Hisan betyder häst

Skottår i år och idag var det den 29:e. Sista riktiga vinterdagen och tro det eller ej om det inte var den kallaste på länge. Lite som om vintern liksom in your face... inte tänker jag släppa taget så lätt inte...

 

Lilla vilade i kväll efter gårdagens jobb. Hisan trimmades i ridhuset. En liten cavaletti stod framme så jag varierade skutt över den med galoppombyten. Från vänster till höger satt bytena. Åt andra hållet fick vi traggla en del innan bytet blev rent. Jag avbröt den övningen så snart vi fick till det. Likadant avslutade vi med ett superbra rakt språng i höger galopp över cavalettin.

 

I morgon är det vår enligt kalendern. Vågar vi hoppas på lite varmare väder?

Lilla gick 1,3 mil i vagn. Den största delen av rundan blev på galoppbanan i sanden där. Hon travade på bra i ett friskt tempo och kändes stark. Jag sa tidigare att jag funderade på att åka in till Jägersro med henne men i slutänden valde jag att bli hemma och köra jobbet i stället. Åker jag in till Jägers är det lätt hänt att det blir ett för tufft jobb just nu. Åker man 30 minuter enkel väg för ett träningspass så vill man ju gärna maximera det. Jag tycker inte att Lilla är redo för jobb på stora banan än och troligtvis inte för varesig milen eller den långa rakbanan där inne heller. Vi måste bygga mer först. Men det är inte så rysligt långt kvar, men i vart fall ett par veckor av hemmaträning. Jag vill inte förhasta mig med henne. Hon har varit ifrån det länge och jag har inte bråttom. Så vi tränar vidare. 

För övrigt har jag hittat en träningsritt till henne i påsk. Det blir 2 mil i Hovdala. Det ser vi fram emot och det är hon lagom tränad för. Ryttarinnans form är väl inte riktigt där... Men den är som den är. 

 

Hisan red jag ut på. Vidtog oss runt årundan. Den var om möjligt sämre än sist jag gjorde ett försök att rida där. Enbart skitt och lite trav gick närmast ån. Jag hoppas att det kan torka upp relativt snart. Hoppas går ju... Målet med dagens runda var harmoni och jag tyckte nog att vi nådde det. Hisan skyggade inte för något. Sist fick jag tvärstopp när vi skulle passera en stor frigolitbit som låg nere vid ån. Den här gången blev det endast ett steg med tvekan när vi skulle passera, inte mer än så. Det trycker jag är godkänt. Det är ju trots allt Mr Hisan vi pratar om och det finns typ hundratusentals saker som han är övertygad om att han kommer att bli uppäten av. Den vanligtvis så läskiga Bobcaten vid galoppbanan var till exempel inte försedd med huggtänder idag... Men vem vet nästa gång...

Det var en bra idé att titta på hoppning på tv. För det började att klia lite i tävlingsnerven. Så pass att jag aktiverade Hisans livstidslicens för innevarande år och beställde en hästlicens till Lilla. Hon föddes ju för sent för att kunna ha en sådan lyxig licens som Hisan har. Till henne får jag köpa en ny varje år.

 

För Lillas del börjar inte tävlingarna förrän i april. Så det gäller att hitta lämpliga träningsmöjligheter och träningstävlingar nu i mars för att ladda upp på ett bra sätt. 

 

För Hisans del kommer mars att vara uppladdning. Jag måste hoppa mera vilket bäst sker på träning. Sedan kan vi börja titta ut tävlingar. Helst skulle jag se att dessa var utomhus. Men det kommer nog dröja tills de propparna kommer ut. Om infall jag tänker åka på någon Pay&Jump med honom vet jag inte riktigt än. Just nu finns där ingen som är intressant men sådana kan dyka upp snabbt så det är bara att hålla utskik för fullt. Jag behöver lägga upp en bättre plan än förra året också där vi blev kvar och harvade på 0,90 och 100 allt för länge vilket gjorde att vi stressade upp till 1.10-1.20 för fort på slutet av säsongen. Så träning och grotta ner sig i TDB blir steg ett.

Jag har en liten dipp i motivationen. Riktigt varför kan jag inte sätta fingret på men jag har ingen som helst lust alls. Inte till något... I morse manifesterade sig detta i en riktigt lång sovmorgon, vilket i och för sig var välbehövligt. Nu tänkte jag titta på sändningen från tävlingarna i Helsingborg. Jag hoppas att det kan höja min motivation. 

 

I torsdags vilade båda hästarna. Jag var hos sjukgymnasten och blev rättad. Jag har varit så sned i höften igen och det smärtar faktiskt. Min tanke var att det var bättre att ta det lugnt än att rida samma kväll. Framtiden får se om det beslutet var rätt. 

I fredags blev båda hästarna ridna, men inte av mig. Lilla var på långritt i solskenet och Hisan gick ett pass i ridhuset. 

Ännu till helgen var vi först lovade solsken också men i sista stund ändrade vädergudarna sig och vi har mulet. Mulet är dock bättre än regn, snö och annat rusk. Varför klaga?

 

Lilla vilade igår för jag har planerat att hon skulle gå ett hårdare pass på galoppbanan idag. Hisan gick ett trimpass i ridhuset igår där jag fokuserade på samling. Jag är nöjd med honom. Han jobbade på fint trots att jag är omotiverad. Eller motivationen finns väl mer när man väl sitter till häst. Det är mest att det är motigt i huvudet att vara motiverad till att sitta upp. Does it make sence? Troligtvis inte. Med mer vår och värme kommer nog motivationen åter. Februari är en knepig månad. Vintern hänger kvar men löftet om våren finns där väldigt påtagligt  när våren åker på bakslag är det motivationen som ryker. Mars månad som faktiskt är en vårmånad börjar i nästa vecka. Jag längtar!

 

I mars månad brukar jag börja min tävlingssäsong, hur jag skall göra med det i år vet jag inte riktigt än. Det tål att funderas på. 

Hoppträning!! Whhhiiii!

 

Vi hoppade hela banan från gårdagens Pay&Jump. Långt men felfritt och med en bra känsla. 

 

 

Jag var lite osäker till en början på hur det skulle kännas. Dels om Hisan inte skulle hoppa, skulle jag då våga sätta tryck. Skulle jag alls våga och skulle det göra ont i foten med så många språng. Jag hade inte behövt oroa mig. Det kändes inte alls i foten och jag vågade. Hisan bjöd fint på alla hinder dessutom. Under framhoppninge skulle vi rida en liten linje. Här hade vi vår största fnurra under passet. Hisan blev lite glad i landningen efter en oxer och hoppade lite jämfota. Jag röt till på honom och han hamnade i korsgalopp. I det läget kände jag inte att jag hade lust att driva och trycka till honom mot nästa hinder och jag ville inte heller fortsätta utan bjudning. I stället bröt jag av (rätt längt innan hindret så ingen egentlig anridning påbörjad), andades och började om mot det hindret på ny kula. Jag tror ändå att det var bäst. Jag kunde samla mig. Det blev inte hafsigt och jag fick en bra upplevelse av passet. Mitt självförtroende är viktigast just nu.

 

Banan kändes bra. Jag hoppade den bara en gång för ofta är den stora konsten att sluta med saker i tid. Nu kom vi bra på hindren, Hisan hoppade felfritt och jag kände mig lugn när jag hoppade. Det tar jag med mig. 

 

Vad som däremot märktes sjukt tydligt var hur ur form jag var... Jag blev helt galet andfådd av rundan. Jag får verkligen starta med träning inom det snaraste. Lilla vilade idag. 

De säger att vi har vår här i Skåne nu. I vart fall meteorologiskt. Idag såg jag dessutom vintergäck i parken på väg hem. Det är ett vårtecken så gott som något. 

 

Idag har jag ridit Lilla. Det var Pay&Jump på Flyinge så vi begav oss till täckta banan för att vara ur vägen. Egentligen hade jag varit sugen på att hoppa Hisan idag men vi har ju knappt hoppat något alls så det hade varit dumt. I stället skall jag ju hoppträna med honom i morgon. Bättre att börja lite lagom lugnt nu när vi varit ifrån så pass länge. 

 

Lilla jobbade på bra idag. Hon fick gå på halvlång tygel i distansrittsfart. Snart är den säsongen igång så det är lika bra att vi övar oss i form till det också. Hisan fick vila idag.

Igår körde jag en dryg mil med en mycket pigg Lilla i vagn. Hon är så skötsam men det kändes verkligen att hon tyckte att det var skönt att få sträcka ut. Hon känns väldigt stark just nu men hon är långt i från att vara i full form. Vi har tagit det lite för lugnt i vinter för det. Skador, tappskor och annat har kommit emellan. Men nu är vi på g och snart kan det vara dags att åka in med henne till Jägersro.

 

Hisan och jag skuttade över sockerbitar igår enligt plan. Det kändes över förväntan tycker jag så nu har jag anmält oss till första hopplektionen efter den brutna foten. Den här gången får det bli träning för tränare på anläggningen. Om det fortsätter att kännas bra skall jag dra tag i att ordna träning för Tord igen. 

 

Idag har Lilla vilat och i och med att det är arbetsvecka så tar jag en häst per kväll. Det blev Hisan idag och vi trimmade lite lätt i ridhuset. Mot slutet blev han så fin. Till en början var jag väldigt ofokuserad så det kan ha lyst igenom på hur han kändes. Hästen blir som en spegel av hur vi rider. Allt annat vore konstigt men ibland blir det bara så rysligt tydligt. 

I år kryllar det av kvarkalarm på Facebook. Jag undrar i mitt stilla sinne om det bara beror på att det larmas där eller om det verkilgen är ett större utbrott i år än vanligtvis. Det är svårt att veta. Ibland blir det inte riktigt rättvisande när saker och ting delas hej vilt på nätet.

 

Jag har en del planer för vad jag skulle vilja göra med hästarna vilket innebär att åka iväg till olika anläggningar men jag tvekar lite då jag liksom inte riktigt får något grepp om larmen.

 

Jag får nog fundera vidare...

Då var jag hemma igen efter ett par dagars vistelse i Stockholm med jobbet. Jag åkte upp i onsdags efter att ha gjort stallet och efter jobb så klart. Hästarna fick därför vila i onsdags. Torsdag och fredag när jag var i väg innebar i vanlig ordning inte vila för mina fyrfotingar.

Lilla fick nya skor i torsdags och Hisan reds ut. I fredags jobbade Hisan på banan och Lilla gick en lite längre uteritt. 

 

Idag blev det däremot vila för Lilla. Men det var planerat.

 

Vädret har varit skit precis hela dagen. Jag fick verkligen kämpa mig upp ur soffan och ut till stallet, så tråkigt var det ute. Till stallet måste man ju men vissa dagar får man föra en inre kamp med sig själv för att motivationen liksom rinner av en i takt med att regnet faller utanför. 

 

Som tur var så höll regnet upp när jag väl kom ut. Men all väta gjorde att jag halkade på plankan i gödselstacken och satte mig pladask inte mindre än två gånger. Gissa om det var en humörhöjare eller ej...

 

Hisan gick ett trimpass i glasridhuset. Det var en riktig höjdpunkt faktiskt. han kändes toppen så jag är väldigt nöjd med honom idag. I morgon planerar jag att ploppa över något litet sockerbitshinder med honom. Jag hoppas på bra känsla även då. Jag är otroligt sugen på att börja hoppa honom igen. 

Det är lite vajsing på min planering den här veckan. Därför fick båda hästarna bli ridna igår. Jag brukar försöka lägga upp paneringen så att jag bara motionerar en höst per vardagskväll vanligtvis. Annars brukar jag inte orka med. 

 

Först ut var Lilla. Hon gick ett skrittpass i ridhuset. Det börjar hända grejer här. Hon utvecklas massor. Nu kan hon skritta med ett helt annat swung och börjar hitta sin balans. Det blev bara en kort skritt för damen. När man är så duktigt finns där ingen anledning till att nöta.

 

Hisan fick galoppera över bommar som låg utlagda i ridhuset. Han taggade i bra på bommarna. Det är alltid kul när man känner att hästen taggar i och tycker att det är roligt under passet. 

Igår körde jag Lilla en knapp mil. Hon var jättefin men det märks att vi har haft en perriod med allt för lite träning. Det är hög tid att ta itu med det nu. Idag fick damen vila. Lagom av träning och vila bygger. För mycket av det ena blir aldrig bra.

 

Träningspasset med Hisan i går blev faktiskt en rejäl flopp. Jag ville så gärna galoppera honom på galoppbanan då underlaget var fint. Jag fick för mig att jag skulle ta galoppsadeln. Det var väl där jag tänkte fel... Jag fick börja med att länga ut lädren till max. Jag insåg nämligen att jag skulle krokna allt för fort annars. Men det räckte inte riktigt. Jag fullföljde längden på passet som jag tänkt mig men det gick inte att galoppera hela vägen. Det gjorde nämligen ont i precis hela kroppen efter en stund. Det beror nog mest på att jag inte är tränad nog. Det var ju evigheter sedan jag satt i den sadeln sist och den kräver en hel del av ryttaren att rida i korta läder. Jag får träna vidare helt enkelt. 

 

 

Idag har jag ridit Hisan i ridhuset. Dagens pass var väldigt positivt i stället. Han var superfin och gjorde massa fina byten. Jag tycker att jag vissa pass får ordning på armbågar, fötter och mage. Men så blir det ett nytt pass och till en början är det där helt borta. Sjukt störigt. Idag tycker jag ändå att jag kom tillbaka trots att jag fick påminna mig själv om precis allt till en början. Hisan är ett bra kvitto på när det blir rätt. Skönt att ha facit liksom. 

Från ingenstans kom snö igår...igen.

 

Jag som i mitt stilla sinne hoppades på att vintern skulle vara över och våren vara här. Men det var förstås för bra för att vara sant. Det är ju faktiskt fortfarande februari och februari är en vintermånad hur gärna jag än vill att det skall vara vår. Bara att härda ut...

 

Som tur var hade det inte frusit helt utan trots snö så var marken ändå mjuk. Tur var väl det för jag hade planerat uteritt. En tjej red Hisan och jag Lilla. Det blev rundan runt Granelundshallen vilket är den bästa så här års. Båda hästarna verkade gilla idén med uteritt och var lugna och harmoniska. Hade nu bara mitt släp varit i ordning så hade jag tagit tag i uteridandet mer och åkt med båda till Vomb. Men det går inte riktigt för bommarna måste fixas och det betyder att jag måste åka upp med släpet till Klippan, vilket i sin tur kräver en massa planering då verkstaden i Klippan så klart inte har öppet när jag är ledig på helgerna. Vi får se när jag kan planera in det. Tills dess blir det till att rida ut hemmavid. Vad som däremot har prio ett i veckan som kommer är att fixa punkteringen på vagnen. Det är ett mycket mindre projekt som fungerar bra att genomföra vilken veckodag som. Tur är väl det att det finns sådana projekt att ta itu med också...

 

Dagens hästaktiviteter står på schemat just nu. Jag tänker mig att det får bli vad som känns mest interssant att göra när jag kommer ut. Vad som är helt klart är att båda skall tränas.

Detta är lite en av anledningarna till att jag inte detaljplanerar mina ridpass. Igår var där helt plötsligt en terrängbana. Och av höjden att döma på hindren så är det någon träning på hög nivå som skall hållas där i helgen. Där fanns bland annat en oxer med stockar som låg på 130. Hindren är bra stora i min smak. Men det betyder inte att det inte går att dra nytta av att ha dem i ridhuset ändå. De fungerar nämligen väldigt bra för miljöträning. Det är inte alla hästar som ens får se terränghinder inomhus. Bara det är en fördel. Gårdagens träning blev därför att vara avslappnad bland alla granar och hinder och att plutta över cavaletti.

 

Igår ramlade jag i sängen så fort jag kom hem. Inget inlägg blev skrivet med andra ord. Dock fick inte hästarna vila. Eller Lilla fick vila men inte Hisan. 

 

Jag red fornminne i galopp... eller en väg som ser ut som vägmärket för fornminne.

 

Idag fick Lilla rastas i ridhuset. Hon fick trava av sig lite först och kliva över en vattenmatta. Jag hade önskat att hon faktiskt hoppade över den men det verkar inte riktigt finnas i hennes värld att göra det. Helt lugnt bara kliver hon. Både i skritt och trav.

 

Så var det måndag igen. Jetlaggen gjorde att jag vaknade vid två i natt och kunde inte somna om. Drygt!

 

Att det var måndag betydde även att jag fick göra stallet i mörker. Det är ett tag till tills jag hinner ut efter jobbet innan mörkret har fallit. Jag längtar dit.

 

Lilla fick vila idag men Hisan fick ta en sväng i ridhuset. Det är bara ett ridhus öppet just nu vilket gör att det blir lite trängre. Vi var hela fyra stycken där inne i kväll. 

Jag kände mig trots allt riktigt inspirerad i kväll. Det måste vara bra för de tvåbenta med två veckors palmer och solsken. Det är jag övertygad om. Ny energi!

Inspirationen gjorde att jag lände mig stark. Jag orkade spänna mage och rumpa hela passet och jag tyckte att jag började få lite ordning på mjukglassen inarmbågarna. Nu skall vi bara fintrimma lite mera och kanske börja ta itu med den där hoppningen igen. 

Sov visst lite väl länge idag. Är nog lite lätt jetlaggad ändå trots att jag gjorde mitt bästa för att ställa om till europeisk tid redan på planet hem.

 

Idag blev det träning av båda. Först ut var Hisan. Det var 8 grader ute idag så det var rätt behagligt. Vi tog oss an årundan. Den var knappt ridbar men det gick om man tog det försiktigt. Jag älskar när man kan ligga och rulla i galopp runt hela. Men det måste torka upp mycket mer i markerna tills det kommer att kunna gå. Det är även lite väl blött för att köra där. Det var lite det jag ville kolla upp. Hisan var med på noterna och uppskattad turen lika mycket som jag.

 

 

Två veckor med palmer och sol gick undan. Nu är jag hemma igen vilket så klart känns skönt. Att vara iväg så där är lite som att befinna sig i en bubbla. Inget är riktigt verkligt. En ypperlig bieffekt med att ha varit borta är att jag lämnade ett Skåne med snö och kom hem till 7 grader varmare väder och snöfritt. Solen går dessutom ner runt 17 nu, den skillnaden känns också.

 

Jag kom hem vid 14-tiden igår. Det fanns inte direkt någon tid att vila utan det var stallet som gällde ganska direkt. Lilla och jag gav oss ut på en kortare tur. Hon var pigg och underlaget var perfekt efter snösmältning och regn. 

 

Idag är det träning av båda som gäller.