Hisan betyder häst

Träningsvärk brukar nästan alltid bli värre andra dagen. Igår var jag så in i hoppsan stel.

Nu tycker jag i och för sig att träningsvärk är lite positivt för det betyder att jag har gjort något. ;)

 

Så igår tyckte jag ju att det var en bra idé att skritta i dressyrsadeln. Det är ju normalt sett ett mycket lätt jobb för mig som ryttare men nu gav jumskarna upp. Det hade nog varit bättre att ta hoppsadeln om jag nu hade tänkt efter. Vinkeln man sitter i blir liksom annorlunda då, men mina vrister gav ju upp dagen innan. Kanske hade det varit bättre att strunta i att rida och vila kroppen lite, men jag brukar ju inte vara bra på sådant.

 

Tanken med passet var att öva lite på det jag hade lärt mig i helgen men tyvärr blev det inte riktigt så effektivt som jag hade tänkt.

 

Nya insikter som jag fick i helgen som jag skall jobba med är framför allt min vänstersida. Jag är kortare i midjan där och kolapsar lätt i ridningen. Det hör även till att jag lätt hänger på vänster armbåge nästan hela tiden när jag sitter på jobbet. Då kortar jag vänster sida dessutom.
Riktigt hur jag ska lösa det när jag sitter vid datorn vet jag inte men jag har fått lite att jobba med på hästryggen. Nu ändrar man ju inte sin kropp så där över en natt men första steget till ändring är att bli varse vad man har för problem.

 

Jag behöver även stärka utsidan av mina ben för att bli mer stabil i sitsen. Det är muskler som jag typ knappt vet om att jag har så det kommer att bli ett gediget träningsjobb att få ordning på dem.

Det var därför mina vrister protesterade, just utsidan av vristen brukar jag kunna känna lite i om jag rider galopp-/travjobb. Men nu protesterade de efter en mycket kort galoppsträcka. Alltså har jag fått tag på någon liten eländig muskel där som plötsligt har fått arbeta.

 

Nåväl, Lilla fick vila igår. Hon skall få skritta idag och i morgon är det ju distansritt som gäller.

 

Hisan och jag skall åka till Vomb i helgen för nu är han igång tillräckligt för en rejälare uteritt igen. Jag längtar efter en längre galopp i skogen. Och vristerna skall ha fått vila tills dess så att benen håller...

Jag har ridit båda idag. Det var kanske inte helt genomtänkt med tanke på att jag har grym träningsvärk från helgen. 

 

Dessutom tyckte jag tydligen att båda behövde jobbad i lätt sits. 

I sista galoppen med Hisan kastade benen in handduken. Jag hade så ont i ena vristen att jag inte klarade att galoppera mera. 

 

På det igen i morgon bara men jag tror nog att Lilla får gå i vagn och Hisan skrittas på banan i dressyrsadel så att jag kan sitta och känna efter hur sitsen är efter kursen nu i helgen. 

 

Jag måste nog vila kroppen lite så att den orkar med en massa fältsits på torsdag då Lilla skall göra sin distansdebut. 

Tur att trav är så mycket mer behagligt att stå i än galopp i vart fall med en öm kropp. 

Vilken helg! 

 

Jag har befunnit mig på ett frieserstuteri på Öland och spanat in vackra svarta hästar. Jag har även suttit på ett par stycken av dem. 

 

De överraskade mig, de hade en massa nerv. Härligt tycker jag som älskar fullblod. 

 

Idag har jag varit ute en kort sväng med båda hästarna. 

 

Båda gav mig så mycket glädje idag. Lilla var väldigt positiv och vi hade roligt tillsammans. 

 

Hisan kändes fin. Han stack inte längre ut rumpan åt vänster och var bara härlig att rida. 

 

Idag hade Hisan besök av massören. 

 

Det var länge sedan sist och då gick det inte att hitta några konstigheter alls på honom. Så var ju tyvärr inte fallet idag. Jag hade ju dessutom kallat ut honom av en anledning.

Det var innan sårskadan och för att han var sned i hoven. Jag skrev lite om det när han skoddes sist. Jag var orolig för att hans vänstra bakhov var sned och den har aldrig varit det tidigare. Nu verkades den ju rätt men jag ville kolla upp varför den blivit sned. En hov ändrar liksom inte form på en så gammal häst som Hisan utan anledning. 

 

Sedan kom såret emellan men i och med att han var färdigbehandlad och alla karenser hade gått ut så passade ju tiden forstatt bra även om vi inte var 100% igång igen. 

 

Massören hittade en hel del. Först var han spänd i höger bog men det går att härleda till såret. Det har ju gjort ont där och han har spänt till. 

Sedan krapade han i bäckenet och hade låsning i SI-leden. Detta var vad vi såg i hoven. 

 

Hisan var ju så fin innan såret och muskulärt var han stark så det märktes inte i det dagliga arbetet. Än kanske jag kan säga men det hade säkert kommit fram som någon ledhälta längre fram om jag hade kört på. Jag skulle tippa på att våra stopp i hoppträningen som jag hade på slutet sitter i detta med, men säker kan man ju inte vara. 

Nu i och med konvalescensen efter såret så har han rasat i hull och muskler så då har det synts tydligare. Nu har han dessutom puttat ut rumpan till höger när jag ridit i igångsättningen och det är ju också en följd. 

 

Jag tror att grejerna i bakdelen kommer från sviter av vår nyårsinsident. 

 

Så detta blev ju bra tajmat och nu har vill ännu bättre förutsättningar att sätta igång på ett bra vis igen. Nytt besök av massören är redan bokat och då skall båda hästarna få en genomgång. 

 

Lilla vilade idag 

Igår lovade jag Hisan ett äpple efter ritten om han var snäll. Det fungerade faktist. Förstod hästen vad jag hade sagt. Troligtvis inte men kanske kunde det få mitt fokus bättre. 

 

I vart fall blev det årundan igen. Vänstervarv denna gången. Vi var ute i 45 minuter och som sagt var uppförandet bra. Möjligen var han lite spänd till en början men slappnade sedan av och jag kunde rida med halvlång tygel när vi travade. Som natt och dag mot avslutningen på ritten dagen innan.

 

Innan jag red hann jag med att träna Lilla. 

 

Jag hade funderat på att åka in med henne till Jägers men då jag kände mig tvungen att rida Hisan också så var tiden för knapp för det. Det blev den nästan ändå för det blev mörkt strax efter att jag kom tillbaka med Hisan. 

 

Lilla la gick en rejäl uppvärmning i frisk trav och så avslutade vi med intervaller på rakbanan. 8 intervaller varav 4 lite snabbare. Det känndes på sista intervallen att hon var lite trött. Det var bäst att avsluta där och då. Det skall ju vara kul att träna.

Jag avskyr igångsättningar något så innerligt.

 

Hisan var kalasfin till en början. Vi red årundan åt andra hållet idag... variation... Vi skrittade och travade lite och varvade lång och kort hals på ett mycket trevligt sätt. 

 

När vi var typ två tredjedelar av rundan stelnade Hisan till. Han fick syn på två andra hästar och tiltade helt. 

Han blir sjukt obehaglig att sitta på när han tiltar. Han är helt spänd och helt frånvarande i huvudet. Han har ingen koll på den som sitter på och kan explodera iväg åt typ vilket håll som helst. Det är vara att vänta ut för det går inte att få honom tillbaka till verkligheten på annat vis. Det skulle rent teoretiskt sett gå att banka honom gul och blå eller skrika på honom tills man blir hes utan att det gjorde någon skillnad. Nu slår jag ju inte på honom men det går inte att få hans uppmärksamhet.

 

Nu fick jag be de som kom att stanna så att jag kunde hoppa av för det är inte alltid han står still när han tiltar och det är lika otäckt att sitta på som att hoppa av i det läget.

När jag väl var på backen så for han runt mig och betedde sig som den hispigaste hästen man kan se i ledvolten innan ett löp. 

 

Vi fick helt enkelt stanna kvar där och bida vår tid tills de andra hade försvunnit utom synhåll. Då först kunde jag sitta upp igen men det blev ingen lugn skritt hem inte. Jag fick låta honom trava så att det gick framåt och så han bjöd fram och inte tänkte uppåt, bakåt och med studs och hopp.

 

Så kanonbra början och superdåligt slut på dagens ritt. 

 

Vi får göra bättre i morgon. 

 

Förövrigt var Hisan allt annat än markbunden i hagen idag heller. Han brallades gärnet...

 

Lilla har vilat. Hon skall gå ett rejält jobb i morgon. 

Min gigantiska påskstädning går vidare. Vinden och balkongen har fått sig en omgång idag och nu på kvällen har vi haft grillpremiär här hemma.

Ryggen är på gång att repa sig. Ridning gör susen faktiskt. Det är rätt intressant men skritt gör så gott för en öm rygg att det är helt otroligt. 

 

Hisan och jag promenerade idag med. 40 minuter denna gången och i morgon kör vi uppsuttet. 

 

Lilla och jag begav oss till Vombskogen. Vi skulle egentligen ha haft sällskap. Jag tycker att det är bäst när man åker iväg men idag blev det inte så och det var för fint väder för att ställa in. Vi hade nästan 20 grader och jag kunde rida i kortärmat. Dessutom var det ett bra genrep inför 1maj-ritten. Vi var ute en timme och tog oss 8km på den tiden. Jag skrittade mycket så 12km kommer inte att vara ett problem känns det som. Jag skall ta mig i kragen de här 10 dagarna som är kvar och se till att hyfsa kilona lite också. 

 

Idag har jag varit flitig. 

Jag började med en joggingtur i morse. Sedan har jag och Fredrik har storstädning här hemma. Vi har städat precis överallt i två dagar. 

 

Sedan har jag lett Hisan i 20 minuter och ridit årundan på Lilla. 

 

Hisan skötte sig fint och var snäll. 

 

Dagens äventyr bestod i en promenad med Hisan faktiskt. Jag gick en sväng med honom medan jag ändå hade bandaget av för byte. Han var väldigt pigg. Lite för pigg. 

 

Han an kommer att ha bandage ett par dagar till men jag tänker gå med honom de kommande dagarna. Såret ser jättefint ut nu det skall bara krympa lite till för att jag skall våga ha honom utan bandage. 

 

Och snart blir det ridning igen. Då får jag se till att hålla i mig. 

 

Lilla fick vila idag. 

 

Idag har Lilla joggat 1,1mil i vagn hemma. Hon skötte sig finemang. 

 

 

Hisan hälsar också från sin hage. 

 

 

Det krävdes lite mer effektiv övertalning för att Hisan skulle stå still idag. Äpplen var inte riktigt nog här. Men alla sju stygnen kom loss. 

 

De hade börjat släppa lite i nederkant och där hade det kommit en hel del sårvätska. Det är ju bra att detta kommer nedåt i vart fall. Det var också i nederkant som såret var som djupast från början så det spelar säkert in. Alltså det är bara en liten skillnad mot innan men tillräckligt för att jag skulle notera det.

 

Ny färg på bandaget idag i vart fall och i morgon får jag jaga rätt på nytt till bandaget för det måste bytas under helgen. Förhoppningsvis blir det då sista gången...

 

Jag kan meddela att Hisan anser sig frisk. Han tänkte dra järnet när jag öppnade hagen för att ta in honom. Han glömde bort att jag hade satt på honom grimskaftet bara så han kom inte så långt och gick sedan snällt med mig in men med väldigt mycket luft under hovarna. Jag hoppas att såret har läkt så bra att jag snart kanta av bandaget och låta honom gå i lite större hage. Han kommer att få gå själv ett tag till i varje fall. 

 

Lilla och jag var ute på en travrunda som var lite mer kravlös än igår. Idag skrittade hon med lång låg hals och travade på fint. Vi tog oss över de fallna trädet två gånger och samma över bäcken. Sedan skrittade vi länge och gjorde öppna, stänga när vi svängde. 

 

Dagens mest spännade händelse var väl när Hisan skulle in från hagen. Han var pigg och dansade vid min sida. Jag kan säga att jag inte direkt ser fram emot att rida igång honom igen. Han brukar bli lite väl glad i mössan när han inte går regelbundet.

 

Lilla och jag skrittade ut en runda. Hon har lärt sig så pass mycket i ridningen nu att det börjar bli riktigt kul att rida henne. Idag ändrade vi steglängd och samling. Vi gjorde också embrion till öppna när vägen svängde och vi flyttade i sidled. Detta varvat med lång, lång hals. Detta är bra mycket roligare än att bara åka häst.

 

 

Paradoxalt nog är det så här lugn Lilla är hemma. I allt oavsett om det är under sadel eller framför vagn. Men när vi vänder upp i rätvarv. Då jäklar. Det är liksom lite svårt att öva på det hemma om man säger så. Det lutar åt att bestsla upp i skarpt läge tror jag. Något annat än vanligt bett blir det inte hemma. Uppsuttet brukar vi oftast ha novabett. Det är ett snäll bett som de flesta hästar tycker om. Både Hisan och Lilla gillar det.

Men det kommer att dröja lite tills jag kör fort på stora banan igen. I vart fall till efter påsk. Det skall inte bli för tätt så jag har lite tid på mig att klura på hur jag skall lösa vårt bekymmer.

Idag har jag inte tränat några hästar. Jag har i stället ryktat, putsat huvudlag och bytt Hisans bandage. Nu är det snyggt vitt. 

 

Såret läker fint därunder. På onsdag är det dags att ta stygnen men bandaget skall vara på ett tag efter det. Först när jag tar av det skall han börja skrittas igen. Drygt med sårskador av den här kalibern. 

 

Lilla skall skritta redan i morgon. 

 

Jag har sovit dåligt i natt för jag har funderat en massa på Lillas beteende igår. 

 

En en tanke är att hon faktiskt la tungan över bettet där när hon sket i mig. Och att hon lade den rätt igen när jag släppte efter. Det låter ju logiskt i alla fall. Jag skall absolut inte slarva med att sätta på tungbandet när vi är på stora banan någonsin mer. 

 

Om om inte det hjälper så funderar jag på att damma av Lenas gamla bett. Det heter australiensiskt entömsbett och är rakt med en bygel under hakan på hästen. Lena fungerade jättebra på det. Hon var reglerbar då, det var hon inte alltid annars. Äpplena kanske inte faller så långt från äppelträdet... Det är i vart fall en tanke som jag har. 

 

 

Jag är bra kluven kan jag säga. Lilla är finare än någonsin. Hon är rak, hon springer jämt och fint och hennes aktion är super. Men den lilla svarta tänker för mycket själv. Det är ju bra att hon är finurlig men vissa saker få faktiskt hästarna lämna över till piloten. Besluten blir inte alltid så rationella om de fattas av en häst...

 

Vi hade sällskap idag. Ugnt sällskap, en häst som aldrig hade varit på banan förut men det var inget problem i sig för min plan var att bara jogga på stora banan. 

 

Tji fick jag...

 

I bakvarv var hon precis som hon skulle. Jag kunde be henne sakta in, öka, lyda. Men i rätvarv tyckte madammen att hon visste vad hon skulle göra. Frågan är om hon inte räknade varven till och med. 

Vi voltade först och det gick bra, hon är lugn i volten. Hon gick iväg lugnt men låg på. Vi låg bakom den andre men så gick han ut ett spår. Lucka tyckte Lilla, jag skall vinna och så stegade hon på. 

 

Jag tyckte då att vi skulle avbryta och gå ut men se det var det inte tal om. Hon avslutade sista varvet på 26 enligt min app. Vilket absolut inte var planen. Vi skulle ju bara jogga... Sedan efter målgång så var hon klar. Precis 2 och ett halft varv vilket är 2140m och full distans. Hon måste ha räknat varven. 

Nog för att jag har bannar henne tidigare när hon visat vilja att flyta ut i svängarna och dra mot utgången men detta är ju också galet...

 

Jag känner ju mig som ett fån som inte kan ha styrsel på min häst. Som för övrigt kunde tänka sig att skritta på banan efter detta tilltaget. 

Om vi nu leker med tanken att vi hade fler hästar runt oss. Då måste ju jag som pilot kunna bestämma, inte min kära svarta häst, det skulle ju varit farligt. 

 

Frågan är nog mest vad jag har gjort för fel i uppfostran här? Men det är som med lastningen, där har jag ju låtit henne hållas för det blev ju rätt. Men hon tröttnade på mig när jag försökte lasta henne själv och knatade ju helt sonika på släpet när jag försökte krångla till det. Hon har lastat sig självt sedan den dagen. 

Jag får nog be någon som är mer erfaren att köra, det verkar ju vara något som jag ställer till med...

 

Jag är alltså både nöjd med vissa delar och bedrövad över andra. 

 

Rykt av Hisan och en kort ridtur med Lilla blev det. 

 

Jag började med att skritta och flytta henne från sida till sida på vägen. Hon börjar kunna det där nu vilket är suveränt. Jag öppnade och stängde i svängarna. 

 

Sedan tog vi vägen över bäcken och trädet i trav bort till det rosa körhindret där vi skrittade och svängde en massa. Nyttigt för henne och lite mer begripligt än bara volter på en öppen plätt. 

 

Sedan trav igen och trädet och bäcken. Lite högre tempo nu och ett bättre skutt över trädet och ett över bäcken följt av ett par riktiga brallar. Trodde inte att hon hade det i sig faktiskt. :)

Men jämfört med Hisan är det typ inget, jag är luttrad med andra ord. Det måste vara vårbus som hon har för sig. 

 

I morgon skall vi in till Jägers och jogga lite. 

Igår var en relativt lugn dag. Lilla vilade och Hisan fick utstå ett bandagebyte.

 

Såret läker fint. Det är svullet lokalt just runt såret och benet är fint i övrigt. Nu är det ju en knapp vecka tills stygnen skall tas och mycket kan hända. Speciellt eftersom medicineringen är slut. Så håll tummarna ett tag till.

 

Sista dagen med medicin för Hisans del nu i samband med såret. Phu så skönt. 

 

Sista sprutningen klarade han lika fint som de tidigare. Det är tur att jag har så snälla vänner som ställer upp och hjälper mig med sådant här. För det hade inte fungerat annars. Och äppelmatning för att distrahera en Hisan är ingen lek. 

 

Nytt bandagebyte planerar jag till i morgon.

 

Jag körde Lilla 8km igår I lugn takt. Hon var väldigt pigg och fin men också avslappnad och kunde bara ligga i samma tempo utan att jag behövde påminna henne om vilket tempo vi skulle ha. 

 

Till helgen skall vi in och köra jobb på Jägers men jag har inte bestämt vilken av dagarna än. 

 

 

Lilla svarta busfröet var verkligen på g igår. 

 

Hon pep och for rundor i hagen redan. Troligtvis skulle jag tro att det beror på att Hisan håller sig lugn i sin lilla ruta. 

Tanken var att hon skulle gå ett pass i paddock med det passade inte madammen som faktiskt gjorde ett luftsprång i protest. Nu är hennes luftsprång ingenting, de märks knappt. 

Så i stället fick hon trava runt fälten i lite friskare trav. Det firade hon med att dra ner huvudet... som typ en brall men bara med halsen. :P

Fröken bus med andra ord. Men det är härligt att hon är pigg. 

 

 

Hisan fick samma behandling som igår. Sprutor och meducin. 

Då var det dags att titta under bandaget för första gången. 

 

Hisan och jag knatade därför bort till kliniken. Det gick helt utan bekymmer fast det var rätt många som tittade konstigt på oss när vi kom gående där. Jag antar att de tittade på Hisans jättebandage. Kanske brukar man inte leda omkrin på hästar med sådana badage... Typ

 

Största problemet vi hade var att komma in på kliniken. Dörrkarmen var rätt låg och Hisan tyckte väl inte riktigt att han kunde komma in under. Men efter lite övertalning märkte han att det gick alldeles utmärkt. 

 

Han an var lite svullen runt såret men det hade varit konstigt annars. Och lite sårvätska hade det kommit men det hade också varit märkligt utan. Men det var helt enligt förväntan. 

 

Veteinären drog ut dränen och klämde ut var och annat goj ur såret. Det läker bättre utan det där mojjet i. Sedan blev det tvätt och nytt bandage. 

 

Hisan känner nog av sitt ben lite, vilket o sig inte är konstigt. Det är ju ett rejält sår. Men han är ändå vid gott mod.

 

Det är tur att jag har min solstråle Lilla. Hon gör mig glad varje dag. 

 

Igår skrittade jag en runda på henne ute. Hon var ett litet krutpacket och så superfin och rolig att rida. 

Vi skrittade omväxlande på lång och kort tygel och roade oss med att köra öppna och stänga i varje sväng på vägen. 

 

Nu har jag vaknat till liv lite efter nattens bravader. Jo, vad hände nu igår?

 

Jag hade tänkt mig att trimma Hisan lite efter jobbet och kom i vanlig ordning till stallet strax innan tid för insläpp. Gjorde klart alla sysslor och skulle ta in hästarna. Jag hade noterat att det försiggick något i parken bakom stallet och att det stod en bil med släp parkerad där. Tänkte inte så mycket på det för det är ju oftast kul när det händer en massa på Flyinge. Men jag märkte att hästarna var uppjagade och Hisan stampade med ena frambenet. Därför tittade jag till och såg att där fanns sår. 

 

När jag tagit in tog jag ut honom på spolplatsen för att rengöra. Men jag avbröt detta direkt. Såret var way beyond mina sårtvättar skills. Jag övervägde en sekund att ringa ut distriktarna men valde sedan klinik och alltså Helsingborg i stället. Så det vara bara att koppla på släpet och packa oss iväg.

Jag är så glad att jag bor i Skåne när sådant här händer. För här går det att åka till jourklinik lätt och smidigt. 

 

Väl där blev det röntgen för att utesluta några bortsprängda flisor i knäet (det var där inga!!) och när såret hade rensats upp och omfattningen blev klar så var det tur att jag åkte upp direkt. 

 

Såret gick in till benet men benhinnan var oskadd. Sårfickan som hade bildats var hela 15cm lång och det behövde sys. 7 stygn blev det totalt där det gick att sy och dränage är satt. En del fick vi låta vara men det skall nog läka fint ändå. Det gick åt mycket droger i natt för att hålla Hisan på mattan medan han syddes. Veterinären gav honom smeknamnet vispen... Det säger väl en del...

 

Hela benet blev bandagerat i och med att själva skadan sitter på insidan strax ovanför framknäet.

 

Men det var ju så onödigt. Hisan brukar inte busa runt besinningslöst utan det är uppenbart att de har blivit rädda för de som parkerat utanför hagen. Troligtvis har det låtit när de har kört in och när de har lastat ur sakerna ur släpet. Vägen som går utanför hagen är en ridväg. Där är det inga bilar som kör vanligtvis och absolut inga släp med möbler i vanligtvis. 

Hästar är vanedjur och flyktdjur så detta blev ju helt galet i deras uppfattning. Sedan är hagen liten så de kommer liksom inte undan trots att de springer. 

 

Jag tror att Hisan har panikat iväg i någon busbrall och inte haft koll på benen riktigt vilket har resulterat i detta. Det som är mest surt är att han ju nyligen har varit konvalescent och det är inte så kul att köra igång en ny konvalescens igen. 

Han skall i vart fall vila i ca två veckor tills stygnen är tagna innan vi får börja skritta igen.

 

Håll nu tummarna för att han skall läka helt enligt plan och snabbt. 

Min fredag blev inte alls enligt plan. Faktum är att den slutade inte utan det hann bli lördag innan vi kom hem. Och det var så här:

 

Jag kom ju inte iväg i helgen så det fick bli en tur in till Jägersro igår i stället. 

 

Det blev en sen kväll eftersom det tar rätt lång tid att bara åka. 

 

Lilla fick trava två och ett halvt varv på slingan som uppvärmning. Sedan gav vi oss på rakbanan. Den är typ dubbelt så lång som den vi har hemma. 

 

Först kollade vi in läget och sedan så körde vi tre snabba intervaller. Eller att de var tre var väl en sanning med modifikation. 50, 25 och 20 klockade jag dem på. Sedan travade vi av på slingan och skrittade tillbaka till stallet.

Min plan är att öka på antalet intervaller för varje gång vi åker in. Det är ju inget vidare att köra helt slut på henne första gången. Det skall vara kul ju. Dessutom har vi varit i från länge nu så jag vill vara försiktig.

 

Hon kändes pigg och fin men framför allt jämn. Jag hade ett jämt stöd på båda tömmarna och när hon gick i 20-fart balanserade hon det själv. Jag hade bara ett lätt, lätt stöd i tömmarna. Jag hade inte heller käk på utan körde med samma utrustning som hemma. 

 

Det et var rätt ödsligt på Jägers och i stallarna så här på en torsdagskväll. Det är tur att Lilla är så lätt att ha med att göra så att det går att åka iväg så där med henne själv och träna. 

 

Igår var det helt galet dåligt väder. Kallt, regn, hagel, blåst... you name it, vi hade det. Fy sjutton.

Trots detta red jag båda hästarna, i ridhus...

Lilla skrittades och fick göra styrketräningsövningar. I och med att hon vilde måndag och tisdag så var det en mycket pigg liten svart som jag red. Snäll som alltid men pigg. Idag skall hon få gå intervaller inne på Jägers och då kan det sitta fint med den där energin.

Vi lade även in lite trav på långsidorna i ridhuset.

 

Hisan trimmades och även han var pigg som få. Det kan kanske vara det kyligare vädret som gör det?

Vi latjade lite mellan samling och galopp i friskt tempo i lätt sits till en början. Traven tog vi när vi var mer uppvärmda. Han är fortsatt mycket fin att rida vilket är helt underbart.

 

Jag har ju skrivit om den snea hoven. Så här sne är den:

 

Ser ni på ryttareliten på SVT? Jag tycker att det är spännande att få följa med och få lite inblick i hur det är i Sveriges yttersta ryttartop. Det är en enorm skillnad mot min Och Hisans lilla nivå.

Men det finns paralleller. Som nu i sista avsnittet där Lisen pratar om att bygga upp sitt självförtroende igen efter en avtrillning på tävling. Där kan jag känna igen mig. :P

 

Och så alla tävlingsplatser här i Skåne. Jag brukar rida lite så förklasser på de flesta av dessa. Wannabie som man är...

 

Det där med att återfå självförtroendet är svårt. Jag har definitivt tappat mycket av det nu så det är bra inspiration att höra att även eliten tappar den ibland och att höra lite av deras tips på hur man återfår den. Går ner ett par klasser, bygga upp på nytt. 

 

Jag har tittat på gamla filmer från mina träningar lite på min youtubekanal (Skaune0 heter den, för den intresserade). Jag inser att jag rider i undertempo nu. Ajabaja! Jag kunde då så jag kan nu. Bara på det igen helt enkelt. 

 

Inspiration är aldrig fel så det gäller att suga i sig av det som går. Hitta känslan inom sig och att plocka fram den där på hästryggen. 

 

Så nu taggar jag inför nästa gång jag rider (i morgon) och nästa hoppning (först nästa vecka). Det är dax att plocka fram lite jävlaranamma, åter få känslan som vi hade innan. 

Igår skoddes hästarna. 

 

Lilla fick sina fina halvrunda utan tåkappa fram. Till nästa skoning skall jag köpa en variant tunnare bara. Fatta hur mycket olika typer av travskor det finns. Jag blir helt yr bara av att tänka på det. 

 

Hisan blev skodd som innan. Han har dock gått och blivit lite sne i vänster bak. Blastar utsidan mer än inner. Det har han inte varit innan så nu funderar jag på vad det är som kan ha gjort honom sned. Så pass gamla hästar som han blir sällan så där snea bara så där utan orsak.

Massören kommer därför också att komma ut och kolla honom om ett par veckor. Bara för att. 

 

Hisan är inte halt eller så på något sätt. Snarare finare än på länge. Men små detaljer skall man inte förringa. Till slut kan de bli hältor om man har otur. 

 

Idag har jag varit på stan och haft hästfritt. Hisan har trimmats på Melonbanan och Lilla har vilat. 

 

Planen var att Lilla skulle gå intervaller i morgon men nu skall det tydligen regna i morgon kväll. Då är frågan om jag inte skall skjuta på det en dag till för att slippa regnet. Svåra beslut det där... Men vi har inte bottom med något.