Hoppla

Träningsvärk brukar nästan alltid bli värre andra dagen. Igår var jag så in i hoppsan stel.

Nu tycker jag i och för sig att träningsvärk är lite positivt för det betyder att jag har gjort något. ;)
 
Så igår tyckte jag ju att det var en bra idé att skritta i dressyrsadeln. Det är ju normalt sett ett mycket lätt jobb för mig som ryttare men nu gav jumskarna upp. Det hade nog varit bättre att ta hoppsadeln om jag nu hade tänkt efter. Vinkeln man sitter i blir liksom annorlunda då, men mina vrister gav ju upp dagen innan. Kanske hade det varit bättre att strunta i att rida och vila kroppen lite, men jag brukar ju inte vara bra på sådant.
 
Tanken med passet var att öva lite på det jag hade lärt mig i helgen men tyvärr blev det inte riktigt så effektivt som jag hade tänkt.
 
Nya insikter som jag fick i helgen som jag skall jobba med är framför allt min vänstersida. Jag är kortare i midjan där och kolapsar lätt i ridningen. Det hör även till att jag lätt hänger på vänster armbåge nästan hela tiden när jag sitter på jobbet. Då kortar jag vänster sida dessutom.
Riktigt hur jag ska lösa det när jag sitter vid datorn vet jag inte men jag har fått lite att jobba med på hästryggen. Nu ändrar man ju inte sin kropp så där över en natt men första steget till ändring är att bli varse vad man har för problem.
 
Jag behöver även stärka utsidan av mina ben för att bli mer stabil i sitsen. Det är muskler som jag typ knappt vet om att jag har så det kommer att bli ett gediget träningsjobb att få ordning på dem.
Det var därför mina vrister protesterade, just utsidan av vristen brukar jag kunna känna lite i om jag rider galopp-/travjobb. Men nu protesterade de efter en mycket kort galoppsträcka. Alltså har jag fått tag på någon liten eländig muskel där som plötsligt har fått arbeta.
 
Nåväl, Lilla fick vila igår. Hon skall få skritta idag och i morgon är det ju distansritt som gäller.
 
Hisan och jag skall åka till Vomb i helgen för nu är han igång tillräckligt för en rejälare uteritt igen. Jag längtar efter en längre galopp i skogen. Och vristerna skall ha fått vila tills dess så att benen håller...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0