Projekt Lena startar på riktigt
Idag har det redan hänt mycket och det är inte slut än.
I morse åkte jag ut till stallet... kom precis efter morgonfodringen. Mockade och hade planer på att låta Hisan få gå lugna galoppintervaller ute på Kaninlandet. Min plan grusades av att det hade frusit över natten. Marken tillät ingen galopp så det blev en uteritt i stället av lite lugnare karaktär. Bitvis i skogen på stigar med mycket löv hittade jag ställen som mer lämpade sig för galopp... fast då inga långa sträckor. I morgon blir det klubbtävling igen så det var viktigt att vi kunde komma ut och lufta oss idag.
Hisan var mycket lugn trots vilan igår så det bådar gott. Håll tummarna.
Därefter kopplades släpet och det bar av hem till Jan. Efter några koppar kaffe och lite skvaler lastades Lena och vi gav oss av hem till Annette i Blentarp.
Lena tog det ganska lugnt men blev spänd av allt det nya.
Vi kände igenom hennes rygg och Annette lyckades lossa henne lite i höger sida. Det syntes direkt att hon slappnade av lite mera där. Det som var mest påfallande var att hon var väldigt kall i musklerna på korset. Med stor sannolikhet spänner hon sig så dant att hon får minskat blodflöde (amatörgissning...). Hon förseddes med dubbla täcken och skall ha back on track på ryggen ett tag framöver för att hjälpa henne att slappna av.
Jag hoppas att hon landar snabbt och kan komma att trivas. Skall hon brunsta normalt krävs harmoni, hon har ju precis lämnat stället där hon är född och dessutom sina två syskon. Detta kommer att bli både spännade och lärorikt hoppas jag.
Fredagsmys
Fredagar är jag alltid lite tröttare efter jobbet än andra dagar. Därför passar det bra med en lugn dag. Så fredagar består oftast av en rykt och lite gos på stallgången om Hisan är på humör. Det var han idag.
Morgon dagen kommer att bjuda på en massa spännade så det är bäst att ta det lite lugnt dagen innan så att man orkar med.
Galopparbete
Usch vad det är mört hela tiden när jag är ute i stallet... blä fortfarande.
Eftersom det inte blev någon hoppträning idag och Hisan var så förskräckligt pigg igår bestämde jag mig för att släpa fram ett par bommar och köra ett rejält galopparbete.
15 meter emellan som tidigare, det märks att det var ett tag sedan... höger galppen är fortfarande mycket svårare att få ihop till 6 språng än vänster. Detta måste vi öva mer på. I fall vädret håller sig så här torrt är det ju inget prolem att släpa fram saker heller...det är värre när allt bara är en sörja i padocken... då vill jag hellst bara slippa.
Hoppas nu att han fick ur sig massor av sin energi... jag försökte intala honom att springa i hagen idag också... men jag är kass på att prata med hästar ;)
I morgon tar Jessica hand om Hisan för jag skall ha en hästfri dag och gå till frisan och bli riktigt snygg.
Helt utan fokus
Var kommer all energi ifrån? Jag har försökt tala om för Hisan att överskottsenergi skall man göra av med i hagen, inte spara till när matte kommer ut till stallet efter jobbet. ;)
För den som undrade är jag bara lite galen... bara lite.
Vi red mycket lösgörande flyttade bogar och ökade och minskade volter. Lite hängig var han till en början och jag kan tycka att han kändes mycket mjuk men lite stum i steget bitvis. Slutligen fick jag en mycket bra känsla i alla gångarter i alla fall.
Jag har belutat mig för att vara lite galen idag... eller kanske inte så lite eller jo bara lite...
Jag skall ta mig an projekt Lena nummer 2. Projekt ett med henne var ju att få henne till start och det föll ju bra ut med en seger. Projekt 2 innebär att hon kommer att flytta ut till Blentarp, bo på lösdrift med en massa andra märrar och slutligen förhoppningsvis bli dräktig. Ur detta projekt skall det förhoppningsvis födas en lite travhäst som jag sedan skall kunna träna och starta i både sulky och monté om X antal år.
Detta kommer att bli en spännade resa.
Starten kommer att bli till helgen då hon skall flytta och då skall vi även försöka fixa hennes rygg skall slippa spänningarna, hon måste ha grymt ont nu.
Ytterligare en helg till handlingarna
Nu har det blivit sådär igen... en hel helg har gått och jag har inte hunnit skriva förrän nu.
Lördag:
Avdelningsridningsträning på Torns... det går faktiskt framåt även på denna fronten. Hisan lastar sig bättre och bättre för varje resa nu ochnär tävlingssäsongen börjar räknar jag med att vi skall ha kommit över problematiken. Jag får även köra lite mer normalt med honom nu och slipper krypa fram i 20 kilometer i timmen för att han skall acceptera att stå still i släpet. På själva träningen har vi kommit så långt att vi nu kan möta de andr hästarna utan att kasta oss åt sidan om det går fortare än skritt... detta är ett stort framsteg. Vi siktar på den första tävlingen som dessutom blir på hemmaplan den 8 mars. ;)
Söndag:
Jag började med en tur på Revinge med Hisan som kunde ha tagit en ände med förskräkelse... jag skall berätta från början.
Direkt när jag kom utanför stallplan kom en bil som kördejättekonstigt och som dessutom hade något allvarligt fle för det skrapade något frutktansvärt om den när den körde. Detta reagerade alla hästarna på och Hisan blev genast i gasen och for iväg...
Väl ute på heden började det bra med bara lite bus i galoppfattningarna. Vi höll oss i kanten på grusvägarna i och med att det är sunkigt i gräset. Jag red de vägar som fanns utan att behöva sitta av ytterligare gånger för att öppna grindar. Det var ovanligt mycket traffik på fältet idag.
På vägen tillbaka lyckades jag med att bli jagad av en bil vilket gjorde att det blev super svårt att sakta av Hisan och när jag väl lyckades sakta in honom pressade bilen sig för oss strax innan ett möte. Just som vi blev passerade fyrade Hisan dessutom av ett rejält bocksprång, antagligen eftersom han blev rädd för bilen. Precis efteråt när jag hade lugna honom kom en militärmotorcykel mot oss... suveränt... not. Turligt nog skildes inte Hisan och jag åt utan kunde ta oss hem tillsammans... men det det var mycket nära.
Under ritten blev jag uppringd av Jan som undrade om jag kunde komma ut och visa Lillebror riden. Han hade haft en spekulant ute på honom igår som hade hoppat av honom i farten när han hade tagit fatt på travbanan. Turligt nog hade jag tid och for dit.
Lillebror var sitt vanliga söta jag om än tjockare än innan. Visningen av honom fungerade bra och spekulanterna verkade hyfsat vettiga, den ena av tjejerna var i alla fall diktig nog för att fixa honom. Den andra som var den som hoppade av i farten igår har en hel del kvar att lära.
Det första jag sa när jag berättade om hur jag hade ridit honom var att han ej hade galopperats under sadel och att han därför inte kunde galoppfattning. Ändå ville de se galopp... hallå! De fick se galopp också med hjälp av en snäv sväng... men om man säger att man inte har lärt honom kommandot så har man inte.
Därefter tittade vi på Lena... hon fick ju korsförlamning och har fortfarande mycket ont i bakdelen. Hon krampar i rumpan och har utvecklat karprygg. Alla ryggmuskler är helt borta och den fina hjärtformade musklade rumpan. :(
Jag ville bara ta henne med mig den lilla söta svarta. Och kanske blir det så också... som tävlande travhäst är hon helt slut nu i alla fall. Och jag tror aldrig att det kommer att gå att rida henne igen ens i skogen. Men det skulle nog vara möjligt för henne att gå i hage och få föl. Jag skulle gärna vlija försöka få henne att sluta krampa och åtminstonne få en chans till avel. För vad man än säger så har hon resultat och stam som gör henne tillräckligt intressant för mig att ta förl på i alla fall... Jag skall tänka på det under veckan.
Därefter åkte jag ut till Annette och beundrade hennes nyförvärv Ängelen. En totalt ohandterat trårigt fullblodssto. Hon skall tämjas och sedan starta är det tänkt. Det kommer att bli spännade att följa den hästen.
Mörker...
Idag var det för hårt igen för någon allvarlig ridning och det hade vi behövt... sedan när underlaget är som det är och jag inte känner till terräningen helt så ger jag mig inte ut på några turer utanför den upplysta padocken. Dessutom måste jag erkänna att jag inte orkar ta mig till ridhuset heller när det blir så sent på kvällarna... nu har jag klagat klart. ;)
Idag efter jobbet tog jag mig i alla fall till gymmet... det var behövligt. Jag försökte öka på alla vikter och det känns i hela kroppen nu efteråt kan jag upplysa om. Det är ju väldigt smidigt när man skall rida efteråt, not. Jag var alltså rejält stel och mosig i hela kroppen. Med dessa förutsättningar försökte jag mig på att rida lite lösgörande på Hisan i framför allt skritt och lite trav. Jag flyttade sidvärts, öppna och sluta. Hisan svarade bra och jag är nöjd med passet trots mina skrikande muskler...
Denn helgen är avdelningsridning inplanerad och nästa är det dax för serietävling i hoppning igen... jag är lite sugen på att starta i dressyren på lördagen också... undrar om jag skall våga anmäla mig? Jag tycker att vi har blivit stabilare i formen sedan senaste starten i alla fall... fast det betyder ju inget.. i tävlings samanhang kan det ju bli spänt ändå. Jag skall tänka lite på det i helgen i alla fall.
Nu tillnågot helt annat... jag har visst hamnat på bild och fällt smarta kommentarer om Malmö... Läs själva, längst ner!
Ullis är en mes
Jag har börjat rida för försiktigt i hoppningen igen... det innebär alltid att det blir en massa stopp.
På tävlingen förra helgen var detta inte något probelm men det är lättare att tagga till på tävling.
När jag väl sätter mer press och en bättre galopp stämmer allt... när det i stället bara blir mesande av det lämnar Hisan in handduken och skiter i det.
Mot slutet av träningen var jag lagom arg för att sätta upp den galoppen som behövs och rida med mer fokus... då fixar vi allt utan problem.
Blä för min dåliga ridning.
En grej som jag noterade var att Hisan faktiskt flåsade lite mot slutet... det är inte vanligt. Undrar om inte hela historien med öldet etc har tagit mer på honom än vad som har märkts av tidigare... så fort underlaget medger får vi ut på mer konditionfrämjande ridturer.
Blixthalka
Eftersom det tog sådan tid att komma hem blev det tyvärr ingen träning efter jobbet som jag hade tänkt. Det går inte alls bra för mig med min egen träning just nu. Jag får se till att skärpa mig på det planet.
Halkan gjorde att det tog bra lång tid att ta sig ut till stallet också. Denna skånska vintern börjar ta knäcken på mig vid detta laget måste jag säga. Det var faktiskt tur att jag hade det hästfritt igår... lite paus behöver man faktiskt iband. Gårdagen spenderades därför efterjobbet med fika tillsammans med gamla vänner från Turin, och sådant måste man ju ha tid med.
Tillbaka till hästen... Hisan hade tyckt att det var en super idé att vända upp och ner på hela sin bädd i boxen så kvällen ägades åt att gräva ut den... Under tiden fick buspojken befinna sig i hagen eftersom han absolut int kunde stå still i stallgången. Det kryper lite för mycket i honom ibland.
Jag hade tänkt att låta den där bädden ligga ett tag men tydligen gillades inte den idén fullt ut. Ut kom den i alla fall.
Sedan hade vi lite improviserad träning av mig i padocken... dvs... Hisan brallade av sig och drog några repor... därefter hade vi lydnadsträning i skritt och trav där jag också fick jogga... (jag hann ju inte till gymmet, ju)
Jag hoppas att lite energi försvann i och med reporna som han drog... för i morgon blir det seriös hoppträning på Flyinge igen.
Jag måste bara berätta.. för jag begiper inte detta fullt ut:
På mina luncher har jag roat mig med att upptäcka omgivningarna runt Triangeln... och det finns verkligen en massa häftigt där som jag inte har sett innan. Jag har verkligen aldrig utforskat Malmö... idag upptäckte jag en ekologisk och vegetarisk matbutik vid konserthuset som hette Astrid och aporna. Nyfiken som jag är så var jag bara tvungen att gå in och kolla vad de hade (jag är nämligen ständigt på jakt efter bondbönor som jag aldrig tycks hitta annat än omtalade i recept)... jag stod länge och tittade i frysdisken och försundrades över allt spännade de hade där... som till exempel "vegetarisk julskinka utan rumpa"... men det som fascinerade mig var nog de vegetariska kycklingklubborna... vad är de tillverkade av? Jag är 100% säker på att de aldrig har suttit på en fågel... Jag har inte släppt tanken på de där klubborna än? Vad kan de smaka? Svamp som quorn? Eller kikärtor? Spännade... hur tillagar man dem? Får de knaprigt skinn?
Jag kommer att drömma om dessa klubbor i natt, det är jag säker på.
Seriehoppning I
Hisan gick på släpet med bara lite knussel och åkte fint utan att trampa om alls på hela vägen dit. Han var laddad men ändå fokuserad.
Tyvärr hade klubben bytt startordningen på klasserna så jag fick springa igenom banan när det var bangång. Detta visade sig vara vårt största problem. Grundomgången gick som en dans. Hisan tyckte att det var super kul och sög i hindren. När vi kom till näst sista hindret i omhoppningen hade jag tappat bort mig aldeles och vi fick en tokigt snäv sväng vilket gjorde att Hisan inte ville hoppa. Det hade inte jag heller gjort i det läget om jag varit honom. I nästa anridning hoppade han kanon, fast då var skadan redan skedd. Utan stoppet hade vi fått en bra tid. Jag får göra bättre vägval till nästa omgång om två veckor.
Efteråt satt jag av en mycket nöjd Hisan (matte var också nöjd med hans prestation, vägringen tar jag på mig helt själv) som ändå fick en massa beröm. Det riktigt lös om honom och det märkets att han tyckte att det var roligt att hoppa igen efter vårt mer eller mindre ofrivilliga uppehåll sedan sista träningen för jul.
Min förhoppning är att vi skall kunna komma iväg på träning igen på onsdag.
På hemvägen knatade Hisan på släpet själv och åkte fint hem trots att han fick sälskap i finkan av Fredriks cykel med punktering som givetvis var väl fastsurrad.
Lördag
Idag blev det mera av den varan för Hisan. Grundplanen var att rida i ridhuset men jag hade inte kollat upp om det var ledigt utadrog en rövare och red dit. Jag hade otur och de hade hoppträning. I stället fick vi göra det bästa av läget så det fick bli en lugn uteritt. Helt lugnt blev det inte. Jag har nämligen anmält mig till Torns seriehoppning i morgon och att ta det lugnt i tre dagar i rad innan är ingen bra idé.
Så vi begav oss ut, travade på ställen som var platt och marginellt mjukare än övrig terräng. Någon liten lugn galopp hann vi också med. Vad som kan sägas är att jag är mycket nöjd med Hisans uppförnade. Han var pigg och laddad men hittade inte på några som helst konstigheter.
Därefter bar det av till Jägers. Jag hade en teori om att min dressyr sadel var del i att Sir Remington inte alltid ville gå fram och att det ibland blev rejält flaxigt och glidigt där uppe på ryggen. Därför åkte hoppsadeln med idag och det var nog en fullträff.
All motighet försvann nästan omgående. Det var mycket lättare att böja honom. Dessutom var han villigare att gå på volten även i höger varv. Med denna possitiva effekt skall vi nog kunna komma framåt lättare när det gäller hans lösgjordhet.
Dock blev han lite hänging i handen under ritten. Jag lade därför av gramanen och fick då genast ett bra mycket bättre gensvar och mindre häng. Det är möjligt att vi inte längre behöver den.
Efteråt var jag ute en sväng med den lille. Det var ett ta sedan sist. Alla Uffes hästar tar det lugnt för närvarade och det märktes på den lilla kan jag säga. Han var verkligen taggad. Efter ett var runt lilla banan gick vi in i en longeringsvolt. Jag försökte inte ens longera honom utan tömkörde honom bara runt spået med mig bakom. Det räkte för att han skulle flippa aldeles och studsa rundor på bakbenen där inne. Vi forstatte tills jag fick ett lugt och fint varv i skritt i varje riktning. Jag var ganska mör efteråt kan jag säga. ;)
Väl tillbaka i stallet stod jag bredvid honom på pallen igen och idag kunde jag efter ett tag lägga mig lite över honom så att han fick lite tyngd på sig.
Normalt sett brukar man inte "rida in" travhästar så noggrant. Många huttar bara upp en ryttare och så rider man. Det är heller inte helt ovanligt att man kör ett snabbjobb när man ändå håller på. Så gjorde vi med Jans hästar... de gick fort med ryttare andra gången vi överhuvudtaget satt på dem...
Med den lille är vi lite mer noggranna i och med att han är som han är. Han är ingen lätt individ att ens köra och att bara kastas upp utan förberedeler känns bara som en superdum idé som kommer sluta med att jag får smaka på gruset och det kommer att göra ont.
Vi gör framsteg hela tiden så när den lille börjar gå fort igen och få ordentliga jobb örjar det bli dax att se om det går att rida honom. Jag ser gärna att han är lite trött eller i alla fall har fått jobba rejält dagen innan jag skall våga mig upp på hans rygg.
Lång torsdag
Efter en paus hemma med kvällsmat var det dax för Hisan. Det hade hunnit frysa på en del och det var stenhårt utei stallet. Ett skrittpass i padocken blev det ändå innan jag tog itu med att försöka stråla den förstorade lymfkörteln med lasern. Äckligt sa Hisan men jag fick hålla den där ett tag i alla fall. Därefter skulle jag försöka mig på att fortsätta behandligen av inken med XXterra. Detta var inte populärt kan jag säga. Det stampades vilt med frambenen för att visa att det sved och var otäckt. Bort skall den så han får helt enkelt bara gilla läget.
In i dimman..
Jag kan meddela sådär som en kuriositet att man endast med nöd och näppe ser från ena ändan av padocken till den andra...
Det blev ridning idag också trots vädret. Det är nämligen så att jag kommer att ha svårt att hinna med ridning av Hisan i morgon och därför var det en dålig dag att vila idag.
Jag hade hunnit med en sväng till gymmet efter jobbet så jag var lite mör redan innan, och jag blev inte direkt mindre mör av att dagens pass.
En blöt och kladdig padock inhöljd i en tät dimma bjuder ju inte på så särdeles mycket inspiration men det blev ett rejälare pass idag. Tittut var i padocken när vi började vilket inverkade lugnande på Hisan. Han var näst intill loj. När hon sedan försvann i dimman blev det en helt annan energi i Hisan och mer bus också. Han ville absolut följa efter henne och vi hade en liten diskussion där Hisan inte tyckte att han kunde jobba alls i någon gångart utan att skutta iväg när hon försvann och jag tyckte att han skulle ta sig samman och strunta i det och i stället försöka jobba lite seriöst. Jag gick segrande ur diskussionen och Hisan jobbade super i slutet av passet.
Jag måste dock själv fortfarande jobba massor på min kondis för den hänger inte med kan jag säga...
Friskförklarad!
Svullnaden är så pass nere att vi ändå inte gör något i detta skede utan bara låter det bara. I fall den äxer igen skall hon kallas ut annars är det bara att låta det vara. Tydligen kan den vara hård och förstorad i upp till ett halvår så det gäller att täna in vad jag skall säga senare när jag kommer ut på regonala tävlingar i vår.
Jag var ute och red i dimman idag. Jag hade tänkt att hoppa över det först men jag möttes av en mycket uttråkad Hisan å det var inte tal om att vila.
Från Hisans sida var det inga konstigheter idag heller. Han jobbade bra och kändes pigg och energisk. Vilket borde vara tvärt om med tanke på hur lite mat han äter just nu... jag börjar smyga upp mängden lite nu.
Dagens arbete bestod i att matte skulle fortsätta att sitta still.. och jag kan avslöja att jag höll på att ta knäcken på mig själv... jag har ju inte tränat ordentligt själv på evigheter... det är dax att sluta äta onytigheter nu och börja bli lite aktiv på gymmet igen tror jag.
Hisan fick jobba med ökningar och minskningar. Sedan var det baken och bogarna som skulleflyttas varvat med galoppfattningar på volten.
I morgon skall Hisan få gå ihop med Hardy igen. Han är tydligen också mycket rastlös så de skall få vara rastlösa tllsammans och för hoppningsvis mynnar det ut i lite mer nöjda hästar som kan busa av sig själva.
Måndagsmys
Det blev ett pass i padocken i sken av lamporna igen. Hisan var helt koncentrerad och arbetade bra. Jag fokuserade på vad vi jobbade med på senaste hoppträningen nämligen att hålla mitt överliv stilla. Jag har en ovana att gunga med något fruktansvärt i galoppen och det stör en massa. Det som är bra är att jag har blivit väl medveten om det och det kan vara första steget mot att jobba bort det.
För att vara på den säkra sidan hade jag hoppsadeln på och hade försett Hisan med fegsnöre runt halsen och galopptyglarna... Det är nog när jag rider med kortare läder som gungningen av överlivet blir som mest tydlig dessutom.
För att motverka detta koncentrerade jag mig på att spänna magmusklerna och räta upp mellandelen. Hisan svarade bra och jobbade super.
Underlaget var på gränsen till hårt, lite is fanns kvar i kanterna och under det första lagret var det fortfarande fruset. Alternativet hade varit en bäckmörk skog med gud vet vilket underlag så just nu känndes det ändå hyfsat.
Efter ridningen spänderade vi en lång stund åt mys och klining i stallet. Det är inte varje dag ro finns för mys, fast det borde vara oftare.
Jag har en lite aning om att det är det gigantiska neddraget på maten som har hjälpt till att få honom så mycket mysigare. Det är ju lättare att relaxa när man inte är speedad hela tiden. I fall jag lyckas att hålla igång honom ordentligt i veckan så får maten ökas på succesivt. Det är ju i och för sig himla trevligt för plånboken. Ytterligare en fundering jag har är att den myckna ridningen på travbanan inte var av ondo. Vi tillryggalade bra mycket större sträckor bara genom att rida lite "travbane dressyr" än vad vi någonsinn gör i padocken.
I morgon måste jag få besked om eventuell smitta. Det hade varit härligt att kunna ge sig av till något ridhus igen eftersom det tydligen skall bli kallt till helgen igen... Vi skulle ju till och med kunna hoppa lite om vi bara kom iväg.
Uppe med tuppen
Eftersom jag är fast på gården i väntan på besked om vad det kan vara för basilusker som gjort att Hisans lymfkörtel har svällt upp och jag vill göra något med honom för att slippa ha en häst som formligen pyser över bara av att gå i hagen.
Det där med att vila är verkligen inte Hisans starka sida.
Gårdagens lugna ritt blev ju en serenad av brallar så idag tänkte jag förekomma honom. Padocken var hård men platt så i brist på bättre alternativ blev det longering för att bli av med de värsta stolligheterna innan dagens ridtur.
Hardy och den nya tjejen i stallet som kom igår (hon visste att vi har karantän på gården men hon har en promenadhäst och kommer inte att bege sig ut på annat än uteritter ändå, och inga andra hästar visar något tecken på att vara påverkade på något vis). Vi red en liten sväng i enbart skritt åp grund av underlaget. Hisan höll sig till att takta idag vilket är fruktansvärt obekvämt men ändå acceptabelt i jämförelse med brallar. Mot slutet av skrittrundan gick han med långa avslappade steg på lång tygel.
Det verkar bli plusgrader i veckan vilket är bra. Jag måste verkligen röra på Hisan... men det är ju mörkt när jag slutar jobba... mitt eviga dilemma.
Besked om basiluskerna kommer i morgon eller på tisdag.
Förväxling
Idag fick jag höra av stallchefen att hennes medryttare som har till uppgift att skritta ut hennes häst på tordagar tydligen hade tagit fel häst för ett tag sedan. "Hardy" hade varit ovanligt pigg den dagen... först när hovslagaren dök upp för att sko hade efter att han hade påtalat att det inte var rätt häst upptäckt sitt misstag... Det tog dock ett tag tills hon vågade berätta det för stallchefen. Tur att Hisan skötte sig och inte var på samma humör som han är nu då, det vill säga fruktansvärt brallig. Och undrar vad han tänkte när han fick fel sadel på ryggen och en himla massa boots på alla benen... Fast riktigt så lika att man kan ta fel tycker inte jag att hästarna är.
Idag hängde jag med ut på en liten tur med Hardy. Vi skrittade på grusvägen genom trollskogen och vände på andra sidan där det var halt. På vägen tillbaka travade vi lite och det blev trav med salut för Hisans del. Han verkligen letade saker att pipa iväg för. Tur att jag tog hoppsadeln idag. ;)
Min stolliga häst äter ändast ett kilo kraftfoder... jag brukar ge honom mer när han vilar men det är något kopiöst vad han är pigg just nu. Vi skrittade vidare på asfalten efter traven och Hisan var spänd med höll sig på mattan. I morgon får han rasa av sig i padocken, som borde gå att använda igen, innan jag gör något som helst med honom. Var kommer all energi från och hur skall jag få ut den. Reving är inte att tänka på än på grund av att det kan stå is under vatten och vara snorhalt och jag vet faktiskt inte riktigt om jag vågar om han skall bralla på det viset.
Fattar hästar att de skall stanna vid färister om jag skulle trilla av på heden och han sticker hem?
Lysande ögon...
Bölden hade minskat till hälften av gårdagens idag... det är alltså inte mycket kvar alls nu. Det är det inte av inken heller kan jag meddela. I morgon är sista dagen på XXterra behandlingen. Sedan blir det utvärdering i 4 dagar för att se om den har försvunnit helt eller om den behöver en 6 dagars kur till för att försvinna.
Det händer inte så mycket hos oss just nu.
Sur
Först brottades matte med en hemsk brems, men någon såg till att hålla huvudet högt högt så att det var omöjligt att sätta det hemska verktyget runt mulen. Därefter spruttade hon väteperoxid i såret under hvudet så att det sved massor...
Därefter stack hon en sådan där pinne (läs termometer) i rumpan.
Och inte nog med det. Sedan satt hon en salva på insidan av ena frambenet som irriterar något fruktansvärt.
Någon försökte stampa med frambenet för att den tröga människan skulle förstå. Därefter försökte någon bita bort det jobbiga på bene, stegra bort det.
Det är som sagt inte lätt att vara häst.
Min version av det hela är:
Ingen feber även om det inte var lätt att ens stoppa in termometern där den skulle vara.
Såret spolades hjälpligt eftersom en viss Hisan inte alls var samarbetsvillig och inte gick att bremsa alls. Possitivt var att bölden hade minskat i storlek till hälften av vad den var igår.
Dag 4 av 6 i behandligen av inken med XXterra är området runt inken rejält irriterat och en bit ink är borta. Såhär i efterhand kan man ju misstänka att Hisan själv har hjälpt till. Tanken med salvan är att inken skall irriteras till att typ "explodera" och försvinna så effekten är ju den avsedda.
I morgon skall det bli töväder så kanske kan det bli lättare för Hisan att röra sig i hagen.
Karantän
Jag har ju skrivit lite gran om Hisans böld mellan ganacherna. Den ger en konturstörning men det har inte orskat något annat förutom att den har sprukit i förrgår och börjat vara. Jag har tempat och Hisan har ingen feber, ingen hosta och inte heller något näsflöde. Därför har jag inte gjort någon affär av det heller. Nu har det ju både växt och spruckt så nu var det dax att ta ut någon som kunde titta på den.
Vetrinären kom ut, tömde den och tog prov. Det är nu därför som vi är i karantän. Vetrinären trodde inte heller att det var något allvarligt utan tyckte att lymfkörtlarna var kroppens första barriär så det är ju bra att infektionen i så fall stannar där.
Slut på dagens rapport.
Trettondagen
Dagen till ära åkte jag in till Jägersro för att ta hand om hingstarna. Till slut blev det bara Sir Remington som fick komma ut, den lille hade inga skor på sig.
Stallet var helt tomt, inte en endaste syntes och stallbacken var dessutom nästan öde. Perfekt med andra ord. Padocken var isig och hård så vi höll till på slingan som i vart fall är preparerad. Arbetet blir inte riktigt samma när man rider rakt fram som på volt.
Vi flyttade sidvärsts, bogen och rumpan i olika varianter. Jag hade ju lektion på Hisan och lärde mig "nya hjälper" för öppna och sluta. Det är hilmla häftigt att rida oskolade hästar när man har lärt sig en massa nytt för man får direkt kvitto på att det funkar. Jag tror aldrig att Sir har gymastiserat bogarna och bålen som igår, pigg och fokuserad var han också och tyckte att det var roligt. Jag varvade dessutom arbetet med övergångar mellan skritt och trav. Det börjar ta sig, snart är han fullfjärdrad ridhäst. ;)
Därefter blev det Hisans tur för omvårdnad. Broddarna är fortfarande på och det märks att det underlättar massor för honom. Han går näst intill obehindrat över stallplan, de andra hästarna halkar en massa. Ibland är det bra att de går själva.
Behandlade inken dag 2 av 6, tempade (noll feber) och tvättade av bölden. På onsdag kommer vetrinären och då vet jag vad jag skall göra med den. Kanske kan vi klämma in tandkoll och vaccination så slipper jag ta ut vetrinären en gång till längre fram.
Än så länge verkar Hisan ok med att vila... vi får se mot slutet av veckan om han är sjukt uttråkad, då kommer han dessutom släppas ihop med Hardy (de skall få gå tillsammmans bara de två, så Hisan får ensamrätt på sin kompis) igen så då kanske eventuell tristess försvinner i ett nafs.
-9 grader
Hovslagaren kom idag och skodde. Det är alltid kul att snacka lite skit om allt möjligt och framför allt trav med honom medan han jobbar.
Jag påbörjade behandling av inken mellan frambenen.
Vetrinär är inbokad i morgon för att titta på bullen mellan ganacherna... den hade börjat vara.
Gelido
Vi kom fram båda två utan problem förutom att Hisan blev lite väl kaxig när han ände att han fick grepp under fötterna, normalt hade jag inte brytt mig så mycket men nu handlade det ju om mig där bredvis också, och jag hade INTE grepp under mina fötter.
Själva ridturen gick bra även om jag var lite småhispig i ridhuset. Fatta vad mycket konstiga ljud det är där inne... Hela andledningen till att jag red där idag var att jag tyckte att det var psyologiskt bra för mig att göra det i och med avtrillngen, det brukar bli bra om man tar tjuren vid hornen direkt i stället för att vänta.
Hisan skötte sig bra, men han var pigg och spänd. Detta lär jag inte kommar till rätta med förrän han kan rastas ordentligt och det lär dröja innan marken tillåter det.
Jag red mycket öppna och sluta på volten om varvade med galoppfattningar.
Nu blir det vila i minst en vecka på mycket lite mat för den lille busen. Jag lät honom behålla brodden på i och med att han faktiskt går själv i hagen och att det kommer att hjälpa honom att gå över stallplanen.
I morgon jobbar jag igen och hovslagaren kommer till Hisan. Jag skall dessutom försöka få ut vetrinären till Hisan nu efter helgerna för jag är lite orolig för en böld (eller vad man nu ska kalla den) som Hisan har mellan ganacherna, dessutom borde man kunna passa på att raspa tänder, vaccinera och klippa öronen på samma gång.
Jag skall dessutom behandla den där inken mellan frambenen nu när jag ändå inte skall göra så mycket annat med honom... så det blir inte en händelselös vecka ändå.
Avdelning helt höger om
Efter en kvarts övertygande gick Hisan in i släpet på hemmaplan. Jag kunde lasta honom själv så det är hur som ett framsteg.
Han åkte bra men jag körde extremt längsamt så vi kom fram precis när vi skulle börja.
Jag utrustade Hisan med hopputrustningen dagen till ära och som kronan på verket hängde jag även på gramanen för att ha lite extra koll och slippa smaka på ridhusbotten två dagar på raken.
Hisan skötte sig bra, bara en spark i manegeväggen idag och inga brallar.
På vägen hem gick han in på andra försöket och åkte fint. Han började dock parka när vi kom fram och stannade på stallplan hemmavid. Detta betende begriper jag inte alls. Vi står ju still...
Eventuellt rider jag i Prästgårdens ridhus i morgon om det går att ta sig dit. Det har regnat hela eftermiddagen idag och nu fryser det på, det finns risk för att det är skridskobana överallt i morgon. Eller så börjar jag hans dryga vecka långa vintervila redan... Vad det blir får morgondagen utvisa.
Luftfärd
Lindah var på besök och skulle hålla lektion. Jag hade kollat upp att vi skulle kunna vara i Prästgårdens ridhus.
Hisan var full av energi och sprang på som aldrig förr så ofta han fick. Problemet var bara att om det bara ramlade på så kunde han lnte bära sig och om han gick långsamt blev det superbra men då lixom kröp det i honom. Vi jobbade med öppna och sluta på voltspåret och att flytta olika kroppsdelar för att lösgöra och rakrikta honom.
Varje ny rörelse som krävde ansträngning och skapade motstånd utmynnade i någon form av explosion. Han höll sig ändå på mattan fram till när vi kom till galoppen. Jag lät honom rulla på något varv innan vi började jobba och den hel del brall blev det, när jag trodde han var avbrallad skulle vi jobba. Det gick bra de första varven men sedan när vi skulle börja be honom om det där lilla extra kom den stora explosione. Hisan formligen for upp i luften i den största brallen han någonsin gjort i min ägo och med mig på ryggen. I och med att jag satt i dressyrsadeln var jag tämligen chanslös... aj vad hård ridhusbotten var.
Vi avslutade passet i skritt och till slut jobbade Hisan perfekt igen.
Kombinationen en överladdad Hisan som inte rastar sig själv i hagen och en del spänningar i kroppen som antagligen beror på det hårda och knöliga underlaget var absolut ingen hit, och Hisan var inte alls rolig att rida idag. Hans överenergi ledde i och för sig till att han var enormt fin på backen och fick bra mcket mer dirv i steget... men det hjälpte föga när matte blev blåslagen.
I morgon skall vi ta oss till Torns för avdelningsridningsträning. Jippie... vi får nog be de andra hålla sig på säkert avstånd. I vilket fall blir det hoppsadel så att jag kan ha en chans att sitta kvar i alla fall.
Ridningen började ju bra detta året...
Innan jag åkte ut till Hisan hann jag med att rida en sväg på Sir Remington. Idag fokuserade vi på allt som var possitivt. Jag satte mindre press på honom till en början och undvek på det viset protester från hans sida. Han stoppar dock gärna ut rumpan åt vänster för att undvika att böja sig i bålen åt höger. Han har varit sned länge så detta är nog ett försvar från hans sida. Vi får jobba på det undan för undan. Jag gjorde några övergångar mellan skritt och trav. Vi jobbade även med öppna, vänsteröppnan var fin, den åt höger tenderar att bli mer åt skänkelvikninghållet. Han är helt enkelt inte så stark i den sidan plus att han har fått gå som han vill ganska jättelänge.
Den lilla hade feber efter kvalet i tisdags. Vi var ändå ute en liten sväng men fokus saknades från hans sida. Inte så konstigt i och med att han var lite sjuk. Vi tog det bara lugnt och lufsade bara runt lite utan krav.
