Post-Haparanda

Jag har varit iväg med jobbet över weekenden. Väl hemma igen verkar allt gå i minst 190 knyck, jag hann inte ens blogga igår.

Jag kom hem från ett snörikt Norrland till ett härligt vårigt Skåne.

Efter en helg med relax på SPA hade jag dessutom rikigt löjligt mycket träningsvärk.
Varför då undrar ni, jo för att jag ibland får så där lite lagom frispel och denna gången trodde jag att jag tydligen var vältränad.
Jag powerwalkade därför en halvmara (2,1 mil) på tiden 2 timmar och 41 minuter. Jag var fakiskt inte ens helt säker på att jag skulle kunna rida igår, så stel som jag var. Men se det gick. Det är tydligen inte samma muskler... och det förklarar ju träningsvärken.

Skåne bjöd igår på sol och härliga 16 grader på eftermiddagen efter jobbet. Som gjort för en uteritt med andra ord.
Hisan var pigg och på bushumör. Jag satt löst ett par gånger.
Vi red årundan och avslutade med lite seriöst arbete i Warren-Hastings parken.
Hisan slappnade då av och jobbade bra.

Idag vände vädergudarna oss ryggen, det har regnat hela dagen.
Därför kröp vi in i ridhuset för att hålla oss torra.
Hisan var pigg idag också och efter lite meningsskildaktigheter om huruvida det skulle jobbas eller inte fick jag honom till att gå i en fin rund form.
Jag kunde dessutom sätta den press jag önskade på honom i både trav under nedsittning och i galoppen. Lite små protester fick jag men han gick i en stabil form och kändes som en gummiboll.
Varför kan vi inte komma dit hän på tävlingsbanan. För det var en helt annan känsla än senaste dressyrframträdandet om man säger så. Detta hade renderat mycket mer poäng.
Skam den som ger sig. Rampfebern skall bort. ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0