Energikick

Igår bar det av ner till Blentarp för hoppträning. Det har hunnit går ett par veckor sedan sist nu, vilket var tvådagarskursen. Ibland blir det så med tiden. Dessutom har jag i princip inte varit inspirerad att göra något alls den senaste veckan. Inte för att jag inte har gjort något, jag har ju ridit nästa varje dag, men helt utan entusiasm.

Nu blev det andra tag.
Tord hade ställt upp en intervallövning till oss som gick ut på att det stod en oxer längs ena långsidan och ett räcke längs det andra.
Vi skulle först rida ett tomvarv, utan hinder i den takt vi trodde var bra och klockades. Vi skulle sedan rida 5 varv och hoppa de båda hindren i samma tempo. Vi skulle även se till att inte variera tempot längs varvet utan det skulle bara flyta på. Detta upprepades 4 gånger.

Detta var lättare sagt än gjort. I stället för att sitta och bara rulla på blev det lätt att jag tryckte på mot hindren och fich bromsa i svängen för att klara tempot. Ryckigt med andra ord.

Nu måste jag erkänna att jag först kände mig mycket osäker. Framför allt för att Hisan varit så laddad de senaste dagarna och för att han om jag lätt honom gå på skulle lägga av brallar i stil med dagen innan.
Det är dumt att bli så osäker men det är också svårt att hjälpa det.

Nåväl, en busbrall la han av men den var inget farlig.

Vi avslutade träningen med att travhoppa ett litet kryss och sakta av på en bestämd punkt för att sedan vända och trava mot igen.
Sedan fick vi sitta på en stor volt och samla galoppet under Tords överinseende och korrigering för att sedan när allt stämde bara svänga ut och hoppa oxern som låg runt metern. Hästarna hoppade verkligen super de sista sprången då allt bara stämde.

Träningen gav mig en energikick och jag känner mig mer sporrad att ta tag i träning och tävling nu. Jag har kanske sett ut en tävling nu mot slutet av februari. Ett par träningar till så att jag känner mig säker igen så är det dax att köra igång 2011. :D

Efteråt blev det grimmprovning för Fölis. Hon har växt så pass att hon just nu är mellan storlekar. Ponnygrimmor är på gränsen till för små och den cobgrimman jag hade gick inte att justera in tillräckligt och har därför hamnat någonstanns i snön i hagen. Vi lär hitta den när det har töat dock. ;)

Sicka problem va? ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0