Mancold
Febern har släppt idag. Yeah! Men jag är långt i från frisk, snorar som jag vet inte vad.
Idag har jag suttit upp på Lilla och skrittat i knappa 30 minuter. Det var ungefär det jag orkade. Jag valde att göra denna korta sejour i sadeln mest för ryggens skull. För Lilla var detta på tok för lite motion och knappt till någon nytta. Men en trasig rygg mår väldigt bra av att variera och de senaste dagarna har det blivit mycket liggande i soffa eller säng. Det är ju bättre än att sitta illa en hel dag men som sagt är variation bäst.
Att skritta Lilla är en bra rörelse. Hon har en relativt stilla rygg med enbart måttliga rörelser i skritt. Just detta "ledar" upp min rygg fint. Hisan har jämförelsevis stora ryggrörelser som kräver rätt mycket kraft från ryttaren för att sitta i på ett bra sätt. Så att rida Lilla har sina poänger.
Jag saknar dock ridningen av Hisan. Nu har jag inte suttit på honom sedan förra söndagen på grund av min sjukdom och en jobbresa i början av veckan. Det går ju ingen nöd på honom direkt. Han har blivit riden det han sak, men jag vill ju rida honom. *ego*
Hur planeringen för morgondagen ser ut hänger rätt mycket i luften. Jag vill rida Hisan men vet inte om jag orkar. Egentligen vill jag småskutta små sockerbitar men det känns typ jättedumt om jag inte vaknar och känner min kärnfrisk i morgon, as if that should happen... Lilla borde jogga, inte fullt pass nu när hon har vilat så pass mycket i veckan, men ett bra pass i alla fall.
Vi får se om det går att hålla sig till plan eller ej.
Kommentarer
Trackback
