Funderingar igen
Jag fäster mig väldigt vid mina djur varesig det är kaniner eller hästar. Bara tanken på att sälja är jobbig. Jag kan prata om det men när det väl kommer till kritan så har jag aldig sålt ett djur. Skall jag vara ärlig så fäster jag mig vid saker också. Men det är lättare att göra sig av med dem. ;)
Nu när jag står inför beslutet med Lena kan jag inte sluta tänka att det kanske är fel beslut. Tänk om hon skulle bli bra om jag bara lyckades få henne rättad i bäckenet.
Jag vet att det är dumt. Hon har gått så i minst 2 år och gud vet hur många av hennes tidigare år som hon har känt av det där. Hon har alltid gått snett och haft en hård galla i kotan vänster bak.
Logiken säger att det omöjligt inte kan ha gett följdskador.
Hon har liksom katten en massa liv. Hon har mellan sina starter på travbanan hunnit med att bli illa sparkad som ung, kraschat höger karpus, fått en senskada i x-plattan vänster fram och korsförlanmingen som ledde till allmänt förfall.
Från alla dessa skador har hon kommit tillbaka och utvecklats fram till nu då. Eller hon hann med att utvecklas som ridhäst också även om utblidningen blev abrupt avbruten.
Hon har ju alltid varit känd som den heta men jag har lärt känna henne som bara framåt utan att vara het också. Det heta kommer när det inte stämmer.
Jag vill inte åka med henne för jag är rädd att jag avslutar hennes liv i onödan, men samtidgt vet jag, och jag ser en massa hintar i historien att det står sämre till än vad man först kan tänkas tro.
Jag vill inte heller vänta för länge och låta henne förfalla.
Det är svårt detta och det känns som att jag sviker henne när jag inte kan laga och fixa det som inte står rätt till. Eller det kanske går att fixa, jag har ju inte rikigt försökt. Men en lång konvalecens är inget jag önskar henne. Inte när det är dåliga prognoser och omfattningen av skadorna dessutom är okänd.
Jag måste ringa och boka in henne idag. Håller sig vädret någoluda så har jag tänkt att åka på tisdag.
Jag känner mig som världens hemskaste människa.
För övrigt blir bakbenen bättre och bättre för varje dag med hjälp av BOT-paddarna. Höger är normalt och vänster är nere i hälften.
Det hjälper mig mycket att skriva ner allt för det blir mer tydligt för mig då. Förhoppningsvis skall jag lättare kunna leva med mitt beslut då.
Jag förstår att det kräver ältande för att komma fram till något här. Det finns förmodligen inget som är 100% rätt utan du får kanske nöja dig med det som känns mest rätt för såväl henne som dig. Hur som, om du inte hittat någon redan som följer med dig är det bara att säga till. Eller om det är något annat jag kan göra.
Nu blir det uppskutet i minst en vecka i alla fall. De tar inte emot förrän tidigast den 11:e och det är mitt i tentaveckan.
Det skall jag ta mig en rejäl funderare på för den veckan fungerar inte alls för mig och min planering just nu i alla fall.
Jag får helt enkelt tänka på det under helgen.
Du gör rätt. Tänk dig vilket liv hon har haft...Det har varit tufft. Henne skroppsbyggnad talar bara den i sig emot att hon kan vara ridhäst även om hon varit frisk. Och en häst som gått snett i åratal brukar konstigt nog bli sämre när man gör den rak, den klarar inte den nya belastningen...Om man inte skrittar den i sådär en 3 år eller nått.
Du gör rätt och tror mig, jag har avlivat en massa hästar av olika skäl, islandshästar med exem, talanglösa travare, farliga travare, gamla djur etc. Det känns fruktansvärt innan och timmen efter att man faktiskt slaktat hästen gråter man floder sen känner man sig bättre, det dåliga samvetet som tryckt dig så länge lättar. Man tänker på dem ibland och ju längre tiden går ju mer kommer man bara ihåg det braiga man upplevt tillsammans.
Tänk om meningen med hennes liv var att ge dig fölis? I min värld så följer man ett öda, allt som händer händer av ett skäl. Det verkar för mig gå i femårsperioder, det som händer nu förstår jag och har nytta av om 5 år.
Kram
Jag et att det är lätt för mig att säga, men du borde inte ha dåligt samvete. Du tar ditt ansvar som djurägare. En del av det ansvaret är mycket svårt. Jag tänker på dig i din situation. Kram
Jag vet att det är lätt för mig att säga, men du borde inte ha dåligt samvete. Du tar ditt ansvar som djurägare. En del av det ansvaret är mycket svårt. Jag tänker på dig i din situation. Kram
Tack för era varma kommentarer. De hjälper mig mycket.
Jag vet innerst inne att det är rätt beslut. Men det är ett så svårt beslut och därför tvivlar jag.
Nu blev det ju oavsett uppskutet ett par veckor men oavsett är det ofrånkomligt att det är så det kommer att sluta.
