Hisan betyder häst

Red ut med Jenni och Berra igen. Berra har verkligen dåligt inflytande på Hisan ibland. ;) Ritten började dock bra. Vi red rundan i hoppeskogen och på vägen genom Skrylleskogen kunde hästarna ligga sida vid sida i lugn galopp utan att vilja öka. Sådant är underbart, mer av den varan vill vi ha. Sedan kom vi till busdelen av ritten. Berra for upp för backen och Hisan efter... sedan när vi kom till "hindren" så tog Hisan i och hoppade stort och fortsatte i lika stor galopp. Berra var inte sen att hänga efter. Vi tog det hyfsat lugnt över stenmuren men sedan på fältet på väg hem så gjorde Hisan sitt första riktigta bocksprång med mig. Han brukar bara hoppa jämfota när han brallar annars. På grusvägen hem har vi haft kappridning i trav förut men de rullade över allt för lätt i galopp och tyckte att de nog skulle kunna rejsa hem, vilket jag tyckte var en tämligen dum idé. Grusvägen är nämligen hård. Efter lite övertalning så lugnade båda två dock ner sig och såg oförskämt nöjda ut båda två. Vad skall man säga? Busa kan de i alla fall.

Red sedan 6 varv på travbanan med Lena. Glömde visst tussarna vilket gjorde henne hetare. Lyckades ändå få henne att trava i en rund form med hjälp av att bromsa henne mer med benen än via hennes mun. Hon är snart helt "ridhästifierad" den. ;) Hon travade på lugnt och bra och var mjuk och fin. Det blir vila för henne i två dagar för att inte överanstränga. Det kanske jag har gjort ändå, det vet jag ju inte förrän jag ser henne i morgon.

Lördagens tävling gick fel på en massa vis. Först glömde jag mina stövlar hemma. Tog mina jodpur och shortchaps i stället. Problemet är bara att de skorna inte är ingångna, och visst fick jag skoskav...
När vi kom fram till tävlingsplasen på eftermiddagen kände jag mig äckelhungrig och beslutade att äta efter första klassen. Det var inte heller så smart, jag måste ha haft en riktig "dum-dag", för jag blev aldeles matt och nästan lite yr strax innan ritten. Skuttade över det rättuppstående hindret några gånger utan problem men när vi skulle hoppa oxern var det en massa folk där och fipplade med den så jag blev osäker vilket medförde att Hisan vägrade. Vi kom över en gång med fick sedan problem igen. Typiskt nog står Jens Fredriksson där och undrar om han inte skall sänka åt mig eftersom han ser att jag har problem. Mycket trevligt och eftertänksam men ändå pinsamt jobbigt för mig, varför kan inte allt klaffa när en kändis står och tittar på framhoppningen?? Vi kom över tillslut och det kändes bra.
Väl inne på banan så står Hisan emot framför ett hinder (nummer två på bilden nedan) där det är jord framför och inte gräs. Jag som är matt eftersom jag inte har ätit ordentligt har lång reaktionsförmåga och vi får ett stopp. Vi styr på igen och han hoppar resten av banan utan problem.



Till nästa klass såg jag till att få mat i magen och mådde mycket bättre. Jag hade förra tävlingens 2 tidsfel i färskt minne så jag såg till att Hisan var ordentligt framme och började gasa långt innan startlinjen. Tyvärr kom vi fel på första vilket resulterade i ett nedslag. Resten av banan hoppade han super i ett friskt tempo.



Så kan det gå när inget riktigt vill sig och jag gör en massa missar.

På förmiddagen innan vi packade in Hisan i transporten hann jag med att köra ett jobb med Lillebror tillsammans med Jan och Karin. Jag hade Leos höga sulky eftersom den vanliga är på tillfixning i Jans garage och vi ville se om han blev hjälpt av sidostängerna när det går lite snabbare. Han har haft en tendens att springa lite med baken åt vänster.
Det var en mysko känsla att sitta så högt bakom en så liten häst kan jag lova. Det kanske kan liknas lite vid ponnykörning? Jag såg verkligen hela ryggen på hästen vilket i och för sig var intressant.
Han gick någon intervall i 20-tempo och visst hjälpte stången massor, han var fin men låg på mot stången rejält i svängen. Nästa jobb blir inne på Jägers i nästa vecka. Vet dock inte när än.

Idag har varit en vilodag. Jag har fixat och donat i stallet men hästarna har fått vila likom mina stackars muskler i armar och ben.

Imorgon är det hopptävlig för Hisan i Anderslöv. Håll tummarna för att vi äntligen skall hamna på rätt sida resultatstrecket alla som läser.

Red ut en sväng med Berra Bus och Jenni som uppladdning. Vi tog Billebjärsrundan och Hisan skötte sig kanon. Han är så fin att rida när allt bara klaffar. Lät honom mest bara lulla på och vara possitiv och han svarade med att vara stabil i formen och jobba på utmärkt. Vi galopperade nästan hela vägen genom Skrylleskogen i regn på vägen tillbaka.
Släppte sedan ut honom i hagen och jag lär väl ta in ett lerigt monster inför tävlingen i morgon. ;)

Red sedan två varv på travbanan med Lena för att känna om det var bus eller ont som fick henne att bete sig som hon gjode igår. Bus var nog svaret på den funderingen. Hon travade klockrent och låg inte ens på i handen idag utan var mjuk och fin. Avslutade i hagen med lite skrittövningar för att plåga mina stackars återfunna benmuskler... Anslutade med en galoppfattning i vänster varv som faktiskt blev klockren från skritt. Hon är duktig den lilla loppan. Avslutade direkt som beröm.

Började med ett dressyrpass på Hisan. Han var kanonfin faktiskt. Hoppade till lite för en fasan men var i övrigt väldigt koncentrerad och mycket stabil i formen. Passet blev dock inte så långt för mina muskler gav upp aldeles. Man kan ju undra om jag någonsin har "ridit på riktigt" innan eftersom jag inte orkar något alls nu... Vad jag fortfarande inte lyckas med alls på travbanan är avsaktingar från galopp till skritt utan att få en massa travsteg emellan. På ridbana funkar det bättre. Skulle kunna tro att det beror på att det är just på banan som jag är och att jag inte orkar hålla om honom ordentligt i avbrottet.

Sedan red jag ut på Lena med mycket trötta ben. Red bort till hundstigen för att sedan ta häststigen tillbaka. Travade lite mer än tidigare och hon var fin. Lät henne skritta på lång tygel på hundstigen för att hon skulle tänka själv på var hon satte fötterna. På väg tillbaka på häststigen som vid detta laget var nästan helt igenväxt så blev det läskigt sa Lena. Växtligheten gick henne ända upp till magen och det är lite omväxlande mjukt och hårt underlag där. För att komma tillbaka ut på vägen fick hon dessutom passera när arbetarbaracker. Vansinnigt läskigt var det. När jag sedan skulle trava på hemvägen slog det totalslint. (Jag undrar vad jag utstrålar just nu... Hisan flippade igår och idag Lena...) Lilla Lena hade helt plötsligt 8 ben och låg på något enorm och sprang omväxlande i pass och i trav för att sedan explodera i galopp. När jag sedan fick henne att slappna av var traven klockren och jättefin. Problemet med Lena är att det lite någonsinn går att begripa om hon gör detta för att jag hade trissat upp henne lite och att hon faktiskt inte har gjort så mycket de senaste veckorna och fortfarande går på full ranson mat eller om hon har ont i sitt framben. Reaktionen kan vara antingen eller. Synd att de inte kan berätta hur de mår...

Bilderna tagna av fotograf från senaste tävlingen kom idag... Riktigt fina var de, snygga färger och bra kvallité. Och så är det ju en fin häst med också... ;)

Hoppträning igen och vi skulle iväg i "fel" transport. Lite nervös var jag för att vi inte skulle komma hem eftersom jag inte hade någon medhjälpare. I den vanliga kärran är ju det aldrig ett problem, men jag har det färskt på näthinnan hur Hisan tydligt har visat sitt missnöje med vissa släpar. Hemma kunde ju Jan hjälpa till så det var ju lugnt.

Iväg kom vi utan bekymmer men kärran var bra läskig att backa ur... Vid sadlingen och när vi skrittade ner mot banan var Hisan lugnet själv. Under framridningen var han nästan loj. Jag ökade och minskade galoppen under framridningen för att verkligen se till att han var vaken.
Det var inte Piia som höll i träningen idag utan Fredrik Jönsson, hennes sambo. Vi började med travbommar och hoppade sedan en liten studs i galopp. Inga konstigheter, möjligtvis var han lite väl snabb på att rinna igenom studsen. Efter det hoppade vi flera linjer med skarpa "vända-tillbaka-svängar", hela tiden skötte han sig bra och var balanserad och hoppade upp sig kanon.
När vi sedan som avslutning skulle hoppa en liten bara for fan i Hisan tror jag. Han drog iväg på flera ställen och bara kastade sig över hindren. När vi sedan kom till den avslutande trekombinationen med ett galoppsprång mellan varje blev det en studs... Han är i vart fall INTE tveksam på hinder längre, om jag skall säga något possitivt. ;) Jag bad om ett galoppombyte på banan och fick en serie brall med byte till svar. Inga av hindren var högre än 1 meter denna gången, kanske spelade det också in, latjolajban-hinder, typ.
Hoppas nu att han lugnar ner sig till helgens tävlingar... ingen vila dessförinnan till herr'n tror jag bestämt.
Fredrik tyckte också att jag ska räta upp mig och en liten bit på vägen har jag nog kommit med jag kommer att få jobba med det där överlivet/rumpan...

Efter träningen knatade en viss genomsvettig herre in i transporten själv som om han inte hade gjort annat och jag kunde stänga de otroligt bökiga bommarna bakom honom i lugn och ro. Han är för go ibland. :D För de som har sett honom som svårlastad och sedan som svårare i "fel transport" skulle inte tro att det gick så enkelt.

Detta är anledningen till varför jag har tagit saken i egna händer och lärt mig att slå på tappskorna själv. Det är surt som bara den att bli stående bara för att det kö ihop sig för hovslagaren. Denna gången tyckte jag i och för sig att han kunde masa sig ut och slå på den själv eftersom den inte ens satt en hel dag. Men likväl strular det, något gjorde att han fick förhinder och inte kunde komma idag som han hade sagt. Han skall komma i morgon. Det får vi verkligen hoppas.

Red en liten sväng på Lena på travbanan. Hon är jättefin och pigg. Frågan är bara hur mycket jag vågar pressa hennes ben och hur lång tid hon behöver på sig. Den lugna ridningen som jag utsätter henne för nu vrekar inte vara något problem i alla fall. Detta tål att grubblas över.

Karins bandage hade inte kasat så jag lät det sitta. Det är säkert bra för såret att få vara lite i fred också.

Red sedan rundan i hoppskogen med Hisan. Han tycker att det är superkul att skutta över de små hindren. Valde att rida över den lite större stenmuren och fast skritt är gångarten att föredra så hoppar Hisan och piper iväg i galopp efteråt. Kul sa han. I morgon blir det hoppträning och jag skall iväg med "fel" transport. Det kommer att bli spännade för jag har ingen medhjälpare till lastningen på hemvägen... skam den som ger sig. Jag skall nog lyckas stänga på något vis.

Hovslagaren hade varit ute på morgonen och skott. Mindre än 8 timmar senare hade vänster framsko tappats. Illa var det. Gammal sko lades på tillfälligt och hovis får komma ut igen för att fixa till det. Ingen direkt åverkan på hoven... sömmarna hade dragits ut ur hålen så fint så. Jag hittade sedan skon rak och fin med alla söm kvar i hagen.

Det var dax för sitsträning igen. Djurjouren kom till stallet som omväxling. Transporten skall lagas denna veckan så jag kan inte åka som vanligt. Vi höll till i hagen på tippen och började med att prata om raktiktning men det slutande med att vi övade min ytterskänkel. För raktiktning behövs två ytterskänklar, jag har väl bara haft "fladderskänklar" innan och Hisan ålar fram när vi försöker gå rakt.
Shit vad det är jobbigt att få kroppen att lyda, och att inte tappa alla andra saker som man har lärt sig innan när man fokuserar på något nytt. Mina händer till exempel blir jättefladdriga så fort jag försöker fokuser på någon annan kroppsdel, mycket frustrerande.

Vi koncentrerade oss på ytterskänkelns placering, att överskänkeln skall ligga platt mot sadeln och att insidan av låret skall vara det som står för inverkan. Underskänkeln skulle sträva bakåt med fotbladet parallellt med hästen. Ytter rumphalva skulle sträva in mot tränaren i mitten av volten. Sjukt jobbigt var det. Höger ben som i mitt fall är starkare fann sig snabbt i sin nya placering men vänsterbenet... det skall vi inte prata om. Så fort jag viklade fotbladet tappade jag rumpan och så vidare... mitt ben lydde mig inte. De få stunder som allt fungerade blev Hisan mycket bärig och fin.

Söndag och jag var mycket piggare. Många fler saker blev gjorda.
Vi började med att köra långsamt med Lillebror och Leo. De gick en timme i jogg i vagn på banan. Lillebroren kändes jättefin och var lydig. Körde med tungband nu. Det var som natt och dag vill jag lova. Han är inte alls lika störig då.

Red sedan ut med Jessica. Jag red Lena och hon Hisan. Vi skrittade hela Billibjärs rundan. Det är inte ofta jag tar mig tid att ge mig ut på så länga skritt turer så det var mycket trevligt. Lena blev piggare och piggare och hade hon fått hade detta nog varit en sådan dag när hon "flög". Det kändes att hon var spänstig i steget. Hisan skötte sig som vanligt. Han är så cool när han har sällskap när man är ute.

Transporten blev tvättad inför lagning av asfalten på golvet och lilla rummet i selkammaren blev städat. Jag känner mig duktig. ;)

Igår var vi på en trevlig midsommarfest. Tyvärr är det så att det straffar sig att ha allt för trevligt... idag mår jag inte toppen.

Stackars Hisan gick ett pass med en mycket ofokuserad matte på ryggen. Det hade nog varit sunt att strunta i ridningen när det slår en mitt i en skänkelvikning att man helt enkelt har tappat tråden helt och bara rider en snett igenom. Efter omständigheterna jobbade dock Hisan kanon. Han är en klippa. Passet blev i vart fall kort.

Damerna blev ompysslade. Karin fick sitt sår omlagt och påduttat med Nelex för att dämpa svallköttet som har bildats. Lena fick sina bandage omlindade. I morgon får jag ta tag i allt med nya krafter.

Igår red jag först en tur på Lena. Började trava henne lite försiktigt. Hon var fin och sammarbetsvillig. Rider än så länge på det vanliga tvådelade och så länge man bara rider i skogen är det ett kanonbett till henne. Hon är i grunden en mycket känslig häst.

Red därefter en tur på Lillebror. Det var ett tag sedan sist nu. Tyvärr är jag nog lite bortskämd med Lena och även om hon aldrig blir lika fin som Hisan så här hon nog en ok ridhäst vid detta laget och dessutom är hon hyfsat skolad. Jag red Lillbror lika dant som jag brukar rida henne och det ledde till hjärnsnöpr på honom och en stor portion passgång. Det tog oss typ hela rundan innan han kunde göra en övergång från skitt till trav utan att passa. Så illa har det inte varit tidigare.Stackars liten var dyblöt efter vår lilla tur.

Idag började jag med en lugn tur på Lena. Ökade på traven lite försiktigt. Det blev ändå inte någon lång runda. Fin och harmonisk är hon. Vi får se hur länge det håller denna gången.

Körde sedan Lillebror, Jan hade värmt honom innan. Han gick 2 av 5 intervaller i 20-tempo. Vad han har börjat göra är att springa med rumpan åt vänster. Jan skulle vilja lägga till sidostången i det läget men det gick inte för vi hade långvagnen idag. När han springer så snett så får man styra ut honom lite hela tiden med högertömmen. Avlastar han månne sitt vänster bak? Annars springer han bra.

Red sedan ut med Jenni och Berra. Det blev en snabb uteritt med lite för många okontrollerade galopper för min smak. När Berra sätter av är det lögn att hålla Hisan i fin och rund galopp eller trav för den delen. Det blir bara hopp och studs och sli och drag mellan oss. Jag har inget emot att rida fort men underlaget är kasst och det blir okontrollerat och då är inte fort kul. I morgon, när jag har nyktrat till, blir det dressyr för att kompencera dagens kassa motion.

Glad midsommar allihop!

Red ut med Jenni och Berra. Vi skulle ta det lite halv lugnt eftersom jag befarade att Hisan hade lite träningsverk efter måndagens övningar. Passade även på att testa det raka bettet på honom. Han var lite tveksam till det men allt eftersom verkade han tycka om det. Det funkar bra som vardagsbett och det är bra att kunna växla mellan olika mundelar.
På hoppskogerundan är det mycket skritt och det passade oss bra. Sedan blir det bus också och det tackar vi ju sällan nej till. Själva hoppandet är häller inte så blodigt som det låter. Det är två nedfallna träd på högst 40cm men de är kul att skutta över dem. Sedan finns det 2 olika stenmurar, man måste skritta över båda och de är knappt att hästarna behöver lyfta på benen för att komma över.
Hisan och Berra tyckte att det var super kul att skutta och få spränga fram i skogen.

Efteråt gick Jenni och jag en sväng med damerna. Jag var mycket nöjd med att Karin lät sig fångas efter ytters lite fintande. Kanske är jag på väg att komma henne mer in på livet. Det har tagit lång tid i så fall. Karin var lite varm i benet men hon hade blivit jagad innan på dagen så det var nog därför.

Måndag och dax för sitsträning igen. Det var ett tag sedan sist och det behövs påminnas. Även om man tänker på alla nya saker som jag har lärt mig så är det lätt att falla tillbaka i gamla mönster om man inte tänker sig för.
Idag övade vi upp min rumpa, och Hisans. Jag har ju problem med att mitt överliv faller fram. För att komma tillrätta med detta på rätt sätt så är det rumpan som skall spännas och tryckas fram. Att bara ändra possitionen på överkroppen ger inte rätt sits eftersom ryggen då lätt blir svankig och inverkan ändå inte blir som den ska.
Vi började med haltövningen som vi har gjort innan, att göra halt genom att knipa med knäna. Därefter gick vi över till att öka och miska skritten genom att jag skulle spänna rumpan i ökningarna och slappna av och tänka rumpan bakåt när det skulle gå långsammare. Därefter gick vi över till trav. Det var svårt att få Hisan att öka i traven. Han satte under sig när jag spände rumpan men någon ökning blev det inte. Jobbigt sa Hisan.
Vi gick över till att fatta galopp och pluppa över ett lågt hinder. Det känns alltid lite konstigt att hoppa i lååånga läder utan stöd från sadeln, även om det är lågt. Jag skulle tänka mig att hästen var en tandkrämstub och att jag skulle klämma fram tandkrämen bakifrån med rumpan. Jobbigt vill jag lova. Jag kunde också tänka mig honom som en raket på väg snett uppåt där jag skulle sitta vid eldsprutet där bak. Hisan tyckte att det var tokjobbigt och var ovillig att gå fram ordentligt. Han fick dock ta i och gjorde det riktigt bra tillslut. Hans mattes rumpa "dog" dock kraftmässigt efter ett tag även om jag försökte trycka på så blev effekten ganska svag. Knipövningar behöver göras. ;) Både jag och Hisan måste öva rumpstyrka.

Innan passet hann jag med att skritta Lena på volten hemma. Hon var mjuk och fin. Övade vändningar och ställde och böjde. Med mig hem från Djurjouren hade jag en massa nya roliga bett. Lena kommer att få agera försökskanin för att se om hon passar bättre på något av dem. Tanken är även att byta så pass ofta på henne att hon inte börjar bita sig fast på något utan får variation. Vi får se om det fungerar när vi börjar rida fortare igen.

Hann inte med att skritta Karin. Lade dock om hennes sår som ser bättre ut för varje dag. Tyvärr är det fortfarande lite svullet med det har slutat vara. Hon får skrittas tills svullnaden börjar kasa bort.

Idag har jag varit i halvdvala... mockade ändå ut bäddarna i boxarna på en dryg timme. Det är konstigt vad effektiv man kan vara när man kopplar bort huvudet och bara gör saker på rutin.

Hisan vilade idag och fick bara vara efter att han hade fått en puss på mulen. Tog mig i stället an skrittandet av damerna. Det är ganska trist med konvalecenter faktiskt och två på samma gång är mastigt.

Lena fick skrittas uppsuttet efter gårdagens uppvisning. Hon fick en tur på tippen och hon kändes mjuk och fin. Hon hade inte minsta tendes att bita sig fast i bettet trots att det var det tvådelade vanliga jag red på. Jag försökte fokusera på lugn och harmoni och det gick ju faktiskt ganska bra.

Karin skrittades i vagn 5 varv på travbanan. Mycket tråkigt sa damen som bitvis höll på att slita mig ur vagnen genom att skaka och joxa med huvudet. Hon brukar ju gå uppkäkad och i mycket snabbare tempo när hon går för vagn vanligtvis och då slipper man ju sådant. Tvättade rent såret rent och lade på ett "plåster". Det har läkt fint innifrån men det är inte färdigt på det stället som var djupast. Tänkte att det skulle kunna klara sig med blått på men det verkar behöva vara omlagt lite till.

Igår tog jag in en Hisan från hagen som givetvis hade tappat ena bakskon också. Himla bra dagen före tävlinge. Skall det fortsätta såhär får jag mycket träning i att slå på tappskor. ;) Efter lite bök med att hitta en passande sko så fickjag på den och satte i lite extra söm i de andra. Därefter red jag och Jenni ut. Vi tog Billebjärsrundan.
Berra håller ett lite för högt tempo över lag, det bli lite för mycket fläng för att hänga med. Jag brukar ju "rida" även när jag rider ut och har min ställen där jag rider i kortgalopp och där jag bryter av och gör övningar. Inte så att det behöver följas slaviskt men jag brukar ha en plan i alla fall. I Skrylleskogen lät Jenni honom galoppera på i ett raskt tempo, jag tycker att vägen är för hård för den farten och det blev inte så harmoniskt för Hisans del eftersom han inte fick följa med i kompisens takt. Han uppför ju sig men han gillar inte när han inte får springa.

När vi var tillbaka plåstrades damerna om och fick sig en promenad på travbanan. Karin fick sluta sin streptoselin behandling och fick vara utan bandage. Det går framåt. Lena fick ha sina Back-on-track på, de brukar ju hjälpa henne.

Idag har det varit tävling Från början hade jag tänkt att stryka mig till förmån för licenslopp med Lillebror men eftersom vi inte var säkra på hans fräschör så blev det hoppning. Jag var sen ut till stallet och kom sent till tävlingsplatsen. Hastade på broddarna och med skonas skick så blev det inte mer än en brodd per sko (isbroddar fram och gräs bak, jag har inte hittat tillräckligt korta gräsbrodd än). De ropade upp mig till framhoppningen innan jag var klar med all utrustning, jäktigt. Han dock rida fram något så när innan det var min tur. Hisan verkade tycka att det var lagom med fäste för han hoppade som en gud. Bjöd på hindren och det blev rytmiskt och fint. Vi nollade i första klassen.
Till andra klassen blev det lugnare och framridningen kändes kanon. Inga tendenser till att vägra som i början av året. Inne på banan hoppade han också fint men jag höll honom i ett för långsamt tempo. Det blev 2 tidsfel även om jag red för mig vågade vägar. Tidsfelen kostade mig placeringen, jag låg som 12:e placerad ända till sita ryttaren kom in på banan. Han red bra och puttade ner mig till fösta utanför. Surt, men sådant är livet...

Skrittade sedan damerna. Båda uppförde sig hyfsat dåligt och hoppade och for i grimskaftet. I morgon skrittas Lena uppsuttet och Karin i vagn så skall det nog bli andra bullar av.

Åkte iväg till LCR med Hisan men jag har nog blandat ihop en hel del på resan för det var igen träning idag. Det är nog dax för mig att uppdatera min planering lite. Red dock dressyr själv och Hisan kändes fin. Dock ville han inte fram ordentligt.
Jag var mycket skumpig i sitsen i traven och drog upp benen så att sigbyglarna hoppade runt på fötterna. Ju mer jag försökte slappna av i benen ju sämre blev det. Det var helt klart fel att tänka så i och med effekten. Galoppen var en fröjd däremot. Lugn och avslappnad och vi kom till bättre ridning.

Jag och Jenni tog sedan var sin dam i grimma och grimmskaft och traskade upp på tippen. Karin var mer avslappnad när systeryster var med. Hennes sår var mycket bättre men det är risk för att svallkött bildas i såret misstänker jag.
Lena var pigg och glad men när man studerar henne i hagen vilar hon betänktligt på vänster fram. Det blir nog tyvärr längre vila för henne än vad jag hade hoppats. Vi får ta en dag i taget och se hur hon verkar.

De båda damerna stod i enskild hage när jag åkte upp på kvällen när jag hade kommit hem igår. Var och en hade ett bandage på varsitt framben. Åka bort fungerar tydligen inte bra, de har varit friska när jag har varit i stallet dagligen ju...
Lenas bandage är jag helt skyldig till själv. Jag hade övertränat henne innan jag åkte och hon har tydligen varit riktigt dålig när jag har varit iväg. Jan har dagligen skylt benet och nu är hon hältfri igen. Hon skall dock få vila denna veckan ut också innan hon får göra något arbete alls.
Karin kom in för ett par dagar sedan med en spark på skenan på höger fram. Det varma vädert är ju ingen hitt för sårskador så det hade börjat vara och givetvis var hon halt. Hon fick enet tvättat och streptoselinsalva på. Där rök möjligheten att anmäla till det loppet med den perfekta propositionen i slutet av juni. Men det läker väl och såret "sitter bra" till även om det är svullet och ger hälta.

Idag har jag varit ledig från jobbet och i stället spenderat dagen med en heldag i stallet. Det började med en hopplektion för Piia Pantsu i Flyninge. Upptäkte att Hisan var av med ena skon strax innan vi skulle ge oss av. Tur att det finns ett reservlager av begagnade "Hisanskor" att använda. Skopåspikaren fick ta sig an ett nytt fall. Satte i alla fall sömmen bätrre än på Lena så det är ju bara att hoppas att den håller tills hovslagaren kan komma.
Av någon konstig anledning regnar det varje gång som jag åker för att träna i Flyinge. Vi blev rejält blöta men banan blev inte lika tng som vid förra träningen, idag var den torr under och blöt bara överst.
Hoppningen gick ok även om det märks att jag har levt storstadsliv i en vecka långt från stallet och hästarna. Hisan stannade två gånger i kombinationen på träningen båda gångerna berodde på att han hoppasde konstigt över muren som var hidret innan och att jag slant på de blöta hala tyglarna. Som vanligt orutin. Han tittar över lag inte heller så mycket på hindren där även om det ligger vatten och andra grejer under vart och varannat hinder. Vi hoppade lite lagom högt idag, det var nog bra eftersom jag precis hade "landat".

Väl tillbaka i stallet igen var det promenader med damerna som gällde. Båda promenerades på tippen och fick öva lite på "repviftar" övningar så som stanna när jag stannade och gå i takt med mig. Karin var som vanligt spänd och blåste hela tiden. Hon spänner sig lätt när hon kommer utanför sitt "trygga teritorium", dessutom litar hon dåligt på människor när hon inte är trygg. Det är nog nyttigt för henne att komma ut lite och motionera hjärnan nu när hon skall vila benet.
Lena var glad och pigg och inte halt. Jag vill dock ta det lugnt med henne så att benet inte överansträngs mer än nödvänligt.

Vi hann dessutom med att träna Lillebror och Leo. Lillebror sprang fint och kunde till och med springa i 20-tempo. Han kändes stabil i traven hela tiden men han kan fortfarande inte trava långsamt utan då blir det pass. Jag glömde tungbandet så om han låg på en töm eller inte är svårt att avgöra. Vi kommer dock att stå över träningen på lördag för hans del. Han har som sagt inte varit helt klockren veckorna innan och det är dumt att riskera allt för ett ynka licenslopp. Licensen får väl vänta till efter sommaren. Leo hade blivit skodd med så kallade pacerskor som skulle hjälpa honom att bredda och han travade bra. Springremmen verkar hjälpa honom mycket också.

Så var alla hästarna tränade idag också.

Vi människor är bunda till våra vardagliga mönster och rutiner. Att undvika dessa och göra annat går bra ett par dagar. Det är mycket avslappnade. Därefter känns det mer som om rastlösheten tar fart. Om jag inte följer min dagliga rutin: jobbet - stallet - hem och äta och sova, vad skall jag då fylla dagen med?

Det är faktiskt inte så svårt att hitta på annat i en stad som Rom, säg det som inte finns här. Jag har varit ute och promenerat, shoppat och läst magasin efter magasin. Så nu är jag mycket uppdaterad på mode och händelser i världen ;). Men ändå finns tanken på stallet och hästarna alltid i bakhuvudet.



Nu låter jag som om det är trist att vara utomlands, men det är tvärt om. Jag älskar Rom och Italien och jag har ju bot här nere tidigare och frågar mig oftar varför jag i hela friden flyttade hem. Men det är en helt annan historia.
När jag bodde här nere var det en helt  hästfri period i mitt liv. Jag sträkte mig till att ibland klappa någon av Roms hästar på mulen när jag gick förbi. Men nog saknade jag dem och det ledde till att jag när jag åkte hem över jul anmälde mig till diverse dressyrkurser (tänk vad abstinens kan leda till) på ridskolan hemma. Helt smart var det inte för jag kommer ihåg hur jag under ett pass med mycket nedsittning i trav helt sonika föll av hästen i ren utmattning eftersom jag inte hade använt mina "ridmuskler" på flera månader.

 

Tur var det nog att det fanns ett turridningstall i grannbyn uppe i Dolomiterna när dagarna på restauranten var långtråkiga. Och att det gick att rida på ridskola i Turin när jag flyttade dit. På ridskolan var jag i och försig mest i fejd med stall gubbarna som hela tiden ville spänna sadelgjordar och justera stigläder åt mig. Jag ville ju ha det som jag var van vid i Sverige. Det är ju inte så dumt att kunna fixa själv. En av gångerna på ridskolan stod inte gubbarna att finna och alla andra elever stod där och stirrade på hästarna i spiltorna och undrade hur sadel och träns faktiskt skulle sitta. Den gången sadlade jag hela gruppens hästar. Det är ju som sagt inte så dumt att kunna gör adet själv.

Nog med tillbakablickar. Jag har två kvällar kvar här nere och de skall jag spendera med underbar mat och kanske lite mer shopping innan jag återvänder till den vardagliga rutinen.

Denna helgen har verkligen haft kanonväder. Givetvis hade jag inte smörjt in mig ordentligt och det betyder brända armar och ben.

Söndagen startades med skritt på Lillebror. Jag såg till att ta det mycket lunt vid uppsittningen och väntade ut honom ordentligt. För en gång skull skrittade vi ut ur stallet i lugn och ro. Inte full fart ut i passgång. Mycket jobb kvar där men ett steg i rättriktning. Skrittade sedan en lite runda på tippen. Jag ville känna hur han var. Jansa att han hängde lite på en töm sist men att han också hade tungan över bettet. Han kändes pigg och spänstig så det var nog mest hans långa tunga som spökade.

Sedan var det dax för en tur på Lena. Vi red till Skrylleskogen och hon var mjuk och fin. Det krävs mycket ridning för att få henne dit man vill och jag är oftast helt slut efteråt. Hon försöker ju men det är mycket rumpa som skall samlas ihop under en kropp i nerförsbacke så det är inte lätt.

Till sist red jag Hisan på volten. Hade lagt en bom mitt på volten och övade avstånd. Jag suger på att se distanser så det är verkligen nyttigt för mig. Till slut kunde vi komma rätt ett par gånger på raken.

Slutligen bega vi oss till Malmö med släpet för att hämta Jenni och Berra. Vi var beredda på det värsta, har ju varit med och lastat honom otaliga gånger. Hade med diverse specialgrimor och annan utrustning som kanske skulle komma till användning. Vi började med att backa till mot stallet och efter en stilla backning var Berra i släpet. Helt otroligt faktiskt. Det blev mer dramtiskt att lasta ur faktiskt då han mer eller mindre satte sig på bommen och sprattlade med bakbenen.


Måndag bjöd på ännu bättre väder. Tyvärr var min dressyrträning på Farstorp inställd så efter lite ändringar i schemat så började vi med travarna i stället. Efter stormockning i stallet så körde Jan och jag Lillbror och Karin. Jag körde Karin igen. Förra gången var hon glad idag var hon förbannad. Sinnestämningen ha inte så stor betydelse på resultatet men det är stor skillnad. Hon laddade inför varje intervall och for i väg i rent ursinne. Lite nöjdare blev hon när hon fick springa 20-tider och efter passet var hon på betydligt bättre humör.

Därefter var det Lenas tur. Jag provade ny betsling med en tygel i spärrgrimman utöver hennes vaniga bett. Hon var lugn på den betslingen (det kan också bero på att hon var själv) men lik väl verkar det ibland inte spela någon roll vad hon har i munnen. Vill hon springa så gör hon det oavsett. Ett springryck ledde till en galopp i fösta svängen eftersom damen behaade springa snabbare än saken på hennes rygg ville. I övrigt sprang hon 25-tider och dessutom flög hon idag. Någon gång under passet ställde hon båda sina bakskor på ågot undangömt ställe. Det gick inte att hitta dem. Det måste bero på att skopåspikare Ulrika hade varit framme, kanske var de inte bekväma nog. Värmen tog hårt på henne, hon flåsade mycket mer än Karin efteråt.

Hisan har kommit sist denna veckan och så även idag. Först fick han vara barnvakt när en av sommargästena skulle rida en liten tur på sin ungponny. Hisan var trygg och ett bra moraliskt stöd. Där efter red jag lite på banan och avslutade med en snabbare galopp. Han är fin nu.

Alla hästarna avmaskades med Cydektin eftersom vi misstänker att Leo har haft bandmask.

Nu tar jag hästledigt  i en vecka och vilar upp mig i Rom.

Arrividerci a tutti!