Hisan betyder häst

Igår var jag helt galet trött efter jobbet. Jag var tvungen att ta en tupplur innan jag pallade att åka till stallet.

När jag sedan kom ut orkade jag tydligen också rida. Så det kan vara ibland.

Hisan fick sig en duvning i lydnad på Melonbanan och blev riktigt fin. Vi började alltså operation lydnad/konsekvens/stenhårt jobb.
Det är vad som skall gälla framöver i vart fall.

Idag kom fas två i operationen:
Matte hade bemödat sig om att leta upp extra tyglar och den breda nosgrimman som var förpassade till förrådet här hemma efter flytten till nya stallet.

Nosgrimman och tyglarna behövdes eftersom jag skulle prova det där med stångbett... man tager vad man haver och i gömmorna finns ett rakt pelham... stång som stång, typ.

Hisan kläddes i dressyrsadel och förseddes med pelhamstång... hoppbett. ;)

Det ser i vart fall mycket avancerat ut... eller hur?



Kul pryl det här tyckte Hisan till en början... 'det låter ju när jag joxar med bettet...' (läs kedjan skamlar).
Den kul effekten byttes snabbt mot en förgrymmad Hisan som tyckte att matte var svindum som satte på honom något som gjorde så att han inte kunde slå sig fri eller gå i en fri form om han så ville.

Effektiv broms tyckte matte och insåg snabbt varför jag tycker att novabettet till exempel är så fantasktiskt trevligt att rida på.

Hisan blev väldigt djup i formen och krullade för att slippa... jag fick lägga allt krut på att ens få honom att gå fram. Fram gick han bitvis fast inte utan protester. Och som sagt det var ju ett effektivt sätt att bromsa honom... Jag antar att det är styrka som saknas när stången tvingar honom till en annan form.
Jag kan tänka mig att det såg segt ut för han kändes precis så som jag tror att det borde känns att sitta på vissa hästar jag har sett som varit iklädda kandar men saknat styrka att bära sig (lång förklaring).

Det var i vart fall ett spännade experiment, och visst var det lättare att rida honom med en högre placerad hand på denna betslingen... men jag är rädd att mycket av det jobb vi har lagt ner på att få honom att börja tänka framåt lätt kan gå förlorad här. Men visst som komplement till vanligt jobb. Och skall han en dag ha kandar på så är detta ju en light-variant om man säger så.
Jag tror inte att det skulle fungera på honom i hoppningen.. har blir för bromsig, och sur. Dessutom är inte hans problem att han inte kan bromsas... det är finliret vi saknar, mellanregistret och nyanserna.

I morgon blir det möjligtvis lättare ridning framåt kvällen och på måndag skall vi träna för dressyrtränaren igen. Dock utan pelham. ;)

Alltså... jag skulle behöva mental terapi tror jag.

Det är sjukt kul att tävla men jag är sällan för att inte säga aldrig bäst när det gäller.
Idag var jag dessutom sämst när det väl gällde. Jag tänker dock inte ta på mig allt själv utan lite tänker jag skylla på blåsten som gjorde många utan hästarna extra hoppiga... och detta gällde Hisan i synnerhet.

Men igår fick jag veta att jag inte skulle få någon tränarhjälp på tävlingen vilket jag var inställd på. Det gjorde att musten gick ur mig helt och gårdagens uteritt blev mer blaha än den skulle varit om jag hade varit taggad nog.

Det straffade sig idag då blåsten i kombination med en överladdad Hisan gav mig att rida än jag klarade av. När dessutom coachen inte var på plats blev framridningen hattig och utan plan. Dessutom hade glömt benskydde hemma och fick låna andra... de passade också så ingen fara så med de var större än de Hisan brukar ha.

Benskydden skall jag inte skylla på däremot fanns där en svart reklamskylt i form av ett skynke som stundtals blåstes upp till ett segel bakom hinder nummer 4 i 1.10. Den tänker jag skylla på... och så sandsäcken som låg i mitten framför samma hinder... fast jag tror att skylten är de skyldiga för min första avtrillning.

Hisan hoppade de tre första hindren kanon. Han var inte ens nära att vara i en bom och jag tänkte 'detta både käns bra och går bra'. Sedan fick han syn på skylten och studsade till, vi tappade all bjudning och trots att jag gick på honom så kastade han sig undan hindret och där låg jag...

Några timmar senare var det dax för 1.20.

Framhoppningen gick bättre, vi hade mer tid men det blev ändå inte optimalt.

Inne på banan var jag fokuserad, Hisan var fladdrig och vi fick inget bra flyt utan det blev ryckigt.
Vi tog oss ändå genom banan fram till sista hindret där vi låg fel och jag tvekade i min ridning. Stoppet kom som på beställning...
Min avtrillning ledde sedan till att även den andra tjejen for i backen och jag höll på att bli översprungen av hennes häst... den missade mig precis som tur var och vi båda kunde resa oss upp med bara lite blåmärken.



Det blir en kort film idag... inte så mycket att visa egentligen.

Nu känner jag att det får bli ett litet tävlings uppehåll. Jag måste fokusera på min ridning och att få tajming och jävlaranamma att infinna sig. Annars kommer vi inte att komma vidare, det är för ojämt just nu.

Omständigheter som vad som händer runt om, väder och vind får inte påverka så mycket. Fokus måste kunna finnas hos mig så att jag kan förmedla det till Hisan.

Träning alltså... träning.

Igår drillades Hisan i dressyr. Han hade dock inte mig i sadeln utan jag satt på en pall och tittade på min fina häst i stället.

Med tränarens hjälp blev han jättefin och han kan ju allt det där som vi skulle önska att han visade på dressyrbanan. Det skall bara ridas lite bättre så.

Ett förslag som i och för sig måste kollas med budgeten som tränaren gav oss var att åka till Danmark på tävling i stället. Tydligen får man ha spö inne på banan där och bara att ha det eller dutta med det på bogen brukar ge effekt.
Men broavgifter och annat gör ju att det kommer att bli en kostsam start. Fast lite kul hade det ju varit. ;)

Jobbigt tyckte Hisan i vart fall att det var att jobba riktigt ordentligt. Sätten att försöka slippa var många men de blev också snabbt nedröstade och Mr fick finna sig i att det var jobba som stod på agendan.

Idag har han fått ta det lugnare. Det blev en ganska kort och hyfasat kravlös uteritt. Anledningen är att han skulle bli av med eventuell träningsverk från gårdagen och för att det i morgon är tävling igen på Henriksdal.

Håll tummarna för att det skall gå lika bra som sist och att vi med lite piggare ben skall orka hoppa så högt som krävs för klassen utan att riva. ;)

Idag har jag haft vilodag... från ridning bör tilläggas.

Det är sommarvarmt här idag och det är urhärligt.

Först var jag nere hos lilla Fölis. Hon skötte sig super.
Jag tog in, band upp och borstade. Hon stod snällt i linorna trots att jag var själv med henne. Dock utmanade jag inte ödet och lyfte fötterna. Vi tar det när vi har en bromskloss som kan stå framför i stället. ;)

Sedan gick vi iväg från gården åt ett håll där hon aldrig har varit förut. Hon följde med mig utan bekymmer. Vi gick tills vi hittade en stor blå kontainer vid sidan av vägen som vi stannade och tittade på. Sedan gick vi hem.
Hon är så duktig den lilla.

Hisan fick völja med ut på power walking... för idag var det matte som tränade och Hisan som följde med.
Ca 2km blev det så det var ingen lång tur, men mina ben är också lite slitna efter helgens tävlande så det räckte fint.

Hisan fick som avslutning tugga gräs längs vägen i hela 5 minuter. Han går i grushage så det kommer att bli mycket betande i kanten för hans del framöver. Vi börjar dock försiktigt för att inte chocka magen i onödan.

Oj, jag har verkligen inte hunnit med att skriva. Det har varit fullt ös för mig och datorn har alltså fått stå tillbaka.

I fredags var det uppladdning inför dressyren. Den skedde i Warren-Haistings och bitvis var Hisan fin. Men så kom det en massa isisar farandes (läs: töltandes) och då blev det bitvis spänt.
Årets första bad blev det också för det går ju inte att komma skitig och dan till tävlingsplatsen. Nu är det dessutom tillräckligt varmt för att bada så bad blev det.

Lördagens tävling då.

Vi startade med LA:3. Hisan var näst sist ut och för att vara oss så hade vi höjt oss en massa från senaste LB:2:an på Torns.
Dock syntes det inte så mycket i protokollet... eller jo kanske med tanke på att det faktiskt var högre krav på oss och att vi ändå lyckades med 51,6% så lite possitivt är det ju.

Fast jag blir alltid så besviken på resultatet när det är dressyr, det är en stor del i att jag inte 100% vill satsa på det heller.

I lag klassen var vi sist ut och med min kompis hjälp fick jag ihop honom rikigt bra på framridningen. Tyvärr gick det inte att ta med det in på banan helt då han blev spänd. Mattes tävlingsnerver kan man tro.

Jag kan inte få det till att vi ens är i närheten av att vara godkända på LA:4 programmet, vår procent blev 48,8% men med tanke på att vi redan från början inte var LA-mässiga så lyckades vi ju genomföra det, och jag ser oss mest som lagutfyllnad.

Hisan tog ändå i och försökte, han är inte stark nog för ett helt program heller för den delen och alltså inte för två på samma dag. ;)

Till nästa lagframträdande skall vi träna mer fokuserat och så bara rida lagklassen så att vi har krafter kvar till dess.

Så igår var det utedebut för året på fina Spring Tour i Blentarp.

Vilken anläggning. Ägaren, Ragnar Bengtsson, hade blivit inspirerad av bland annat tävlingarna i Arrezzo som går på våren och ville ta hem konceptet till Sverige.
Så på sin anläggning hade han fixat två hoppbanor av internationella mått på gräs. Fina framridningar, bra mat och massa tält med utställare. Ryttare från hela Sveriges elit, Danmark och Finland kom för att delta.
Det bästa av allt var att det fanns klasser för oss också. :D

Vi steg upp galet tidigt men hamnade ändå i tidsnöd med veterinärbesiktning och broddning. Därför blev min framridning inför 1.10 minimal.
Med lite stela ben från gårdagens dressyr innebar det två pet på hinder ett och två. Känslan var ändå så bra att det kändes kanon.

Till 1.20 som var dryga 4 timmar senare så hade vi en längre och mer planerad framridning.
Hisan kändes fin och var taggad på hinder. Till och med så att han kändes stark och drog. Han var dock lite matt också vilket gjorde att han rev 5 hinder ganska så grovt, för att inte säga hoppade igenom hindren.

Känslan här var ändå super. Han bjöd och hoppade villigt om än inte högt nog. Jag kände mig fokuserad och det kändes inte högt eller så.
Senaste tävlinge på LCR kändes inget bra alls med hoppningen, jag knöt mig och fesred. Nu blev det bara en possitv känsla.

Det är tävling igen på torsdag på samma ställe så vi tar nya tag och hoppar bättre då.

Här kommer film på över en kvart från hela helgen. Domarnas betyg finns med.

Det är väl dit jag skall ikväll? He he

Igår var jag och Fredrik i Göteborg och därför blev det ingen ridning för mig.

Idag efter att vi kommit hem blev det däremot en snabb genomkörare av programmen för min och Hisans del.

Hisans form är stundtals mycket bra och stundtals katastrofalt spänd... sammanfattningsvis kan man säga att 3 av 4 hörnor på Melonbanan är spända och däremellan är det hyfsat. Tur är väl det att tävlingen inte kommer att gå där.
Idag hade vi dessutom lite extra krydda av att det skall hållas ett islandsmästerskap i helgen så hela Flyinge kryllar av små luddiga, töltande raggsockor. Miljöträning på högsta nivå med andra ord. ;)

Vi red igenom båda programmen... för det har visat sig att vi nog skall rida LA:3 som förklass.

Som sagt, jag upplever det som om Hisan är i grym form och idag har jag också fått filmat så jag vet att det ser bitvis bra ut.

Matte skall bara inte studera mankammen ingående, hålla in armbågarna och luta/räta upp sig aningens så kanske vi kan lura de andra att vi faktiskt är på rätt plats.

Vi trimmar vidare i morgon för att putsa till övningarna ytterligare och bli än mer igenom i Hisans form så kanske, kanske vi kan göra bra ifrån oss på lördag. :D

I måndags vilade Hisan efter sin massiva träning på söndagen. Vila är ju uppbyggnad men framför alla var han värd att få vara lite utan krav från mig, och jag fick tvättat mina förster här hemma. Det hade jag inte orkat annars. ;)

Tisdagen skulle ha varit hoppdag men på grund av flera olika omständigheter blev det inställt. Jag fick i stället veta att det verkligen blir dressyrstart av så jag tog tillfället i akt att trimma övningar i LA:4. Så samlad förvänd galopp, små 10 metersvolter i galopp, skänkelvikningar, bakdelsvändningar i skritt och så den där ryggningen som vi inte övat på alls innan. Hisan kan ju backa och det är oftast det vi behöver. Rygga fint inför en domare på en dressyrbana är något helt annat.
Nu lyckades vi igår med hela tre steg utan att Hisan förvandlades till en giraff i protest och det är ju bra. :D

I övrigt tyckte jag att jag fick i hop honom i en bra form och i och med att det där hindermaterialet som brukar stå i ett hörn helt plötsligt var utspritt över banan (läs var uppställt för hoppning) så var Hisan dessutom avslappnad hela banan runt. Hästar är bra knepiga ibland. Vad är skillnaden lixom?

Vi avslutade med att hoppa en liten bom som var uppställd på sockerbitar... den var nog hela 40cm men i och med att det hoppades i dressyrsadel så var det en riktig bedrift för dressyrsadel till hoppning är knappast smickrande för vare sig sits över hinder eller följsamhet. :)

Detta med att hinna med att blogga på helgerna är tydligen svårare än att hinna med på vardagskvällarna...

Som vanligt glömde jag bort att skriva om Fölis i torsdags. Men hon sköter sig så bra att det inte är så mycket att skriva om.

Igår var jag nere igen. Jag lämnade vagnen som har stått kvar på gamla stallet. Men i och med att jag lånade domkraft och järnrör för att byta däck på släpet så vore det ju fasligt dumt att inte ta den med... och Fölis skulle jag ju ändå pyssla med i helgen så varför inte då.

Fredrik var med och fick agera stoppkloss medan jag konscentrerade mig på att lyfta bakben.
Jag lyfte massor av gånger och liten fann sig i att det skulle lyftas och hållas utan knussel.

Vi hann också med en liten tur till ridhuset. Start och stopp på komando fungerar om jag går på höger sida. Är jag på vänster är jag konstig... vi har lite att öva på där. Hon kan nästan gå undan för tryck också. Hon är duktig den lilla.

Jag red ett pass i dressyrsadeln på Melonbanan med Hisan. Jag kan verkligen inte begripa hur ett gäng bommar och ett par stöd kan vara farliga nog att kasta sig ifrån om de står i en hörna. Står de mitt på banan är det inget att hetsa upp sig för... hästar säger jag bara. Det verkar som om det där håller på att bli en fix idé precis som gösselkärran var i ridhuset tidigare.
Nåväl, han gick förbi otaliga gånger under passet men spände sig massor.

Idag har jag först varit i Vomb med tjejen som hoppade Hisan åt mig i somras. Vi red en runda på ca 1h och 15 minuter och galopperade massor. Hisan skötte sig kanon faktiskt och blev inte ens stark. Han gillade verkligen att få galoppera på extra.
Lite svettig var han efteråt och mycket nöjd.

Träningen slutade inte där.
Jag vet inte om jag nämde att jag hade tackat ja till att vara med i LCR:s dressyrlag?
Idag hade vi en "träning", eller jag skall nog kalla det ridning tillsammans.
Jag är reserv i laget men det verkar som om jag ändå kommer att få rida, helt klart vet jag inte förrän tisdag typ. Lagtävlingen går i LA:4 så det är "lite" över vår nivå. Vi kan ju allt utom möjligen att rygga... vi kan dock backa.
Men vi är sällan LA-mässiga i formen.
Eller nu på senaste tycker jag att jag har kunnat få igenom honom rätt bra själv. Han har kunnat bli stabil i formen både i trav och galopp... Sedan skall vi bara göra det samma innanför det där vita staketet... hmmm.

Spännade skall det bli i alla fall. ;)

Fredag efter jobb och 15 grader och härlig sol.

Hisan och jag begav oss därför till Vomb för att möta upp med Skuttelin för en tur.

Vi begav oss ut på upptäcksfärd och hanmade mitt ute i urskogen kändes det som. Slutligen hittade vi den rätta vägen till slingan och kom på den mycket tidigare än vi brukar.

Hästarna var pigga och glada men i vart fall till en början reglerbara i alla gångarter.

För min del pallade inte kroppen av att hålla en pigg Hisan i vettig galopphastighet efter ett tag så han tog tillfället i akt och drog iväg.

Jag var totalt matt i benen och orkade inte hålla mig uppe utan föll fram. Det kändes som om jag hade ridit ett helt lopp men om sanningen skall fram var det bara ett fåtal 100 meter.

Är det verkligen så att jag inte har lyckats med att återhämta mig efter förra helgen? Katastrof i så fall. Det har ju gått nästan en vecka.

Nåväl det är inte så mycket att göra åt det utom att försöka återhämta och ta det lite lugnare nu i stället.

Hisan skötte sig utmärkt i övrigt och vi hade en skön runda.

Jag har haft en helt galen vecka. Som vanligt är mycket självpåtaget, men ibland får man ändå känna sig lite trött och omotiverad.

Hisan var på sitt AllanBallan-humör när han kände att jag var oengagerad och omotiverad. Allt för att liva upp stämningen liksom.

Uppvärmningen gick bra och de första skutten över hindren. Sedan började AllanBallan-fasonerna delux. Knapt ett galoppsrpång fick vi till utan bakutspark med skruv eller ball... försöka rida på ett hinder med hästen framme för hjälperna ur det...?
Än mindre hoppa en linje på en S-båge vilket var det som skulle göras.

Jag surnade till på rikigt och hoppade av i ren ilska. Efter ett par minuter, när jag hade lugnat mig men fortfarande var sur som ättika, hoppade jag upp igen.

Hisan fick en rejäl tillsägelse och uppförde sig hyfsat. Han hoppade också bättre och det märktes att han inte vågade vägra eller hitta på annat nu när jag var på argt humör.

Jag vill inte behöva bli sur på honom, han skall uppföra sig ändå. Men jag blir mer beslutsam när jag blir arg. Jag borde försöka hitta den där beslutsamheten utan ilska.

Vi avslutade med att hoppa ett par lite större hinder och det kändes väldigt bra.

Min motivation är verkligen i botten just nu. Inte för att Hisan är dum eller något annat utan jag är bara less... på det mesta känns det som.

Jag irriterar mig på saker i stallet som jag bara borde ignorera.

Men mest irriterar jag mig på att jag inte har kommit iväg på min vårresa till Milano. Den som skulle få mig att hålla hoppet uppe över vintern. Det är inget kul och jag känner att lusten därför är borta.
Varför skall jag lägga så mycket pengar och tid, det skall ju vara kul att ha häst. Framför allt nu när vi går mot ljusare tider och den älskade sommaren. Men det är motigt som sagt.

Idag har jag för att hålla modet uppe hopptränat. Eller det var faktiskt en annan huvudtanke med det.

Jag har anmält mig och Hisan till Spring Tour i nästa vecka och nästnästa. Det kommer att bli vår utomhusdebut och det går inte att åka på utomhustävling utan att ha hoppat ute alls. Terrängen räknas inte här, det är en helt annan sak.

Alltså var det träning för Fredrik Jönsson på deras fina utebana som stod på schemat.
Hisan blev direkt uppspelt. Skrittmaskin där hästar gick, och så mängder av körekipage runt omkring...
Allt detta gjorde att bromsen helt försvann.

Vi hoppade ett litet kryss på diagonalen. Ett räcke med vatten på den andra. En oxer med tittsaker under, fem språng räcke med vatten under längs ena långsidan. Längs andra var där en grind och tre språng oxer in i kombination med ett språng, räcke ut.

Hisan hoppade fint men som sagt utan broms. Linjen som skulle ha varit fem språng blev fyra. För att få tillbaka honom fick jag rida väldigt långsamt in och då fick jag lite accelerera ut för att det annars blev långt och det är ju inte heller helt bra. Jag kan ju inte rida en bana på det viset.

Hisan visade tydligt här att han var på g att balla ur rikigt på grund av allt som hände så vi slutade trots att vi inte nått perfektion. Vi fick ju ändå våra 5 språng och bjudning fanns där... det var ju bromsen då bara.
I min ridning kände jag att jag oftast kom upp mer med överlivet även om jag stundtals föll tillbaka i gamla vanor.

Det står hoppning på schemat i morgon igen så det är bara att ta nya tag då.

Jag har varit iväg med jobbet över weekenden. Väl hemma igen verkar allt gå i minst 190 knyck, jag hann inte ens blogga igår.

Jag kom hem från ett snörikt Norrland till ett härligt vårigt Skåne.

Efter en helg med relax på SPA hade jag dessutom rikigt löjligt mycket träningsvärk.
Varför då undrar ni, jo för att jag ibland får så där lite lagom frispel och denna gången trodde jag att jag tydligen var vältränad.
Jag powerwalkade därför en halvmara (2,1 mil) på tiden 2 timmar och 41 minuter. Jag var fakiskt inte ens helt säker på att jag skulle kunna rida igår, så stel som jag var. Men se det gick. Det är tydligen inte samma muskler... och det förklarar ju träningsvärken.

Skåne bjöd igår på sol och härliga 16 grader på eftermiddagen efter jobbet. Som gjort för en uteritt med andra ord.
Hisan var pigg och på bushumör. Jag satt löst ett par gånger.
Vi red årundan och avslutade med lite seriöst arbete i Warren-Hastings parken.
Hisan slappnade då av och jobbade bra.

Idag vände vädergudarna oss ryggen, det har regnat hela dagen.
Därför kröp vi in i ridhuset för att hålla oss torra.
Hisan var pigg idag också och efter lite meningsskildaktigheter om huruvida det skulle jobbas eller inte fick jag honom till att gå i en fin rund form.
Jag kunde dessutom sätta den press jag önskade på honom i både trav under nedsittning och i galoppen. Lite små protester fick jag men han gick i en stabil form och kändes som en gummiboll.
Varför kan vi inte komma dit hän på tävlingsbanan. För det var en helt annan känsla än senaste dressyrframträdandet om man säger så. Detta hade renderat mycket mer poäng.
Skam den som ger sig. Rampfebern skall bort. ;)

Hopptränade idag igen. Vi tränade på att korta galoppen. Det är ett bekymmer. Vi kommer gärna fort mot hinder i en stor galopp. När det väl skall ridas an i kortare galopp så blir jag passiv och Hisan tappar aktion och ofta bjudning. Läs han stannar.

Vi övade först på låg höjd och sedan la vi upp hindren till 1.10 ungefär.

Vi hade en kombination med två räcken, 10 meter, 2 språng och så en oxer och ett räcke på ickerelaterat avstånd. Det blev sedan lagom på 8 språng. Slutligen en oxer på diagonalen.

Hoppningen gick bra. Jag tror att jag börjar lära mig hur jag skall rida... bara det att jag vet hur i teorin nu. Jag skall bara göra det också. Bahh... Men det går framåt... lite i vart fall.

Jag pysslade också med Fölis när jag ändå var nere, det gäller att passa på.
Hon fick gå in i stora stallet och stå uppbunden. Hon har inte rikigt lärt sig än utan behöver ha någon som står framför henne. Då står hon som ett ljus i linorna. Det är en bra början i vart fall.

Hon visade lite surtendenser när jag skulle lyfta det första bakbenet. Jag blev sur och hon tjurade än mer. Ston, jag som är van vid Hisans valacktjurighet... det är minsann inte samma.

Efter lite trugande lyfte hon snällt på alla tassarna. Vi får tragla vidare med det där. ;)

Någon hade lovat hyfsat väder... kan det varit SMHI? I vart fall kom det regn lagom till när jag gick från jobbet.

Turligt nog höll det upp lagom till att jag begav mig ut med Hisan.

Och tur hade jag också när jag smet in på ridsportaffären... det satt nämligen en skylt utanför med 50% på reapriset... sådant kan man ju inte missa. Jag behövde nya ridbyxor och hade tänkt mig att en sådan där 1.500kr skulle de väl kunna få kosta. På ställningen hänger det då hela två par i min storlek. Ett par av min favvo modell av Pikeur och ett par GPA skinn. Det är en högteknologisk byxa som vanligtvis kostar så mycket att det inte går att titta på dem ens. Nu fick jag båda för precis den pengen jag tänkt mig. Snacka om klipp. Men nu var det inte fynd eller shopping jag skulle skriva om.

Hisan och jag begav oss ut på uteritt på Flyinges marker. Hisan var spänd. Blev än mer spänd när hans matte tyckte att han skulle gå förbi den farliga vägkonen som ligger vält mitt på spåret. På vägen tillbaka surnade jag till på tokerierna och det slutade med att Hisan både fick sparka på den och hoppa över den innan jag var klar med honom.
Sedan blev han spändast när vi red inne mellan täckta banan och glasridhuset. Var kan vara farligt där?

Vi avslutade på Melonbanan där Hisan helt plötsligt slappnade av och jobbade riktigt bra.

Slutet gott i vart fall. I morgon åker vi ner till Stallerhult för fölpyssel och hoppträning igen.

Jag glömmer att skriva vad jag hittar på med Fölis.

Jag var nere igår och skulle ta tag i de där viftande bakbenen inför nästa hovslagarbesök.

Sagt och gjort tog jag in henne i stallet. Hade medhjälpare som höll i fram när jag pysslade bak.
Hon lyfte benen så fint så och jag fick hålla så länge jag ville utan att hon drog.

Sedan fick hon utstå borstning och vi testade att sätta fast henne i linorna. Hon testade att gå fram lite men la ner direkt när hon kände att det tog emot.

Hon var ensam i stallet när vi var inne dessutom.

Duktig fölis fick slippa annat trams och följde med mig snällt ut till polarna i hagen.

Hon måste ha haft en sådan där dag sist när hon blev verkad för idag hade det inte varit något bekymmer. Vi hoppas att det fortsatt inte skall vara ett bekymmer och lyfter vidare på benen nästa gång jag är nere. :D

Nu har våren kommit hit med besked. Igår stod jag utanför stallet och putsade utrustning med ärmarna på min tävlingsskjorta uppkavlade. Så underbart det var.

I lördags var det dedssutom hopptävling på hemmaklubben.

Det vore att ljuga att säga att det gick bra. Vi har kommit in i en negativ trend igen. Inget allvarligt som inte kommer att gå att fixa men ändå.

Hisan har ju varit hur pigg som helst och på gränsen till explosiv hela veckan. Jag har dessutom inte hoppat då träningen inte blev av.
Sista hoppningen var terrängen förra helgen då han verkligen exploderade dessutom.
En exploderande Hisan gör mig osäker... och är jag osäker rider jag kass... det ena leder till det andra.

I 1.10 blev det klydd på hinder nummer två. Det var en oxer placerad så att det blev en skarp sväng från väggen med ett kort avstånd. Jag kom helt fel i anridningen.
Trots att vi hade gått banan med Tord så påbörjade jag vändningen för sent och kom då på en halvdistans mot. Hisan ville då inte hoppa. Resten av banan gick bra och vi rev inget.

I 1.20 var hinder nummer två samma och jag blev osäker då vi hade haft lite strul på framhoppningen innan. Det gjorde så att jag inte red mot utan mest åkte. Hisan smet åt sidan.
Vi hade dessutom rivit första hindret och rev även tvåan när vi väl hoppade. Sedan flöt det på bra ett par hinder fram till 6:an. Anridningen stämde inte här heller och vi fick en halvdistans. Denna gång hoppade Hisan ändå vilket ledde till att vi kraschade hindert. Då 6:an var en kombination gick det inte att ur detta läget hoppa ut på oxern.
Vi blev alltså uteslutna.

Nästa tävling blir utomhus om ett par veckor. Det känns som om vi har tusen saker att jobba med tills dess...

Idag har jag på nytt försökt mig på det där med dressyr.

Men det verkar vara lögn rent att få det att klaffa där inne på banan.

På framridningen hade jag först en stretig Hisan och sedan blev en fin och mjuk Hisan. Sedan satt det en gäng sura tanter på läktaren som skrek i högan sky när jag travade lite i collektingring...
Då tävlingen var ute så slapp vi i vart fall en spänd Hisan för att det fanns en hemsk domare vid ett bord med livsfarlig duk.
Vad vi i stället hade var en Hisan som bitvis var struttig och som gick på halvfart.
Matte lyckades dock att sitta ner på ett för henne behagligt vis... men det där verkar ju höra ihop. Kan matte sitta ner är inte motorn på. Förs sent att rätta till det inne på banan för då blir det som vid första galoppfattningen... en bakutspark med andra ord.

Det kändes bättre idag än på programridningen. Kanske för att jag hade en plan och lyckades med att rida bättre vägar. Nu räckte det ju inte ens lika långt för procenten blev endast 55.

Temat för helgen har alltså varit. Jag bromsar igen... det var ju det vi skulle vara ur... eller?

Här kommer i vart fall en film på hela härligheten. Med kommentarer: mina angående hoppningen och domarens när det gäller dressyren.

Igår var jag hästfri.

Idag har jag däremot försökt ta udden av vårbuset genom att rida två varv på galoppbanan. Ett i varje galopp.

Hisan var lite spänd till en början men slappnade sedan av rätt ok. Ändå hade han ett ställe i varje varv, dock inte samma som han bara var tvungen att bryta ut på. Störigt...

Tanken med dages galopp var som sagt att ta udden av. Vanlig långsam galopp blev det men totalt fick han ju rulla på i över två kilometer.
Nu hoppas jag på en pigg och fokuserad vårHisan i morgon.

Tävlingar väntar på LCR.