Nationell tävling på Flyinge
Vi startade med att Sara tävlade Hisan åt mig på Flyinge i våras. Nu avslutade vi det där också.
Det kommande tävlingsupplägget blir två tävlingar i september då jag själv rider 1.10-1.20. Sedan är det en pay & jump på Flyinge (1.15-1.25) i början av oktober som jag också planerar att rida själv. Resterande del av hösten och vintern skall vi trimma, trimma och trimma ännu mer.
Vad Hisan behöver för att utvecklas vidare är att mer kunna vara på bakdelen. Han hoppar fint över hinderna även när de högre och vi har kommit dit hän med honom att i de lägen då han tidgare tvekade att hoppa så klipper han nu i ändå och suger mot hindren.
Tord pratar om statisk träning och med det menar han samling så det skall vi öva på. Vidare kommer vinterträningen att fokuseras på studsar för styrkan och för att få honom att hoppa rundare. Jag skall också fortsätta med Vombandet för att också få styrka där.
Gårdagens starter gav tre nedslag i 1.25. Hisan var inte riktigt framme och därför stämde inte distanserna.
I 1.35 klassen var hindrena verkligen maxade. Hisan tog i bra men samma här. Han var inte helt framme utan lite framtung och då kom nerslagen som på beställning. Han samlade på sig mer än 20 fel och blev därför utesluten. Dock fick han avsluta banan.
Höjden är inte problemet utan det saknas träning runt om kring.
Inför söndagen laddade Hisan genom att vara med tjejerna i hagen. Han fick träffa en ny hästflicka som var brunstig till tusen och direkt fattade tycke för honom. På kvällen skrittade jag ut honom en runda och red skolor och böjde.
Dagens start i 1.30 var mycket bättre än gårdagens. Han var lite mer där han skulle vara men det stämde inte rikigt. Tre hinder föll idag också.
Jag tror att det är helt rätt att backa lite nu och gå till ner en klass. Samt att öka på intensiteten på träningen. Hisan har ju gjort stora framsteg, jag är verkligen nöjd med honom även om placeringarna låter vänta på sig, jag är säker på att de kommer.
Jag har nu dessutom dragit åt bromsen lite för mig själv för att jag skall orka så det är helt rätt att inte kuska runt på tävlingsbanor hela helgerna utan då skall jag se till att vila.
Jag har lite planer för vårens tävlande som bland annat kommer att innefatta att jag skall rida för att försöka kvala in till the tour of amatures i Falsterbo själv. Jag skall därför jobba på det där att inte tycka att 1.20 är för högt rent mentalt. ;)
Det kommer att bli en intressant höst och vinter tror jag. :D
Det kommande tävlingsupplägget blir två tävlingar i september då jag själv rider 1.10-1.20. Sedan är det en pay & jump på Flyinge (1.15-1.25) i början av oktober som jag också planerar att rida själv. Resterande del av hösten och vintern skall vi trimma, trimma och trimma ännu mer.
Vad Hisan behöver för att utvecklas vidare är att mer kunna vara på bakdelen. Han hoppar fint över hinderna även när de högre och vi har kommit dit hän med honom att i de lägen då han tidgare tvekade att hoppa så klipper han nu i ändå och suger mot hindren.
Tord pratar om statisk träning och med det menar han samling så det skall vi öva på. Vidare kommer vinterträningen att fokuseras på studsar för styrkan och för att få honom att hoppa rundare. Jag skall också fortsätta med Vombandet för att också få styrka där.
Gårdagens starter gav tre nedslag i 1.25. Hisan var inte riktigt framme och därför stämde inte distanserna.
I 1.35 klassen var hindrena verkligen maxade. Hisan tog i bra men samma här. Han var inte helt framme utan lite framtung och då kom nerslagen som på beställning. Han samlade på sig mer än 20 fel och blev därför utesluten. Dock fick han avsluta banan.
Höjden är inte problemet utan det saknas träning runt om kring.
Inför söndagen laddade Hisan genom att vara med tjejerna i hagen. Han fick träffa en ny hästflicka som var brunstig till tusen och direkt fattade tycke för honom. På kvällen skrittade jag ut honom en runda och red skolor och böjde.
Dagens start i 1.30 var mycket bättre än gårdagens. Han var lite mer där han skulle vara men det stämde inte rikigt. Tre hinder föll idag också.
Jag tror att det är helt rätt att backa lite nu och gå till ner en klass. Samt att öka på intensiteten på träningen. Hisan har ju gjort stora framsteg, jag är verkligen nöjd med honom även om placeringarna låter vänta på sig, jag är säker på att de kommer.
Jag har nu dessutom dragit åt bromsen lite för mig själv för att jag skall orka så det är helt rätt att inte kuska runt på tävlingsbanor hela helgerna utan då skall jag se till att vila.
Jag har lite planer för vårens tävlande som bland annat kommer att innefatta att jag skall rida för att försöka kvala in till the tour of amatures i Falsterbo själv. Jag skall därför jobba på det där att inte tycka att 1.20 är för högt rent mentalt. ;)
Det kommer att bli en intressant höst och vinter tror jag. :D
Markarbete
Vi var i Stallerhult igår och red markarbete. Eller rättare sagt de andra hoppade men jag undvek det. Anledningen till att vi höll oss på marken är att Hisan i morgon skall hoppa två stora klasser och dessutom gå en tredje på söndag. Det kan räcka med hoppning så för denna veckan.
Det blev också mycket sent igår kväll. Någon ork att skriva då fanns inte. Det var på sätt och vis synd för det blev en mycket insprierande träning men tyvärr är jag så pass trött idag att jag knappt kommer ihåg vad vi gjorde. Eller nu överdrev jag men det där med att anteckna direkt är inte alls tokigt.
Upplägget var stor variation på övningarna och vi red omväxlande öppna, volter och hörnpasseringarna. I slutet blev det även förvänd galopp. Vilket vi hade en stor fördel av att jag gillar att drilla Hisan i.
Första övningen var öppna på långsidan med en volt mitt på sedan öppna igen, öka på kortsidan för att sedan direkt gå in i öppna igen på nästa långsida och mitt på en ny ökning för att sedan gå tillbaka till öppna.
Shit vad rörigt det låter, turligt nog var det inte lika rörigt i verkligheten.
Hisan fungerade super i vänster varv men i höger flöt han iväg i öppnan.
Vi övade sedan hörnpasseringar där sneda bommar stod utplacerade i hörnen för att tving ut oss. Övningen gick ut på att vi inte skulle bromsa in mot hörnen utan snarare rida framåt. Hörnet bromsar i sig och bromsar vi då dessutom tappar vi ju allt.
Övningen utveckades sedan till att bli en serpentin runt bommar på kortsidan där vi skulle försöka svänga utan hand och bebehålla bjudningen.
Vi red även en övning på en 10 metersvolt med travbommar där hästen inte skulle tappas ut utan spåra väl och räta ut sig och bjuda fram över bommarna.
I galopparbetet fortsatte vi runt bommarna på kortsidan utan att tappa bjudningen. Vi testade även att rida mot en snedlagd bom som hästen skulle hoppa mitt över om vi gjorde rätt. Annars inbjöd den till att hästen sprang förbi den i och med att den var sned.
Jag avslutade passet med att rida lite linjer som involverade förvänd galopp när de andra hoppade några hinder.
I fredags tömkörde jag Hisan. Han hade fått ett litet skav av dressyrsadeln och jag ville bespara honom min tyngd. Kanske blev det ett dåligt upplägg inför tävlingen...
Det blev också mycket sent igår kväll. Någon ork att skriva då fanns inte. Det var på sätt och vis synd för det blev en mycket insprierande träning men tyvärr är jag så pass trött idag att jag knappt kommer ihåg vad vi gjorde. Eller nu överdrev jag men det där med att anteckna direkt är inte alls tokigt.
Upplägget var stor variation på övningarna och vi red omväxlande öppna, volter och hörnpasseringarna. I slutet blev det även förvänd galopp. Vilket vi hade en stor fördel av att jag gillar att drilla Hisan i.
Första övningen var öppna på långsidan med en volt mitt på sedan öppna igen, öka på kortsidan för att sedan direkt gå in i öppna igen på nästa långsida och mitt på en ny ökning för att sedan gå tillbaka till öppna.
Shit vad rörigt det låter, turligt nog var det inte lika rörigt i verkligheten.
Hisan fungerade super i vänster varv men i höger flöt han iväg i öppnan.
Vi övade sedan hörnpasseringar där sneda bommar stod utplacerade i hörnen för att tving ut oss. Övningen gick ut på att vi inte skulle bromsa in mot hörnen utan snarare rida framåt. Hörnet bromsar i sig och bromsar vi då dessutom tappar vi ju allt.
Övningen utveckades sedan till att bli en serpentin runt bommar på kortsidan där vi skulle försöka svänga utan hand och bebehålla bjudningen.
Vi red även en övning på en 10 metersvolt med travbommar där hästen inte skulle tappas ut utan spåra väl och räta ut sig och bjuda fram över bommarna.
I galopparbetet fortsatte vi runt bommarna på kortsidan utan att tappa bjudningen. Vi testade även att rida mot en snedlagd bom som hästen skulle hoppa mitt över om vi gjorde rätt. Annars inbjöd den till att hästen sprang förbi den i och med att den var sned.
Jag avslutade passet med att rida lite linjer som involverade förvänd galopp när de andra hoppade några hinder.
I fredags tömkörde jag Hisan. Han hade fått ett litet skav av dressyrsadeln och jag ville bespara honom min tyngd. Kanske blev det ett dåligt upplägg inför tävlingen...
Vind under svansen
I måndags orkade jag inte skriva.
Hisan reds i paddocken. Men inte bara av mig. Jag hade en tjej ute som provade honom, en potentiell ny medryttare. Vi får se hur det blir.
Jag satt upp själv och red på slutet och lyckades faktiskt få till det ok fast jag satt i dressyrsadeln. Jag försökte tänka mycket på min ytterskänkel men jag red bara en kort stund.
Igår fick Hisan vila för jag orkade inte riktigt. Jag har ju börjat jobba igen denna veckan så det blev en bra dag att ta det lugnt på.
Jag har bestämt mig för att se till att ta det lugnt framöver, eller försöka i vart fall. Gårdagens lugna del bestod i att Fredrik och jag åt kvällsmat på Malmöfestivalen innan jag åkte till stallet. Dock blev jag lite stressad av att ta ett överfullt tåg hem och sedan vänta på stadsbussen... jag får helt enkelt jobba på det där att slappna av och låta saker ta tid. Jag trivs ju mycket bättre när det är så men jag hamnar så lätt i den stress som finns överallt med att passa tider och hinna med allt. Jag vet att jag är skyldig till det själv... jag planerar ju att hinna med precis allt varje dag.
Saker får ta tid är mitt nya motto. Man hinner inte alltid allt.
Idag har jag varit nere hos Lena och ridit en kort stund. Det har blåst något ofattbart idag.
Lena uppförde sig super och hon utveckas massor. Dock fick fölen vind under svansen och drog massor av repor runt oss. Vanligtvis är vi inte intressanta alls när jag rider henne men idag var det tydligen kul. Därav den mycket korta ridturen. Dessutom skyndar vi långsamt så det gör inget om det också får ta tid.
Sedan blev det Hisans tur. De slog säden på fälten runt om och vi började med att skritta runt på vägarna. Tokigt farligt sa Hisan när vi gick förbi en uppställd traktor med släp men efter lite övertalning vågade han gå förbi vidundret.
Han var lite spänd men en inte allt för vild gissning är att det berodde på att han dels vilade igår och så vinden då. ;)
Jag red några varv i paddocken när vi kom tillbaka. Idag fokuserade jag massor på ytterskänkeln. Det där med att sitta tungt på ytter sittben har jag inte riktigt greppat men jag skall tänka på det nästa pass i paddocken. Så fort det inte regnar eller blåser storm så skall jag försöka filma igen. En dag som idag skulle jag inte våga ställa upp kameran... den hade ofelbart gått sönder.
Hisan reds i paddocken. Men inte bara av mig. Jag hade en tjej ute som provade honom, en potentiell ny medryttare. Vi får se hur det blir.
Jag satt upp själv och red på slutet och lyckades faktiskt få till det ok fast jag satt i dressyrsadeln. Jag försökte tänka mycket på min ytterskänkel men jag red bara en kort stund.
Igår fick Hisan vila för jag orkade inte riktigt. Jag har ju börjat jobba igen denna veckan så det blev en bra dag att ta det lugnt på.
Jag har bestämt mig för att se till att ta det lugnt framöver, eller försöka i vart fall. Gårdagens lugna del bestod i att Fredrik och jag åt kvällsmat på Malmöfestivalen innan jag åkte till stallet. Dock blev jag lite stressad av att ta ett överfullt tåg hem och sedan vänta på stadsbussen... jag får helt enkelt jobba på det där att slappna av och låta saker ta tid. Jag trivs ju mycket bättre när det är så men jag hamnar så lätt i den stress som finns överallt med att passa tider och hinna med allt. Jag vet att jag är skyldig till det själv... jag planerar ju att hinna med precis allt varje dag.
Saker får ta tid är mitt nya motto. Man hinner inte alltid allt.
Idag har jag varit nere hos Lena och ridit en kort stund. Det har blåst något ofattbart idag.
Lena uppförde sig super och hon utveckas massor. Dock fick fölen vind under svansen och drog massor av repor runt oss. Vanligtvis är vi inte intressanta alls när jag rider henne men idag var det tydligen kul. Därav den mycket korta ridturen. Dessutom skyndar vi långsamt så det gör inget om det också får ta tid.
Sedan blev det Hisans tur. De slog säden på fälten runt om och vi började med att skritta runt på vägarna. Tokigt farligt sa Hisan när vi gick förbi en uppställd traktor med släp men efter lite övertalning vågade han gå förbi vidundret.
Han var lite spänd men en inte allt för vild gissning är att det berodde på att han dels vilade igår och så vinden då. ;)
Jag red några varv i paddocken när vi kom tillbaka. Idag fokuserade jag massor på ytterskänkeln. Det där med att sitta tungt på ytter sittben har jag inte riktigt greppat men jag skall tänka på det nästa pass i paddocken. Så fort det inte regnar eller blåser storm så skall jag försöka filma igen. En dag som idag skulle jag inte våga ställa upp kameran... den hade ofelbart gått sönder.
Klibbigt
Min blogg är en följetong angående Skånes väder känner jag. Men det är helt snurrigt nu. Regn i princip varje dag och så lite åskvärme på det.
Min energi bara sugs ut och jag vet inte rikigt hur jag skall kunna tackla det hela. Det är bara augusti men känslan är verkligen höst om än lite varmare. Gräsligt.
Nu skulle det mycket väl kunna vara så att gårdagens vindrickande är del i varför jag mår konstigt idag men något säger mig att det inte är hela sanningen.
I förmiddags var jag med Camilla i Vomb och red. Vi hade en supertrevlig ritt utan allt för mycket flygande odjur. Hästarna skötte sig superbra. Det märks att de trivs i varandras sällskap och det är hur trevligt som hellst att sitta och snacka där i skogen (snacka kan vi dessutom göra i alla gångarter). :D
När vi var på väg hem så började det mullra ordentligt och på väg hem öppnade sig himmeln. Jag gillar ju att optimera tiden så att tvätta både bil och släp på samma gång som man transporterar sig hem är ju bra, förutom då att jag fick krypa fram i knappa 50 för att ens se vägen framför oss.
Väl tillbaka i stallet var energin på totalt 0. Dock inte så som det brukar kännas när man inte har ätit eller så utan galet annorlunda.
Jag var helt enkelt tvungen att dricka en kopp kaffe för att orka mocka och fixa iordning. Hela tiden fram till nu därefter (och det är inte säkert att det har slutat än) har det kommit åskskurar som heter duga varvat med sol. Men nu räcker det väl. Så här mycket kan det väl inte regna? Vi får nog snart överväga att byta bilen mot en båt.
Min energi bara sugs ut och jag vet inte rikigt hur jag skall kunna tackla det hela. Det är bara augusti men känslan är verkligen höst om än lite varmare. Gräsligt.
Nu skulle det mycket väl kunna vara så att gårdagens vindrickande är del i varför jag mår konstigt idag men något säger mig att det inte är hela sanningen.
I förmiddags var jag med Camilla i Vomb och red. Vi hade en supertrevlig ritt utan allt för mycket flygande odjur. Hästarna skötte sig superbra. Det märks att de trivs i varandras sällskap och det är hur trevligt som hellst att sitta och snacka där i skogen (snacka kan vi dessutom göra i alla gångarter). :D
När vi var på väg hem så började det mullra ordentligt och på väg hem öppnade sig himmeln. Jag gillar ju att optimera tiden så att tvätta både bil och släp på samma gång som man transporterar sig hem är ju bra, förutom då att jag fick krypa fram i knappa 50 för att ens se vägen framför oss.
Väl tillbaka i stallet var energin på totalt 0. Dock inte så som det brukar kännas när man inte har ätit eller så utan galet annorlunda.
Jag var helt enkelt tvungen att dricka en kopp kaffe för att orka mocka och fixa iordning. Hela tiden fram till nu därefter (och det är inte säkert att det har slutat än) har det kommit åskskurar som heter duga varvat med sol. Men nu räcker det väl. Så här mycket kan det väl inte regna? Vi får nog snart överväga att byta bilen mot en båt.
Ullis rider hemma... eller en studie av mankammen
Hmm... tentan är avklarad. Jag tror ju inte att jag klarade den men till den är rättad finns i alla fall ett ytterst litet hopp. Ångesten är borta och det firar jag med att dricka rosévin. Om något verkar udda och konstigt i texten så vet ni varför.
Idag började jag med att rida Lena. Jag hade ett sådant där Lena-moment när hon gör sitt bästa och det känns super. hon fick trava lite idag och hon bar sig fast det var mycket jobbigt för henne. Skorna som hon fick på sig gör verkligen skillnad.
Hon är härlig när hon gör sitt bästa. Hon är ju byggd i västa nerförsbacken så när hon ta i och försöker blir det så bra det går men hon är duktig. Vilan och hennes år med dräcktighet och föl har bara varit possitivt jag känner att hon har utvecklast massor mentalt.
Hon kommer att bli en trevlig extra ridhäst för mig och huvuduppgiften för henne i vinter kommer att bli att hunsa runt Hisan, han behöver en hagkompis.
Jag red Hisan en sväng i paddocken. Jag fick ett ryck och filmade. Tyvärr blåste det vilket gjorde att det var svårt att få kameran att stå helt still.
Först började jag med dressyrsadeln. Men den filmen blev mest en studie i paddockunderlaget så jag bemödade mig inte ens att lägg upp den.
Jag tröttnade fort och bytte sadel. Sedan blev det såhär.
Jag gör i vart fall en grundlig studie av Hisans mankam. Den är i vart fall felfri. Möjligen behöver den kammas lite extra.
Jag önskar kommentarer av Lindah här. ;)
Därefter åkte jag till min kusin och hjälpte henne med ridningne av Morgan. Jag tjatade lite på henne om blicken. Det känns ju bra så här i efterhand... kasta sten i glashus liksom.
Morgan gör i vart fall massor av framsteg. Han är en mycket svårare häst att omskola än Lena mest på grund av hans temperament. Han är dock bättre kroppsliga förutsättningar även om han också är lite överbyggd.
Idag började jag med att rida Lena. Jag hade ett sådant där Lena-moment när hon gör sitt bästa och det känns super. hon fick trava lite idag och hon bar sig fast det var mycket jobbigt för henne. Skorna som hon fick på sig gör verkligen skillnad.
Hon är härlig när hon gör sitt bästa. Hon är ju byggd i västa nerförsbacken så när hon ta i och försöker blir det så bra det går men hon är duktig. Vilan och hennes år med dräcktighet och föl har bara varit possitivt jag känner att hon har utvecklast massor mentalt.
Hon kommer att bli en trevlig extra ridhäst för mig och huvuduppgiften för henne i vinter kommer att bli att hunsa runt Hisan, han behöver en hagkompis.
Jag red Hisan en sväng i paddocken. Jag fick ett ryck och filmade. Tyvärr blåste det vilket gjorde att det var svårt att få kameran att stå helt still.
Först började jag med dressyrsadeln. Men den filmen blev mest en studie i paddockunderlaget så jag bemödade mig inte ens att lägg upp den.
Jag tröttnade fort och bytte sadel. Sedan blev det såhär.
Jag gör i vart fall en grundlig studie av Hisans mankam. Den är i vart fall felfri. Möjligen behöver den kammas lite extra.
Jag önskar kommentarer av Lindah här. ;)
Därefter åkte jag till min kusin och hjälpte henne med ridningne av Morgan. Jag tjatade lite på henne om blicken. Det känns ju bra så här i efterhand... kasta sten i glashus liksom.
Morgan gör i vart fall massor av framsteg. Han är en mycket svårare häst att omskola än Lena mest på grund av hans temperament. Han är dock bättre kroppsliga förutsättningar även om han också är lite överbyggd.
Ångest
Usch, jag har en tenta i morgon och jag har allt för mycket kvar att lära mig för att det skall kännas bra. Jag hade nästan glömt bort hur tentaångesten kändes... nu är jag dock påmind.
I och för sig är det ingen fara o färde om jag inte skulle klara den. Den går igen i vinter, men det hade ju varit skönt att kunna lägga den till handlingarna.
Min pluggmotivation har väl inte heller varit så stark som jag först trodde. Men det beror också på att ämnet är exeptionellt tråkigt... svensk grammatik på universitetsnivå. Men jag skall klara av eländet, om inte nu så sedan.
Idag har Hisan vilat till förmån för plugg. Jag cyklade dock ut till stallet i förmiddags och tog hand om honom. Fast det var inte det jag skulle skriva om. Nog för att det är trevligt att bara borsta sin häst och ge honom en extra välförtjänt puss på mulen.
Jag funderar över tävlingsupplägget. Det jag mest funderar över är hur sugen jag är på att tävla själv? Och så nästa fundering är över detta myckna regnandet... kommer jag våga mig på att anmäla honom till några fler grästävlingar?
Nästa helg skall Sara tävla i Flyinge. Vi startade med tävlingssatsningen där i våras och frågan är om jag skall temporärt avsluta den där?
Jag gillar inte att tävla höst och vinter så det är inte så många fler tillfällen som bjuds innan jag går i "tävlings-ide".
De kommande tillfällena är:
- 4 eller 5 september på gräs i Trelleborg. Här finns det klasser som både jag och Sara skulle kunna rida. Frågan är hur jag vill göra?
- 11 september i Södra Sallerup på gräs. Här hade jag redan tänkt starta själv redan från början. Sedan den 13:e åker jag till Sardinien så det är ganska så tajt i planeringen. Men sedan är jag ju borta en vecka oavsett.
- 26 september finns det tävlingar på gräs på ÖRS i Malmö eller grus i Lomma som jag själv kan rida.
Sedan är det nog färdigtävlat.
I oktober ser det oavsett ut som om det är totaltorka på tävlingsfronten om man läser propositionerna och det passar mig ju väl. Dessutom har Flyinge en Pay och Jump på vettig höjd i mitten av månaden som jag vill vara med på.
Jag har lagt mycket pengar på tävlandet i sommar och jag känner att jag har fått valuta för mina pengar även om de knappast har kommit tillbaka i samma form. Men Hisan har gått från klarhet till klarhet och på sätt och vis hade det ju varit kul att få skörda lite av framgången själv i form av att starta i några tävlingar till i år. Det är ju trots allt därför jag sliter med att träna honom just för tävling.
Jag har en vecka på mig att bestämma mig. Nu skall jag försöka lägga dessa tankar åt sidan och läsa lite till innan jag somnar.
Stallerhult
Nu har jag precis kommit hem från ytterligare ett träningstillfälle med Hisan.
Det blev hoppning idag också. Hur har hon ny tänkt kanske ni undrar? Men en viss baktanke finns. Och det finns dessutom mer än ett skäl till att jag åkte ner dit för att träna just idag.
Sara, tjejen som tävlar åt mig skulle få ett träningstillfälle då hennes tränare kom dit. Det var det största skälet.
Dessutom skadar det inte att träna två dagar ur rad. Det händer ju inte allt för sällan att träningar för hitresta tränare fungerar så. Då har man ju fördelen att det är samma tränare som vet vad man gjorde dagen innan. Den fördelen hade vi inte nu. Men det spelar mindre roll.
En annan anledning som inte heller får glömmas är att han skall gå hopptävling två dagar på raken nästa helg. Det är därför lika bra att vi tränar på att hoppa flera dagar på raken lite innan.
Vad gjorde vi då.
Jo, vi gick först igenom aktiv och passiv sits i lättridning. Han tycker att jag ofta blir för passiv. Det vill säga att jag reser mig upp framåt och sätter mig ner bakåt, vilket sämmer. Enligt honom är det en bra sits på oruttinerade hästar. Hisan skall inte räknas dit längre. Det han i stället menar med aktiv sits är "klappa katten", att gå fram med bäckenet. Tur att jag inte sa det högt. ;)
Och det stämmer nog alldeles utmärkt att det är så. Men jag har själv en teori om att det beror på att jag lutar mig fram allt som oftast. Då kommer jag lixom fel redan från början.
Han tog över Hisan en stund för att visa vad han menade i och med att jag inte direkt greppar det där med aktiv och passiv. Kanon att han visar, hur skall jag annars hänga med?
Sedan hoppade vi 5,5:a. Först i trav och sedan i galopp. Hisan svarade fint och kom lugnt in över första krysset som är ett hjälphinder till nästa som oftast är ett stigsprång.
Efter det hoppade vi en linje bestående av en oxer med hus under och så fem språng till en grind med vattenmatta under.
Idag vållade inte grinden några bekymmer. Den var ju målad.
Däremot tappade jag galoppen i anridningen mot oxern med huset en gång och fick ett stopp. Dagens stopp berodde dock mest på att jag utan att ha galoppen kom i ett halvläge.
Därefter tog Sara över och hoppade ett par gånger över hindren på maxhöjd. Det såg fint ut och Hisan verkade super.
Jag testade också att rida hennes hoppsto lite på marken. Vilken skillnad på hästar. Hon är liten och mycket mer spänt elektrisk. Mycket intressant att rida en annan häst men jag måste säga att jag hittade inte direkt knapparna på henne.
Bra och dåligt
Jag har precis kommit hem från veckans hoppträning. Den gick både superbra och så mindre bra... vi tar det possitiva först.
Vi hoppade en bana i hällregn... ja visst... jag skulle ju börja med det som var bra. Regnet var inte bra men det verkar vara normal läge här just nu. Äsch vi tar det från början.
I vart fall brydde vi oss inte så mycket om det. Hisan var pigg och kändes super. Uppvärmingen gick kanon då vi hoppade ett liten planka upplagd på två block på en volt.
Sedan skulle vi gå över till att hoppa en liten linje med plankan och så tre lite korta språng till ett räcke bestående av en träfärgad grind och en blå bom överst.
Hisan bjöd fint och jag var 100 på att han skulle hoppa då han verkligen satte sig på hasorna och jag landade mitt i hindret. Denna gången låg jag inte ens framåt som jag brukar, han bjöd ju och vi låg helt rätt så det var inte mitt fel.
Upp igen och nu hoppade han super. Kanske går det att skylla på regnet? Eller vindarna på månen eller något.
Sedan gick vi över till att hoppa linjen åt andra hållet vilket var mycket svårare. Vi hoppade även en oxer med plankor och vita grindar mitt i. Sedan ett räcke med röd planka överst längs långsidan.
Vi red en svår linje mellan oxern och hindret med den röda plankan som var L formad och fyra språng.
Hisan kändes jättefin och slutligen lades hindren upp på 1.20+ och vi red en liten bana då vi lade ihop alla övningarna.
Hisan bjöd super och jag kom in i ett bra flyt. Jag fick till och med beröm för sistsen idag... jag måste nog slagit i huvudet hårt i hindret där i början.
Skämt och sido. Jag har förbättrat mig massor sedan jag startade att rida för Fredrik, Jan och Piia men det är mycket kvar. Jag saknar mina sitsövningsträningar.
Jag skulle verkligen behöva träna på det igen. Visst läser jag mina gamla anteckningar och försöker nöta in allt och inte glömma bort eller falla tillbaka allt för mycket i gamla mönster men det är inte så lätt när man inte helt vet hur det ser ut från backen.
Det tål att funderas på hur jag skall kunna förbättra mig. För var hittar jag någon som vill traggla med min sits nu när Lindah inte är i Sverige? Dressyrtränarana verkar oftast inte så intresserade av det. Eller rättare sagt har jag inte hittat rätt dressyrtränare...
Vi hoppade en bana i hällregn... ja visst... jag skulle ju börja med det som var bra. Regnet var inte bra men det verkar vara normal läge här just nu. Äsch vi tar det från början.
I vart fall brydde vi oss inte så mycket om det. Hisan var pigg och kändes super. Uppvärmingen gick kanon då vi hoppade ett liten planka upplagd på två block på en volt.
Sedan skulle vi gå över till att hoppa en liten linje med plankan och så tre lite korta språng till ett räcke bestående av en träfärgad grind och en blå bom överst.
Hisan bjöd fint och jag var 100 på att han skulle hoppa då han verkligen satte sig på hasorna och jag landade mitt i hindret. Denna gången låg jag inte ens framåt som jag brukar, han bjöd ju och vi låg helt rätt så det var inte mitt fel.
Upp igen och nu hoppade han super. Kanske går det att skylla på regnet? Eller vindarna på månen eller något.
Sedan gick vi över till att hoppa linjen åt andra hållet vilket var mycket svårare. Vi hoppade även en oxer med plankor och vita grindar mitt i. Sedan ett räcke med röd planka överst längs långsidan.
Vi red en svår linje mellan oxern och hindret med den röda plankan som var L formad och fyra språng.
Hisan kändes jättefin och slutligen lades hindren upp på 1.20+ och vi red en liten bana då vi lade ihop alla övningarna.
Hisan bjöd super och jag kom in i ett bra flyt. Jag fick till och med beröm för sistsen idag... jag måste nog slagit i huvudet hårt i hindret där i början.
Skämt och sido. Jag har förbättrat mig massor sedan jag startade att rida för Fredrik, Jan och Piia men det är mycket kvar. Jag saknar mina sitsövningsträningar.
Jag skulle verkligen behöva träna på det igen. Visst läser jag mina gamla anteckningar och försöker nöta in allt och inte glömma bort eller falla tillbaka allt för mycket i gamla mönster men det är inte så lätt när man inte helt vet hur det ser ut från backen.
Det tål att funderas på hur jag skall kunna förbättra mig. För var hittar jag någon som vill traggla med min sits nu när Lindah inte är i Sverige? Dressyrtränarana verkar oftast inte så intresserade av det. Eller rättare sagt har jag inte hittat rätt dressyrtränare...
Ullis vs. Stånds 1-0
Nu är jag äntligen klar med att utrota ståndsen i hagarna... i alla fall för nu. Det lär komma fler, men just nu kan vi njuta av att det är stånds-fritt.
Jag skrittade Lena 20 minuter idag också. Skorna fram gör stor skillnad. Jag är glad att jag satte dem på henne. Hon kändes så fin att jag vågade mig på några enstaka steg i trav. Traven käns ok fast hon orkar inte. Bättre då att bara ta lite i taget så blir hon starkare.
Innan ridturen kom Prinsen - "tränaren" och hjälpte till med sadlingen. Pitbull tyckte nog att han skulle kunna tänka sig rollen som assisterande tränare och började plocka med utrustningen, läs: välte sadeln.
Jag lyckades också med konststycket att fånga min lilla i hagen. Hon var missnöjd först, hon snörpte något otroligt på mulen. Dock fann hon sig snabbt och jag klappade tills hon slappnade av och stod stilla. Då lämnade jag henne.
Red sedan Hisan i paddocken. Jag gjorde ett stort misstag. Planen var att rida dressyr, mestadels i skritt och se om jag kunde komma någon vart med att få honom att sluta tjafsa med munnen.
Misstaget bestod i att jag hade satt på honom lindorna. Till en böjan svarade han super men så snart han blev svettig om benen, och det blev han snart eftersom det var helt otroligt kvavt idag.
Att jag inte lär mig att lämna de där lindorna. Hisan blir så störd och fokuserar bara på dem.
Ett annat misstag som jag gjorde idag enligt Hisan var att ge honom det där super-duper äkliga höet (helt vanligt hö i småbal) som jag hade köpt.
Att äta detta i boxen var stört omöjligt. Så det var en mycket hungrig Hisan som jag mötte i stallet... konstigt nog smakade höet bättre utomhus och kan tydligen ätas i hagen utan bekymmer.
Det får bli det hösilage framöver för att blidka herrns läckergomstendenser.
Jag skrittade Lena 20 minuter idag också. Skorna fram gör stor skillnad. Jag är glad att jag satte dem på henne. Hon kändes så fin att jag vågade mig på några enstaka steg i trav. Traven käns ok fast hon orkar inte. Bättre då att bara ta lite i taget så blir hon starkare.
Innan ridturen kom Prinsen - "tränaren" och hjälpte till med sadlingen. Pitbull tyckte nog att han skulle kunna tänka sig rollen som assisterande tränare och började plocka med utrustningen, läs: välte sadeln.
Jag lyckades också med konststycket att fånga min lilla i hagen. Hon var missnöjd först, hon snörpte något otroligt på mulen. Dock fann hon sig snabbt och jag klappade tills hon slappnade av och stod stilla. Då lämnade jag henne.
Red sedan Hisan i paddocken. Jag gjorde ett stort misstag. Planen var att rida dressyr, mestadels i skritt och se om jag kunde komma någon vart med att få honom att sluta tjafsa med munnen.
Misstaget bestod i att jag hade satt på honom lindorna. Till en böjan svarade han super men så snart han blev svettig om benen, och det blev han snart eftersom det var helt otroligt kvavt idag.
Att jag inte lär mig att lämna de där lindorna. Hisan blir så störd och fokuserar bara på dem.
Ett annat misstag som jag gjorde idag enligt Hisan var att ge honom det där super-duper äkliga höet (helt vanligt hö i småbal) som jag hade köpt.
Att äta detta i boxen var stört omöjligt. Så det var en mycket hungrig Hisan som jag mötte i stallet... konstigt nog smakade höet bättre utomhus och kan tydligen ätas i hagen utan bekymmer.
Det får bli det hösilage framöver för att blidka herrns läckergomstendenser.
Tiden räckte inte till
Det började bra.
Jag red ut med en av de andra som har sin häst hos Jan på bete. Vi red halvvägs till Torna Hällestad och det var en mycket trevlig tur.
Vädret var tort och gårdagens myckna regnande hade gjort grusvägarna mjuka.
Därefter väntade körning av Karin och Diva Gold.
Vad som inte var med i beräkningen var att de båda hade en mängd tappskor.
Jan och jag slog på dessa med gemensamma krafter... men det tog sin lilla tid om man säger så.
När det kom till själva körningen var Karin hur fin som hällst.
Hon gick intervaller i 30 och gick som en klocka. Hon låg inte på en sekund utan väntade på signal och gjorde exakt vad hon skulle.
Diva däremot hängde något rysligt på höger töm. Hon låg dessutom på massor. Trots detta kunde hon gå felfritt i 30 tempo. Men något stör. Det är nog en del i varför hon fungerar dåligt i lopp förutom att hon är het och galen då.
Efter allt detta packade jag Hisans saker och körde hem honom.
Klar med allt var jag inte förrän efter sju, och då hade jag varit igång hela dagen.
Hisan var dock glad att återse sina gamla kamrater.
Det känns bra att han nu kommer att gå in på kvällarna och för hoppningsvis "snabbt" äta upp sig lite igen.
I morgon skall jag försöka hinna med att rida Lena. Jag gillar inte när mina planer inte håller men det är mycket att göra så det är inte lätt.
Jag red ut med en av de andra som har sin häst hos Jan på bete. Vi red halvvägs till Torna Hällestad och det var en mycket trevlig tur.
Vädret var tort och gårdagens myckna regnande hade gjort grusvägarna mjuka.
Därefter väntade körning av Karin och Diva Gold.
Vad som inte var med i beräkningen var att de båda hade en mängd tappskor.
Jan och jag slog på dessa med gemensamma krafter... men det tog sin lilla tid om man säger så.
När det kom till själva körningen var Karin hur fin som hällst.
Hon gick intervaller i 30 och gick som en klocka. Hon låg inte på en sekund utan väntade på signal och gjorde exakt vad hon skulle.
Diva däremot hängde något rysligt på höger töm. Hon låg dessutom på massor. Trots detta kunde hon gå felfritt i 30 tempo. Men något stör. Det är nog en del i varför hon fungerar dåligt i lopp förutom att hon är het och galen då.
Efter allt detta packade jag Hisans saker och körde hem honom.
Klar med allt var jag inte förrän efter sju, och då hade jag varit igång hela dagen.
Hisan var dock glad att återse sina gamla kamrater.
Det känns bra att han nu kommer att gå in på kvällarna och för hoppningsvis "snabbt" äta upp sig lite igen.
I morgon skall jag försöka hinna med att rida Lena. Jag gillar inte när mina planer inte håller men det är mycket att göra så det är inte lätt.
Galet blött
Nu fick alla sön skrek efter regn i juli så de teg. Det har regnat stup i ett hela dagen. Och det komiska i det hela... om nu regn kan vara komiskt... så var augusti-rekordet för antal milimeter regn redan slaget innan. Och det har inte slutat än...
Turligt nog står Hisan inne i natt... jag har inte kunnat koncentrera mig på hela dagen... inne själv men torr... eller ute blöt (frågan är om regntäcket håller tätt för sådant här rusk?) fast med sällskap. Nu blev det ju inne med kompisar så nu kan jag slappna av.
Och jag vet att jag är mesig och han är ett utedjur som inte misstycker lite regn... det är ju ändå 20 grader ute och inte alls kallt. Men ändå. Blöt blir förr eller senare kall och kall bränner fett... det hade varit bra om han hade haft överviktsproblem. Nu har han tvärt om tappat lite på sistonne och därför är jag nojjig och överbeskyddande.
I morgon flyttar han tillbaka till sitt vanliga stall och då är det ju inne på natten som gäller.
Hade det inte varit för att han mått så bra psykiskt av att gå ute i sommar så hade jag taigt in honom tidigare.
Kontentan är att han fick vila idag... aldrig att jag ger mig ut i en sådan här störtflod och rider om det inte behövs.
Turligt nog står Hisan inne i natt... jag har inte kunnat koncentrera mig på hela dagen... inne själv men torr... eller ute blöt (frågan är om regntäcket håller tätt för sådant här rusk?) fast med sällskap. Nu blev det ju inne med kompisar så nu kan jag slappna av.
Och jag vet att jag är mesig och han är ett utedjur som inte misstycker lite regn... det är ju ändå 20 grader ute och inte alls kallt. Men ändå. Blöt blir förr eller senare kall och kall bränner fett... det hade varit bra om han hade haft överviktsproblem. Nu har han tvärt om tappat lite på sistonne och därför är jag nojjig och överbeskyddande.
I morgon flyttar han tillbaka till sitt vanliga stall och då är det ju inne på natten som gäller.
Hade det inte varit för att han mått så bra psykiskt av att gå ute i sommar så hade jag taigt in honom tidigare.
Kontentan är att han fick vila idag... aldrig att jag ger mig ut i en sådan här störtflod och rider om det inte behövs.
Malmö Horse Show
De som planerade tävlingen hade nog lite otur när de tänkte...
I propositionen stod det i och för sig att det skulle vara 1,5 km mellan parkering och tävlingsplats och att de rekomenderade att ta med cykel... men hallå. Det kändes ju som att det tog det dubbla, minst. Turlgt nog hade jag med mig en hjälm i bakluckan så jag kunde skritta honom hela vägen från handikappbadet till parken vid Turning Torso där tävlingen hölls. Vad som däremot var bra var den ridstig som hade ställt i ordning bredvid cykelbanan. Men det var på tok för långt mellan. Någon möjlighet att låta Hisan vila upp sig i släpet mellan klasserna fanns inte. Han tog det ändå bra och stod och sov medan vi turades om att hålla i honom.
Det långa avståndet hade fler konsekvenser.
Enligt väderleksrapporten skulle det vara sol och i vart fall 20 grader. Det var det också när jag lämnade släpet. I och med att jag red bort och inte skulle komma tillbaka mellan innebar att jag inte ville släpa på onödiga saker. Tröjan som kändes för varm lämnades därför. Det var dumt, mycket dumt.
Efter första klassen kom en rejäl molnbank in som sänkte temperaturen massor.
Jag panikköpte därför en jacka. Det var närmare till att handla en ny än att knata fram och tillbaka, vilket skulle ha tagit minst en timme.
Hur gick det då:
Sara letade distans på första hindret i 1.20 vilket innebar att det föll. Sedan ramlade även insprånget till kombinationen.
Han kan bättre men så är det ibland. Det var en fin runda i övrigt.
Till 1.30 var det som sagt lång väntan. Jag tyckte ändå att Hisan tog det bra.
I klassen ramlade tre hinder.
Det var en stor framgång mot förra försöket då han stannade två gånger.
Sara behöver rida in sig lite mer på honom, det är mest det som krånglar oavsett höjd. För det är inte kapaciteten som tryter, han var heller inte trött idag.
Vi skall försöka få till ett träningspass nästa vecka innan vi gör ett nytt försök på tävlingsbanan.
När jag sedan skulle rida tillbaka till släpet upptäckte jag till min fasa att jag hade tappat bilnyckeln. Den låg i samma ficka som mina pengar. Och i min panik att slippa frysa när jag inhandlade jackan hade jag lyckats dra upp den samtidigt som jag fibblade med pengarna.
Turligt nog fanns den hos försäljaren. Men skoja att jag fick panik när jag upptäckte att den var borta. Dessutom var det ju stor tur i oturen att jag kollade att jag hade den innan jag red iväg så att jag slapp vända för att leta reda på den. Det hade nog inte Hisan gillat.
Sko-panik
Shit vilket startfält! Vad har jag anmält lilla Hisan till? Internationella ryttare och sverigeeliten... Morgondagens tävling kommer bli rejält nervpirrande för mig.
Igår begav jag mig till Flyinge för att trimma lite inför tävlingen.
Hisan är taggad men jag upplever honom också som lite motig. Han är pigg men vill inte rikigt komma ihopa. Dock lossnade han till slut.
Vi höll till i Wallenbergshallen. Det hade precis regnat så jag ville inte rida på gräset. Den lilla plätten utanför Åbanan är föga inspirerande och Melonbanan var upptagen av ett dressyrekipage som tränade för instruktör.
Ridhus är ju ingen hit på sommaren men det fick gå.
Hisan var som sagt pigg och gjorde vad han skulle. Han har helt slutat att sparka mot skänklarna förresten. Det gäller att uppmärksamma alla bra saker också. Inte bara dåliga.
Idag packade jag in Hisan i släpet tidigt på morgonen och begav mig ner till Annettes.
Hovslagaren var inbokad till Fölis, Lena och ett par av Annettes hästar. Jag hade lyckats få med Hisan i planeringen för jag fick formligen panik när jag såg hur slitna hans skor var. Jag har helt glömt bort hur mycket grusvägarna runt Jans sliter på skor. Skorna var rakbladstunna och broddhålen näst intill uppslitna. Inget vidare att åka iväg på grästävling med med andra ord.
Nu fick vi skott om och det känns skönt för då slipper jag skämmas över det i alla fall.
Efter att också Lena hade fått sina fram pjux och lilla Fölis hade stått så fint så och låtit hennes hovar fixas så blev det ridning och sedan hemfärd.
Lillfian gick snällt med in i stallet. Accepterade hyfsat att bli fångad. Jag kunde hålla och krama henne länge men när jag väl släppte så försvann hon ut på äventyr. Det var lättare sagt än gjort att fånga henne då. Hon vet vad hon vill och är riktigt busig.
Som jag tidigare skrev så uppförde hon sig super sedan när vi väl fått tag på henne igen och hon stod nästan själv helt stilla. Vi behövde inte hålla i utan bara stå nära.
Hisan var pigg och fin. Det blev bara en kort ridtur idag. Han behövde bara ut och lufta sig. Pigg och glad.
Nu på kvällen skall jag ut och putsa persedlarna och bada Hisan.
Om det inte framgick innan så är jag sjukt nervös inför morgondagen även om jag inte skall rida själv... inte bra. Håll tummarna för fint resultat i hårt motstånd.
För den som är intresserad av motståndet titta här (han hoppar avdelning A i 1.20 och 1.30.
Igår begav jag mig till Flyinge för att trimma lite inför tävlingen.
Hisan är taggad men jag upplever honom också som lite motig. Han är pigg men vill inte rikigt komma ihopa. Dock lossnade han till slut.
Vi höll till i Wallenbergshallen. Det hade precis regnat så jag ville inte rida på gräset. Den lilla plätten utanför Åbanan är föga inspirerande och Melonbanan var upptagen av ett dressyrekipage som tränade för instruktör.
Ridhus är ju ingen hit på sommaren men det fick gå.
Hisan var som sagt pigg och gjorde vad han skulle. Han har helt slutat att sparka mot skänklarna förresten. Det gäller att uppmärksamma alla bra saker också. Inte bara dåliga.
Idag packade jag in Hisan i släpet tidigt på morgonen och begav mig ner till Annettes.
Hovslagaren var inbokad till Fölis, Lena och ett par av Annettes hästar. Jag hade lyckats få med Hisan i planeringen för jag fick formligen panik när jag såg hur slitna hans skor var. Jag har helt glömt bort hur mycket grusvägarna runt Jans sliter på skor. Skorna var rakbladstunna och broddhålen näst intill uppslitna. Inget vidare att åka iväg på grästävling med med andra ord.
Nu fick vi skott om och det känns skönt för då slipper jag skämmas över det i alla fall.
Efter att också Lena hade fått sina fram pjux och lilla Fölis hade stått så fint så och låtit hennes hovar fixas så blev det ridning och sedan hemfärd.
Lillfian gick snällt med in i stallet. Accepterade hyfsat att bli fångad. Jag kunde hålla och krama henne länge men när jag väl släppte så försvann hon ut på äventyr. Det var lättare sagt än gjort att fånga henne då. Hon vet vad hon vill och är riktigt busig.
Som jag tidigare skrev så uppförde hon sig super sedan när vi väl fått tag på henne igen och hon stod nästan själv helt stilla. Vi behövde inte hålla i utan bara stå nära.
Hisan var pigg och fin. Det blev bara en kort ridtur idag. Han behövde bara ut och lufta sig. Pigg och glad.
Nu på kvällen skall jag ut och putsa persedlarna och bada Hisan.
Om det inte framgick innan så är jag sjukt nervös inför morgondagen även om jag inte skall rida själv... inte bra. Håll tummarna för fint resultat i hårt motstånd.
För den som är intresserad av motståndet titta här (han hoppar avdelning A i 1.20 och 1.30.
Lite off
Jag är definitivt off idag. Jag får inte mycket gjort... fast en del har jag ändå lyckats med.
Jag har morgonfodrat Hisan.
Åkt till Annettes och först ridit Lena och sedan plockat stånds.
Ridturen idag blev spolierad av att jag inte kunde fokusera. Från hästryggen får man en bättre vy och nu såg jag tydligt hur många eländiga stånds jag hade missat förra gången.
Att dessa vedervärdiga växter kan ställa till med så mycket förtret.
Det var inte lönt att rida så länge när jag enbart hade "ta bort eländet" i huvudet så Lena slapp.
Jag måste lära mig att fokusera på rätt saker sådana här dagar.
På kvällen blev det ny fodring av Hisan och han täckades inför natten. Jag satte också i extra söm i bakskorna. Alla uteritter på grusvägar sliter något enormt på skona. Jag har inte tänkt på att vi inte rider lika mycket på ridbana och därför är skorna slitna.
Jag hinner inte få honom omskodd inför fredagens tävling och han har heller inte gått sitt vanliga intervall heller. Nu skall skorna sitta i alla fall och broddhålen skall inte vara för slitna så det kommer att gå fint ändå.
Jag har morgonfodrat Hisan.
Åkt till Annettes och först ridit Lena och sedan plockat stånds.
Ridturen idag blev spolierad av att jag inte kunde fokusera. Från hästryggen får man en bättre vy och nu såg jag tydligt hur många eländiga stånds jag hade missat förra gången.
Att dessa vedervärdiga växter kan ställa till med så mycket förtret.
Det var inte lönt att rida så länge när jag enbart hade "ta bort eländet" i huvudet så Lena slapp.
Jag måste lära mig att fokusera på rätt saker sådana här dagar.
På kvällen blev det ny fodring av Hisan och han täckades inför natten. Jag satte också i extra söm i bakskorna. Alla uteritter på grusvägar sliter något enormt på skona. Jag har inte tänkt på att vi inte rider lika mycket på ridbana och därför är skorna slitna.
Jag hinner inte få honom omskodd inför fredagens tävling och han har heller inte gått sitt vanliga intervall heller. Nu skall skorna sitta i alla fall och broddhålen skall inte vara för slitna så det kommer att gå fint ändå.
Tre ston och en valack
Det är vad jag har tränat idag. :D
Dagens hästaktiviteter var först en något flängig ritt på tippen med Hisan. Jobbade på framåtbjudning och därav flänget. Vi växlade mellan fullfart framåt till stopp för att passera en tant med två taxar. Stigarna på tippen är inte så långa och därför passerade vi tanten en massa gånger. Till slut skämdes jag nästan. ;)
Fint uppförande från Hisan i alla fall.
Därefter körde jag ett jobb med Karin. Det är typ 9 månader sedan sist. Hon har varit skadad länge men nu verkar hon vara igång igen.
Hon var mycket trevlig att köra idag. Jag hade glömt hennes tussar i öronen men trots det och med en superlång käk var hon som en dröm att köra. Hon var pigg och framåt men lyssnade och tog det lugnt. Hon börjar nog bli klok, så där som de blir på äldre dar. För hon är ju 9 nu. Det är gamalt för ett travarsto. I vart fall sprängde vi knappast ljudvallen idag. Första gången i vagn efter skada bör gå i lagom maklig fart. Men hon är på G igen bara hon håller.
Sedan blev det en tur med Crazy Diva Gold. Jag hade mina ryelser med tanke på förra gången jag satt upp bakom henne. Denna gången var jag dock själv på banan och jag hade sett till att jag hade korta tömmar. Hon var dessutom försedd med tjockt nosludd (markbländare på travspråk?). Det gick i makligare takt idag. Inget pullande. Men inte heller någon riktig fart i damen.
Hon kastade sig dessutom i galopp tidigt under jobbet. Tydligen är det så hon gör i loppen också. Hon verkade ta i själv och när hon då fick lite lite töm så släppte hon allt och kastade sig i galopp.
Mot slutet skulle jag köra till ordentligt på sista intervallen enligt Jans önskmål men då knäckte madammen käken så det blev inte så mycket med det.
Slutligen blev det ett jobb med en av Görans hästar. En mycket snäll madam efter Gidde Palema. Hon gjorde allt rätt förutom att hon inte tog i utan fick drivas konstant för att ens springa på en 40 tid.
Himla kul att köra lite igen. Jag saknar ju rutin och för att få den måste man ju köra många. Roligast var förstås Karin, men så känner jag ju henne bäst och vet hur hon fungerar i vagn.
Hisan hade också besök av massören idag. Han hade lite låsningar i nacke och ländrygg på vänster sida. Sedan hade han lyckats med att låsa bäckenet också (känner att jag använder fel term här).
Massören tyckte precis som jag att Hisan börjar tappa nu på betet. Det är ju inte så många dagar kvar för honom nu. Fram tills han kommer in på box kommer han att gå täckad nattetid.
Dagens hästaktiviteter var först en något flängig ritt på tippen med Hisan. Jobbade på framåtbjudning och därav flänget. Vi växlade mellan fullfart framåt till stopp för att passera en tant med två taxar. Stigarna på tippen är inte så långa och därför passerade vi tanten en massa gånger. Till slut skämdes jag nästan. ;)
Fint uppförande från Hisan i alla fall.
Därefter körde jag ett jobb med Karin. Det är typ 9 månader sedan sist. Hon har varit skadad länge men nu verkar hon vara igång igen.
Hon var mycket trevlig att köra idag. Jag hade glömt hennes tussar i öronen men trots det och med en superlång käk var hon som en dröm att köra. Hon var pigg och framåt men lyssnade och tog det lugnt. Hon börjar nog bli klok, så där som de blir på äldre dar. För hon är ju 9 nu. Det är gamalt för ett travarsto. I vart fall sprängde vi knappast ljudvallen idag. Första gången i vagn efter skada bör gå i lagom maklig fart. Men hon är på G igen bara hon håller.
Sedan blev det en tur med Crazy Diva Gold. Jag hade mina ryelser med tanke på förra gången jag satt upp bakom henne. Denna gången var jag dock själv på banan och jag hade sett till att jag hade korta tömmar. Hon var dessutom försedd med tjockt nosludd (markbländare på travspråk?). Det gick i makligare takt idag. Inget pullande. Men inte heller någon riktig fart i damen.
Hon kastade sig dessutom i galopp tidigt under jobbet. Tydligen är det så hon gör i loppen också. Hon verkade ta i själv och när hon då fick lite lite töm så släppte hon allt och kastade sig i galopp.
Mot slutet skulle jag köra till ordentligt på sista intervallen enligt Jans önskmål men då knäckte madammen käken så det blev inte så mycket med det.
Slutligen blev det ett jobb med en av Görans hästar. En mycket snäll madam efter Gidde Palema. Hon gjorde allt rätt förutom att hon inte tog i utan fick drivas konstant för att ens springa på en 40 tid.
Himla kul att köra lite igen. Jag saknar ju rutin och för att få den måste man ju köra många. Roligast var förstås Karin, men så känner jag ju henne bäst och vet hur hon fungerar i vagn.
Hisan hade också besök av massören idag. Han hade lite låsningar i nacke och ländrygg på vänster sida. Sedan hade han lyckats med att låsa bäckenet också (känner att jag använder fel term här).
Massören tyckte precis som jag att Hisan börjar tappa nu på betet. Det är ju inte så många dagar kvar för honom nu. Fram tills han kommer in på box kommer han att gå täckad nattetid.
Blött blött
Det har regnat helda dagen idag... Jag skulle bara vilja gå och bädda ner mig och sova bort dagen när det är sådant här väder... med det går ju knappast aldrig.
Och absolut inte idag. Jag skulle fodra hos Annette och Hisan skulle ridas.
Från början skulle jag ha kört häst hos Jan också. Men vi sköt upp det till i morgon i stället. Hästarna har inte varit i vagn på flera månader så det spelar ingen roll om det går en dag till om man säger så.
Och tur var väl det för efter att ha fodrat och hämtat min vagn till Jans (varför sitta i en sulky till vardags när man äger en långvagn) och sedermera ridit Hisan så var jag genomblöt.
Jag red ut Hisan i dressyrsadeln idag. Det är typ ett halvår eller år sedan jag vågade mig på det sist. Dels för att jag absolut inte sitter kvar i den om han bockar och dels för att jag känner mig så obalanserad i största allmänhet i den.
Nu fick jag ett ryck. Till en början skrittade jag bara och försökte koncentrera mig på skritten. Jag upptäckte att jag börjar blir charliechaplin igen... gamla vanor sitter i.
Med stor sannolikhet har det en koppling till dressyrlektionerna då jag har behövt driva i varje steg. Drivning i det läget är för mig är hälarna enligt vad som har blivit intrummat under åren och med sporrar på i det läget ger en olycklig Hisan. Jag har funderat en massa på det där. För det blev så fel senast på dressyrträningen, vad som skulle åstadkommas var rätt men det blev fel.
Sedan dess har jag jobbat på att rida framåt och än mer framåt. Framför allt genom att rida ut då det är lättare. Jag har lagt de gamla sorrarna på hyllan. Köpt nya med hjul på som jag bara har haft på tränarledd träning och slutat använda dressyrspöet som han bara blir irriterad och sparkar mot.
Vart vill jag nu komma med allt detta svammel, jo.
Idag kändes det helt plötsligt som om en stor pusselbit föll på plats.
Jag har fått till bjudningen bra nu på sistonne i hoppsadeln och när det gäller hoppningen. Janne Jönsson har berömt oss, och det känns. Han bjuder och är framme. Jag får fortfarande jobba för det men det är där nu.
I dressyrsadeln motverkar jag oftast mig själv men det verkar som om jag har hittat tillbaka lite nu. Det där med att driva är det ju klart att jag skall kunna göra men när det sker med hälarna så blir ju allt tokigt. Jag viklar allt tokigt och det är bland annat därför jag inte sitter som jag skall.
I dag lyckades jag trots regnet att göra något bra för det flöt bara på. Hisan gick bra, jag fick fram honom. Jag lyckades med att sitta ordentligt. Inga hoppande stigbyglar på grund av uppdragna ben. Mer bjudning om än inte så mycket som vi skall ha till dressyr men på god väg. Mer balans och possitivitet.
Nu skall vi bara få det att fungera på ridbanan också. Usch vad svamligt det blev.
Eftermiddagen spenderade jag med att titta på fina fullblod på galoppderbyt på Jägersro.
Och absolut inte idag. Jag skulle fodra hos Annette och Hisan skulle ridas.
Från början skulle jag ha kört häst hos Jan också. Men vi sköt upp det till i morgon i stället. Hästarna har inte varit i vagn på flera månader så det spelar ingen roll om det går en dag till om man säger så.
Och tur var väl det för efter att ha fodrat och hämtat min vagn till Jans (varför sitta i en sulky till vardags när man äger en långvagn) och sedermera ridit Hisan så var jag genomblöt.
Jag red ut Hisan i dressyrsadeln idag. Det är typ ett halvår eller år sedan jag vågade mig på det sist. Dels för att jag absolut inte sitter kvar i den om han bockar och dels för att jag känner mig så obalanserad i största allmänhet i den.
Nu fick jag ett ryck. Till en början skrittade jag bara och försökte koncentrera mig på skritten. Jag upptäckte att jag börjar blir charliechaplin igen... gamla vanor sitter i.
Med stor sannolikhet har det en koppling till dressyrlektionerna då jag har behövt driva i varje steg. Drivning i det läget är för mig är hälarna enligt vad som har blivit intrummat under åren och med sporrar på i det läget ger en olycklig Hisan. Jag har funderat en massa på det där. För det blev så fel senast på dressyrträningen, vad som skulle åstadkommas var rätt men det blev fel.
Sedan dess har jag jobbat på att rida framåt och än mer framåt. Framför allt genom att rida ut då det är lättare. Jag har lagt de gamla sorrarna på hyllan. Köpt nya med hjul på som jag bara har haft på tränarledd träning och slutat använda dressyrspöet som han bara blir irriterad och sparkar mot.
Vart vill jag nu komma med allt detta svammel, jo.
Idag kändes det helt plötsligt som om en stor pusselbit föll på plats.
Jag har fått till bjudningen bra nu på sistonne i hoppsadeln och när det gäller hoppningen. Janne Jönsson har berömt oss, och det känns. Han bjuder och är framme. Jag får fortfarande jobba för det men det är där nu.
I dressyrsadeln motverkar jag oftast mig själv men det verkar som om jag har hittat tillbaka lite nu. Det där med att driva är det ju klart att jag skall kunna göra men när det sker med hälarna så blir ju allt tokigt. Jag viklar allt tokigt och det är bland annat därför jag inte sitter som jag skall.
I dag lyckades jag trots regnet att göra något bra för det flöt bara på. Hisan gick bra, jag fick fram honom. Jag lyckades med att sitta ordentligt. Inga hoppande stigbyglar på grund av uppdragna ben. Mer bjudning om än inte så mycket som vi skall ha till dressyr men på god väg. Mer balans och possitivitet.
Nu skall vi bara få det att fungera på ridbanan också. Usch vad svamligt det blev.
Eftermiddagen spenderade jag med att titta på fina fullblod på galoppderbyt på Jägersro.
Lång lördag
Idag har jag varit busy med hästarna.
I morse var jag i Vomb med Camilla och en annan galopptränare som hon känner.
Det var supertrevligt och fantasktiskt att känna hur hästarna typ connectar.
Hur skall jag säga för att inte verka helt flummig. Men fullbloden är ju mycket kvicktänkta och känsliga. Det är det jag uppskattar med dem men ibland blir det ju också lite tokigt när de tänker för mycket själva.
I vart fall så känner man ibland att de inte riktigt är på samma nivå som de andra. Ta till exempel travarana hos Jan. Hisan var aldrig riktigt med på vad de flydde från, men det var ju kul att springa så han hängde på. Hans uttryck och deras var helt annorlunda.
När jag rider ut med de andra i stallet och deras hästar hoppar till har Hisan antligen redan reagerat för länge sedan eller är inte med på varför alls. Ibland reagerar han på deras runda mera "uppåtgalopp" som enbart en signal till bus.
Med de andra fullbloden går han in i en helt annan mode redan från början. Han är cool, de kan skutta, fara och hålla på men han förstår och är lugn. De är ju bara pigga, ingen fara på taket. När jag tänker efter var det ju så med Berra också när vi red ut. Ett mentalt lugn lägger sig, och är någon pigg så påverkar det nödvändligtvis inte de andra.
Nu tycker ni nog att jag har flummat till det men det bör upplevas. De är på samma vågläng liksom. Inte för att det är sämre med andra hästar, bara annorlunda.
Ritten gick super. Hisan skötte sig på alla plan och var superlugn. Vi kantrade massor. Vi var ett brokigt gäng. En i galopputrustning med korta läder, en i western utsyrsel och så Hisan i hopp-/ridutrustning. Men kul var det.
Vi var ute en dryg timme.
Efter lunch var jag nere hos Annette och fodrade. Jag passade även på att rycka upp en massa stånds på gården. Fruktansvärt jobbiga växter. Undrar hur de har kommit hit. Jag förbannar den/det som har sett till att sprida denna växt hos oss. Den tillhör inte de ursprungliga sydsvenska växterna och är därför "agressiv" då dess tillväxt inte begränsas naturligt. Jobbigt som bara den.
Efteråt fick Hisan byta kompisar på betet. Han kommer att gå kvar hos Jan i en vecka till innan han stallas in på sitt vanliga stall.
Han har klarat betet hyfast än så länge men han har ändå tappat lite. Just nu fodrar jag honom med mer kraftfoder än vanligtvis med ekvationen svårfött fullblod på bete tillsammans med träning fungerar inte helt. Det har jag sagt förr och jag får bevis för det varje år.
Kanske hade han fungerat på bete om han vilade hela sommaren. Det är ju inget alternativ för mig så vem vet.
Det är inte brist på gräs som gör det utan snarade att han äter för lite i proportion mot vad han behöver när han jobbas.
För psyket däremot är bete helt super... men det tror jag har framgått från mina inlägg så här långt. ;) Just nu fungerar ju träningen och ridningen av Hisan helt otroligt superbt.
I morse var jag i Vomb med Camilla och en annan galopptränare som hon känner.
Det var supertrevligt och fantasktiskt att känna hur hästarna typ connectar.
Hur skall jag säga för att inte verka helt flummig. Men fullbloden är ju mycket kvicktänkta och känsliga. Det är det jag uppskattar med dem men ibland blir det ju också lite tokigt när de tänker för mycket själva.
I vart fall så känner man ibland att de inte riktigt är på samma nivå som de andra. Ta till exempel travarana hos Jan. Hisan var aldrig riktigt med på vad de flydde från, men det var ju kul att springa så han hängde på. Hans uttryck och deras var helt annorlunda.
När jag rider ut med de andra i stallet och deras hästar hoppar till har Hisan antligen redan reagerat för länge sedan eller är inte med på varför alls. Ibland reagerar han på deras runda mera "uppåtgalopp" som enbart en signal till bus.
Med de andra fullbloden går han in i en helt annan mode redan från början. Han är cool, de kan skutta, fara och hålla på men han förstår och är lugn. De är ju bara pigga, ingen fara på taket. När jag tänker efter var det ju så med Berra också när vi red ut. Ett mentalt lugn lägger sig, och är någon pigg så påverkar det nödvändligtvis inte de andra.
Nu tycker ni nog att jag har flummat till det men det bör upplevas. De är på samma vågläng liksom. Inte för att det är sämre med andra hästar, bara annorlunda.
Ritten gick super. Hisan skötte sig på alla plan och var superlugn. Vi kantrade massor. Vi var ett brokigt gäng. En i galopputrustning med korta läder, en i western utsyrsel och så Hisan i hopp-/ridutrustning. Men kul var det.
Vi var ute en dryg timme.
Efter lunch var jag nere hos Annette och fodrade. Jag passade även på att rycka upp en massa stånds på gården. Fruktansvärt jobbiga växter. Undrar hur de har kommit hit. Jag förbannar den/det som har sett till att sprida denna växt hos oss. Den tillhör inte de ursprungliga sydsvenska växterna och är därför "agressiv" då dess tillväxt inte begränsas naturligt. Jobbigt som bara den.
Efteråt fick Hisan byta kompisar på betet. Han kommer att gå kvar hos Jan i en vecka till innan han stallas in på sitt vanliga stall.
Han har klarat betet hyfast än så länge men han har ändå tappat lite. Just nu fodrar jag honom med mer kraftfoder än vanligtvis med ekvationen svårfött fullblod på bete tillsammans med träning fungerar inte helt. Det har jag sagt förr och jag får bevis för det varje år.
Kanske hade han fungerat på bete om han vilade hela sommaren. Det är ju inget alternativ för mig så vem vet.
Det är inte brist på gräs som gör det utan snarade att han äter för lite i proportion mot vad han behöver när han jobbas.
För psyket däremot är bete helt super... men det tror jag har framgått från mina inlägg så här långt. ;) Just nu fungerar ju träningen och ridningen av Hisan helt otroligt superbt.
En sådan dag...
Idag fick jag jobba över för att hinna klart att jag hade tänkt mig innan jag gick på två veckors semester.
Sedan var det en oförklarlig kö på E22 vilket gjorde att det tog en hel timme att ta sig hem. Det brukar max ta 30 minuter i rusningstid annars. Suck... ingen bra start på fredags kvällen med andra ord.
Trött och hungrig kom jag hem.
Sedan gav jag mig av ner till Annettes för att fodra och rida Lena.
Jag tvivlade på att jag skulle orka rida Lena men jag beslöt mig för att inte känna efter och i stället rida. Prinsen hjälpte till att sadla.
När det gäller ridning är Lena fantastiskt snäll. När hon går själv i hagen med de andra är hon bossig och kör gärna bort de andra fölungarna. Med sadel på får de göra vad de vill... dra i grejerna hon har på sig och greja... hon bryr sig inte. Prinsen sprang sedan och drog henne i svansen och fånade när jag red, men koncentrationen var helt på mig. Man behöver ju inte tänka så länge på vad hur Hisan hade reagerat i samma läge. Hmmm...
I vart fall glimrade Lena till idag i ridningen och jag blev rejält påmind om varför jag gillar att jobba med henne. Hon har en fantastisk inställning.
Därefter blev det matning av Hisan som vilade idag. Han blev dessutom försedd med täcke av hans elaka matte. Hon vill nämligen inte borsta av honom lera i morgonbitti då det bär av till Vomb tidigt på morgonen.
Sedan var det en oförklarlig kö på E22 vilket gjorde att det tog en hel timme att ta sig hem. Det brukar max ta 30 minuter i rusningstid annars. Suck... ingen bra start på fredags kvällen med andra ord.
Trött och hungrig kom jag hem.
Sedan gav jag mig av ner till Annettes för att fodra och rida Lena.
Jag tvivlade på att jag skulle orka rida Lena men jag beslöt mig för att inte känna efter och i stället rida. Prinsen hjälpte till att sadla.
När det gäller ridning är Lena fantastiskt snäll. När hon går själv i hagen med de andra är hon bossig och kör gärna bort de andra fölungarna. Med sadel på får de göra vad de vill... dra i grejerna hon har på sig och greja... hon bryr sig inte. Prinsen sprang sedan och drog henne i svansen och fånade när jag red, men koncentrationen var helt på mig. Man behöver ju inte tänka så länge på vad hur Hisan hade reagerat i samma läge. Hmmm...
I vart fall glimrade Lena till idag i ridningen och jag blev rejält påmind om varför jag gillar att jobba med henne. Hon har en fantastisk inställning.
Därefter blev det matning av Hisan som vilade idag. Han blev dessutom försedd med täcke av hans elaka matte. Hon vill nämligen inte borsta av honom lera i morgonbitti då det bär av till Vomb tidigt på morgonen.
Vomb med Malin och Morgan
Idag tog jag med mig min kusin och hennes Morgan till Vomb. Det var ett tag sedan jag red ut med henne.
Morgan är ju under omskolning och de har kommit ytterligare längre på vägen mot att bli ett samspelt ridekipage. Det är himla kul att se.
Det är en bra bit kvar men det tar tid att skola om travhästar. Det är i vart fall roligt att se framstegen, och de är stora.
Hisan skötte isg fint även om det blev lite livat när vi försökte galoppera tillsammans. Det var nog lite tidigt för Morgans del så vi sparar det till någon gång längre fram. Trava gick bra och det är alltid härligt ute i skogen runt Vomb.
Som sagt. Mycket lite galopp för Hisans del, mest trav. Han skötte sig super vilket han gör i princip alltid numera. Han åkte också fint tillsammans med Morgan som han knappt kände innan.
Det är himla kul när man har möjlighet att bege sig ut tillsammans sådär.
Morgan är ju under omskolning och de har kommit ytterligare längre på vägen mot att bli ett samspelt ridekipage. Det är himla kul att se.
Det är en bra bit kvar men det tar tid att skola om travhästar. Det är i vart fall roligt att se framstegen, och de är stora.
Hisan skötte isg fint även om det blev lite livat när vi försökte galoppera tillsammans. Det var nog lite tidigt för Morgans del så vi sparar det till någon gång längre fram. Trava gick bra och det är alltid härligt ute i skogen runt Vomb.
Som sagt. Mycket lite galopp för Hisans del, mest trav. Han skötte sig super vilket han gör i princip alltid numera. Han åkte också fint tillsammans med Morgan som han knappt kände innan.
Det är himla kul när man har möjlighet att bege sig ut tillsammans sådär.
Helkväll
Idag har jag haft fullt ös hela kvällen. Men så är det också bara två dagar kvar innan min semester och jag har sovmorgon hela helgen i och med att det inte är några tävlingar inbokade.
I vart fall började jag med hoppträning efter jobbet.
Det var Janne Jönsson som höll i det idag med. Det är SM i Sthlm nu så alla andra är där.
Vi hoppade en liten bana med snett igenom plank med planka två språng innan. Smalhinder med rund vattenmatta på andra diagonalen. Kombination oxer med vatten och räcke med två språng mellan med hjälpbommar. Och så en linje på andra långsidan med fyra språng, räcke - oxer. Höjd 1.10 -1.20.
Hisan var taggad, det satt i sedan tävlingen. Jag blev dock lite osäker igen och kröp ihop lite där jag borde ha varit kaxig och rätat upp mig. Det känne lite så, jag tappar lite självförtroende och så bam, ligger jag fram. Det är inte så att Hisan gör något för att det skall bli så utan jag tror helt enkelt att jag inte litar fullt på att jag klarar det.
Jag får tuffa till mig och påminna mig om att jag kan.
Sedan är det det där med galoppen. Hisan är mer taggad, men han är sällan eller aldrig helt framme av sig själv. Nu behöver jag dock bara växla upp ett snäpp. Tidigare var det typ tre snäpp... eller hur man nu skall förklara. Det går framåt.
Nästa vecka står jag över hoppningen i och med att det är tävling redan på fredagen. Men jag vill gärna rida någon form av markarbete eller trimma... vi får se vad det blir.
I morgon planerar jag att kidnappa min kusin och Morgan som uterittsällskap.
Jag hann även med att köra Håvard en sväng i kväll. Det var ett tag sedan jag körde sist och det är alltid kul. Han tar i som om han vore värsta tigern om man inte ser upp. Den gode Håvarden.
Jag red också en sväng på Lena. Hon kommer att få pjuks fram nästa vecka när hovslagaren kommer. Jag hoppas att det skall kunna räcka tills vidare. Jag hoppas kunna vänta med att sko bak tills hon flyttar in till Lund.
Idag utsatte jag henne för allt svårare grejer. Hon är allt jämt villig att försöka även om hon inte begriper.
Hon fick flytta på rumpan och på framdelen och gå på tvärsen. Det är nyheter för madam och meningen med övningen begrep hon inte... Springa rakt fram sa hon? Nej, flytta rumpan åt sidan tyckte jag. Trams sa hon. :D
Hon är för go, Lena. Men i livet som ridhäst ingår sådant "trams".
I vart fall började jag med hoppträning efter jobbet.
Det var Janne Jönsson som höll i det idag med. Det är SM i Sthlm nu så alla andra är där.
Vi hoppade en liten bana med snett igenom plank med planka två språng innan. Smalhinder med rund vattenmatta på andra diagonalen. Kombination oxer med vatten och räcke med två språng mellan med hjälpbommar. Och så en linje på andra långsidan med fyra språng, räcke - oxer. Höjd 1.10 -1.20.
Hisan var taggad, det satt i sedan tävlingen. Jag blev dock lite osäker igen och kröp ihop lite där jag borde ha varit kaxig och rätat upp mig. Det känne lite så, jag tappar lite självförtroende och så bam, ligger jag fram. Det är inte så att Hisan gör något för att det skall bli så utan jag tror helt enkelt att jag inte litar fullt på att jag klarar det.
Jag får tuffa till mig och påminna mig om att jag kan.
Sedan är det det där med galoppen. Hisan är mer taggad, men han är sällan eller aldrig helt framme av sig själv. Nu behöver jag dock bara växla upp ett snäpp. Tidigare var det typ tre snäpp... eller hur man nu skall förklara. Det går framåt.
Nästa vecka står jag över hoppningen i och med att det är tävling redan på fredagen. Men jag vill gärna rida någon form av markarbete eller trimma... vi får se vad det blir.
I morgon planerar jag att kidnappa min kusin och Morgan som uterittsällskap.
Jag hann även med att köra Håvard en sväng i kväll. Det var ett tag sedan jag körde sist och det är alltid kul. Han tar i som om han vore värsta tigern om man inte ser upp. Den gode Håvarden.
Jag red också en sväng på Lena. Hon kommer att få pjuks fram nästa vecka när hovslagaren kommer. Jag hoppas att det skall kunna räcka tills vidare. Jag hoppas kunna vänta med att sko bak tills hon flyttar in till Lund.
Idag utsatte jag henne för allt svårare grejer. Hon är allt jämt villig att försöka även om hon inte begriper.
Hon fick flytta på rumpan och på framdelen och gå på tvärsen. Det är nyheter för madam och meningen med övningen begrep hon inte... Springa rakt fram sa hon? Nej, flytta rumpan åt sidan tyckte jag. Trams sa hon. :D
Hon är för go, Lena. Men i livet som ridhäst ingår sådant "trams".
Vardag
Igår var det dagen efter tävling, och då har jag tagit för vana att vila Hisan och ge honom en lätt massage med arnikagel. Att dagen efter tävling infaller på en måndag är verkligen inte fel. Jag är ju som bekant lite off på måndagar. Igår var dessutom Fredriks föräldrar på besök så det var trippelt bra att Hisan vilade.
Idag fick vi ta tag i saker i stället.
Jag hade en plan att rida i långa Hardebergabacken men det gick inte som planerat. Dels hade ett fält jag tidigare kunde rida över odlats och därför off-limit. Sedan höll de på att skörda just i det området vilket var FARLIGT om Hisan får säga vad han tycker.
Det blev ändå lite ridning i backe men inte den långa... och det gick lite snabbare än planerat i och med farligheterna som inte var med i planeringen.
Jo, men det är sådant som händer när man rider en liten Hisan.
Uppförandet var ändå ok trots allt.
I morgon blir det hoppträning.
Idag fick vi ta tag i saker i stället.
Jag hade en plan att rida i långa Hardebergabacken men det gick inte som planerat. Dels hade ett fält jag tidigare kunde rida över odlats och därför off-limit. Sedan höll de på att skörda just i det området vilket var FARLIGT om Hisan får säga vad han tycker.
Det blev ändå lite ridning i backe men inte den långa... och det gick lite snabbare än planerat i och med farligheterna som inte var med i planeringen.
Jo, men det är sådant som händer när man rider en liten Hisan.
Uppförandet var ändå ok trots allt.
I morgon blir det hoppträning.
Betvingade hjärnspöken
Jag har haft fullt upp i helgen. Så pass att jag inte ens har hunnit skriva. Jag gillar när det händer saker och jag har verkligen sett till att roa mig. Men jag har också behövt sova ett par timmar nu på eftermiddagen för att ens orka med att existera så här dags. Hoppas nu att jag kan vara människa i morgon. Fredrik kommer då hem tillsammans med svärföräldrarna så det hade ju varit bra. ;)
Igår blev det ridtur på Lena efter morgonfodring av Hisan.
Jag red i skritt i 10 minuter och ställde krav. Bakdelen behöver tränas massor. Men det är ju också där som hon hade muskelsönderfall efter korsförlamningen så det är ju knappast någon överaskning.
Hon är dessutom rejält öm i sina hovar. Nu när hon har varit "vild" i fötterna i ett år ser man att hon typ har mer fullblodshovar än Hisan. Platta som gärna flyter ut. Jag funderar på att skaffa någon sådan däringa barfotaboots variant tills hon kan skos men frågan är om det avhjälper plattfothet. Jag skall diskutera med hovslagaren i morgon. Det bästa för henne vorde ju att sko, om hon nu skall jobba. Men det bästa för fölisarna i hagen är en barfota mamma/märr.
Att ridas i någon större (10 minuter är ju inte så länge men jag planerar ju att utöka det) utsträckning med ömmande hovar tror jag är rent kontraproduktivt i längden. Det hade nog fungerat bättre att köra i så fall. Men inte i hagen tillsammans med de andra och frågan är då om det går att stänga in fölis i boxen och hur Lena då reagerar. Många frågor och få svar. Jag skall klura på det.
Hisan fick enbart en kort skritt runda. Mest för att jag inte orkade med mera. Han skulle ju ändå bara skritta då fredagens träning var hyfsat ansträngande.
Nåväl, han fick i stället utstå pälsvård i form av bad och sedan fick han lida i och med att han fick gå ut iklädd täcke i hagen trots att klockan bara var 16 och det fortfarnade var hyfsat varmt. Stackaren... lätt att få en häst att begripa det där med att 'om man skall vara fin så får man lida pin', typ. Det låter värre än vad det var. Täcket är anpassat för att has på även i sol och det andas. Men det är helt klart bekvämare utan.
Anledningen till att han fixades till så tidigt var att jag ville roa mig nere i Falsterbo/Skanör. Själviskt, jag vet. :D
Det blev en helkväll och det är mycket anledningen till att jag är så trött idag även om jag agerade taxi och inte drack. Men det tar på krafterna att lägga sig sent och stiga upp tidigt.
Dock är det ju viktigt att roa sig ibland så det får det vara värt, jag hade en urtrevlig kväll.
Så till dagens eskapader. För det var det verkligen.
Jag måste säga att jag var nervös över hur jag skulle få ihop tävlingsdagen i och med att jag inte hade någon medhjälpare med mig och tävlingarna hölls på gräs, vilket innebar broddning. Det regnade dessutom strax innan 8 då jag anlände så gräset var inte snustorrt.
Turligt nog startade jag mitt i båda klasserna så i teorin fanns det ju möjlighet att lyckas. Men nervöst var det. Det är dessutom en liten bit mellan framridning/framhoppning och parkeringen.
Hisan förstod att han skulle vara extra samarbetsvillig. Så han stod snällt och lät sig broddas i släpet. Lite extra meckigt för mig då det är trångt men jag vill ogärna åka med långa gräsbrodd (2 cm) och jag kan inte veterinärbesiktiga med dem heller så det är uteslutet. Folka kan ju också knorra om jag ställer honom lös och börjar skruva brodd. Det var det där med TR och ledas i träns på tävlingsplats... men det står inget uttrycklingen om att hästen inte får "parkeras" i träns va? Lika bra att ta det säkra före det osäkra och inte stöta sig med lättirriterade hästmänniskor i onödan.
Alltså var Hisans uppförande helt klockrent. Jag är supernöjd med honom.
Jag red fram i god tid och använde med framgång en variant på tempoväxlingar som jag blev visad i fredags. Det är att göra tvärt om. Jag ökar på kortsidorna som i sig själva inbjuder hästen till att sakta ner och tar tillbaka på långsidan som inbjuder till att gasa på. Anledningen är att det oftast är i svängar som man tappar galoppen och det är förödande i hoppningen. Tempoväxlingarna i sig är ju bra för att väcka honom.
På framhoppningen funkade det också bra. Jag blev lite tidig då jag ju inte hade någon som kunde höja/sänka åt mig utan fick hänga på när rätt höjd infann sig. Inte optimalt och mycket stressande för mig som oavsett lätt blir stressad av de andra på framridningen.
Vad jag däremot märkte och som var mycket possitivt var att Hisan verkligen har taggat till inne på banan. Han vet vad som gäller och klipper i mer i galoppen. Han behöver ändå gå fram ytterligare för att vara framme för hjäplerna men han är mer på.
Grundomgången i 1.10 gick klockrent och han bjöd super. När vi däremot skulle starta omhoppningen som var en 180 graders sväng tillbaka åt samma håll som vi kom från missförstod Hisan mig. Han bjöd på hinder nummer tre och eftersom han inte kan räkna så var det ju inte så lätt att förstå att det var fel. Det var ju nian vi skulle till. När jag då fick ta i honom för att undvika fel hinder tappade vi galoppen och fick ett stopp. Vi satte sedan fart igen och hoppade resterande omhoppning med snäva vändningar som då resulterade i två hinder ner. Inget superresultat men en bra känsla. Jag är supernöjd med grundomgången.
Till 1.20 var jag lite skakis. Jag har inte fullföljt en 1.20 banan sedan jag debuterade på den höjden och det är 2 år sedan. Vi har ju försökt sedan dess men jag har antingen strukit oss eller utgått på grund av vägran. Nu vet jag ju att han kan så jag höll i den tanken.
Framridningen gick super. Jag lyckades behålla lugnet.
Inne på banan gick första hindret bra. Sedan blev jag tveksam och fesred mot tvåan. Givetvis kom ett stopp. Då blev jag sur och satte i krokarna. Resultatet var att vi hoppade resten av banan med fin bjudning och han var verkligen framme. Men vi blev lite flacka och rev två hinder.
För att vara min come-back på 1.20 var det lite skakigt men ändå ok. Jag tyckte men facit i hand inte att det var så skrämmande. Jag kan alltså kosta på mig att vara lite mer självsäker till nästa gång. Då går det nog bättre.
Nästa gång får jag tvinga någon att följa med också så att jag slipper gå och stressas över det.
Jag är oavsett mycket nöjd med min fina Hisan. Nästa tävling för honom blir 1.30 på nytt med Sara på Malmö Horse Show den 13 augusti.
Igår blev det ridtur på Lena efter morgonfodring av Hisan.
Jag red i skritt i 10 minuter och ställde krav. Bakdelen behöver tränas massor. Men det är ju också där som hon hade muskelsönderfall efter korsförlamningen så det är ju knappast någon överaskning.
Hon är dessutom rejält öm i sina hovar. Nu när hon har varit "vild" i fötterna i ett år ser man att hon typ har mer fullblodshovar än Hisan. Platta som gärna flyter ut. Jag funderar på att skaffa någon sådan däringa barfotaboots variant tills hon kan skos men frågan är om det avhjälper plattfothet. Jag skall diskutera med hovslagaren i morgon. Det bästa för henne vorde ju att sko, om hon nu skall jobba. Men det bästa för fölisarna i hagen är en barfota mamma/märr.
Att ridas i någon större (10 minuter är ju inte så länge men jag planerar ju att utöka det) utsträckning med ömmande hovar tror jag är rent kontraproduktivt i längden. Det hade nog fungerat bättre att köra i så fall. Men inte i hagen tillsammans med de andra och frågan är då om det går att stänga in fölis i boxen och hur Lena då reagerar. Många frågor och få svar. Jag skall klura på det.
Hisan fick enbart en kort skritt runda. Mest för att jag inte orkade med mera. Han skulle ju ändå bara skritta då fredagens träning var hyfsat ansträngande.
Nåväl, han fick i stället utstå pälsvård i form av bad och sedan fick han lida i och med att han fick gå ut iklädd täcke i hagen trots att klockan bara var 16 och det fortfarnade var hyfsat varmt. Stackaren... lätt att få en häst att begripa det där med att 'om man skall vara fin så får man lida pin', typ. Det låter värre än vad det var. Täcket är anpassat för att has på även i sol och det andas. Men det är helt klart bekvämare utan.
Anledningen till att han fixades till så tidigt var att jag ville roa mig nere i Falsterbo/Skanör. Själviskt, jag vet. :D
Det blev en helkväll och det är mycket anledningen till att jag är så trött idag även om jag agerade taxi och inte drack. Men det tar på krafterna att lägga sig sent och stiga upp tidigt.
Dock är det ju viktigt att roa sig ibland så det får det vara värt, jag hade en urtrevlig kväll.
Så till dagens eskapader. För det var det verkligen.
Jag måste säga att jag var nervös över hur jag skulle få ihop tävlingsdagen i och med att jag inte hade någon medhjälpare med mig och tävlingarna hölls på gräs, vilket innebar broddning. Det regnade dessutom strax innan 8 då jag anlände så gräset var inte snustorrt.
Turligt nog startade jag mitt i båda klasserna så i teorin fanns det ju möjlighet att lyckas. Men nervöst var det. Det är dessutom en liten bit mellan framridning/framhoppning och parkeringen.
Hisan förstod att han skulle vara extra samarbetsvillig. Så han stod snällt och lät sig broddas i släpet. Lite extra meckigt för mig då det är trångt men jag vill ogärna åka med långa gräsbrodd (2 cm) och jag kan inte veterinärbesiktiga med dem heller så det är uteslutet. Folka kan ju också knorra om jag ställer honom lös och börjar skruva brodd. Det var det där med TR och ledas i träns på tävlingsplats... men det står inget uttrycklingen om att hästen inte får "parkeras" i träns va? Lika bra att ta det säkra före det osäkra och inte stöta sig med lättirriterade hästmänniskor i onödan.
Alltså var Hisans uppförande helt klockrent. Jag är supernöjd med honom.
Jag red fram i god tid och använde med framgång en variant på tempoväxlingar som jag blev visad i fredags. Det är att göra tvärt om. Jag ökar på kortsidorna som i sig själva inbjuder hästen till att sakta ner och tar tillbaka på långsidan som inbjuder till att gasa på. Anledningen är att det oftast är i svängar som man tappar galoppen och det är förödande i hoppningen. Tempoväxlingarna i sig är ju bra för att väcka honom.
På framhoppningen funkade det också bra. Jag blev lite tidig då jag ju inte hade någon som kunde höja/sänka åt mig utan fick hänga på när rätt höjd infann sig. Inte optimalt och mycket stressande för mig som oavsett lätt blir stressad av de andra på framridningen.
Vad jag däremot märkte och som var mycket possitivt var att Hisan verkligen har taggat till inne på banan. Han vet vad som gäller och klipper i mer i galoppen. Han behöver ändå gå fram ytterligare för att vara framme för hjäplerna men han är mer på.
Grundomgången i 1.10 gick klockrent och han bjöd super. När vi däremot skulle starta omhoppningen som var en 180 graders sväng tillbaka åt samma håll som vi kom från missförstod Hisan mig. Han bjöd på hinder nummer tre och eftersom han inte kan räkna så var det ju inte så lätt att förstå att det var fel. Det var ju nian vi skulle till. När jag då fick ta i honom för att undvika fel hinder tappade vi galoppen och fick ett stopp. Vi satte sedan fart igen och hoppade resterande omhoppning med snäva vändningar som då resulterade i två hinder ner. Inget superresultat men en bra känsla. Jag är supernöjd med grundomgången.
Till 1.20 var jag lite skakis. Jag har inte fullföljt en 1.20 banan sedan jag debuterade på den höjden och det är 2 år sedan. Vi har ju försökt sedan dess men jag har antingen strukit oss eller utgått på grund av vägran. Nu vet jag ju att han kan så jag höll i den tanken.
Framridningen gick super. Jag lyckades behålla lugnet.
Inne på banan gick första hindret bra. Sedan blev jag tveksam och fesred mot tvåan. Givetvis kom ett stopp. Då blev jag sur och satte i krokarna. Resultatet var att vi hoppade resten av banan med fin bjudning och han var verkligen framme. Men vi blev lite flacka och rev två hinder.
För att vara min come-back på 1.20 var det lite skakigt men ändå ok. Jag tyckte men facit i hand inte att det var så skrämmande. Jag kan alltså kosta på mig att vara lite mer självsäker till nästa gång. Då går det nog bättre.
Nästa gång får jag tvinga någon att följa med också så att jag slipper gå och stressas över det.
Jag är oavsett mycket nöjd med min fina Hisan. Nästa tävling för honom blir 1.30 på nytt med Sara på Malmö Horse Show den 13 augusti.
