Ett SM med långaväga gäster

I helgen var jag i Halmstad på Simlångsdalens internationella distanstävling. Jag har tävlat där de två senaste åren men i år stod jag över. Det var näligen lite väl tajt med tid mellan den här helgen och senaste tävlingen i Växjö tyckte jag. Tre veckor kändes kort då mitt mål är att gå upp en klass med Lilla. Jag hade ändå att göra eftersom jag groomade för en tjej som heter Jessica Holmberg. Hon red hem bronset i årets SM, så det kändes som att min insats blev bra. SM går över 16 mil och för mig gav det en massa värdeful insyn i hur man lägger upp en sådan lång ritt, (men det får bli ett annta inlägg). Kommer jag själv att kunna starta i en sådan ritt någon gång så vet jag ju nu hur man skulle kunna göra det. Men som allt runt hästar, det är alltid individuellt vad som passar just den hästen man tävlar med.
 
På samma tävling red flera ryttare från Bahrain fast i 120km-klassen. Bahrain är en av de största nationerna när det gäller distansritt internationellt så det var spännande att se hur de gör. Att studera och lära sig av eliten är aldrig fel. Kanske passar det inte att kopiera allt de gör men det ger idéer om hur man skulle kunna göra.
 
Vad skiljer då i deras sätt att hantera hästarna i snabbgroomen med kylning?
För onekligen kan de rida väldigt fort ute på slingorna och få väldigt korta återhämtningstider innan de går till veterinärgaten. En kort återhämtning är guld värd. Drar återhämtningen ut på tiden tappar man massor av tid och ofta kan man halka ner flera hack i resultatlistan om allt inte stämmer med nedpulsningen i snabbgroomen.
 
Detta är mina reflektioner angående kylningen:
Först har de ju väldigt stora team runt varje ryttare. Det är så klart alltid en stor fördel att ha många händer som kan hjälpa till. Att kopiera just detta kommer att bli oöverstigligt. Men det är så klart en viktig detalj.
 
Uppställningen av hinkar i snabbgroomen skiljer. Vi har ofta 6-8 hinkar eller ibland även färre uppställda i två rader där hästen går in emellan. Vi i våra team hjälps ofta åt att hälla vatten på hästens manke, bog och hals från dessa hinkar. Hinkarna står framme länge och är det en varm dag blir vattnet relativt ljummet.
Vad de i stället gjorde var att ställa upp flera rader med 10-15 hinkar på 10-12l från ankomst och ner till den platsen där hästen stannar upp för att pulsen ska kollas innan de går vidare in mot vetgate. När ekipaget kommer in från slingan tas sadel snabbt av och groomarna börjar kyla hästen medan den leds bort mot groomplatsen i snabbgroomen. Hästen blir också erbjuden vatten att dricka medan den leds. När hästen väl stannar upp har kylningen redan påbörjats. 
Vi går i stället gärna hela vägen fram till vår plats, tar där av sadel och börjar kyla. En väsentlig skillnad med andra ord.
 
Framme vid platsen för själva groomingen skiljer mängden is avsevärt. De har flera hinkar fulla med bara is som sakta smälter och ger ett iskallt vatten att kyla hästen med. Ett par hinkar hällda över hela hästen räcker för att få ner pulsen det sista.
Här häller vi gärna försiktigt över manken, bogen och halsen i stället och när vi använder is så är det i måttliga mängder. Visst blir vattnet kallare även av mindre mängd is men här är skillanden enorm.
 
I mitt förra inlägg om kylning skrev jag att det var viktigt att inte kyla för kraftigt. Jag tror att jag vill omformulera det lite. Det är viktigt att inte kyla en ovan häst för kraftigt. Vad som kan bli konsekvensen för en ovan häst är en mild chock där pulsen går upp i stället för ner när den kyls så här kraftigt. Men för en van häst som dessa verkar det inte vara något problem med isvatten.
 
Sjukt intressant att se skillanderna i hur vi gör live och på plats. Jag har ju inte varit utomlands på distanstävlingar än så för mig var det häftigt att få se det på hemmaplan.

Vila

Lilla vilar den här veckan efter förra helgens tävling. När man tävlar i distansritt säger reglementet hur många dagar hästen ska ha obligatorisk vila efteråt. Tävlingen vi red var på 80km och då får häste 12 obligatoriska vilodagar, en längre tävling ger fler dagar. Distansritten är den enda ridsportgrenen som har obligatoriska viloperioder. Det är därmed inte tillåtet att tävla i distansritt igen förrän viloperioden är över och det är upp till ryttaren att hålla reda på detta själv. Reglerna har uppkommit av djurskyddsskäl, för att hästen inte ska överridas helt enkelt. Att springa massor av kilometer i hyggligt snabbt tempo tar på krafterna även för en vältränad häst. 
 
När det kommer till vila tycker jag att det absolut viktigaste är att titta på hästen och känna av hur den mår. Efter en tävling brukar jag ge Lilla ett par dagars hagvila, därefter kanske vi skrittar lite under första veckan för att sedan trappa upp lugn motion till vecka två efter tävlingen. När det gått cirka två veckor är vi tillbaka på vanlig träningsdos. Hur man ska lägga upp vilo-/återhämtningsperioderna är individuellt och måste så vara. Varje häst är en egen individ och varje tävling är också annorlunda så även om grundplanen ser ut så här så måste man vara öppen för att göra ändringar i planen när man ser hur hästen tagit tävlingen. Egentligen är detta inget konstigt utan ska appliceras på all träning. Blev ett pass hårdare eller togs hårdare av hästen än tänkt, ändra då planen och anpassa efter situationen. 
 
Normalt vilar jag inte mina hästar några längre perioder under sommaren. De går året runt, men de går inte dagligen. Lilla går när hon tränas fullt ungefär varannan dag och så klart är inte alla träningspass lika intensiva. Jag ska skriva mer om det i ett annat inlägg. Hisan går kanske fem av sju dagar i veckan. Men han går inte lika intensiva pass som Lilla lika ofta eftersom hans träning har fokus på hoppning i stället för distansritt. Fast han följer ibland med på längre ritter ute i skogen. Även en hopphäst mår bra av att ha god kondition. 
 
Nu efter vilan ska Lillas träning läggas om lite. Vi har nämligen ett nytt mål att uppnå i höst vilket är en internationell ritt över längre distans än tidigare. Tävlingen kommer även att gå på ett sandigare underlag än till exempel tävlingen i Växjö som gick mestadels på sommarhårda grusvägar. Så vi ska sandträna för att vänja in underlaget. Häng med på resan. 

Kylning

Ett verkligen hett ämne en sådan här sommar där de varma dagarna avlöser varandra. Inom distansritten är kylning en viktig del och vid två tävlingar under 2016 och 2017 har jag haft problem med att kyla Lilla på ett bra sätt. Stor del i detta har varit att det blivit varmt över en natt från att ha varit relativt svalt och att Lilla därmed inte hunnit med att acklimatisera sig plus min okunskap, jag har fortfarande ingen jätterutin inom grenen, och bristen på lättillgänglig information om hur man effektivast kyler en häst efter arbete. Jag har scannat internet, frågat runt och lärt mig massa värdefulla tips från andra grenar så som hoppningen och travet som jag tänkte dela med mig av. 
 
Vad vi först kan konstatera är att hästens stora muskler alstrar massor av värme vid arbete, hästens eget sätt att svalka sig är att svettas och när svetten avdunstar kyls huden ner. Är yttertemperaturen hög kan svettningen och avdunstningen vara otillräcklig och som konsekvens kan hästen bli överhettad. En överhettad häst kan till exempel få vätskebrist eller så tillstöter andra mycket mer allvarliga komplikationer. Att en häst kan vara på väg att bli överhettad kan man till exempel se på att pulsen ligger högt och inte går ner, den flankandas, huden känns väldigt varm etc.
 
Mina tips så här långt är att klippa hästen oavsett årstid inför tävling. En kortare päls gör att kylningen kommer närmare huden. Jag klipper ca en vecka innan och på väl valda delar så som hals och bog. Beroende på årstiden kan det även vara idé att klippa bakdelen. Jag undviker att klippa där sadel och gjord ligger för att i möjligaste mån undvika skav. Klippt päls tycker i vart fall jag lättare blir nött och en tävling i distansritt innebär massor av timmar i sadeln då skav kan uppstå.
 
När det kommer till kylning i vetgate är kallt vatten bland det viktigaste och ibland även bland det svåraste. Förbereder man hinkar med vatten riskerar det att värmas upp i solen. Så klart hade en plats i skuggan för kylningen varit optimalt men det är inte alltid det går att få till på en tävlingsplats. Så här långt har en tunna med lock fungerat bäst för att hålla vattnet svalare. Utöver det kan medhavda frysta petflaskor med vatten vara ett bra sätt att hålla vattnet kallt. Det finns kanske de som säger att hälla iskallt vatten över korset kan ge korsförlamning. Men det finns inga forskningsresultat som styrker det. När det kommer till att kyla en häst efter arbete fungerar iskallt vatten bra och det är att föredra framför ljummet som ger motsatt effekt om man försöker kyla med det. Vad som är viktigt är i stället att inte snåla med vattnet. 
 
 
Lilla kyls efter loop 2 i det varma vädret på Dackeritten 2018
 
Häll rikligt med kallt vatten över hästens stora muskelgrupper. Så länge nytt kallt vatten hälls över hästen finns det ingen anledning att skrapa, MEN om man stoppar upp hällandet bör överskottsvatten skrapas av. Vattnet i pälsen värms nämligen fort upp av de varma musklerna och så snart det blivit varmt får det motsatt effekt och kyler inte längre.
 
En viktig del av kyltekniken är att stoppa upp, skrapa av och gå en liten sväng med hästen. Det kan vara en liten cirkel bara. Att gå en sväng ger en bättre blodgenomströmning till huden och hjälper till med avdunstningen av vattnet som även det har en kylande effekt. Jag har alltid ett bälte med pulsmätare på Lilla under kylningen för att se att det går åt rätt håll. Stannar pulsen nere under den korta promenaden har kylningen gett önskad effekt, går den upp igen behövs mer kylning så fortsätt hälla kallt vatten etc. Vad som ska undvikas är våta handdukar, de kanske kyler till en början men de blir snabbt varma och fungerar då mer som ett våtvarmt omslag vilket så klart ger motsatt effekt. 
 
Ofta får man bra kyleffekt genom att kyla på de ställen där hästen har tunn hud. Det kan vara mellan bakbenen till exempel. Ett annat väldigt effektivt ställe att kyla på är pannan.
 
Häller försiktigt kallt vatten i pannan på Lilla
 
Bara för att allt inte ska vara enkelt med hästar så går det att chocka dem med kallt vatten också. Som konsekvens blir det då ingen pulssänkning utan tvärt om en ökning. Så mitt råd är att ha en pulsmätare till hands och ta inte i med fullt artilleri när det kommer till kylning om det inte behövs. Ligger pulsen redan lågt kan en lätt avsvampning räcka och är väderleken av det kyligare slaget är snarare en filt över korset att föredra än isvatten så klart. 

Nystart?

Jag tappade sugen att skriva på bloggen helt där ett tag. Så därför har den varit tyst väldigt länge. 
 
Egentligen har jag inte tänkt att fortsåtta med den som tidigare i dagboksform alls. Mitt fokus just nu ligger mer på distansridningen än på hoppningen även om Hisan hoppas för fullt. Anledningen är väl främst två saker. Lilla är i toppform och vi satsar på att gå upp i klasserna och rida internationell distansritt. På hoppsidan jobbar jag med att återfå mitt självförtroende som varit rejält sargat. Så tävlingsmässigt är vi på väldigt låg nivå om vi ens vågar oss ut på tävlingsbanan. Det sitter helt i mig efter skadorna jag råkade ut för, Hisan är i sitt livs form just nu. Framåt och behaglig på alla vis, men det hjälper ju inte om jag inte vågar. 
 
Tillbaka till distansen. Lilla och jag deltog i Lag-SM i söndags. Vårt lag kom tyvärr sist men Lillas prestation var jag ändå nöjd med. Vi besegrade värmen och tog oss runt på en hygglig tid. Dagen efter var Lilla pigg och glad med torra ben trots hårda vägar. Det är ett bra kvitto på att träningen är rätt.
Jag är fortfarande väldigt ny i den här grenen så varje tävling bjuder på minst en ny lärdom. Det är detta jag tänkt blogga om framöver. 
 
Hoppas ni vill hänga med på resan!

Clinic och hovböld

Den där clinicen var i mångas ögon mätt ganska liten men i mina var det en ganska stor grej. Hur som var det rätt mycket att rodda med men i slutänden blev det precis så bra som jag föreställt mig.
 
Starten var lite grann redan på fredagskvällen när tränaren hämtades på Kastrup. Men den stora delen var på lördagen och söndagen då alla deltare kom och vi körde igång.
 
Lördagen den 21 oktober dag 1 på distansclinic för Leonard Liesens på Flyinge.
Vi började med ett teoripass på två timmar där allt från den perfekta exteriören på en distanshäst diskuterades till hästens förbräning under arbete och skoning. Helt sjukt intressanta ämnen och mycket som jag gått och funderat på men inte riktigt hittat svaren på. Vi fortsatte sedan med besiktning av hästarna där vi fick små tips på hur vi bäst skulle visa våra hästar i veterinärbesiktningen på tävling. För vi har bara 30 sekunder på oss när vi springer upp för att visa hästen. Varför inte då öva så att visningen blir så bra som det bara går.
Efter lunch blev det ett krävande dressyrpass i ridhuset. Lilla fick jobba som bara den och jag kände att hon lyfte sig massor. Vi gjorde sidvärts, ökade och minskade volter, förvänd galopp och åttvolter med enkelt byte. Det mesta var överkurs för Lilla men jag vet vart vi ska sikta nu. Ge oss ett par månader så kommer vi att göra detta med bravur när hon orkar samla sig, nu bara nosade vi på övningarna.
Dagen avslutades med middag på restaurangen i byn.
 
 
Söndagen den 22 oktober började vi på nytt med matnyttig teori och förberedelser inför galoppträningen på galoppbanan. Jag var lite fundersam över i fall Lilla skulle klara detta. Och faktum är att det var lite tidigt för henne. Hon är inte där riktigt än i galoppen för att kunna galoppera tillräckligt avslappnat än. Men vi kunde känna på konceptet och snart kommer vi att kunna utföra det också. Vi avslutade med individuell genomgång och för Lillas del är det galopparbete som står på schemat. Hon måste bli starkare och kunna samla och bära sig innan vi går viare till nästa steg som är galoppträning.
 
Under helgen reds Hisan av sin medryttare. Som vanligt när det är något som jag måste lägga fokus på så är det något annat som ska jävlas. Den här gången var det Hisan som oturligt nog fick en hovböld på söndagen. Eller det visste vi inte då utan det smög sig på med början då. Men kontentan är att han nu står på box med gipsad hov efter att den fick öppnas på klinik.
 
 
Det viktigaste är ju att Hisan mår bra och en hovböld går över som tur är.
 
Lillas vecka nu efter clinicen har sett ut så här:
Måndag - vila
Tisdag - skritt med medryttaren
Onsdag - dressyr i ridhuset med fina galoppfattningar
Torsdag - dressyr igen men den här gången blev fattningarna inte riktigt lika bra. Jag misstänker att jag tog i lite väl mycket och borde gjort något annat för att variera.
Fredag - vila
Lördag - uteritt med galopp och bus
 
Idag ska Lilla skritträna i backe och nästa vecka ska Hisan igång igen när han fått sko med sula påslagen.
 

Jaktritt och lite blandat

Oj nu har tiden sprungit iväg igen. Jag kan säga att jag har haft för fullt upp med att rodda en clinic på Flyinge för att alls kunna tänka på att blogga. Men nu har clinicen genomförts och för mig har hästeriet återgått till nästan det normala... Men vi börjar från början.
 
Måndagen den 25 september vilade hästarna. Det var inte helt enligt plan men när jag stod i godan ro och mockade Lillas box såg jag genom fönstret hur Hisan laddade till en brall delux men missade att fälla ut benen i landningen. Det blev ju inte så bra så kvällen spänderades i stället till att kontrollera sviterna efter kraschen.
 
Tisdagen den 26 september var det egentligen tänkt att Mr Häst skulle ha hopptränat men det gick ju inte. Krashlandningen hade renderat ett hematom mellan frambenen. Han hade troligen landat på sin egen hov. Ingen hälta men bäst att ta det lite lungt ändå efter en sådan sak. Så Hisan skrittades ut lugnt och fint.
Lilla reds av sin medryttare.
 
Onsdagen den 27 september vi fortsatte på temat lugnt med Hisan. Så ny uteritt. LIlla vilade.
 
Torsdagen den 28 september blev det uteritt för Lillas del. Vi övade på galoppfattningar.
 
Fredagen den 29 september vilade båda hästarna.
 
Lördagen den 30 september red jag ut först på Hisan och därefter på Lilla. För Hisans del blev det lugnt men i alla gångarter och för Lilla stod fattningar på schemat. Det tar sig.
 
Söndagen den 1 oktober var egentligen vår sista hopptävling för året bokad. Men efter kraschlandningen så fick den ställas in. Nu får vintern spänderas till träning i stället så kommer vi tillbaka starka till kommande utesäsong 2018. I stället blev det trim på Melonbanan.
 
Lilla fick i stället ett pass på galoppbanan. Den var rätt djup eftersom det varit lite torrare ett tag. Jag avbröt passet då det inte kändes helt rätt. Lilla verkade relativt opåverkad men underlaget är viktigt när man ska träna.
 
Måndagen den 2 oktober vilade hästarna.
 
Tisdagen den 3 oktober hopptränade jag med Hisan i stora ridhuset i Eslöv. Vi hade tre hinder uppställda i mitten. Av någon anledning så fick jag en väldig självförtroende dipp. Jag tror att det beror på att jag har för hög stressnivå för närvarande och inte klarar av att vara här och nu under träningarna. I hoppningen är det viktigt att fokus finns på uppgiftern och inte på allt annat. Oftast är just sådana här träningar det som behövs för att samla fokus men ibland går det bara inte.
Lilla reds av sin medryttare.
 
Onsdagen den 4 oktober timmade jag Hisan i Wallenberg. Lilla vilade.
 
Torsdagen den 5 oktober reds båda hästarna av sina respektive medryttare.
 
Fredagen den 6 oktober vilade hästarna.
 
Lördagen den 7  oktober åkte jag till Öveds före stallet för att fixa till hinder inför söndagens förjakt som jag tänkte delta i med Lilla. Det gick fortare än vad jag vågat hoppas på vilket var trevligt.
Efteråt blev det först en uteritt runt Årundan på Hisan och därfter en kort busrunda med Lilla där vi galopperade lite.
 
Söndagen den 8 oktober var det då dags för förjakt. Jag har inte ridit jakt sedan Hisan flippade på Hussarerna jakt på revinge för en herrans massa år sedan. Jag bestämde då att han inte skulle gå fler jakter och så har det fått bli. Nu var Lilla mogen för uppgiften så det var alltså hon som fick följa med ut. Förjakten var i mina ögon rätt kort så jag begav mig ut på en lite uppvärmningsrunda på 1 mil innan. Under jakten hoppade vi sju språng. Lilla gjorde det med bravur.
 
 
Det blev dock ingen vila för Hisan utan han fick gå rundan runt Granelundshallen när vi kom tillbaka igen.
 
Måndagen den 9 oktober vilade båda hästarna.
 
Tisdagen den 10 oktober var det på nytt hoppträning på schemat. Vi var i Eslövs stora ridhus igen. Vi red relaterade avstånd. Det gick så där men jag känner mig rätt osäker på sådana här övningar ibland.
 
Onsdagen den 11 oktober var det trim på Hisan som stod på schemat.
 
Torsdagen den 12 oktober övade vi vidare på Lillas galoppfattningar. Hon gjorde två väldigt fina i Crafoord ur skritt. Hisan vilade.
 
Fredagen den 13 oktober är min sambos födelsedag. Så en snabb runda runt Årundan på Hisan var vad jag hann med. 
 
 
Lördagen den 14 oktober startade väldigt tidigt för mig. Men inte i stallet. I stället var det arrangörsmöte för distansritt som skulle avverkas och detta var i Strömsholm. Det är inte en lätt destination om man utgår från Skåne så 6 timmar i bil upp och sedan ytterligare 6 timmar hem. Vi startade kl 4 på morgonen och var inte hemma förrän 23.
 
Söndagen den 15 oktober var jag lite mör. Men hästarna skulle ju tränas. Först ut var Hisan på Årundan. Därefter fick Lilla gå 1,4 mil på galoppbanan i trav. 
 
 
Måndagen den 16 oktober vilade hästarna.
 
Tisdagen den 17 oktober var det på nytt hoppträning i Eslöv. Den här gången var vi i lilla ridhuset och travhoppning stod på schemat. Jag tycker att det är svårt och blir lätt osäker på avstånden. Efter framhoppningen blev det studs in och ett språng ut på oxer. Trav in men för att det skulle stämma fick vi en travbom före. Hisan hoppade fint och vi kunde avsluta med ett lite större språng ut.
Lilla reds av sin medryttare.
 
Onsdagen den 18 oktober rastades Hisan på Årundan.
 
Torsdagen den 19 oktober kollade jag och Lilla in galoppbanan inför kommande helgs aktiviteter. Vi avslutade med galoppfattningar i Wallenberg.
 
Fredagen den 20 oktober var jag ledig för att styra upp clinicen på Flyinge. Hisan och jag sträckte på benen på Årundan och kollade in när galoppbanan blev harvad. Lilla vilade inför helgens drabbningar.
 

Indian summer

Många dagar har passerat sedan senaste uppdateringen. Jag och hästarna har varit flitiga men min lust att skriva har varit som bortblåst. 
 
Söndagen den 10 september Hisan och Lilla var med ut på en skrittrunda som avslutades i Crafoordridhuset. Det stod en cavaletti framme som Lilla skuttade över. Det blev fin galopp i båda varven. Hisan reds av min medhjälpare. 
 
Måndagen den 11 september tränade jag dressyrprogram och nedsättning på Hisan. Vi började ute men Hisan slirade mest omkring på utebanan så den var så blöt så vi gick in i Wallenberg för att få grepp för hovarna. Hisan blev riktigt fin tycker jag. 
 
Tisdagen den 12 september joggade jag Lilla på grusvägarna runt Granelundshallen. Underlaget var perfekt efter allt regn. 
Jag hann även ut med Hisan på samma runda innan dagsljuset försvann helt. Det kan vara sista gången i år då jag hunnit ut med båda efter jobbet en vardag. Lite deprimerande att tänka så men det är ju höst nu. 
 
Onsdagen den 13 september vilade båda hästarna. 
 
Torsdagen den 14 september började jag med träning av galoppfattningar på Lilla. Vi gör sluta i skritt och fattar ur den. Det funkar oftast bra men ibland blir det missförstånd och snabb trav. När det händer gör vi om och gör rätt och hon får massor av beröm. 
 
På Hisan nötte jag vidare på dressyr. Det går bitvis med nedsättning, men jag har ju medvetet valt bort just nedsättning med tanke på min rygg. Men har man anmält sig till en dressyrtävling så måste man ju öva.
 
 
Fredagen den 15 september bjöd på en uteritt på Hisan. Vi red Årundan med massor av skritt i vattenpölarna. Eller pölar? Vägen var bitvis ett med Kävlingeån. 
 
 
Lördagen den 16 september var tänkt att bli min näst sista tävlingshelg. Men allt dressyrande tog ut sin rätt för min rygg. Det jag var rädd för kom tyvärr i form av smärta...
 
Årets näst sista hopptävling ute i Eslöv stod på schemat. Jag åkte trots ryggen för att se om det gick att hoppa ändå. Men i och med att jag hade ont red jag skit och vi stoppade två gånger på andra hindret. Därefter utgick jag. Det var inte lönt att rida vidare för jag skulle i detta stadium inte rida bättre. Jag strök mig från den andra klassen och åkte hem något nedslagen. 
 
På eftermiddagen tog jag ändå ut Lilla på en kortare tur på galoppbanan. 2x15 min i trav. Lillas gångarter är lättare för mig att rida i. Hon är mer still så det gick vägen. Lite i kortaste laget var det, men Lilla rastades i vart fall. Och en liten tanke om att hon ska vänjas in till de här jobben då galoppbanan är lösare än andra vägar vi brukar rida på. 
 
Söndagen den 17 september strök jag mig även från dressyrtävlingen på grund av ryggen. I stället blev det en lugn uteritt med bus i vattenhindren där vattnet stod högre än någonsin tidigare. 
 
 
Lilla vilade. 
 
Måndagen den 18 september gjorde jag något jag inte gjort på väldigt länge. Jag tog en morgonjogg. Det gick över förväntan. Nu kommer bara det svåraste, att komma ut på joggingtur nummer två och tre, och så vidare...
 
På eftermiddagen red jag ut med en tjej som ska bli Lillas medryttare. Hisan skötte sig över förväntan trots att han gick bakom hela ritten. Hur Lilla uppförde sig är nästintill onödigt att skriva, hon är alltid så skötsam. 
 
Tisdagen den 19 september var det hoppträning för Hisan som stod på schemat. Planen var att rida ute och vi startade ute. Men sedan kom ett helt galet regn som bara blev kraftigare och kraftigare. Hisan satte svansen mellan benen och visade tydligt att han inte ville vara med om detta. De andra hästarna var inte heller sugna på att vara ute så vi gick in i det lilla ridhuset. Här improviserrade vi och hoppade ett hinder. Jag utmanade mig själv och hoppade faktist 1.10. Stort just nu. 
 
 
Onsdagen den 20 september reds Hisan av min medhjälpare. Lilla och jag var ute och tränade galoppen igen. Vi kunde faktiskt ta ett helt varv runt terrängbanan på ett bra sätt. 
 
Torsdagen den 21 september var jag i Stockholm med jobbet. Hisan vilade och Lilla reds av sin medryttare.
 
Fredagen den 22 september red jag Hisan på en runda runt träbroaran som är del av körhindren och den stora över Kävlingeån. Vi hade en lite arab med oss som ville kolla in broar. Hisan som brukar vara duktig på att visa yngre hur man ska göra visade väl inte sig riktigt från sin bästa sida. Han var lite tveksam till att gå över vilket kanske inte var helt toppen. Men han tog sig samman tillslut. 
 
Lilla vilade. 
 
Lördagen den 23 september fortsatte jag galoppfattningsträningen med Lilla. Vi fick till en riktigt fin på slutet och dessutom lite galopp i höger som är hennes bästa. 
 
Hisan fick vila. 
 
Söndagen den 24 september trimmade jag Hisan i Warren-Hastings under tiden en traktor klippte gräset där. Det vore ju synd att säga att jag inte blev störd av detta. Hisan brydde sig inte alls... Passet blev faktiskt riktigt dåligt. Det är bara att bryta ihop och komma igen. 
 
Lilla gick ett jobb på galoppbanan. 2x20 min den här gången. Vi hade brittsommar och 20 grader. Riktigt bra att testa ett ordentligt jobb nu när hon börjat sätta vinterpäls dessutom. Lilla blev rejält svettig men pulsade ner fint under skritten tillbaka. Vi är på rätt väg. Ett par veckor till så är vi uppe i fullt pass på galoppbanan och kan ta det därifrån. Jag vill fasa in galoppbanans underlag. Målet är ju att höja konditionen över vintern, detta är ett led för att nå det målet. 
 
 

Allt flyter...

Vi hade en fantastisk tur med vädret i Halmstad förra helgen. För efter det har det bara regnat här hemma. 
 
I måndags den 4 september hade jag en sådan träningsvärk att det var något helt otroligt. Jag stapplade fram på jobbet och kvällen spenderades med enbart stallfix och till att plocka rätt alla saker från tävlingen. Jag har nämnt hur mycket pryttlar jag har med mig va?
 
Tisdagen den 5 september stod det hoppträning på schemat, ute träning... Jag tänker inte skriva hur blöta vi blev för det kommer bara bli tjatigt. Hisan hoppade bra men jag hade lite problem med att tyglarna gled i händerna på mig. Och det tog ett tag att värma upp mina knän som var bra mycket stelare än normalt. Övningen bestod i att hoppa linjer på böjt spår oxer till räcke och räcke till oxer på fem språng. 
Lilla vilade.
 
Onsdagen den 6 september åkte dressyrsadeln på Hisan och jag gjorde ett försök att sitta ner i traven på honom. I ärlighetens namn måste jag säga att det går dåligt. Jag spänner mig och han spänner sig. Korta sekvenser funkar, men att sitta ner ett helt dressyrprogram vet jag inte riktigt hur jag ska fixa.
Lilla vilade.
 
Torsdagen den 7 september skrittade jag ut på Lilla. Vi var ute en halvtimme i regnet. Lilla var pigg och glad men hon får fortsätta att ta det lugnt den här veckan. Jag planerar att ge henne en "halvpaus" från träningen. Tanken är att lägga någon vecka på att träna galoppfattningar till exempel. Det kommer att bli bra mycket lugnare pass för henne än när vi tränar tempo och kondition. Sedan är det dags att köra igång med mer intensiv höst- och vinterträning. När det väl blir vinter och hårt i backen så kommer en ny lugnare period för henne, av förklarliga skäl. Där är mitt upplägg lite grovt. 
Hisan vilade. 
 
Fredagen den 8 september var jag bra nära att bara ge upp allt vad ridning hette på grund av vädret. Men jag fick en lite energiryck och tog ett kort pass på Hisan. Tyvärr blir passen därefter när jag blir så där omotiverad. Men det är också viktigt att hålla sig till planen. 
Lilla vilade. 
 
Lördagen den 9 september åkte jag med Hisan till Vomb. En lättare tur på en dryg mil stod på schemat. Förutom ett tvärstopp på grund av läskiga svampplockare så hade vi inga incidenter på turen alls. Jag höll mig kvar trots tvärninten även om det var på håret, och det var ju inte Hisans fel att det stod svampplockare där. Blöta blev vi däremot så in i bänken. 
Lilla vilade för jag klarade inte av en skritt i hällregn när jag precis varit ute och blivit genomblöt...

CEI*80 i Halmstad

Natten mellan lördag och söndag sov jag som på nålar. Vi var hos vänner i Halmstad vilket var underbart. Allt för att skippa galet tidiga morgnar. Det blir tidigt nog ändå. Klockan ringde vid 5.
 
Vi begav oss till travet och matade och fixade i ordning Lilla. Till min stora glädje hade hon bra mycket mer aptit nu än i Växjö i somras. Lilla flätades och boxen tömdes enligt instruktion. Släpet kopplades och vi begav oss av till tävlingsplatsen.
 
Att kunna veterinärbesiktiga dagen innan var en fin lyx. Så skönt att slippa tänka på det. Det finns nog med saker att fundera på till en tävling. Som till exempel att sätta upp allt som ska vara med på viloområdet och i snabbgromen. Jag hade köpt en ny tunna för att kunna kyla med ordentligt med vatten på Lilla och verkligen försökt tänka på hur vi skulle lägga upp det för att kunna få ner pulsen i tid.
 
Starten gick och Lilla kändes väldigt fin. Första rundan tog vi det rätt lugnt. Vi pulsade ner bra till vetgate. Slinga två drog mina kamrater iväg lite fortare än vad jag tänkt. Eller, Lilla är för närvarande lite entaktad. Hon trivs bra med att jogga på i ett jämt flyt i vad som är hennes jogg. Den ligger lite högre än vad araberna vill trava i och när de i stället galopperar så går det lite fortare än vad som känns bra att låta Lilla trava i. Så alltså är vi lite i ofas. Vi får helt enkelt jobba på den där galoppen lite mer. Till nästa säsong ska den sitta. Vetgate nummer två var jag mest nevös för. För på något sätt så är det runt 6 mil som vi fått problem.
Sista rundan vågade jag låta henne trava på lite mer. Hon kändes pigg hela vägen ända in i mål. 
 
Jag är så glad för hennes prestation. Vi var i och för sig på nytt första utanför placering, vilket så klart är snörpligt. Men vi var endast 11 minuter efter vinnaren i mål och det är ju inte så pjåktigt. Det var dessutom viktigt att sätta ett godkänt resultat på den här tävlingen. För i och med detta kan vi nu välja att rida CEI**120 nästa år om vi nu skulle känna oss redo för det. Det är på inget vis säkert men jag gillar att ha möjligtheten. Bara det är guld värt.
 
Nu ska Lilla vila och sedan ska vi lägga upp ett vinterträningsprogram för henne. Målet är att vara ännu starkare och ännu snabbara när våren kommer. 

Slutet på augusti, början på september

Söndagen den 27 augusti skrittade jag en runda på en och en halv timme på Lilla runt Vrångabäck och Bellinga. Vi kom upp på en höjd och vilka scenerier vi kunde se därifrån. Underbart!
 
 
Vi hade lite tur med vädret också. För när vi körde ner där så åskade det och regnade helt galet mycket. Efter fika för både hästar och människor så höll det upp och vi red iväg i strålande sol.
 
Hisan vilade.
 
Måndagen den 28 augusti red jag Årundan med Lilla för att hon skulle kunna få sträcka på benen. Pigg och glad som vanligt.
 
Hisan trimmades en halvtimme i Warren-Haistings.
 
Tisdagen den 29 augusti vilade båda hästarna.
 
Hela min vecka var lite haltande i upplägget. Jag brukar vilja försöka köra varannan dag med hästarna under arbetsveckan för att inte få för långa kvällar. Men det upplägget falerade helt.
 
Onsdagen den 30 augusti tog jag och Hisan en mycket lugn tur längs Årundan med mestadels skritt.
 
Lilla gick ett trimpass på Melonbanan i skritt för att jobba med samlingen.
 
Torsdagen den 31 augusti vilade båda hästarna på nytt.
 
Fredagen den 1 september fick Lilla sträcka på benen längs Årundan igen. Hisan trimmades på Melonbanan.
 
Lördagen den 2 september var en specialare. Jag hade utsläppet i stallet och gjorde då undan allt stallfix plus trimmade Hisan i Warren-Haistings. Det var en underbar morgon men det märks att det börjar gå mot höst nu. Solen värmer men inte ritkigt på samma sätt. Tänk vad fort det kan svänga ändå.
 
 
Efter frukost hemma och lite vila för mig bar det på nytt ut till stallet. Den här gången för massiv packning, bad av Lilla och slutligen transport upp till Halmstad.
 
Vi landade på Halmstadtravet där jag lånat en box till Lilla för natten. Vi passade även på att veterinärbesiktiga inför morgondagens tävling.
 
Förbesiktning
 
Nummer på rumpan.

Hoppning

I fredags var jag i Stockholm med jobbet. Det innebar vila för Lilla och Hisan reds av min medhjälpare. Trots sent flyg hem hann jag se Peders ritt i lagfinalen i EM när jag kom hem. Vilken ritt och vilken kyla! Jag kunde knappt andas när jag tittade på TVn så spännande var det. Tänk att som Peder kunna behålla kylan i ett sådant läge och kunna hålla ihop ridningen under den pressen. Själv hade jag förvandlats till en liten våt pöl och knapp kunnat hålla en tanke klar insett sådant läge. En stor eloge ska han ha och tummarna ska hållas inför den individuella finalen idag. 
 
Igår försökte jag ta med mig inspiration från EM till min egna tävling på en bra mycket mer blygsam nivå. Vi var anmälda till 90cm clear round och 1m avdelning B i Löberöd. Tävlingen startade tidigt och vi lyckades med konststycket att vara först på plats... 
 
Till första rundan hade jag ridit fram ordentligt för att få allt att stämma. Framridningen kändes bra och på banan nollade vi lätt. Vårt ända misshap var linjen mellan trean och fyran där Hisan blev osäker på vilket hinder som skulle hoppas och blev lite vinglig emot och kom nära. Men det var ingen stor grej. 
 
 
Till runda nummer två var det min omladdning som var stötestenen. Jag lyckades ändå bra tycker jag. Framridningen blev lite kortare enligt plan och på framhoppningen var det något mer kaos vilket gjorde att jag fick ett stopp först. På något sätt kunde jag låta det rinna av mig och fick till ett bra språng på båda hindren innan jag gick in på banan. 
 
Hisan hoppade fint men vi rev hinder nummer 5 snöpligt. Jag är ändå väldigt nöjd med två rundor utan stopp. Vi har haft en så skakig säsong så här långt så detta är ett gigantiskt framsteg för oss. 
 
 
Lilla vilade. 
 

Gårdagens träning

Torsdagen den 24 augusti var ingen vilodag för mig. Efter jobbet hade jag fullt schema. Först Årundan med Lilla. Jag behövde röra på henne och prova omstoppningen av sadeln. Jag tror den fick gott betyg, kräver lite mer utvärdering till helgen innan Lilla sagt sitt. Pigg och fräsch var hon i alla fall. 
 
Efteråt packade jag snabbt bilen och stoppade Hisan i släpet innan vi begav oss till Hoppträning i Eslöv. Tur att det inte är så långt att åka för då hade tidsplanen spruckit. 
 
Hisan hoppade fint men på slutet när vi fick lite klurigare vägar missförstod vi varandra lite vilket ledde till ett "nästan stopp" eller Hisan stoppade men beslutade sig för att hoppa ändå. Det är en megaattitydförändring från hans sida. Jag tycker ändå att det måste räknas som positivt. För en månad sedan hade han tvärnitat och tippat av mig i samma läge. Min tränare säger att det beror på att jag rider annorlunda nu. Jag väljer att tolka det som att jag rider mer självsäkert även om det inte alltid känns så. 
Hur som kändes resterande hopp bra trots incidenten så jag vill tro att det var ett kliv framåt för oss. 
 
Tillbaka i stallet stod persedelvård på schemat inför helgens tävling och kvällen ägnades åt att ladda genom att titta på EM-ekipagen från Göteborg. 

Augustis händelser

Tisdagen den 8 augusti blev det ett dressyrpass med Lilla. Jag började med att rida runt terrängbanan och avslutade på Melonbanan. Hisan vilade.
 
Onsdagen den 9 augusti var jag hästledig och på jobbresa. Lilla vilade och Hisan reds av min medhjälpare.
 
Torsdagen den 10 augusti var det hoppträning som stod på schemat för Hisans del. Jag inser att jag måste uppdatera lite tätare inpå träningarna för att kunna hålla i sär dem.
Lilla vilade.
 
Fredagen den 11 augusti var jag ledig. Passade därför på att rida hästarna på förmiddagen. Först ut var Lilla. Vi tog Årundan för att hon skulle få sträcka lite på benen. Årundan är annars lite i kortaste laget men ibland är det lagom med en kort runda också.
 
Hisan trimmades i Warren-Haistings. Jag njuter varje dag som det funkar att rida på gräset där. Bra mycket bättre än en dammig ridbana och kan man vara ute så föredrar jag det alla gånger. Det är allt för många månader då ridhuset är att föredra för att jag ska vilja rida där inne under sommarhalvåret.
 
Eftermiddagen spänderade jag med andra aktiviteter som involverade hästar fast på ett helt annat sätt.
 
Lördagen den 12 augusti begav jag mig ner till Vrångabäck med Lilla. På schemat stod ett distanspass på vägarna där nere. Vi red 23km på 2h och 10 min. Det var en lite lägre hastighet än på tävling men gav en bra indikation på var vi stod rent träningsmässigt ändå.
Vi tog ett varv på travbanan när vi ändå var i krokarna. Lilla bjöd mig på en riktig åktur i bästa montéstilen. Hon är så kul min kära lilla svarta. Klockren trav dessutom och hon har så fantastiskt steg, det är nästan synd att vi lagt ner travet men jag står fast vid mitt beslut där.
 
Hisan vilade.
 
Söndagen den 13 augusti var vi i Ringsjöorten och tävlade. Jag har verligen inte fått det att stämma på den banan i år. Vi brukar få bra rundor där men inte nu.
Ett stopp fick vi. Vilket var helt mitt fel, ett dåligt visat hinder och Hisan var inte helt framme. Vi kom ju runt i alla fall.
Jag strök mig från andra klassen då jag bet mig själv rätt hårt i läppen i stoppet och kände mig lite omtumlad. Eftersom jag inte är helt tillbaka när det gäller självförtroende så vågade jag inte tro att jag skulle våga rida så som skulle behövas när hindren dessutom höjdes lite. Kanske lite mesigt men ändå.
 
Lilla vilade.
 
Måndagen den 14 augusti blev det Årundan med Lilla. Jag jobbar på att få henne att fatta galopp på de här korta rundorna. Idag var galoppen fint, kort och rund. Det tar sig även om det går långsamt. Men långsamt tror jag är rätt väg när det kommer till att lära nya saker på ett hållbart vis.
 
Hisan trimmades på nytt i Warren-Haistings.
 
Tisdagen den 15 augusti åkte vi på nytt till LEslöv för hoppträning. Dagens övning bestod i en serie med räcke in tre språng, kombination med räcke räcke ett språng och  fyra språng oxer ut. Vi vände sedan på det. Hisan hoppade väldigt bra på övningen men jag tycker inte att jag rider så bra i sådana här övningar. Jag tycker inte riktigt att jag hinner med mellan hindren utan mer håller i och "blundar" men jag får helt enkelt lära mig att blir snabbare. Ingen tvekan från Hisans sida vilket är himla bra.
 
Lilla vilade.
 
Onsdagen den 16 augusti red jag på nytt Årundan med Lilla. Den här gången fattade hon galopp riktigt fint. Nästa på hjälpen. Ett riktigt framsteg. Det är inte befäst än men vi kommer att komma dit så småning om.
 
Hisan vilade.
 
Torsdagen den 17 augusti red min medhjälpare Hisan. Lilla fick vila för jag hade annat inte hästrelaterat på agendan. Det var Malmöfestival och jag ville se en artist på kvällen. Så stallet fixades fort.
 
Fredagen den 18 augusti efter jobbet ville inte vädret riktigt som jag ville. Jag hade egentligen planerat att rida hästarna men det riktigt pissade ner så kvällen spenderades i stället i sadelkammaren där persedlarna fick lite kärlek. Det har helt enkelt regnat för mycket den här sommaren och jag har trotsat regnet och blivit blöt så otaliga gånger att jag helt enkelt tröttnat.
 
Lördagen den 19 augusti startaded jag morgonen med att ta med mig båda hästarna ner till Kumlatofta. Jag slog nämligen två flugor i en smäll och skulle både tävla Hisan och träna Lilla.
 
Mot lördagsäventyret
 
Först blev det tävling. 90cm i en klass som vi egentligen skulle bara nolla. Men mina nerver var inte med mig och jag "fesred" vilket renderade två stopp.
Till andra klassen lyckades jag ladda om och med massa beröm till Hisan fick jag honom på helt andra tankar och mig själv till att våga rida. Runda nummer två blev en dubbelnolla vilket jag är sjukt glad över. Igen var vi väldigt långsamma i omhoppningen så någon placering blev det så klart inte. Men det är inte allt, en bra runda är en bra runda och den ska sättas på vinnarkontot och användas för att boosta självförtroendet.
 
 
Lilla gick senare ett travpass innan vi åkte hem. Det blev 1,5 mil med en medelhastighet på 11,6km/h. Vi fick även en galopp på slutet som var riktigt fin. Hon kommer att fatta det här med galoppen inom en kortare tidisperiod nu. Vi är snart där och kan börja träna i galopp på riktigt.
 
Söndagen den 20 augusti åkte jag och Lilla till Öveds och skrittade ihop med mina distansvänner. Det blev en riktig långrunda på nästan 1,5 mil och det tog 2h och 20 minuter att komma runt. Man kan inte skritta för mycket och det är bra mycket roligare att göra det i sällskap.
Efteråt lämnade jag Lillas sadel för omstoppning då ena delen av mitt skrittsällskap brukar stoppa om mina sadlar så var det väldigt smidigt att hon kunde ta sadeln där och då.
Det är ju helt enkelt så att alla milen hon tränas med sadeln gör att det sitts ner något kopiöst. Inte så konstigt kanske utan i stället väldigt logiskt. Nu närmar sig tävling för henne igen så det är viktigt att allt är i ordning.
 
Hisan vilade.
 
Måndagen den 21 augusti blev det trim för Hisan. Melonbanan den här gången för det hade regnat och gräset på Warren-Haistings skulle kunna vara halt. Hisan tränade på bra och kändes fin. 
Båda hästarna fick nya pjux innan.
 
Lilla vilade.
 
Tisdagen den 22 augusti blev det årundan igen för Lilla med sadeln på omstoppning så dammade jag av min galoppsadel. Det var första gången jag red henne i en sådan sadel. Som vanligt är inget konstigt för Lilla utan hon tuffade på som den stjärna hon är. Jag var däremot lite instabil i sadeln. Det är år sedan jag red i den senast och med lite kortare läder var balansen så där. Jag får nog ta och öva på sådant där lite igen. Ryggen var inte alls särskilt glad i tilltaget däremot... alltså min rygg. Kanske ska jag lägga mina jockey-ambitioner helt på hyllan helt enkelt.
 
Räsersadel
 
Hisan vilade.
 
Onsdagen den 23 augusti Lilla hade besök av massören. Det är galet vad skönt hon tycker att det är att bli knådad. Ögonenen blir alldeles dimmiga och mulen blir lång som en elefantsnablel. Nästa gång måste jag vara bättre med med kameran för att fånga det på bild för jag är superkass på tajmingen när det kommer till att fånga de där ögonblicken, ha ha.
 
Efteråt blev det trim för Hisan på Melonbanan igen. Nu hade det regnat igen och tyvärr var underlaget helt superdåligt. Det var liksom lerhalt bitvis. Vi försökte ändå träna så gott det gick men det blev mest skritt och fattningar och avsaktningar. Nu är det ju inte direkt några små skurar som kommer men det är galet att underlaget sviker så.
 
Dammat av dressyrsadeln... var ska detta sluta?
 

Sommarkollot är över

Onsdagen den 2 augusti vilade Lilla. Jag red på tur med Mogge. Hisan var också med med Camilla på ryggen. Vi hade en jättetrevlig tur bortsett från flugorna.

Torsdagen den 3 augusti var det hoppträning i Eslöv igen. Övningen bestod i att hoppa bana. Träningen kryddades av ett åskoväder som låg i horisonten och mullrade. Det kom bitvis även ganska kraftiga skurar. Jag skulle ljuga om vi inte blev störda av vädret även om vi vid det här laget är någorlunda vana vid eländet.
Lagom till när vi var klara med passet drog det riktiga ovädret in med blixt och dunder. Jag hade lika gärna kunnat sadla av Hisan i en dusch för jag var helt genomblöt efteråt, och då tar det ju inte en evighet att ta av hästen utrustningen direkt.

Väl tillbaka igen hade det hållit upp och jag tog ut Lilla på en bensträckarrunda med skutt över stock och galopp hemåt. Galoppen kändes fin. Nu är det bara fattningarna som vi ska sätta också.

Fredagen den 4 augusti var vilodag för hästarna. Vi tvåbenta slet i stället med att lasta in hösilage i stallet i Flyinge. Det gick bra mycket snabbare än förväntat. Mest för att vi var ett härligt gäng med folk som jobbade på bra. Min tidigare erfarenhet av höintag är att det tar en evinnerlig tid men vi var klara med att släpa in 70 balar på mindre än en halvtimme.
Efteråt fixade jag i ordning i stallet inför ”hemflytt” från sommarkollot i Blentarp.

Lördagen den 5 augusti, stora hemflyttardagen. Stallet i Blentarp städades ur och kusinen kom för att hämta hem Mogge. Vi lastade och åkte samtidigt vilket var helt perfekt. Ingen häst blev kvar längre och det kändes som om alla tre var nöjda med den lösningen.

Väl tillbaka i Flyinge gick Hisan och Lilla i hagen tills jag plockat rätt alla grejer från efter sommaren. Hur kan man ha så många saker till två hästar? Och hur i hela friden kunde jag få med mig så mycket ner till Blentarp? Jag kanske inte borde nämna att jag hade hur mycket som helst hemma för tvätt också...

Söndagen den 6 augusti var det back in business igen.
Hisan och jag var i Vomb och red med rabarberna. Vi avverkade 1,8 mil på två timmar blankt. Inte så snabbt med andra ord men vi galopperade rejält.
Att det regnade när vi lastade i Flyinge behöver jag väl inte nämna. Det är ju mer regel än undantag nu. Men allt regnande har gjort Vomb-slingan väldigt trevlig och kompakt. Den kan annars bli rätt lös vid torka.

Efteråt åkte jag med Lilla till Jan för att köra ett jobb. 2 mil på 1h 20 minuter körde vi så det gick rejält mycket fortare än med Hisan, vilket så klart var meningen.
Lilla var jättefin och travade på som en klocka. När vi sparrade mot Hjärtat låg vi som max i 50km/h. Det är riktigt bra fart även om det var toppen och inte machfarten så att säga.
Vi skrittade av rejält efteråt och pulsade ner snabbt när vi kom in i stallet. Ett bra jobb med andra ord skulle jag säga.

Måndagen den 7 augusti vilade Lilla. Hon fick en rykt och lite massage av mig efter bästa förmåga.
Hisan gick ett kortare trimpass på Melonbanan. Jag passade på att försöka tänka på min position. För det är mycket i den mina problem sitter, och problemen med positionen kommer av skadeproblemen. För jag har märkt att jag även avsuttet lätt ”faller ihop” med överlivet. Jag tror att det sitter mycket i brist på styrka och det går troligtvis att jobba upp. Men så fort jag får känningar i rygg eller höft så är jag tillbaka i samma gamla dåliga vanor, moment 22 med andra ord.
Med en mer upprätt matte går Hisan som en dröm, synd bara att jag typ säckar ihop av utmattning efteråt bara...


Dags för ny uppdatering

Semestern är slut. Den gick fort i år, ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt om jag ens hängde med på att jag var ledig själv.

Onsdagen den 19 juli vilade mina hästar. I stället skrittade jag ut på Mogge.

Torsdagen den 20 juli skrittades Lilla i sällskap med två rabarber i skogen. Det blev en tur på 1 och en halv timme. Skritt är definitivt underskattat men utförs bäst i sällskap med andra.

Hisan fick inte vila utan jag hade bokat tränare för att rida igenom honom och dressyrmomenten inför helgens fälttävlan. Jag fick jättebra tips på vad domarna kommer att döma efter. Blad annat min hållning men också vägar, upptagning etc. Hisan jobbade på bra och kändes super men han blev väldigt störd av alla bromsar/blinningar.

Fredagen den 21 juli åkte jag med Hisan på hopptävling. Vi var anmälda till en klass 1m. Han kändes fin på framhoppningen och på banan. Tyvärr fick vi ner sista hindret som var ett räcke med vattenmatta under. Anridningen till sista blev lite vinglig, inte vinglig som i en förestående vägran utan mer som att han drog mot hindret bredvid och jag inte visade rätt hinder tillräckligt tydligt. Hur som så kändes det som en relativt stabil runda.

Jag tog även ut Mogge på en ny tur när vi kom hem. Största problemet med att skritta ut just nu är insekter. Eländiga små flygare.

Även Lilla fick komma ut på en liten bensträckare i två gångarter.

Lördagen den 22 juli var det då dags för min årliga fälttävlansstart. Den gick av stapeln på Teds bana i Revinge.

Dressyrprovet gick fantastiskt bra. Tipsen jag fick på torsdagen gick som ett mantra i mitt huvud och vi belönades med 65,25%. Det är det bästa dressyrresultatet jag någonsin fått till. Sjukt kul och jag är så nöjd.

Hopprovet gick så där. Han var fin på framhoppningen och inne på banan till vi kom till kombinationen där vi missförstod varandra till inhoppet. Det blev rakt upp och ner vilket gjorde att distansen till uthoppet blev tokigt och vi fick ett stopp. Ny anridning och vi hoppade kombinationen perfekt. Lite dumt med ett stopp men så är det. Vi trivs inte riktigt med hoppning på gräs.

Lilla fick vila.

Söndagen den 23 juli var terrängdag. Vi var taggade som tusan men tyvärr blev det platt fall. Eller stå på näsan... Första tre hindren kom vi över utan bekymmer. På nummer fyra som var en ny trakenergrav fick vi ett lite märkligt språng och till nummer fem som var ett ganska stort bord spände Hisan till. Jag föll in i gamla dåliga vanor och la mig lite framåt. Det straffade sig för jag stod därmed på huvudet över bordet. Västen löste ut fint och skyddade mig väl. Hjälmen tog smällen och ska bytas ut.

Snörpligt slut på tävlingen. Min lärdom är att jag verkligen måste sluta lägga mig framåt i anridningen. Kanske kan jag lära mig den hårda vägen...

Lilla vilade.

Måndagen den 24 juli red jag ut på Lilla. Min väninna fick en tur på Hisan. De hade lagt ut nya ”hinder” för bilar på vägen vilket innebär stora steniga jordhögar. För stora och stenig för att ens fundera på att ta sig över med häst. I stället fick vi en ganska brant men kort klättring nedför på vår runda.

Jag tog även ut Mogge en runda med mest skritt och lite trav.

Tisdagen och onsdagen den 25-26 juli blev ridfria. I stället åkte jag och en kompis på spa. I bland får även tvåbeningar unna sig.

Torsdagen den 27 juli var det back in business för min del. Semestern var över. Hästarnas sommarkollo är däremot inte över utan de är kvar i Blentarp.

Hoppträning stod på schemat för Hisans del. Vi åkte på kvällen till Eslöv och hade träning för Tord. Jag var lite skakis efter min landning på huvudet men efter träningen kändes det bra mycket bättre. Tord är fantastiskt bra på att lägga övningarna så att de bygger upp självförtroende i mig.

Lilla vilade.

Fredagen den 28 juli begav jag mig med Lilla till Fyledalen. Där finns den berömda ”mördar backen”. Det är en lång backe upp som går i flera etager så att säga. Vi skrittade först upp en gång. Till runda två var Lilla kaxig som farao och sprintade upp på pigga ben i trav. Runda tre tog hon galopp men på toppen kom mjölksyran. Därav mördarbacken. Hon är ju mest van vid att gå på plattmark så detta var relativt nytt för henne även om vi ridit backar förut, kanske inte så långa dock.

Vi skrittade av länge och väl och såg till att hon återhämtade sig innan vi åkte hem.

Lördagen den 29 juli var tävlingsdag för Hisan. Vi åkte till en av mina farvorittävlingsplatser, Hästhagen i Billige. När vi lämnade Blentarp på morgonen var det fint väder. Jag tänkte att det kanske skulle kunna bli en sådan där dag då man kunde få tävla i kortärmat. Men icke sa Nicke, efter bangång började det regna. Det har regnat något kopiöst hela sommaren så jag har tagit som vana att inte åka utan regnkläder, och tur var väl det.

Halvvägs ner till Blentarp kom jag dessutom på att jag hade glömt att ta med mig tävlingsschabraket. Vardags varianten som jag hade i stallet var i variant mycket sliten. Tur var det väl då att där fanns ett tält med försäljning av hästprylar på tävlingsplatsen. Så panikinköp av ett stycke brunt schabrak med bling blev det. Jättesnyggt men totalt oplanerat.

Framridningen gick super och vi nollade på banan. Kanske har jag börjat få ordning på min position när jag hoppar. I vart fall kändes det så.

Grundplanen var att rida två klasser. Så jag gick även banan till 1m. Men efter lång väntan och minst lika lång väntan till och då jag blivit kall som tusan insåg jag att det bästa var att åka hem och strök mig från andra klassen.

Söndagen den 30 juli vilade Hisan. Lilla gick en sträcka på benenrunda på 9km efter att jag hade tillbringat hela dagen med att vara funktionär på Öveds fälttävlan. Gissa om det regnade när vi satt hinderdomare? 

Måndagen den 31 juli blev det tvärt om för hästarna. Hisan gick bensträckarrundan och Lilla vilade.

Tisdagen den 1 augusti vilade Hisan. Lilla fick prova på att gå ett ”galoppass” på 2 x 30 min. Jag satte galopp inom citattecken då hon inte tog ett steg i galopp utan travade hela vägen. I själva ”galoppdelen” av passet låg vi på ca 20km/h. Jag hade fullt sjå med att hålla Lilla i det tempot. Hon var nämligen hur pigg som helst och ville bara springa på. Hon var inte heller tillnärmelsevis trött efteråt. Men det är ju sådant här hon har tränat för hela livet. Springa fort rakt fram på platt mark. Totalt med uppvärmning och avskrittning var vi ute i två timmar.

Gissa om det började tokregna? Men lite tur hade vi för vi var precis klara när himlen öppnade sig.


RSS 2.0