Hisan betyder häst

Det är tur att jag har kallat denna bloggen för "om Hisan och våra eskapader"... för sådana har vi råkat ut för idag... och jag är 100% skyldig till att de inträffade om någon undrar.

Jag skall börja från början. Idag var det dax för hoppträning för Jan Jönsson i Flyinge. Att det blev han som tränade var för att Piia och Fredrik var i Polen och tävlade och då fick pappa Jönsson hoppa in i stället. Jag har inget emot att träna för kändisar, he he.
Vi var bara 4 stycken idag och det var superbra. Ibland är det dessutom bra att träna för de gamla ringrävarna. Jag fick faktiskt mycket beröm av honom! Ganska direkt var han på mig om mitt överliv fast han hade en annan aproach till det... räta upp mellandelen sa han... det var mycket lättare... annars när jag försöker räta upp mig har jag ett väldans sjå att inte svanka samtidigt... däremot måste jag säga att det käns i musklerna under skulderbladen... de är inte starka. Vidare fick vi snurr på Hisan så att han verkligen började tänka framåt. Han är så härlig att hoppa när han är där... frågan är då: Varför envisas jag med att rida honom bakom hjälperna? Är jag för mesig? Hisan tycker att om matte mes-rider så tänker han inte hoppa. Jag klandrar honom inte. Med tryck idag hoppade vi hinder på 1.20 igen utan problem. Jag får nog banka lite vett i mig själv.

Nu till eskapaderna.
Det var bäckmörkt på parkeringen. Smarta Ulrika tyckte att man nog kunde ha nyckeln i tändningen i alla fall under lastningen... det tyckte inte batteriet... Så där stod jag halv 9 på Flyinges parkering med hästen i finkan och en död bil... kul kul.
Med hjälp av min reflex på jackärmen lyckades jag stanna en snäll bilist som kunde hjälpa mig att starta upp bilen.
Det skall vara jag till att lyckas med något sådan... jag gjorde samma sak förra vintern, fast då var jag lägligt nog på Jans gård där det finns en massa andra bilar.
På tal om detta skall jag springa iväg till frisören och blodera mig snart igen...

Väl hemma spelade Hisan allan i släpet. Han bankade och hade sig så fort vi svängde in på infarten. Det spelade ingen roll om jag stod stilla eller kröp fram så det var inte körningen. Hisans elaka matte plockade inte ut honom utan lät honom stå kvar i släpet tills han kom på bättre tankar. Dessutom fick han gå på och av ett par gånger innan han fick gå in för kvällmat. Känner riktigt hur hornen börjar växa ut i pannan på mig och jag är inte säker på att han begrep "bestraffningen". Vi får se nästa gång.

I morgon är det filmkväll för min del. Arbetsgivaren bjuder på Bond filmen Quantum of Solace på Filmstaden i Malmö... sådant tackar man inte nej till. Jessica tar hand om Hisan som nog kan behöva en dag ledigt från sin stolliga matte.