Hollandsäventyret med reflexioner och tankar

Vilken resa vi gjorde! Så spännande, så mycket nytt att upptäcka, så många trevliga stunder men också så mycket att sätta upp på erfarenhets och lärdomskontot inför kommande tävlingar och resor. Inte minst behöver packlistan uppdateras och optimeras.
 
Dwingeloos skyline och stallet där Lilla bodde.
Lilla och hennes resesällskap förbereddes i månader innan resan, vi var båda som åkte var väldigt taggade på det här äventyret. När det gäller förberedelserna tror jag att vi hade koll på det mesta. Vi tränade enligt plan på underlag som skulle likna det på tävlingen så mycket vi kunde. Det innebar pass på Flyinges dt-galoppbana och på slingan i Vomb. Det stod sand i proppen så sand fick det bli. Hästarna tog träningen bra och när vi väl kom ner såg vi att underlaget var bra mycket bättre än vi någonsin vågat hoppas på. Naturvägar på sandmark, kompakta och mjuka men inte alls tunga.
 
Själva resan var vad jag var mest osäker på eftersom jag inte har erfarenhet av att resa med häst så sedan tidigare. Och det var här jag tror (för det är ibland svårt att veta något till 100% när det kommer till hästar) att jag gjorde några nybörjarmisstag.
Vi beräknade en restid ner på 12h inkl pauser och vi var framme 12h och 15min efter avresan, detta var inkl lite felkörning när GPS:n skickade oss på sightseeing i lilla byn Dwingeloo på slutet. Vi åkte på natten för att undvika köer på Autobahn utanför Hamburg och Bremen. Nattkörningen var jobbigast för oss människor, vi var rätt möra när vi kom fram kan jag meddela.
 
På en av rastplatserna längs Autobahn i Tyskland.
I förberedelserna ingick så klart att få Lilla att dricka ordentligt inför resan. Hon fick saltranson i maten och elektrolyter. Att längre transporter innebär vätskeförlust kände jag så klart till och därför försökte jag se till att hon fick så bra förberedelse på den fronten som möjligt. Hon har alltid fritt med vatten i hagen och både vattenkopp och hink i boxen. Hon dricker i princip alltid upp sin 20l hink varje natt.
Båda hästarna stod bra i släpet på vägen ner. De var lugna i pauserna och tyckte inte alls att det var konstigt att lastas ur för att pausa i en bäckmörk skog på vägen ner.
 
Bensträckare i en mörk skog utanför Hamburg.
De hade vatten att dricka under färden och dammfritt hö att tugga på. Men så klart är en resa en stress för en häst och Lilla har tidigare inte åkt så långt någonsin. Vi har tidigare varit på Axvalla och i Värmland som längst på tävling, bor man i Skåne så är man bortskämd med sådant. Båda ställena vi har åkt till är närmare än resan vi gjorde nu. Lilla är ju annars väldig resvan men på korta distanser, superlätt att lasta och står lugnt.
 
Att vara uppstallad på främmande plats har vi övat på massa gånger och Lilla brukar inte ha några problem med att sova borta. Den här gången hade vi det lugnt i stallet till en början. Men allt eftersom fler hästar anlände så blev det mer liv. Jag hade med en boxgardin för att kunna skärma av och ge Lilla en lugnare miljö.
 
I stallet med boxgardinen.
Kanske var detta något som gjorde att hon drack sämre när hon inte är van vid det? Svårt att veta för vi fyllde på hinkarna allt eftersom och det verkade som att hon drack. Så klart innebär uppstallning på tävling att det blir mycket mindre utevistelse. Men vi försökte kompensera med långa skrittpromenader och även en kortare ridtur innan tävlingen.
 
På promenad i grannskapet. Så här såg alla sandvägar ut. 
Jag försöker alltid vara noggrann med så mycket jag kan och jag tempar alltid inför krävande träningspass och inför tävlingsstarter. Jag kollar även vilopulsen för att se att den inte avviker från det normala. Att de inte är uttorkade går att kolla genom att nypa i skinnet. Inför tävlingen var alla parametrar jag som lekman kan kontrollera helt normala. Lilla var pigg och glad när vi var ute och gick och på vår lilla ridtur. Hon åt sitt kraftfoder bra men höet lämnade hon lite av, vi betade henne för hand varje dag och gräset var alltid högintressant.
 
Förbesiktningen dagen innan tävlingen blev lite tokig. Veterinären som kollade henne sa att han ville se henne trava upp en gång extra. Hon var inte halt enligt honom utan kanske endast stel i höger sida. Upptravningen skedde på en gräsplan. Jag hade inte märkt något konstigt på henne men veterinärerna är ju experter och en halt häst ska inte starta. Vi väntade till alla hästar var besiktigade och travade upp igen. Alla tre veterinärer gav tummen upp. Vi travade upp på en annan bana då, kanske var den första vi var på lite ojämn? Eller så var det hennes rörelsemönster som gäckade, det är inte allt för vanligt med travhästar på den nivån på kontinenten och jag travar upp henne snabbare än araberna.
 
På tävlingsplatsen inför förbesikningen. 
Jag var lite nedslagen där ett tag kan jag villigt erkänna. Det hade varit snopet att åka ut redan där och då, men sådant kan hända i sporten. Hästens bästa är viktigast och att starta till varje pris är inte ok.
 
 
På väg tillbaka till stallet med nummer på rumpan som bevis för godkänd förbesiktning.
Tävlingsdagen började i mörker och det var kyligt. Så här i efterhand skulle jag tagit med en pannlampa, men det hade jag inte tänkt på alls. Ficklampan på mobilen fick göra jobbet när vi skulle fodra innan vi la tid på att leta efter ljusknapparna i det för oss okända stallet. Lilla åt bra, men jag är osäker på om hon drack där på morgonen, under natten hade hon druckit som vanligt. Med flätorna på plats och utrustningen på begav vi oss till tävlingsplatsen.
Det började ljusna när starten gick så pannlampan hade endast varit nödvändig i stallet och på vägen dit.
 
Frostig morgon när starten gått. 
 Första slingan kändes superbra. Lilla var jättefin och vi red enligt plan, låg runt 14km/h ute på slingan. Passade även på att galoppera lite grann i klunga och det gick super. Hon var dock inte sugen på att dricka på groomstoppen. Det var rätt kyligt och hon svettades inte mycket alls på hela sträckan. Då planen inte var mer än att genomföra tog vi det lugnt i snabbgroomen, här drack hon fint och vi pulsade in på 52 slag efter ca 5 minuter. Vi fick en liten notering på tramljud, men det är inte ovanligt även om man ska ta alla noteringar på allvar.
 
På första slingan. Foto: PhotoHanke
Andra slingan red vi själva. Vi fumlade lite med pappren som skulle med till uttiden så jag kom iväg lite senare än jag skulle. Men igen så hade jag ingen brådska eftersom jag ändå inte red för placering. Lilla kände igen de delar av slingan som var samma som förra och jag märkte tydligt hur hon tog i extra och sprang på där. Vid ett av groomstoppen missade mina groomar att tajma in oss, men vi fick vatten och kylning av några snälla holländare. Lilla drack ordentligt vid alla groomstopp på den här slingan. I snabbgroomen tog vi det lugnt igen men redan efter ca 6 min var vi redo och pulsade in på 56 slag och jag andades ut. Det skulle jag inte ha gjort... här visar det sig tydligt att jag inte är tillräckligt erfaren än. För vad som hände sedan är att vi fick vänta på vår tur, veterinärerna var upptagna med ett annat ekipage. Inget konstigt alls och det har absolut inget med resten att göra. När vi sedan skulle genomföra resten av besiktningen togs pulsen igen. Den låg nu på 60 slag. Efter att ha travat upp skenade Lillas puls till 84 slag, vilket är oroväckande högt. Vi fick därför order om att komma tillbaka för en re-inspection.
 
På andra slingan. Foto: PhotoHanke
På viloområdet försökte vi få Lilla att äta och dricka, vilket hon gjorde litegrann. Jag kollade pulsen och den var ömsom låg och ömsom hög. Riktigt läskigt... oavsett skulle vi inte fortsätta tävlingen i det här läget. Men som reglerna säger så får man inte själv välja att utgå här utan veterinärerna måste i så fall först godkänna hästen.
I re-inspection, 10 min innan tänkt starttid var nu pulsen först 74 slag för att sedan komma tillbaka upp på 84 slag efter att hon travat upp. Det kan bara bli uteslutning på grund av metaboliska orsaker av det, i övrigt var Lilla ok och hon såg pigg ut förutom den höga pulsen. På FEI-tävlingar får man alltid besöka behandlande veterinär på plats när man blivit utesluten av metaboliska orsaker. Veterinären ser till att hästen återhämtar sig och för oss som hade en lång resa hem är sådant extra viktigt. 
 
Resan hem gick bra. Vi betade hästarna en stund innan vi lastade. De stod lika snällt på vägen hem som på vägen ner. Vi pausade och de åt och drack fint.
Väl hemma möttes Lilla av en Hisan som tydligt visade att han saknat henne mer än hon saknat honom.
 
Bensträckare på vägen hem.
Summering av resan: Arrangören i Holland var verkligen proffsig. Allt flöt på bra runt arrangemanget, slingorna var superfina och bra markerade. Lilla stället Dwingeloo var mysig med alla faciliteter som man kunde önska sig. Huset vi hade hyrt till oss låg väldigt bra till och hade allt man kunde önska sig. Smidigt att kunna rå sig själv också när man är iväg och tävlar så här. Det blir ju lätt tidiga morgnar till exempel. Målet var ju så klart att genomföra ritten godkänt, det nådde vi ju då inte riktigt upp till. Men jag har lärt mig massor ändå.
Vad jag måste ändra på förutom banala saker i packningen är att lära mig mer om vätskebalans vid transport. Hur kan jag som lekman bedöma mängde vätska som försvinner? Hur kan jag avgöra om det är kritiskt mycket så att hästen måste få hjälp med att återställa balansen innan tävlingsstarten? Finns där små tecken som jag inte la märke till som jag borde kunnat förutse? Skulle jag förberett något annorlunda? Frågorna är många och svar saknas på flera håll. Vi kan så klart inte 100% veta att det berodde på vätskebrist heller. Det skulle till exempel också kunna vara en infektion som vi inte kunde se några indikationer på. Men så här i efterhand visar hon inga tecken på infektion och hon mår bra och är pigg och glad hemma i hagen.
 
Nu ska jag försöka lära mig mer under vintern så att jag kan vara än bättre förberedd om vi skulle få för oss att åka på fler äventyr.
 

CEI*80 i Halmstad

Natten mellan lördag och söndag sov jag som på nålar. Vi var hos vänner i Halmstad vilket var underbart. Allt för att skippa galet tidiga morgnar. Det blir tidigt nog ändå. Klockan ringde vid 5.
 
Vi begav oss till travet och matade och fixade i ordning Lilla. Till min stora glädje hade hon bra mycket mer aptit nu än i Växjö i somras. Lilla flätades och boxen tömdes enligt instruktion. Släpet kopplades och vi begav oss av till tävlingsplatsen.
 
Att kunna veterinärbesiktiga dagen innan var en fin lyx. Så skönt att slippa tänka på det. Det finns nog med saker att fundera på till en tävling. Som till exempel att sätta upp allt som ska vara med på viloområdet och i snabbgromen. Jag hade köpt en ny tunna för att kunna kyla med ordentligt med vatten på Lilla och verkligen försökt tänka på hur vi skulle lägga upp det för att kunna få ner pulsen i tid.
 
Starten gick och Lilla kändes väldigt fin. Första rundan tog vi det rätt lugnt. Vi pulsade ner bra till vetgate. Slinga två drog mina kamrater iväg lite fortare än vad jag tänkt. Eller, Lilla är för närvarande lite entaktad. Hon trivs bra med att jogga på i ett jämt flyt i vad som är hennes jogg. Den ligger lite högre än vad araberna vill trava i och när de i stället galopperar så går det lite fortare än vad som känns bra att låta Lilla trava i. Så alltså är vi lite i ofas. Vi får helt enkelt jobba på den där galoppen lite mer. Till nästa säsong ska den sitta. Vetgate nummer två var jag mest nevös för. För på något sätt så är det runt 6 mil som vi fått problem.
Sista rundan vågade jag låta henne trava på lite mer. Hon kändes pigg hela vägen ända in i mål. 
 
Jag är så glad för hennes prestation. Vi var i och för sig på nytt första utanför placering, vilket så klart är snörpligt. Men vi var endast 11 minuter efter vinnaren i mål och det är ju inte så pjåktigt. Det var dessutom viktigt att sätta ett godkänt resultat på den här tävlingen. För i och med detta kan vi nu välja att rida CEI**120 nästa år om vi nu skulle känna oss redo för det. Det är på inget vis säkert men jag gillar att ha möjligtheten. Bara det är guld värt.
 
Nu ska Lilla vila och sedan ska vi lägga upp ett vinterträningsprogram för henne. Målet är att vara ännu starkare och ännu snabbara när våren kommer. 

Hoppning

I fredags var jag i Stockholm med jobbet. Det innebar vila för Lilla och Hisan reds av min medhjälpare. Trots sent flyg hem hann jag se Peders ritt i lagfinalen i EM när jag kom hem. Vilken ritt och vilken kyla! Jag kunde knappt andas när jag tittade på TVn så spännande var det. Tänk att som Peder kunna behålla kylan i ett sådant läge och kunna hålla ihop ridningen under den pressen. Själv hade jag förvandlats till en liten våt pöl och knapp kunnat hålla en tanke klar insett sådant läge. En stor eloge ska han ha och tummarna ska hållas inför den individuella finalen idag. 
 
Igår försökte jag ta med mig inspiration från EM till min egna tävling på en bra mycket mer blygsam nivå. Vi var anmälda till 90cm clear round och 1m avdelning B i Löberöd. Tävlingen startade tidigt och vi lyckades med konststycket att vara först på plats... 
 
Till första rundan hade jag ridit fram ordentligt för att få allt att stämma. Framridningen kändes bra och på banan nollade vi lätt. Vårt ända misshap var linjen mellan trean och fyran där Hisan blev osäker på vilket hinder som skulle hoppas och blev lite vinglig emot och kom nära. Men det var ingen stor grej. 
 
 
Till runda nummer två var det min omladdning som var stötestenen. Jag lyckades ändå bra tycker jag. Framridningen blev lite kortare enligt plan och på framhoppningen var det något mer kaos vilket gjorde att jag fick ett stopp först. På något sätt kunde jag låta det rinna av mig och fick till ett bra språng på båda hindren innan jag gick in på banan. 
 
Hisan hoppade fint men vi rev hinder nummer 5 snöpligt. Jag är ändå väldigt nöjd med två rundor utan stopp. Vi har haft en så skakig säsong så här långt så detta är ett gigantiskt framsteg för oss. 
 
 
Lilla vilade. 
 

Små framsteg

Söndagen den 25 juni bjöd på tävling i Höör igen. De kör hårt på tävlingar i år och det passar mig fint för det är en av mina favorittävlingsplatser.
 
Jag var dock inte riktigt där mentalt och det innebar uteslutning på grund av vägringar i första klassen. Sista vägringen kom på sista hindret så jag hoppade även det innan vi lämnade banan. I andra fick vi även två stopp men där kom vi runt. Sista klassen var en 1.05 så det satt i mig att vi inte kom runt utan att stanna. Det är egentligen helt tokigt vilken hang-up jag har fått på detta i år. Men ju lyckades jag ju ändå rida ut det och det kändes trots stoppen att jag kommit framåt en bit på vägen.
 
 
Efter tävlingen red jag ut Lilla ihop med några distansvänner. Vi övade på träbroar inför den stundande ritten i Växjö i mitten av juli. Det är nämligen ett signum med träbroar där och vissa hästar har problem med det. Lilla tycker så klart inte att det är något att fundera över så hon fick visa vägen över Flyinges träbroar.

Tävlingsdags igen

 Lördagen den 17 juni hade jag planerat in tävling igen. Den här gången bar det av till Eslöv. Det är så där nära och bra. Så pass nära att man ofta kommer i tidsnöd just bara för att det är så nära... Nu till exempel lät jag Hisan äta frukost ute så att jag kunde göra stallet under tiden. Lagon till när det var dags att ta in honom så hör jag hur han lägger sig och rullar i hagen. I och med att det regnat dagen innan så var det bara att ställa honom i duschen efteråt och köra iväg med honom blöt...
 
Första klassen var 90cm mest tänkt för att vi skulle komma runt utan bekymmer. Vi fick ett stopp på hinder nummer tre för att jag kände mig osäker. Vi tog oss dock samman fort där efter och red resten av banan ok.
 
Nu hade jag vidtalat Tord att komma till tävlingen och han plockade snabbt fram det där lilla extra i oss som behövdes för att jag skulle kunna ta mig samman till nästa klass som var en 1m. Jag har ju tyckt att just 1m av någon konstig anledning käns så mycket större i år än tidigare år då det känts lågt...
Med Tords coachning så kom vi i alla fall tillbaka i andra klassen och nollade båda faserna. Jag kan villigt säga att trots dagens långsammaste omhoppningstid så kändes det som att vinna. Det var en personlig seger.
Min ridning kändes så mycket bättre än tidigare i år. Jag hade självförtroende igen och red därefter.
 
Håll till godo med film. Den får tala för sig själv.
 

Årets första hopptävling

Jag har med vilje väntat på utetävlingarna och den 23 april var det dags att dra på sig de vita ridbyxorna och bege sig till Eslöv. Det är en banan jag gillar massor. Stor med bra utrymme och en trevlig framhoppning.
 
Hisan kändes fin när vi red fram. På banan var också känslan bra. Men mellan hinder två och tre tvekade jag på distansen och föll tillbaka i dåliga mönster. Jag la mig fram och frös. Det resulterade i att Hisan bröt ut före hindret. Efter en volt red vi an igen och avslutade banan på ett fint sätt. Vi fick inte tidsfel vilket i vart fall var bra.
 
 
Jag gör om och gör rätt till nästa start.
 
 

Vestegnsridtet

I går steg vi upp tidigt i ottan här hemma. Destinationen var Köpenhamnsområdet och Taasrup med Lilla för årets första tävlingsstart.
Jag hade anmält mig till 68km för det var den kortaste klassen vi kunde rida som tävlingsklass. Man blir nämligen uppklassad i Danmark.
 
Lilla var taggad och sin vana trogen var jag tvungen att släppa ut henne en kort stund i hagen innan vi åkte för att hon skulle vara tillfreds. Hon blir så ilsk om jag bara lastar henne direkt på morgonen. Spring hade hon i benen i vart fall.
 
Väl framme i Danmark laddade vi upp i lugn och ro inför starten.
 
Vi hade en lite insident innan vi kom iväg. Lilla trampade på uppsittningspallen när jag hade suttit upp. Hon fick in benet i den men travhäst som hon är fick hon inte panik utan stod lugnt kvar och sparkade ett par gånger med benet till pallen for väck. Hon har ett fantastiskt psyke den där. Vilken annan häst som helst (Hisan till exempel) hade fått panik i det läget och troligtvis skadat sig. Lilla fick inte ens ett pälsskrap och pallen var hel efter insidenten (vilket i och för sig är oväsentligt då hästen är tusen gånger viktigare, men det är ju trevligt när saker inte går sönder).
 
Vi kom iväg bra i starten och Lilla var pigg till tusen. Hon sprang på rätt bra första rundan och vi kom nog in till första vetgaten på runt 17km/h. Men hon joggade liksom bara så jag lät henne hållas.
 
Starten går
 
På sträcka två var hon fortsatt väldigt pigg. Vi drog ändå ner tempot lite och snittade 14km/h. I båda vetgaterna hade hon 48 i puls.
 
På väg mot en av groomplatserna
 
Sista sträckan red vi på lite igen. Hon piggade på sig allt eftersom och sista kilometern kunde vi öka för att ha krafter kvar att lägga en liten spurt över mållinjen. 52 hade vi i puls i målgång.
 
Spurt över mållinjen
 
Det var verkligen ett formbesked hon gav. Jämfört med förra året kändes hon väldigt stark hela ritten. Nu var detta ju lite kortare än de 8 mil vi avslutade förra året med men i stort spelar det mindre roll, farten var högre. Ritten var uppbyggd på samma sätt med tre etapper vilket jag tror var psykologiskt bra för det är ju så vi kommer att ha det på kommande ritter också. Ridtiden totalt blev ca 4,5h. 

Mellan skurarna

Idag var det dags för ny tävling. Jag hade anmält mig till 1m på Ringsjöorten avdelning B. Jag velade länge mellan att byta till avdelning A men så här i efterhand är jag glad att jag inte bytte.
 
Igår stod det nämligen på prognosen att det skulle vara ok väder. I morse när vi vaknade hade ett rejält åskoväder dragit in. Det mullrade friskt och regnade kopiöst. Jag funderade faktiskt på att stryka mig helt på grund av vädret. Men slutligen bestämde jag mig för att åka och ta beslutet efter bangång. Banan var något blöt men ändå helt ok. Så vi stod fast vid att starta. Då avdelning B låg efter avdelning A så hade vattnet dessutom lite mer tid på sig att sjunka undan.
 
Hisan var med på noterna idag och trots en väldigt kort framridning/hoppning då jag hade svårt att bedömma hur många som slutligen kom till start och blev lite sent på det. Han taggade till fint på banan och var ändå väldigt reglerbar. Jag tycker att vi kom fint på alla hinder och vi var endast i ett av hindren (ni hör det tydligt på filmen) men det var aldrig nära att något ramlade.
 
1m känns lätt, men ändå känns 1.10 för högt. Jag kan inte riktigt förklara varför. Jag måste få rätsida på min träning så att jag boostar självförtroende lite. Det tog en bra mycket större törn än vad jag kunde tro efter mitt benbrått. Men samtidigt vill jag inte pressa mig själv i år. Jag vill ha ett problemfritt mellanår att bygga från, utan bakslag. Kanske skall jag då stanna och nöja mig med nollor i en meter? Jag lyckades ju ändå hoppa fram honom på 1.15 till student ryttar VM så jag kan ju... Jag får nog sova på den saken.
 

Tävling i Lund

Lördagsmorgonen var vigd åt tävling med Hisan. Vi var anmälda till en klass, 1m bedömning A.
 
Så Hisan packades i släpet. Jag fick verkligen tänka till där. Sist packade jag bilen till bristningsgränsen inför tävling... Nu fanns där bara sadel, träns och benskydd i bakluckan i hop med hjälm, shortchaps, airväst och vantar till mig. Kunde det verkligen stämma? Tänk att det är så olikt till olika disipliner. När det vankas distansritt är där vattendunkar, tält och annat som skall med.
 
Vi kom i väl tid, jag gick banan och sedan blev det lite väntan på framhoppningsbanan inför själva klassen. Han hoppade villigt alla hinder.
 
Inne på banan var han så där taggad som han skall vara och allt flöt på. Inför sista hindret fick Hisan lite fnatt och la iväg en brallserie. Inte mattes favoritövning direkt. Men vägen till sista var lång nog för att vi skulle hinna få ordning på grejerna och styra på i mer ordnad form. Ritten blev felfri och fastnade dessutom på film.
 
 
Man kan ibland undra lite över den här brune busens ålder. På pappret står där 16 men jag undrar jag... Älskade Hisan.
 
Lilla gick en väldigt lugn runda i vagn. Det var länge sedan jag satt i vagn bakom henne nu. Vi har ju fokuserat på distansen och ridningen på sistonne. Men omväxling förnöjer. Damen var pigg och glad.
 
 

Smålandsäventyret

Lördag eftermiddag anlände vi, hästar, medhjälpare och kusin med man till en gård undanför Växjö. Vinkade bokat boxar för natten åt hästarna så att vi skulle kunna starta tävlingen lagom tidigt på morgonen. Inte snortidigt som det hade blivit om vi kört upp på morgonen. 
 
Hästarna slog sig fort till ro. Eller i vart fall gjorde Lilla det. Hon är så bra och okomplicerad att ha med sig. Vi nattade och begav oss till vårt sovställe, vid 5 ringde min klocka. Det är bra tidigt ändå.
 
Tävlingsplatsen låg relativt nära. Jag hade uppgraderat tävlingskitet med ett tält. Det kommer att bli en bra grej att ha till kommande års tävlingar dessutom. I Köpenhamn upptäckte vi hur mycket vi saknade ett tak att skula under eller bara en sådan sak som att kunna lägga sakerna torrt... Tältet är en himla lyxig sak att ha.
 
Vy från tältet
 
Första delsträckan som var på dryga 3 mil var Lilla pigg som bara den. Hon travade kvickt och vår snittid låg på 15,7km/h. Riktigt snabbt och bra. Vi var 4 in till vetcheck och hade en puls på 52. Lågt och bra, vi får ha 64slag/minut nu när vi rider 8mil. 
 
Andra sträckan som också var 3 mil kändes lång. Den första sträckan satt i benen. Vi travade nästan hela vägen, men mycket långsammare. Nu låg vi i snitt på 12,6km/h. Mycket tror jag berodde på att vi var ensamma ute på slingan. Sällskap hade definitivt gjort henne piggare. Vi behöll vår 4 plats och pulsen var lägre i vetgate, 48. 
 
Sista sträckan var bara 1,6mil. Vilket var skönt för vi var båda trötta. Den gick dessutom samma väg som första delen av sträckan innan. Det var skönt för då hade vi siktmärken så vi visste hur långt det var kvar på ett ungefär. Lilla travade på, lite snabbare den här gången 13,2km/h. Vid målgång hade vi puls 56. Vi höl dessutom 4:e platsen ända in i mål. Nu var det utanför placering men ändå. Det var ett Skåne DM i klassen också. Och i mål var vi näst bästa skåneekipage. 
 
 
Totalt snittade vi på 13,9km/h.
 
Det är en klar förbättring mot Köpenhamn, där vi red mycket långsammare. Men Lilla blev också rejält trött. Detta var ändå var sista planerade ridtävling för året. Det känns fantastiskt bra att sluta med flaggan på topp. Förra året var ju stolpe ut i Värmland. Nu skall vi ladda hela hösten och vintern. Till våren skall vi vara bra mycket starkare när vi kommer ut på distansbanorna igen. Kanske har vi till och med lärt oss galoppera så vi kan variera lite mer. Trav är ju rätt statisk som gångart betraktat.
 
Medalj, rosett och plakett. Ett ärevarv i trav blev det vid prisutdelningen med. Lillas första ever. Fler skall det bli! 💕🐴
 
Himlen öppnade sig efter vi veteinärbesiktigat vid målgång. Skönt att ha tältet då. 😜

Dags för en liten uppdatering

Förra veckan tog min semester slut. Men de sista dagarna innan jobbet kallade så red jag först med kusinen och Lilla ned till en strand där vi gick i och plaskade med hästarna. Hela rundan var kanske knappa två mil.
 
 
Hisan han med att träffa massören Göran också. Han fick omdömet fin i muskulaturen. Roligt!
 
Dagen efter var det Hisans tur att gå samma vända tillsammans med friserhästen som har varit vårt sommarsällskap i hagen. Hisan gick efter lite övertalning ner i vattnet. Han tyckte dock att ridturen var i längsta laget. Han skulle inte bli en bra disanshäst, han begriper liksom inte meningen med uteritter på mer än ungefär en mil.
 
 
Hur som var det ett bra avslut på semestern.
 
 
Nu när det har varit jobb på schemat så har jag praktiserat varannan dagsprincipen. Alltså rider jag bara en häst per kväll. Annars går det inte ihop nu när sträckan att åka till hästarna är längre dessutom. Så här har schemat sett ut:
 
21 Lilla fick gå på tur
22 Båda vilade
23 Red båda
24 Hisan tävlade
25 Lilla gick en mil
26 Hisan gick en mil
27 Lilla gick en mil
28 Hisan gick en kortare runda
29 Båda vilade
 
Tävlingen då. Vi åkte till Ringsjöorten, en av de bästa tävlingsplatserna häromkring enligt mitt tycke. Det var varmt så in i och klasserna innan drog ut på tiden. Jag hade tänkt rida 1m och 1.10 men väntan blev så lång så jag beslutade att bara rida 1m.
 
 
Hisan kändes fin på framhoppningen men på hinder nummer 3 fick jag ett stopp som jag inte riktigt kan förklara. Troligvis tyckte inte Hisan att jag var helt med. Eller så var han off i värmen. Han taggade till som bara den efteråt, men det hjälper ju inte. Vi fick endast 4 fel så det var en snabb runda som vi gjorde. Jag bryter ihop och kommer igen till nästa tävling.

Fälttävlan - Terrängprovet

Sista dagen och dags för det som är hela anledningen till att jag anmälde mig. Nämligen att få rida tävling på Teds fina terrängbana.
 
Målet med tävlingen var att rida felfritt på hinder och att ha kul. Lyckades jag med min föresats. Jajjamen! Vi hade kul och inte en tvekan på något hinder. Score! Men vi red lite långsamt.. så det slutgiltiga resultatet var ju inte så lysande. Men det var ju inte heller målet med tävlingen. Vi skulle ju genomföra och ha roligt. Efter ryggskada och fotskada är det en vinst för mig att genomföra en fälttävlan med min fina Hisan.
 
Här kommer film från rundan!
 
 
Näst tävling för hans del blir åter på hoppbanan.
 
Lilla har fått luftats idag också. Vi red den korta rundan i frisk trav. Hon har fått vila ett par dagar nu när jag har tävlat med Hisan.

Fälttävlan - Hopprovet

Idag var det hoppning som stod på schemat. Där känner vi oss mer hemma och det var trevligt att få visa att vi är bra på den här delen. Vi nollade så klart!
 
Mot sista hindret blev Hisan förstås lite tittig men inte värre än att han gick att övertala. 
 
Här finns film på härligheten!
 
 
I morgon väntar terräning. Jag har redan gått banan och den ser spännande ut. Det är en hel del hinder som har flyttats sedan jag och Hisan var där och tränade. Ben på är det som gäller i morgon!

Fälttävlan - dressyrprovet

Idag var det dags för den årliga fälttävlansstarten. Vi gör det bara för att det är kul och för att vi kan. Det är fälttävlansvecka på Flyinge och många namnkunninga ryttare är på plats.
 
Idag var det då dressyrprovet som gällde. Vi fick rida på fina Kastanjegården.
Vi är ju som bekant inte så där fantastiskt bra på dressyr. Vi kommer helt enkelt inte överens med grenen, så enkelt är det. Men den ingår i fälttävlan så vi gör vårt bästa. Vi fick väl ett relativt rättvisande resultat i år. Hisan blev sur i övergången mellan mellangalopp och arbetsgalopp och han visade sitt humör genom att sparka bakut. Behöver jag säga att det inte direkt uppskattades av dommaren? Han tog även ett steg bakåt i sista halten. Inte heller det var så särskilt uppskattat.
 
Vi satsar på att göra bättre i nästa gren där vi känner oss mer hemma.
 

På andra sidan sundet

Lördag morgon var det uppstigning ännu tidigare som gällde. Klockan 4 ringde klockan, allt för att vi skulle hinna i tid till tävlingens Köpenhamn.
 
 
Så över bron begav vi oss med Lilla på släp. Det blev hennes tredje resa över sundet. Vi kom fram i tid och kunde veterinärbesiktiga i lugn och ro. Lilla hade låg puls 40 innan start. 
 
 
Lagon till när starten gick öppnade sig himlen. Vi avverkade de första 3,8 milen i hällregn. Jag tror inte att det fanns ett endaste ställe på min kropp där jag var torr trots regnjacka och rainlegs... Det regnade dessutom så mycket att banan vi red på blev vattensjuk och slirig... Mindre bra, men distansritt innebär ju bland annat att man får anpassa sig till de förhållanden som råder under tävlingen. 
 
Vi tog det väldigt lugnt första rundan. Gpsen sa att vi red på 11,5km/h på ett ungefär. Det är väldigt långsamt. Men underlaget medgav inte så väldigt mycket mer, vinröd ändå på ordentligt på slutet när det blev bättre.
 
 
Andra rundan som var på 2,5 mil red vi på i ett mer lämpligt tempo för tävlingen.  Det hade slutat regna och det torkade upp allteftersom vi red. Men vissa ställen var ändå väldigt kladdiga och sliriga. 
 
Till sista rundan var det skritt som gällde på vissa ställen. Slingorna gick på samma ställen och vi visste var det var kladdigt och var man kunde rida på. Lilla hade väldigt pigga ben hela ritten igenom trots leran.
 
 
På upploppet lyckades vi dessutom stick nosen före över mållinjen!
 
Efter väntan på prisutdelning och att vi dessutom sprungit upp på volt för veterinärerna för klassens best condition utmärkelse så blev det prisutdelning. Lilla tog hem båda priserna!!
 
 
Jag är så stolt över min lilla svarta häst! Hon är så värld att få vinna en tävling! Och jag är extremt nöjd med att ta hem best condition på första tävlingen över 80km. Hon kändes helt galet fin så hon förtjänade det verkligen. 
 
 

Vilken vecka!

I tisdags fick Hisan åka till Flyinge igen. Han skulle visa upp sig för veterinären innan deltagande i Wuec. Dessutom skulle han visa upp sig på banorna där han sedan skulle tävla för den tekniske delegaten. Så efter jobbet åkte jag i ilfart ner och hämtade honom. 
 
Han fick sedan gå några varv på Kastanjegården och avslutade med ett fåtal språng i hinderhagen.
 
 
Lilla joggade med min medhjälpare. Hon fick ett nytt träns som skulle invigas på riktigt på kommande tävling.
 
 
 
På onsdagen blev det en riktigt tidig morgon för att hämta Hisan och förbereda honom med knoppa i manen inför dressyrframträdandet. 
 
 
När jag visade honom var han riktigt fin och showig. Med deltagarna var han något tjurig. Så kan det vara med Mr Häst. Sista ryttaren som red verkade passa Mr Häst bäst... Han kan minsann ha åsikter den...
 
Lilla vilade och laddade.
 
Torsdagen var en mellandag för Hisan med vila. Jag la krutet på persedelvård åt båda hästarna. Lilla joggade lite hemma för att få sträcka lite på benen. Hon testade sitt träns och kändes superfin.
 
Fredagen var hoppdag för Hisan. Upp tidigt igen för mig. Jag var helt galet nervös inför att visa honom. Mina nerver säger jag bara. Men jag borde inte ha bekymrat mig. Han hoppade fint och jag är nöjd med att jag kunde bita ihop och hoppa lite högre än vad jag var bekväm med för tillfället inför publik. 
 
 
Hans ritter är jag mycket nöjd med. Han hoppade fint och ur hans perspektiv var det tre mycket bra rundor. 
 
Lilla fick vila och bli fixad inför lördagens start. 
 

Karlshamnsritten

Igår åkte jag med Lilla upp till Karlshamn och Karlshamnstravet. Det kändes lite märkligt att vara där på en icke-travdag kan jag säga. Så annorlunda mot när jag var där sist för nio år sedan och red mitt första montélopp på Karin.
 
Värmning inför start med Kronoborgs Karin 2007-07-18
 
Nu var det distansritt som gällde, men delar av slingorna gick inne på banan.
 
Lilla var riktigt taggad kan jag säga. Det märktes redan när vi värmde upp hur hon liksom slängde med huvudet på ett busigt vis. Det är liksom så som Lilla brallar med ryttare. :)
 
Målet för ritten var att göra ett godkänt resultat. Då förra tävlingen inte blev som tänkt var det viktigare än att rida för placering. Ett gäng ryttare drog iväg i en högt tempo strax efter start. Lilla var bra sugen på att gå med, men fem mil är ändå fem mil och jag hade min plan klar. Plus att jag inte hade velat lägga allt krut redan från början hur som. Banan gick över mycket asfalt. Så det var också en bidragande orsak till att jag valde det tempo som jag valde. Skulle jag rida där igen så vet jag ju lite hur terrängen ser ut och då kanske jag lägger upp planen annorlunda.
 
Lilla spanar in travbanan inför start
 
I vetgaten var Lilla sig  själv den här gången. Hon låg lågt i puls på alla kollerna. Mycket nöjd med det är jag. Hon fick en kommentar om att tarmljuden var lite sämre i första vetgaten. Sekunden efter la hon en stor hög bajs. Fin tajming. Ingen kunde tveka på att magen inte var igång där...
Hon låg på fint ute på slingorna. Men för att få bäst resultat så skall vi nog försöka få sällskap hela vägen nästa runda. Det märktes att hon liksom tyckte att det var roligare att springa om hon såg någon annan. Inte nödvänligtvis att vi behövde vara sida vid sida, men se någon i vart fall.
Jag var lite osäker på hur hon skulle beté sig i rätvarv på travbanan. När vi till exempel kommit in till Jägers efter långa uppehåll så brukar hon ta fatt och vilja springa väldigt fort. Det var jag inte så sugen på nu, utan en mer moderat fart var att föredra. Det första varvet var nämiligen mitt i loppet med 1,5 mil kvar till vila. Men jag hade inte behövt oroa mig. Lilla viste vad som gällde. Vi red in på banan, red ner till innerspår och hon tuffade fint på i den farten jag angav. På upploppet fick hon springa på lite grann med 5 mil i benen. Det kändes som on hon tyckte att det var kul att få öka lite på slutet och hon var inte alls så trött som man kunde tro. Jag behövde bara viska (inta "fartsits") att det fick gå lite fortare så svarade hon.
 
Lilla med Groom. 
 
Vi slutade femma, det vara bara tre placerade, så inte i närheten av någon framstående placering. Men ett fint lopp och godkänt resultat. Jag är supernöjd med min fina häst. Nästa start kan kanske bli 8 mil. Jag skall suga lite på den karamellen. Och se hur hon har tagit den här äventyret innan jag anmäler.
 

Tävling på Ribban

Idag var det Hisans tur att tävla igen.
 
Ribersborg i centrala Malmö var tävlingsplatsen den här gången. Det är en helt fantastiks anläggning som inte används så mycket, vilket är synd. Det kunde ha varit så många fler tävlingar där och på en högre nivå. Nu var status lokal och högsta klassen 1.05.
 
Hisan och jag startade i 1m. Vi skulle ha startat 1.05 med men klockan rann iväg och därför strök jag mig från den andra klassen. Vädret var fantastiskt, ur min synvinkel. Men det känns inte kul att låta hästen stå och vänta allt för länge i ett varmt släp i gassande solljus. Framför allt inte efter gårdagens erfarenhet.
 
Hisan var taggad till tusen och taktade ner till banan. Helt optimalt är det inte med helvila dagen innan start för den Herrn... Mitt mål med ritten var att inte backa. Rida framåt och lösa distanser framåt. Det är så jag måste rida om vi skall komma framåt. Det går att backa sig runt en bana på 1 meter men sedan går det inte. Då blir jag osäker, vilket gör Hisan osäker och så blir det pannkaka.
 
Mitt mål föll väl ut. Vi gjorde en fin felfri runda.
 
 
Lilla fick en lugn och skön dag i hagen idag. Hisan var ju iväg. Han kan annars vara lite störig och tetig vilket inte är någon hit när man skall ta det lugn som häst.
Jag kom hem till en pigg och harmonisk liten häst som stod med kompisen och väntade vid grinden. Lite TLC hann vi också med i stallet. Veckan som kommer lägger vi om schemat till bara lugna aktiviteter för att optimera hennes återhämtning.

Flopp

Gårdagen ägnades åt tävlingsförberdelsler. Jag red ut Hisan. Pustade alla sadlar och träns. Slutligen badade jag Lilla inför dagens start. 
 
Det blev tyvärr en flopp. Efter första rundan låg vi på en fin andraplats. Men vid en delning av vägen red jag fel och därmed försvann alla chanser till ett bra resultat, vi fick ett par kilometer extra att gå... Väl i mål blev vi dessutom uteslutna då Lilla fått värmeslag. Bara för två veckor sedan hade vi snö, idag hade vi 20 grader plus och hon har helt enkelt inte hunnit ställa om. I övrigt var hon jättefin och hade bara pulsen gått ner i tid så. Från placering till platt fall med andra ord. 
 
Nu skall jag pyssla om Lilla lite extra och se till att hon inte farit illa på grund av detta. Hon var vid gott mod när vi kom hem. Därefter får vi utvärdera och se hur vi kan ladda om.

Sösdala

Gårdagens hopptävling bjöd både på högt och lågt. 
 
Första klassen som var en meter gick som en dans. Det kändes som om allt bara stämde och det var lätt. Rundan blev felfri trots att det snöade under ritten. Japp, ni läste rätt. Det snöade... det fastnade till och med på filmen...
 
 
Jag hade anmält mig till två klasser igår. Men den andra gick helt åt skogen. Jag ballade ur redan på framridningen så att säga. Det var många som ville hoppa samtidigt och jag kan ha väldigt svårt att fokusera på framhoppningen. Det är ett problem jag har haft länge. Inget nytt. Men med de där futtiga 10cm extra som nu 1.10 är så ballade jag ur. Jag kände mig osäker och blev passiv i ridningen. Hisan kände direkt att jag var osäker och ville inte. Väl inne på banan hoppade vi första bra, mot andra tvekade Hisan lite och la in ett extra språng trångt så vi fick ett rakt upp och ner språng. Som tur var så var det ett räcke. Hisan blev rätt sur på mig efter det. Hinder nummer tre som också var ett räcke gick av bara farten men fyran som var en oxer ur skarp sväng ville han först inte hoppa. Efter ny anridning gick det fint. Femman tog vi också bra men mot sexan sprang han först på och struntade i min förhållning. Jag blev då på nytt osäker och då ville inte Hisan igen. Vi stannade ut oss på det hindret. Jag liksom gav upp.
 
Nu kände jag ju att det 100% berodde på min ridning och att jag blev osäker. Jag gör inte så stor grej av det utan vi kommer igen.
 
Nu vill jag gärna hoppa självförtroendeingivade övningar på lite högre höjd. Det som saknas är lite större språng i kroppen. Jag måste sedan sluta oroa mig över distanser och inte måtta. Kan jag rida an med självförtroende så löser sig resten.
 
Jag skall dock ta med mig den bra första rundan. 1 meter sitter och käns väldigt lätt.
 
Lilla vilade.

Tidigare inlägg
RSS 2.0