Valborg

Igår var jag helt galet trött efter jobbet. Jag var tvungen att ta en tupplur innan jag pallade att åka till stallet.

När jag sedan kom ut orkade jag tydligen också rida. Så det kan vara ibland.

Hisan fick sig en duvning i lydnad på Melonbanan och blev riktigt fin. Vi började alltså operation lydnad/konsekvens/stenhårt jobb.
Det är vad som skall gälla framöver i vart fall.

Idag kom fas två i operationen:
Matte hade bemödat sig om att leta upp extra tyglar och den breda nosgrimman som var förpassade till förrådet här hemma efter flytten till nya stallet.

Nosgrimman och tyglarna behövdes eftersom jag skulle prova det där med stångbett... man tager vad man haver och i gömmorna finns ett rakt pelham... stång som stång, typ.

Hisan kläddes i dressyrsadel och förseddes med pelhamstång... hoppbett. ;)

Det ser i vart fall mycket avancerat ut... eller hur?



Kul pryl det här tyckte Hisan till en början... 'det låter ju när jag joxar med bettet...' (läs kedjan skamlar).
Den kul effekten byttes snabbt mot en förgrymmad Hisan som tyckte att matte var svindum som satte på honom något som gjorde så att han inte kunde slå sig fri eller gå i en fri form om han så ville.

Effektiv broms tyckte matte och insåg snabbt varför jag tycker att novabettet till exempel är så fantasktiskt trevligt att rida på.

Hisan blev väldigt djup i formen och krullade för att slippa... jag fick lägga allt krut på att ens få honom att gå fram. Fram gick han bitvis fast inte utan protester. Och som sagt det var ju ett effektivt sätt att bromsa honom... Jag antar att det är styrka som saknas när stången tvingar honom till en annan form.
Jag kan tänka mig att det såg segt ut för han kändes precis så som jag tror att det borde känns att sitta på vissa hästar jag har sett som varit iklädda kandar men saknat styrka att bära sig (lång förklaring).

Det var i vart fall ett spännade experiment, och visst var det lättare att rida honom med en högre placerad hand på denna betslingen... men jag är rädd att mycket av det jobb vi har lagt ner på att få honom att börja tänka framåt lätt kan gå förlorad här. Men visst som komplement till vanligt jobb. Och skall han en dag ha kandar på så är detta ju en light-variant om man säger så.
Jag tror inte att det skulle fungera på honom i hoppningen.. har blir för bromsig, och sur. Dessutom är inte hans problem att han inte kan bromsas... det är finliret vi saknar, mellanregistret och nyanserna.

I morgon blir det möjligtvis lättare ridning framåt kvällen och på måndag skall vi träna för dressyrtränaren igen. Dock utan pelham. ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0