Övermod straffar sig omgående

Dessutom skall man inte köra på en hel kväll utan att äta. Hjärnan behöver mat för att fungera och jag behöver i vart fall min hjärna om jag skall sitta och rida ordentligt på träning...

Jag tar det från början.

Jag hade i ett svagt ögonblick lovat att rida Sir Remington idag efter jobbet. Så trots regn begav jag mig dit. Sir var fin som vanligt och så mycket regnade det inte så ingen fara på taket där.

Sedan bar det av till Flyinge för inplanerad hoppträning. Janne Jönsson höll i träningen idag.
Vi hoppade en liten bana som innehöll linjer med 5 språng, 4 språng, 3 språng och så 2 språng. Hisan var till en början spänd men han hade tidigare under dagen haft en incident som involverade springande får och en lastbil så jag hade lite överseende med att han var på tårna. Dock skulle han uppföra sig och vi hade en liten dispyt angående ett av hörnen inne i stora ridhuset. Konstigt nog var det det hörnet som det inte stod blomlådor eller uppsittningspallar i utan detta var bara tomt... Jag skulle vilja titta in i en hästhjärna någon gång faktiskt... jag är facinerad.

När vi kom till själva hoppningen stämde allt. Han hoppade super och jag kände mig mycket modig. Jag gillar att hoppa på Flyinge så bara det ger en självförtroende boost.

När slutligen hindren höjdes till 1.20 höjd och jag skulle hoppa en liten bana gick något snett i tankeverksamheten. Eller jag glömde tänka, typ.
En snäv sväng mot en oxer blev helt mongo och stackars Hisan hade inget val annat än att stanna. Med ny anridning och lite planering blev det bra.

Jag kom tajt in på första linjen i banan med 5 språng och skulle göra om det. Första gången rev Hisan det första räcket så det blev en vända till... här fick jag soppa torsk på hjärnaktiviteten igen och släppte allt och red an i värsta flängstilen... det straffade sig och jag fick smaka på ridbaneunderlaget. Mitt armskrälle hoppade då givetvis urled så nu har jag superont i armen igen... mög!

Jag satt upp efter att ha fått Hisan infångad och borstat av mig. Sedan hoppade han linjen utan knussel.

I morgon blir det hoppning igen om det kommer att vara super för mig efter dagens vurpa.

Dagens läxa: Övermod starffar sig och hjärnan fungerar inte hur många timmar som hellst utan mat!

Kommentarer
Postat av: Linda

Var rädd om dig!!!!

2010-11-17 @ 23:32:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0