Hoppträning och självförtroendet någonstans i nergrävt i manegebotten

Dax för första hoppträningen för Bertil på mycket länge. Det började illa och fortsatte i samma stil.
Vi värmde upp med trav över upphöjda bommar. Hisan snublade över dem och blev konfunderad. Gång på gång hoppade han över rubbet. Vi har inte haft problem med travbommar sen han var 4 år...
När vi började hoppa skulle vi komma på en oxer och titta bakåt. Här knöt det sig för mig, Hisan vägrade och vägrade och inte förrän jag tittade framåt så hoppade han. Det berodde nog på mig. Direkt där efter höjde Bertil till 1.10 och vi skulle göra samma sak. Det gick inte alls. Jag bara kunde inte.
Därefter gick det i undertempo och Hisan ville inte hoppa om han inte hade stöd från matte, och det stödet fanns inte till 100% idag.

Kommentarer
Postat av: Djurjouren

Nu kan det bara bli bättre kan du trösta dig med. Botten är nådd och ända vägen är således uppåt.

2008-04-16 @ 08:00:16
Postat av: Ullis

I vissa lägen är Hisan nästan för känslig. Han känner av så små saker och reagerar på dem direkt. Har det väl börjat så är det svårt att vända det under den träningen.

Nästa gång blir helt klart bättre. :)

2008-04-16 @ 10:36:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0