Lite kort uppdatering
Tisdagen den 11 april trimmade jag Hisan i ridhuset. Träningsvärken hade släppt i mina ben så det kändes riktigt bra arr rida igen. Flyinge förberedes för islandshäststävlingar så vi höll till i skolridhuset. Lilla vilade även idag.
Onsdagen den 12 april skirttade jag Lilla en kort stund. Mest för att hon skulle få göra något och för att jag skulle kunna checka av status ännu mer. Kravlöst hur som. Hon kändes pigg och fräsch men man ska inte underskatta vila efter tävling.
Hisan vilade.
13-16 april var jag bortrest. Hisan reds alla dagarna och Lilla skrittades i ridhuset på lördagen.
Måndagen den 17 april var jag på planeringsmöte inför vår kommande träningsritt. Mer om den senare.
Lilla joggades lugnt runt årundan. Hon tyckte att vi tog det lite väl lugnt men det är viktigt att hålla sig till planen.
Hisan vilade.
Tisdagen den 18 april trimmade jag Hisan i glasridhuset. Det fanns lite cavaletti framme som vi passade på att skutta lite över. Hisan var med på noterna och kändes fin. Lilla vilade.
Onsdagen den 19 april skrittade jag Lilla runt årundan. Vi hade en mysig tur tillsammans. Hisan vilade.
Torsdagen den 20 april red jag ut med Lillas medryttare. Vi red 9,8km runt på Flyinge. Hisan var mer samlad än jag vågat hoppas på. Han var bara lite spänd till en början då han fick span på ett körekipage. Lilla var som vanligt, pigg och glad och så klart hade hon velat springa mer och fortare.
Fredagen den 21 april byggde vi bana till träningsritten i Öved. Vi hade relativt tur med vädret. Det regnade i vart fall inte till en början.
På eftermiddagen skulle vi ut och rida en sväng på markerna där. Hisan fick följa med för jag tänkte passa på att hoppa lite stockar och annat. Tyvärr trampade han av sig en sko på höger fram. Det är den hoven som han hade en hovböld på för ett tag sedan. Han har haft sulor sedan dess. Så för honom blev det stor skillnad. Inte bara för sulans skull utan för att han har väldigt tunna sulor hur som. Det går inte att rida honom med en tappsko, det har heller aldrig gått. Så vi fick gå hem och välja mjuka vägar eller vägar utan småsten på (lätt... när det är grusvägar överallt, not).
Men vi kom tillbaka till släpet och väl hemma fick Hisan sko och sula på igen. Han var nöjd med det där sista.
Lilla vilade.
Gårdagen den 22 april bjöd med träningstävling i Öveds. Lite nervöst för mig som trävlingsledare att hålla koll på allt. Men det mesta flöt på som det skulle och de 12 ekipage som kom till start fick uppleva härligt väder och vackra vägar. Vi avslutade med korvgrillning och delade ut deltagardiplom och rosetter till att som var med. Jag hoppas att alla andra tyckte att det var lika trevligt som jag.
Hisan vilade.
Dagen efter tävling
Det är oftast först dagen efter tävlingen som man vet om hästen tagit det bra eller inte. Jag låter alltid Lilla helvila men jag gör en väldigt grundlig visitering och pysslar alltid om henne lite extra. Idag sammanföll detta dessutom med hennes födelsedag. Det är sju hela år sedan hon föddes, jag mins det som igår. Hon var därför dubbelt värd lite extra pyssel.
Till min stora glädje var hon idel solsken med rena och torra ben. Inga skavanker, inget skav och kalla och fina var dem. Hon såg ut att säga... "springa långt idag också". Bara det är positivt och ett tecken på snabb återhämtning. Planen för Lilla är hur som en lugn vecka så här efter prestationen innan vi kör igång igen med träning och uppladdning inför nästa drabbning.
Pigg och glad med lockar i pannluggen
Jag önskar att jag skulle vara lika mycket solsken som svarta damen. Men jag lider av extrem tränigsvärk. Jag tror inte att jag har någon muskel i kroppen som inte värker idag... Nåväl, jag vet ju vad det beror på... lite mer träning för den tvåbenta kanske??
Hisan fick inte vila idag. Eftersom jag inte var på topp blev det uteritt. Årundan börjar bli fin, det gick att galoppera hela vägen. Toppen för en något laddad Hisan som fått vila lite för mycket när han bara gått varannan dag. Efter galoppen nere vid ån gav mina vader upp i kramp. Inte lätt med så mycket motion under gårdagen. Så skritt hem med andra ord. I morgon får jag ta mig samman och trimma honom lite. Troligtvis har träningsvärken lagt sig lagom tills dess.
Om marken är vit av vitsippor vet man att det är vår på riktigt
Vestegnsridtet
I går steg vi upp tidigt i ottan här hemma. Destinationen var Köpenhamnsområdet och Taasrup med Lilla för årets första tävlingsstart.
Jag hade anmält mig till 68km för det var den kortaste klassen vi kunde rida som tävlingsklass. Man blir nämligen uppklassad i Danmark.
Lilla var taggad och sin vana trogen var jag tvungen att släppa ut henne en kort stund i hagen innan vi åkte för att hon skulle vara tillfreds. Hon blir så ilsk om jag bara lastar henne direkt på morgonen. Spring hade hon i benen i vart fall.
Väl framme i Danmark laddade vi upp i lugn och ro inför starten.
Vi hade en lite insident innan vi kom iväg. Lilla trampade på uppsittningspallen när jag hade suttit upp. Hon fick in benet i den men travhäst som hon är fick hon inte panik utan stod lugnt kvar och sparkade ett par gånger med benet till pallen for väck. Hon har ett fantastiskt psyke den där. Vilken annan häst som helst (Hisan till exempel) hade fått panik i det läget och troligtvis skadat sig. Lilla fick inte ens ett pälsskrap och pallen var hel efter insidenten (vilket i och för sig är oväsentligt då hästen är tusen gånger viktigare, men det är ju trevligt när saker inte går sönder).
Vi kom iväg bra i starten och Lilla var pigg till tusen. Hon sprang på rätt bra första rundan och vi kom nog in till första vetgaten på runt 17km/h. Men hon joggade liksom bara så jag lät henne hållas.
Starten går
På sträcka två var hon fortsatt väldigt pigg. Vi drog ändå ner tempot lite och snittade 14km/h. I båda vetgaterna hade hon 48 i puls.
På väg mot en av groomplatserna
Sista sträckan red vi på lite igen. Hon piggade på sig allt eftersom och sista kilometern kunde vi öka för att ha krafter kvar att lägga en liten spurt över mållinjen. 52 hade vi i puls i målgång.
Spurt över mållinjen
Det var verkligen ett formbesked hon gav. Jämfört med förra året kändes hon väldigt stark hela ritten. Nu var detta ju lite kortare än de 8 mil vi avslutade förra året med men i stort spelar det mindre roll, farten var högre. Ritten var uppbyggd på samma sätt med tre etapper vilket jag tror var psykologiskt bra för det är ju så vi kommer att ha det på kommande ritter också. Ridtiden totalt blev ca 4,5h.
Uppladdning inför årets första tävlingsstart
Lite drygt en vecka har gått igen.
Måndagen den 3 april hämtade jag ett lass hö. Då jag inte kan ta in det själv hjälper min sambo mig. Hästarna vilade.
Tisdagen den 4 april blev det det motsatta till vila. Jag red ut båda hästarna. Det blev den korta årundan för båda för jag hade ett möte på kvällen som jag skulle hinna till. Så klockan 20:00 var båda tränade, jag ombytt och duschad. Inte så illa pinkat för en vardagskväll. Tidsoptimering...
Onsdagen den 5 april åkte jag till Stockholm med jobbet. Hästarna vilade på nytt.
Torsdagen den 6 april stod där hoppträning på schemat för Hisan. Jag var själv med tränaren vilket var suveränt. Jag fick verkligen en bra känsla och kände mig modig för första gången på länge. Vi höjde ändå inte upp hindren vilket jag tror var bra. Det gäller att bygga det där självförtroendet, inte rasera det. Höjden får komma i sinom tid.
Vi avslutade med att rida omhoppningssvängar där Hisan verkligen bjöd till, letade hinder och visade att han tyckte att det var roligt.
Fredagen den 7 april vilade Hisan. Lilla fick en sista avstämning inför tävlingen på söndagen. Hon var taggad till tusen och jag fick påminna henne om att det inte skulle springas fullt ös medvetslös. Hon kändes väldigt fin.
Lördagen den 8 april red jag ut och galopperade Hisan på galoppbanan. Lilla fixades i ordning och stylades. Utrustningen hennes putsades och packades. Ni anar inte hur lång packlista jag har inför en distanstävling... det gäller att ha med grejer för alla eventualiteter. Det kan ju regna... eller så blir det sol. Vem vet, det är ju många timmars ridning så ombyte är ju skönt att ha med sig om man behöver. Jag lärde ju mig det den hårda vägen förra året då jag red 8 mil i regnblöt utrustning...
Vatten och terräng
Ytterligare en vecka har passerat och nu börjar det kännas att våren är här på riktigt.
Måndagen den 27 mars var jag i Stockholm med jobbet. Hisan reds av min medhjälpare och Lilla vilade.
Tisdagen den 28 mars blev det vilodag för Hisan. Lilla reds ut. Nu är det ljust på kvällarna så att jag hinner rida efter jobbet. Det är så skönt. Äntligen kan det bli lite ordenlig träning även på vardagskvällarna.
Onsdagen den 29 mars trimmade jag Hisan i ridhuset. Lilla vilade.
Torsdagen den 30 mars hopptränare jag och Hisan. Lilla vilade.
Hoppträningen bjöd på tekniska linjer och mycket svängar om än på låg höjd. Hisan bjöd fint på hindren.
Fredagen den 31 mars red jag ut Lilla hemmavid. Jag testade att rida med spärrgrimma. Ett bett fick hon ändå ha som nödstopp. Hemma kan hon bli het. Hon kan vägarna utan och innan. Vi tog det så lugnt det gick. Hon la sig i grimman så jag är glad att jag hade bettet även om målet som var att inte ta i det gick att uppfylla.
Lördagen den 1 april red vi 1,8 mil i Öveds. Vi avslutade med att låta hästarna plaska i vattnet. Så härligt! Vädret var också helt underbart med sol. På morgonen hann jag även med att rida en sväng på Hisan vi värmde upp lite inför dagens övningar med att galoppera på ordentligt längs vägarna hemma.
Söndagen den 2 april (idag) vilade Lilla. Hisan och jag hade planerat att möta upp min vän Rebecca i Dagstorp för att hoppa lite av deras terränghinder. Hisan kändes super och bjöd fint på hindren när han fick galoppera på lite. Nyttigt för mig att boosta självförtroendet lite dessutom.
