Hisan betyder häst

Semestern är slut. Den gick fort i år, ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt om jag ens hängde med på att jag var ledig själv.

Onsdagen den 19 juli vilade mina hästar. I stället skrittade jag ut på Mogge.

Torsdagen den 20 juli skrittades Lilla i sällskap med två rabarber i skogen. Det blev en tur på 1 och en halv timme. Skritt är definitivt underskattat men utförs bäst i sällskap med andra.

Hisan fick inte vila utan jag hade bokat tränare för att rida igenom honom och dressyrmomenten inför helgens fälttävlan. Jag fick jättebra tips på vad domarna kommer att döma efter. Blad annat min hållning men också vägar, upptagning etc. Hisan jobbade på bra och kändes super men han blev väldigt störd av alla bromsar/blinningar.

Fredagen den 21 juli åkte jag med Hisan på hopptävling. Vi var anmälda till en klass 1m. Han kändes fin på framhoppningen och på banan. Tyvärr fick vi ner sista hindret som var ett räcke med vattenmatta under. Anridningen till sista blev lite vinglig, inte vinglig som i en förestående vägran utan mer som att han drog mot hindret bredvid och jag inte visade rätt hinder tillräckligt tydligt. Hur som så kändes det som en relativt stabil runda.

Jag tog även ut Mogge på en ny tur när vi kom hem. Största problemet med att skritta ut just nu är insekter. Eländiga små flygare.

Även Lilla fick komma ut på en liten bensträckare i två gångarter.

Lördagen den 22 juli var det då dags för min årliga fälttävlansstart. Den gick av stapeln på Teds bana i Revinge.

Dressyrprovet gick fantastiskt bra. Tipsen jag fick på torsdagen gick som ett mantra i mitt huvud och vi belönades med 65,25%. Det är det bästa dressyrresultatet jag någonsin fått till. Sjukt kul och jag är så nöjd.

Hopprovet gick så där. Han var fin på framhoppningen och inne på banan till vi kom till kombinationen där vi missförstod varandra till inhoppet. Det blev rakt upp och ner vilket gjorde att distansen till uthoppet blev tokigt och vi fick ett stopp. Ny anridning och vi hoppade kombinationen perfekt. Lite dumt med ett stopp men så är det. Vi trivs inte riktigt med hoppning på gräs.

Lilla fick vila.

Söndagen den 23 juli var terrängdag. Vi var taggade som tusan men tyvärr blev det platt fall. Eller stå på näsan... Första tre hindren kom vi över utan bekymmer. På nummer fyra som var en ny trakenergrav fick vi ett lite märkligt språng och till nummer fem som var ett ganska stort bord spände Hisan till. Jag föll in i gamla dåliga vanor och la mig lite framåt. Det straffade sig för jag stod därmed på huvudet över bordet. Västen löste ut fint och skyddade mig väl. Hjälmen tog smällen och ska bytas ut.

Snörpligt slut på tävlingen. Min lärdom är att jag verkligen måste sluta lägga mig framåt i anridningen. Kanske kan jag lära mig den hårda vägen...

Lilla vilade.

Måndagen den 24 juli red jag ut på Lilla. Min väninna fick en tur på Hisan. De hade lagt ut nya ”hinder” för bilar på vägen vilket innebär stora steniga jordhögar. För stora och stenig för att ens fundera på att ta sig över med häst. I stället fick vi en ganska brant men kort klättring nedför på vår runda.

Jag tog även ut Mogge en runda med mest skritt och lite trav.

Tisdagen och onsdagen den 25-26 juli blev ridfria. I stället åkte jag och en kompis på spa. I bland får även tvåbeningar unna sig.

Torsdagen den 27 juli var det back in business för min del. Semestern var över. Hästarnas sommarkollo är däremot inte över utan de är kvar i Blentarp.

Hoppträning stod på schemat för Hisans del. Vi åkte på kvällen till Eslöv och hade träning för Tord. Jag var lite skakis efter min landning på huvudet men efter träningen kändes det bra mycket bättre. Tord är fantastiskt bra på att lägga övningarna så att de bygger upp självförtroende i mig.

Lilla vilade.

Fredagen den 28 juli begav jag mig med Lilla till Fyledalen. Där finns den berömda ”mördar backen”. Det är en lång backe upp som går i flera etager så att säga. Vi skrittade först upp en gång. Till runda två var Lilla kaxig som farao och sprintade upp på pigga ben i trav. Runda tre tog hon galopp men på toppen kom mjölksyran. Därav mördarbacken. Hon är ju mest van vid att gå på plattmark så detta var relativt nytt för henne även om vi ridit backar förut, kanske inte så långa dock.

Vi skrittade av länge och väl och såg till att hon återhämtade sig innan vi åkte hem.

Lördagen den 29 juli var tävlingsdag för Hisan. Vi åkte till en av mina farvorittävlingsplatser, Hästhagen i Billige. När vi lämnade Blentarp på morgonen var det fint väder. Jag tänkte att det kanske skulle kunna bli en sådan där dag då man kunde få tävla i kortärmat. Men icke sa Nicke, efter bangång började det regna. Det har regnat något kopiöst hela sommaren så jag har tagit som vana att inte åka utan regnkläder, och tur var väl det.

Halvvägs ner till Blentarp kom jag dessutom på att jag hade glömt att ta med mig tävlingsschabraket. Vardags varianten som jag hade i stallet var i variant mycket sliten. Tur var det väl då att där fanns ett tält med försäljning av hästprylar på tävlingsplatsen. Så panikinköp av ett stycke brunt schabrak med bling blev det. Jättesnyggt men totalt oplanerat.

Framridningen gick super och vi nollade på banan. Kanske har jag börjat få ordning på min position när jag hoppar. I vart fall kändes det så.

Grundplanen var att rida två klasser. Så jag gick även banan till 1m. Men efter lång väntan och minst lika lång väntan till och då jag blivit kall som tusan insåg jag att det bästa var att åka hem och strök mig från andra klassen.

Söndagen den 30 juli vilade Hisan. Lilla gick en sträcka på benenrunda på 9km efter att jag hade tillbringat hela dagen med att vara funktionär på Öveds fälttävlan. Gissa om det regnade när vi satt hinderdomare? 

Måndagen den 31 juli blev det tvärt om för hästarna. Hisan gick bensträckarrundan och Lilla vilade.

Tisdagen den 1 augusti vilade Hisan. Lilla fick prova på att gå ett ”galoppass” på 2 x 30 min. Jag satte galopp inom citattecken då hon inte tog ett steg i galopp utan travade hela vägen. I själva ”galoppdelen” av passet låg vi på ca 20km/h. Jag hade fullt sjå med att hålla Lilla i det tempot. Hon var nämligen hur pigg som helst och ville bara springa på. Hon var inte heller tillnärmelsevis trött efteråt. Men det är ju sådant här hon har tränat för hela livet. Springa fort rakt fram på platt mark. Totalt med uppvärmning och avskrittning var vi ute i två timmar.

Gissa om det började tokregna? Men lite tur hade vi för vi var precis klara när himlen öppnade sig.