Skogen

Idag bar det av till Vomb igen. Denna gången med en annan vän. 
Jag tror inte att jag kan få nog av skogen där. 
Passet idag gick lite fortare än sist och skall jag vara ärlig så var jag nog inte redo för det tempot än. Dels blev jag trött som bara den men också för att jag inte har ridit fort på så länge. Men om jag inte gör det så blir det ju inte bättre heller. Jag måste jobba med det mentala hos mig. 
Hisan var snäll. Inga bus ingenting. Han blev bara lite lång, det var allt. Han är en gentleman den där. 
 
Det var inte bara jag som var trött efter turen. En viss häst också...
 
Gropie från skogen

Lilla gick ett pass på galoppbanan. Två och halft varv blev det nu. Hon känns stark och fin. Men vi skall inte avbryta för tidigt med detta. Minst hela mars skall vi trava i sanden. Sedan skall vi utvärdera. Kanske behövs det att vi gör det i april också. Vi får se helt enkelt. 
 

Heldag

Jag har haft en heldag i stallet idag. 
 
Lilla har fått gå två pass. Det första var som barnponny. ;) Så inte allt för ansträngande med andra ord. 
 
 
Hon blev borstad och matad med morötter dessutom. Hisan fick bli klappad i hagen lite också.
 
Efteråt blev det en kort tur ihop med kusinen och hennes Mogge innan mina fingrar förfrös igen. 
Vi hade ändå rätt varmt idag tänkte jag men det blåste så dant att det var mycket kallare i verkligheten. 
 
Lilla var superfin och klev på bra med pigga steg trots gårdagens jobb. Det bådar gott.
 
Nu på kvällskvisten har Hisan dessutom fått hoppa lite. 
Jag dristade mig till att ta fram två "hinder" och gjorde en liten studs (nästa gång får det bli tre "hinder"). En evighetsväg red vi som bestod av lång anridning, studs, sväng och galoppbyte och så ny lång anridning. Här övade vi massor på en gång. Tajt sväng, byten, båda galopperna och så ytterst lite mjölksyra med studsen eftersom vi kunde hoppa den många gånger på rad.
 
 
 
Jag hittade nästan alla distanser och kunde hålla om och mjukna precis som jag vill att det skall vara. Jag måste få till alla distanser men det kommer mer och mer. Distanser är verkligen färskvara. Bjudningen på hinder är det inget fel på.
 
jag försökte filma dagens pass men mobilen tyckte inte att det fanns plats för filmen så tyvärr fastnade bara 40 sekunder innan jag ens hade ridit an första gången. Mög! Det får bli bättre på filmfronten nästa gång. 
 

Hoppat!!

Då var den officiella combacken på hoppbanan avklarad.
 
Vi var ju tvungna att börja någonstans och vi började på 80cm.

Hisan gjorde en fin runda utan krusiduller även om han blev lite busig mot slutet av banan. Han är dock väldigt röststyrd och lyssnar fint på nej även om det kliar i pälsen på honom.
 
Jag är i vart fall väldigt glad för vår runda. Den är ett jättekliv på vår väg tillbaka.
 

Jump, jump

Idag har jag och Hisan skuttat tillsammans för första gången efter våra frakturer. Det känndes bättre än jag väntat mig. 
Jag har haft för mig att jag skulle känna mig mer nervös och harig men i stället känndes det bara mer rätt.
Nu blev det inga höjder (host host, hö hö). På Flyinge får man inte hoppa annat än sockerbitar på egen hand. Högsta sockerbiten är 61cm enligt tillverkarens specifikation så det var så högt vi hoppade. Det betyder ju att det blev lite mer än ett galoppsprång i vart fall och lite mer än en bom på marken som vi har testat tidigare. 
 
Suddigt bildbevis
 
Nu skall vi bara lägga upp en plan för pay&jumps, träning och försiktig tävling i vår. Roligt skall det bli. 
 
Lilla vilade idag helt enligt plan. 

Bom

Idag har jag tagit ett steg närmare att komma tillbaka till hoppningen. Ett myrsteg men ändå. 
 
Jag har galopperat över en bom. 
 
 
Det blev ett pass på upp emot en timme i ridhuset i kväll. Är det inte konstigt vad mycket roligare det är att rida om man blandar in en bom...
 

#faceyourfears2015

Rädslor och rädslor... men jag kan erkänna att jag inte varit så värst avslappnad i sadeln på sistone. Jag är inte rädd för att rida i säg men jag är rädd för att jag skall trilla av och skada mig igen. Kanske inte så konstigt efter vad jag råkade ut för förra sommaren. 
Men nu är är det ju så att man inte kan bli av med en rädsla utan att utsätta sig för den. Så att inte rida förbättrar ingenting. 
 
Nu hade ju Hisan och jag en liten incident i december som höll på att sluta illa då han krockade med bussen och sedan dess har jag inte ridit ut på honom. 
Idag var det så galet fint väder att jag bara var tvungen att rida ut. Jag kunde liksom inte med tanken på att vara inne i ett ridhus, och så här års måste man ta tillvara på de fina dagarna. Det går inte så lätt att veta när nästa kommer, det kan dröja länge. 
Så därför var det dags att ta tag i den där rädslan och rida rundan som blev galen sist. Jag hade i och för sig sagt att jag skulle vänta med att rida ut tills min AirShell-jacka kom men nu fick det bli jockeyvästen i stället så att jag inte kände mig för låst. Mitt mål var att ha en avslappnad Hisan och en trevlig tur. Nummer ett var att inte tvinga honom till enbart skritt utan att hålla tempo. Han brukar gilla det bättre och nu är inte läge att ta några fighter Om rundan skall vara avslappnad. 
 
Så tempo fick det bli. Vi travade nästan hela vägen och lade dessutom in två korta galopper. Det blev heller ingen lång runda utan bara runt terrängbanan, hela 20 minuter var vi ute. Men målet blev uppnått, och det var hela grejen. 
Vi hade det mysigt i solen och tog oss runt på halvlång tygel helt utan krav i alla gångarter och jade det mysigt.
 
 

RSS 2.0