Hisan betyder häst

Hoppning stod på schemat igår också.

Jag var minst sagt skakad efteråt och hade en massa tankar i huvudet. Det berodde inte på min ritt alls utan på olyckan som häde under hoppasset. Jag hade inte ordning nog på tankarna för att skriva inlägg sent på natten med andra ord.

När man håller på med hästar är det lätt att känna sig stark och stöddig. Men vi människor är bräckliga och olyckor händer lätt. Jag ramlade ju själv av och skadade mig lite. Dock är jag van vid min arms tokerier och det går över på ett par dagar och efter några veckors uppträning är den normal igen.
Värre var det igår när tjejen dundrade in i väggen och fick åka ambulans till sjukhuset för koll. Dock är det ju alltid bäst att kolla upp sig i de lägena. Man får sig en tankeställare om vilka risker man utsätter sig för i vart fall.
Nu verkar det som att hon "bara" skadade musklerna men de tar tid att läka och förbannat ont gör det.

Själva hoppningen igår var i vart fall bra för mig. Jag behöver hoppa igen efter ett fall, och trots att jag inte känner mig rädd blir jag återhållsam i ridningen och osäkerheten kommer fram.
Det orsakar ofrånkomligt ett par stopp när det blir så. På ett sätt är ju också odramatiska stopp bra för mig får då blir jag mer taggad att sätta tryck och rida an ordentligt.

Vi hoppade ett par enkel hinder med kortare och längre anridning. Vi hade också en kombination med oxer in räcke ut.

Kontentan för mig var mest att på nytt besegra osäkerheten och framför allt rida. Jag kan inte åka, då går det inte.