig. Hon kan till och med klockan nu mera... det är bara att viska till henne hur snabbt hon skall springa. ;)

Envis som jag var vidhöll jag att hon skulle greja det fint idag och det gjorde hon. Hon uppförde sig som en dröm och jag behövde knappt ta i henne alls. Både jag och Karin nöjda med andra ord.

Jag fick springspår och det gick väl sådär. I själva loppet kunde vi komma iväg super och träffa starten. Ligga lugnt i dödens när det gick i 30-fart. Gå upp i ledningen utan att hetsa. Släppa till en annan utan bekymmer. Sedan gick det i och för sig i 14-fart de sist 500 metrarna men då låg vi i rygg på ledaren så det var inte vårt fel. Karin var dock med på noterna och gillade att få sträcka ut. Hade jag bett henne hade hon gått än snabbare.

Härligt slut på dagens Jägersäventyr med andra ord.

Det gäller att trotsa vädermakterna... eller vara galen nog att inte banga trots att SMHI har utlovat snöoväder. Nu började inte det riktiga ovädret förrän efter 22.00 och då var både jag och Fredrik och hästen hemma på respektive plats utan bekymmer.

Dagens schema har sett ut som följer och konstigt nog har allt klaffat för en gång skull.

6.48 - Avfärd med bilen till verkstaden.
6.59 - Nycklar inlämnade
7.07 - Bussen till Lund C från bilfirman
7.22 - Tåg till Malmö
7.40 - Buss till Triangeln. - Jag anlände till jobbet 5 minuter i 8... vilket är en klar förbättring mot tidigare dagar.
8.00 - 16.34 jobb
16.44 - Buss till Jägersro
16.56 - Frammen
Karin hade anlänt med hjälp av Göran som så snällt hade skjutsat henne in då Jan hade dragit på sig någon influensa eller liknande.
17.15 - 20.00 Licens kurs.
20.30 - Avfärd med Karin hem till Jan. Fredrik hade slutit upp med bilen på Jägersro så att Karin kunde skjutsas hem.
21.55 - Hemma igen.

Snön har fallit hela eftermiddagen men det är först nu som det blåser och blir drivbildningar... tur måste jag säga för det var drägligt både under kursen och under hemfärden innnan.

Själva loppet då.
Jag hade fått spår 4 vilket innebar en riktigt tajt vänning. Själva vännningen var inget bekymmer för fina Karin men Kolgjini JR ledde volten och det blev en ryckig historia vilket gjorde den sjöna madammen rikigt sur.

Hon höll sig dock i skinnet och vi klarade voltningne. Måldommaren var på plats så jag antar att jag hade fått veta om jag hade gjort något rejält tokigt.

Själva loppet startade i 21-fart men en avslutninge i 17-tempo. Bra för madammen som gillar när det blir lite fart, hon hade nog blivit rejält sur annars. Nu gick hon i ryggar som tidigare och kom ikapp på ett par snabba steg när det blev luckor. Hon hade mycket krafter kvar och fick känna sig stark och var gåendes ända in i mål. Om inte annat är det bra terapi för damen.

Nu är det lång väntan till nästa lopp, det blir inte förrän den 27 januari. Under jul skall jag plugga instuderingsfågor så jag inte bommar uppskrivningen som jag planerar att göra då.

I tisdags konkade jag lite bommar som jag hade bestämt.

Hisan var supertaggad och det var minst sagt en upplevelse att komma över 4 snedställda travbommar. Jag har en del teorier om varför han är så taggad... bla hagen och för lite motion etc.

Men alltså... hallå... springs det inte en massa så sparkas det bakut i mängd... jag är glad att han inte brallar på ridbanan just nu, han brallar till ute ibland. Detta är ju något han har börjat men detta året och det är sjukt frustrerande... jag får väl ta tag i det rejält men jag är rädd att jag får äta grus då och den idén är jag inte så förtjust i.

Jag tror också att det bottnar i det vanliga att han inte är framme för hjälperna... men det är ingen trög häst jag har på banan hemma som det kan vara annars och på uteritt är inte planen att gasa järnet överallt heller...

Det är väl små bekymmer men ack så irriterande.

Igår var det utbildningslopp på Jägers igen och jag överlämnade ridandet av Hisan tillförmån för körande av Karin.

Karin hade vrickat sig i hagen förra veckan men denna veckan var hon på G igen och det med besked.

Planen var 4 varvi i bakvar för värmning. Det gick väl sådär tills jag blev omriden... då taggade Karin till och jag fick hitta en rygg att sitta i för att det skulle gå i moderat tempo.

I själva loppet fick jag spår 1... typiskt. Men det skall ju göras under utbildningen. Jag lyckades sådär... var på plats hyfsat men hade nog fått för illa ledd volt i vart fall sista gången.

Karin uppförde sig fint ändå. Gick iväg lugnt de första gångerna och lite snabbare i själva loppet. Jag kunde komma i rygg och satt där fint hela loppet.

Helhetsintryck är bättre än att köra fort nu, fort kan jag köra sedan.

Som av en händelse bestämde sig Jägersro att öppna en möjlighet för att få köra 4 utbildningslopp innan jul. Tidigare hette det ju att vi skulle få vänta till våren. Och så var det ju så att möjligheten fanns för att amatörer skulle ha möjlighet att kompletera för att inte förlora sina licenser nu när årsskiftet närmar sig.
Vill man vara konspiratorisk så kan man tänka sig att någon mer namnkunnig tyckte att det behövdes utbildningslopp... och vem var med på krusen? He he... jo en viss Adrian Kolgjini. Vad säger man... Annette gissade att det var så redan i förmiddags. Vad rätt hon hade.
Fast i detta fallet åker jag gärna snålskjuts på Kolgjini jr. Det betyder ju bara att jag kan få min licens tidigare.

Så, Jan ställde upp och lånade mig Karin. Jag gillar henne skarpt. En massa humör men också kapacitet. Lyckas man med att blidka den sjöna damen så gör hon allt för en.

I värmningen var det ju synd att säga att jag fick bestämma. Lite fick jag bestämma så vi avslutade bara i 21-tempo.

Sedan i själva loppet var hon lugn som en filbunke. Vi fick 3:e spår och Karin lydde perfekt och gjorde allt rätt. I själva loppet bestämde unge Kolgjini farten och det gick lite väl långsamt första 500, 34-tempo. Karin var inte helt nöjd. På sista långsidan galopperade hästen framför och Karin fick sträcka på sig för att komma ifatt... vilket hon gjorde på två steg. Sedan avslutades loppet i 18-tempo vilket var mer i madammens smak.

För övrigt fick vi alla som var med i loppet mycket beröm för vår körning och voltning. Dessutom fick jag beröm för att Karin var så lugn. Lilla Karin-Barin.

Nästa vecka blir det autostart... det kommer att bli kul vill jag lova.