Tredje p&j som jag anmält till i januari kunde vi i vart fall starta. Det har varit en massa annat som kommit i vägen. Ninis skulle hämtas från veterinären vid första tillfället och Hisan trampade in tåkappan i hoven dagarna innan vid tillfälle två. Tur att det blev av nu när det var på hemmaplan i vart fall.
Hisan var superpigg och taggad. Han brallade rundor redan i traven och värre blev det när vi hoppade fram. Då tappade vi stundtals både broms och styrning och for iväg i krumsprång.
Han var ändå taggad på hinder vilket var trevligt.
Inne på banan var jag lite försiktig till en början. Därför kom jag på en mellandistans mellan hinder 2 och 3. Jag såg inte avståndet alls och slutade rida. Det ledde till en utbrytning. Men det var också det ända och jag tar på mig det helt. Alla bommar låg kvar och runda två var felfri om än med lite skakig ridning från mig.
Båda rundorna var på 1.10 så det bådar gott. Det kändes inte alls högt.
Tord var med och hjälpte mig idag. Det kändes tryggt och jag ville verkligen ha en bra start på året. Det tycker jag att jag fick. Så nu jäklar ska det bara funka i år!
Idag kunde jag äntligen hämta Lillas nya sele. Jag fick ju hem den i storlek full först men den blev helt galet stor så jag fick byta den till cob. Kanske var det lite överdrivet av mig att tro att hon kunde ha full men måtten var inte så lätta för mig som inte har provat ut selar förr att förstå. Men nu blev det nog rätt. Då är det bara giggen som jag drömmer om som saknas.
Lilla och jag var även en sväng i skolridhuset och tömkörde. Hon utvecklas massor och även om jag tömkör sällan ser jag stor skillnad från gång till gång. Små korta stunder går hon precis som hon skall nu.
Jag byter var mycket på henne och gör volter och serpentiner. Även lite övergångar mellan skritt och trav även om vi mest skrittar.
Hisan gick också ett pass i ridhuset. Jag red igenom LA:3 med honom för jag skall kanske rida det som programridning till helgen. Jag har bara inte bestämt mig för om jag vill det eller inte än.
Hisan var superfin idag. Jag försökte filma men vi var mest utanför bild så det blev inte mycket att ha. Här är en hyfsad screenshot i vart fall även om den är suddig.
Idag är jag hästfri Men det hindrar mig ju inte från att sitta och fundera över vad jag skall hitta på med hästarna i morgon.
Planen var att åka in till Jägers med Lilla. Men nu har blidgraderna verkligen kommit. Banan kategoriseras som tung idag och i natt skall det regna massor. Faktum är att det skall regna fram till i morgon eftermiddag. Det betyder att den kommer bli en veritabel lervälling lagom till 19-snåret när jag har hunnit in och upp i vagnen.
Det känns ju alltså inte så lönt. Fast vi borde ju träna... Men inte till vilket pris som helst.
Kanske borde jag tömköra i ridhuset i stället? Svåra frågor detta...
Nu så, det töar och är varmare. I och för sig försvinner ju inte snön på en gång men ändå.
Jag har inte gjort många knop i stallet idag.
Lilla vilade vilket jag hade bestämt innan och Hisan reds men inte av mig.
Jag tid och kolla på ekipagen i ridhuset i stället. Jag tycker sådant är jättekul. När jag rider själv är jag för fokuserad på det för att se vad alla andra gör omkring mig. Men man lär sig massor av att titta på andra också.
Nu är det bara det där med motivationen som skall komma på plats också. Jag behöver ta tag i min träning framför allt. Om nu snön håller sig borta så kanske det går att hitta lite motivation någonstans där långt inne.
Men så mycket bättre har det inte blivit. Ok, det är inte -10 just nu men det snöar... massor.
Jag hann ändå med att göra lite vettigt idag.
Jag var inne på Jägersro och red. Lite sur är jag på mig själv efteråt för jag har försnillat min ena windstopper-vante. Illa... hittar jag inte den på onsdag när jag skall in nästa gång så får jag införskaffa ett nytt par. Det var inte riktigt enligt plan. Hisan måste nämligen ha ett nytt vintertäcke. Fodret har rämnat i det han har.
Ridningen gick bra där inne om nu undrar. ;)
Därefter körde jag Lilla. Jag hade tänkt köra på täkta banan, men jag fick inte upp mer än en dörr och då går det inte att komma in där med vagn.
Det fick bli travrakan i stället som i och för sig var fin för dagen. Helt platt är den ju och så ett rejält lager snö på. Man hörde inte ens Lillas hovslag när hon sprang. Några större hastigheter lät jag inte henne komma upp i utan vi körde 10 intervaller i maklig jogg. Alltså inte fortare än att en ridhäst hade kunnat hänga med oss i trav. Fart dödar ju och även om underlaget var ok var det inte bra nog för snabbjobb.
Jag var inte så särskilt sugen på att rida efteråt men tänkte att jag inte fick ge efter för latmasken och begav mig till ridhuset. Hisan var fin. Inte helt samlad men mjuk och fin. Jag red nog effektivt i 30 minuter. Jag börjar känna mig sugen på att ta tag i dressyrträningen igen. Jag skall bara fundera ut när jag har tid. Just nu är det ett hinder faktiskt.
Jag har även satt ihop en film med bra gilmtar får 2012 för att sporra och inspirera. Den kommer upp lite senare när den är färdiguppladdad. :)
Skrittade ut en superpigg Lilla i vagn. Vi var ute typ en timme och det var galet kallt även om jag nog slog rekord i antalet kläder jag hade på mig.
Red jag Hisan 30 minuter i glasridhuset efteråt.
han var fin men lite ofokuserad så där som han brukar vara när han har vilat dagen Innan.
Han kom ändå till jobb hyfsat snabbt. Han hade behövt gå ute men jag var för kall.
Kanske låter jag lite väl gnällig över vädret nu, men det blåser ute. Då upplevs de futtiga 4 minusgraderna som termometern visar som bra mycket mera. Brrr
i morgon skall det bli varmare. Jag koppas att det stämmer.
Hoppträning i kväll i fullständig rysskyla. Så där kallt att näshåren liksom fryser när man andas.
Jag gör mitt bästa för att tina upp nu innan det är sovdax.
Hisan var pigg i kväll och lyssnade för en gång skull på förhållningar. Lite för bra till och med. Jag är inte van vid att han lyssnar så på mig så jag blev överrumplad vilket ledde till ett helt gäng grodhopp.
Vi red en övning med olika distanser vilket innebar att vi skulle hålla rytmen men ändra stegläng, alltså lydnad.
Det ger ju effekt men jag hinner inte alltid med, helt klart.
Tord varierade dessutom höjden på hindren hela tiden. Allt från 40 till 125 var de. Allt för att vi och hästarna skulle tvingas till uppmärksamhet då det är bra mycket enklare att rida an på ett hinder som är ett hinder och inte bara en bom på marken.
Jag är nöjd med Hisan även idag även om vi hade en hel del missförstånd.
Jag har lyckats lura in bilden i inlägget på iPaden.
Lilla vilade idag också allt enligt plan.
Men nu är hon pigg igen. Jag kommer dock låta henne vila även i morgon. Jag vill inte sitta och köra i vagn om det är så här kallt i morgon kväll.
Lilla var hängig idag och hade inte ätit upp sitt hö i natt.
Så nu blir det vila för henne igen. I går var hon sprudlande och veckorna innan har hon varit mer ovan mark än på marken i hagen.
Vilan kommer göra henne gått så det är ingen kris och panik.
Hisan och jag var i ridhuset i kväll. Han var inte för pigg och hade bekymmer med att hålla sig själv i styr. Framför allt när det kom in ett gäng som skulle rida tillsammans.
Han var ändå hyfsat markbunden så det gick bra ändå.
I morgon hade jag tänkt åka in till Jägers med Lilla men det blir det inte nu så jag får hitta på något annat i morgon.
En vän från tiden i LARS följde med ut och red Hisan medan jag red Lilla. Jag saknar sällskap i stallet så. Stundtals tappar jag motivationen helt. Nu har vi bestämt att hon och jag skall rida/köra tillsammans en gång i veckan. Roligare för både mig och hästarna med andra ord.
Vi skrittade då underlaget är urkasst men på den släta grusvägen som går bredvid de provisoriska tävlingsstallarna travade vi en kort sträcka. Det var första gången Lilla någonsin travade med ryttare på ryggen.
Hon svarade faktiskt fram för skänkeln så det har hon luskat ut på de få gångerna som jag ridit henne.
Att jag red lätt var inget konstigt och inte heller att springa med mig på ryggen. Allt är så självklart för henne.
Vi måste jobba på sökningen framåt nedåt bara den funkar ibland men inte alltid.
Fast jag har inte ridit henne 10 gånger än så det är ganska mycket begärt redan som det är.
Vila får det bli för henne i morgon och Hisan får gå i ridhuset. Han har vilat klart för den här gången.
jag lyckades få sällskap av stallägaren idag när jag red ut på Hisan. Faktum är att jag aldrig har ridit med henne tidigare fast jag har stått i stallet i 1,5 år snart, vi har så olika tider.
Hisan hade nytta av att få draghjälp då han för tillfället är ganska harig.
Vi red årundan. Bitvis var den om och bitvis hur knögglig som helst. När vi kom till rakbanan hade vi en galopperande häst framför oss så Hisan drog järnet... Han är inte helt rumsren alla gånger kan jag säga.
Därefter skrittade jag den vanliga rundan på Lilla. Hon skrittade på som bara den. Halvvägs hoppade jag av henne. Vill att hon skall vänjas försiktigt vid att bli riden. Dock är hon mindre kul att leda ute. Hon är ganska pigg och hoppning då. Koncentrerar sig på ett helt annat sätt när man har henne i vagn eller rider henne.
Lång dag idag. Jag har inte varit hemma en timme än.
Först morgonfodring och utsläpp, sedan bar det av in till Jägers med Lilla.
Jobb på stora banan för hennes del. Jag hade tänkt ta med klockan ut idag men jag har för kort band på den. Det gick inte runt min handled när jag hade vantarna på mig.
Hon sprang fortare än i onsdags i alla fall, helt utan drivning.
Därefter hade jag två pigga hästar att rida innan jag åkte hem.
Väl tillbaka i stallet fick Hisan sina skor påslagna och vi gav oss ut på en skrittrunda. Solen hade valt att titta fram vid detta laget och det var en trevlig tur även om Mr Häst var mer än lovligt på tårna. Han har ju vilat och stått ensam i hage så det är inte så konstigt på sätt och vis.
i morgon är det jag som skall ta det lite lugnare för jag är helt slut nu.
Hisan vilar ju. Jag hade tänkt träna Lilla, skritta henne i vagn men vi har fått snö och jag har inte sett hur det ser ut på vägarna i dagsljus så då är det dumt att ge sig ut i mörker.
Lilla skall in till Jägers i morgon.
Hisans hovbandage höll i ett knappt dygn förresten. Det klarar inte en dag till i hagen. Han vilar dessutom den andra bakhoven som är utan sko lite för mycket för att det skall vara bra.
Hisan har nu hoven i paket och i morgon skall jag jaga rätt på hovslagaren åt honom.
Stackars Hisan.
En iakttagelse som jag gjorde var att Hisans sprutskräck eskalerar. Det är inte alls bra. Idag blev han livrädd när veterinären kom in i stallet och klappade honom på halsen utan att ens ha en spruta eller intentionen att sticka honom. Jag får klura lite på det där, det är ju mindre bra.
Hon gick ett fint jobb full distans där jag ideligen fick påminna henne om att det inte skulle gå så fort. Vi är fortfarande i uppbyggnadsfas så farten kan vi ta längre fram.
Jag hade klätt på mig helt galet mycket kläder. Kände mig typ som om jag hade en sådan där sumodräkt på mig. Galet, att jag ens kom upp i vagnen. ;)
Trots alla kläder är det alltid fingrarna som råkar illa ut och fryser. Det är svårt att hitta ordentliga vantar. Ändå har jag mina trefingervantar i fråskinn i körmodell som jag har fått att Norrlänningen. Men de hjälper tyvärr inte.
Efter träningen fick Lilla gå in i en box en liten stund för att äta och kissa.
Hon hade helt andra planer eftersom det fanns nytt spån i boxen. Jag vet inte om jag har berättat det men Lilla är helt galen i nytt spån. Hon formligen dyker ner i det och rullar och rullar. Hon rullar sig aldrig annars.
Nu rullade hon runt och kom för nära väggen, hamnade på rygg. Jag var i stallgången och såg allt så jag skyndade mig in till henne.
Hon förvånar mig genom att vara så cool. Hon låter sig hjälpas, stannar upp lite, tänker, trixar och lyckad få benen rätt så att hon kan trycka ifrån väggen och komma upp. Allt under max 1,5 minuters tid. Jag kunde inte hitta några skråmor på henne och jag hoppas att det inte ledde till något galet. Hon var ju precis genomgången av massören i måndags.
På vägen hem fick hon åka på höger sida i släpet. Jag kommer inte ihåg om jag berättat att hon skrapar något galet i släpet från Lund Norra och hem? Hon började med det i höstas. Men hon åker lugnt tillsammans med Hisan. Förutom sällskapet så står hon på den sidan då. Jag ville prova om hon gillar det bättre. Det verkar så men vi får prova vid mer än ett tillfälle. Hon kommer ju längre från trafiken om hingstar där.
Hisan fick vila. Jag hinner inte med båda när jag åker iväg på kvällarna.
Vågar jag mig på att göra en liten tävlingsplanering? Jo, det gör jag kanske.
Propparna har ju inte kommit än så det är mest intressanta tävlingsplatser som jag ser ut. Flera av dem kommer att gå bort när det närmar sig på grund av olika saker så förfäras inte över att de är för många.
Jag kommer inte tävla före mars, men jag kommer rida lite pay&jump. Redan koll helgen blir den första i det ridhuset där vi brukar hoppträna dessutom.
Mars
2/3 LCR 1.10, 1.20
16/3 Eslöv 1.10, 1.20
23/3 Trolleholm?
29/3 Skabersjö?
April
27/4 Ringsjön
Maj
1/5 Spring tour I
8/5 Spring tour II
11/5 Fälttävlan Flyinge RF (beror helt på proppen när den kommer)
18/5 Torns
25/5 Flyinge HSK
Längre fram än så har jag inte kollat än.
Det är lite tomt på tävlingar på fälttävlanssidan. Jag tänker mig att starta ett par gånger i sommar vi får ser var och när det blir. Det fanns flera stilfälttävlan förra året det var trevligt. Vi får hoppas på det i år med.
Men först är jag sugen på en inomhus pay&cross i februari närmare bestämt den 17:e. Men jag skall suga på det lite till innan jag anmäler mig.
Vinnarskalle pratas det mycket om i travsammanhang och att verkligen ge allt. Visst, det är kanske det som skiljer en bra prestation mot en dålig.
Men Jag kan köpa det fullt ut när det gäller att trimma sig själv i form inför ett maratonlopp eller liknande men nu finns det ytterligare en individ med i spelet. En individ som lätt kan springa sig sönder och samman. Här gäller det att tänka långsiktigt och förutse konsekvenser. Kanske är det inte rätt att i alla lägen starta ofta eller gå ut för hårt redan från start. Jag säger inte att jag inte har gjort precis detta själv. Det har jag definitivt! Se bara på mitt första montélopp på Jägersro där jag drog ifrån i en hiskelig fart och ledde med ett halvt varv innan jag blev upphunnen lagom till upploppet och ifrån sprungen av ett par stycken. Det kallas även för taktik, inte alltid min starka sida med andra ord.
Varför tar jag upp detta?
Jo för jag kommer att behöva lämna över tömmarna till någon annan i nästan alla lopp om jag inte åker iväg till andra mindre banor för att starta.
Jag kan ge körorder men när det väl är skarpt läge och jag står på publikplats kan jag bara hoppas på att mina order följs. Det är ganska läskigt om man tänker på det.
Troligtvis upplever alla mindre tränare samma sak här men det är nytt för mig.
Sedan är det ju så att det kan tyckas vara en enkel grej att frångå mina order men jag har kanske en större plan för min häst än kusken känner till och bara att då köra till på fel ställe bara för att man kan kan äventyra mycket, rent av knäcka hästen.
Jag tror inte att jag är ensam om min rädsla här.
Nu hör det ju till att jag har haft andra ryttare till Hisan som har tävlat honom. Dels när jag har lånat ut honom till studentryttartävlingar men även då Sara tävlade upp honom i klasserna åt mig. Jag var aldrig orolig då. Han var i goda händer vid alla de tillfällena.
Jag är nog oroligare när det gäller travet för att det är mer av en matchokultur kan jag tänka. Vem vill lyssna till en liten ridhästtjej som har rosa dekorationer på sin häst och som dessutom är ny i sporten. Kanske är min oro obefogad, jag vill hoppas det.
Detta om något är del i att kunna ge hästen en positiv tävligsupplevelse och att kunna bygga för framtiden.
Lilla fick besök av massören i kväll. Och idag var det ren njutning för henne.
Problemen hon hade i kroppen första gången verkar vara bortblåsta. Idag hade hon bara en liten spänning i manken och i nacken. Den lossnade dessutom lätt.
Så skönt att se för då är vi verkligen på rätt väg.
Jag blev dock så kall efter att ha stått och snackat med massören när han jobbade med Lilla att jag inte pallade rida Hisan. Illa men jag var verkligen inte sugen på det. Brr.
Det har dragit in snöväder nu. Så går det där man önskar sig snö...
Hästarna fick därför på sig brodden igen. Jag måste komma ihåg att skaffa en gängtapp till Lillas små broddhål. Inte lätt att få i brodden där inte...
Inte mycket till uppdatering men jag är så glad att hon kändes bättre i musklerna.
Förresten så hjälpte massören mig att kolla på selen. Vi kom fram till att det endast är bröstan som inte fungerar och är för stor. Chansen att jag får byta bara den är nog inte så stor. Selen är köpt som ett paket nämligen...
Hon gick ett jobb på milen. Totalt gick hon 8km där 6,5km var jogg.
Just nu är det mängdträning som gäller för hennes del. Det är att jogga på travspråk och vi joggade 4 varv på milen. Det första varvet var i skritt.
Lilla på milen. Jag har modifierat galoppfilten så att den håller sig kvar under selen. Den har krupit bakåt tidigare och jag har funderat på hur jag skulle lösa det utan att förstöra det i fall jag vill använda det med sadel.
Resultatet blev en liten ögla i framkant som läggs runt metallgrejen som man fäster checken i.
Den kommer då mitt framför framvalvet på sadeln och är inte i vägen.
Hon skall fortsätta mängdträna ett tag till och så kanske vi kör något provlopp framåt slutet av februari. Beroende på hur det faller ut så beslutar jag om hur vi fortsätter sedan.
Jag pysslade också med Uffes hästar när jag var inne så det tog ett bra tag att bli klar där inne.
Ridning av Hisan stod också på schemat idag.
Jag hade planerat lite lätt trim i ridhuset men det blev miljöträning av det.
Det kom nämligen in ett vagnsekipage där. Hisan är ju lite speciell när det kommer till häst och vagn. Vissa går bra och andra är komplett livsfarliga. Jag kan inte på förhand veta vilka som är vilka. Det här ekipaget gick bra...
Så vi red runt och koncentrerade oss på att vara lugna och avslappnade i stället för att göra normalt trim. Det var nämligen också en gul häst i ridhuset med extrema knälyft... den var farlig att möta till en början.
Hisan uppförde sig ändå bra, han blev bara lite spänd när det var lite läskigt men slappnade sedan av och jobbade riktigt bra under förutsättningarna.
Vi får trimma lite mer seriöst i morgon i stället.
Jag säckade av trötthet när jag kom hem igår så det blev inget inlägg skrivet.
Hisan hade fredagsvila men Lilla skrittades en tur.
Det har frusit på igen och det är omöjligt att göra annat än att skritta med henne hemma. Kallt är det också, framför allt om händerna. Det är nog det jag tycker är värst med att köra på vintern. Att frysa.
Det var stjärnklart och en vacker kväll igår. Det vägde upp att förvandlas till en isbit där i vagnen.
Lilla har på sistone blivit väldigt kaxig. Framför allt i hagen men hon försöker flytta fram positionerna lite med mig också.
Hon nafsar när jag fixar runt frambenen. Står och hänger i linorna i stallgången. Vill inte stanna och stå still på stallplan efter jobbet.
Bara små saker alltså men grejer hon kan. Så det är nog lite trots på gång.
Banan såg ut så här (jag har minsann varit duktig och skissat, hehe):
Tre täcken är det och en oxer... hoppas att det framgår något så när. ;)
Tord ropade vilka hinder jag skulle rida an på så det gällde att hänga med i svängarna. Mellan använde jag den "tomma" långsidan till att rida serpentiden med mjuka bågar och då förvänd galopp. Detta för att lösgöra Hisan, och lösgjord blev han.
Mot slutet var han superfin och kort i galoppen med ett helt annat driv än vanligtvis.
Vi avslutade med en lite bana där jag red den högra delen av räcket. Vände runt oxern och hoppade den delen som stod vinkelrätt mot de andra och gjorde en snäv vändning tillbaka och hämtade den vänstra delen för att sedan rida tre språng mot räcket.
Hade hästfritt idag och skulle ha passat på att träna. Men det regnade som bara den och jag har inget träningskort.
Enbart dåliga ursäkter med andra ord Dt får bli ändring på det i morgon då kort får införskaffas.
Förhoppningsvis skall det hopptränas i morgon också om det bara är körbart med släpet. Regn idag och det skall frysa på under dagen i morgon. Visst är vintern härlig....
Jag har på sista tiden läst mycket från andra sidan atlanten som rör racing. Det gäller både trav och galopp.
Jag lever i en skyddad verkstad många gånger. Dels är jag uppvuxen i en liten stad och dessutom långt ifrån tävlingsbanan. Jag kom sent in i hästbranschen och då på ridsidan.
Det är milsvid skillnad mellan de olika sidorna. Travet och galoppen i sig skiljer sig massor här i Sverige men att jämföra hästsport och ridsport är som att jämföra två världar.
Bara uppdelningen mellan proffs och amatörer som inte på någon sida är problem fritt men också synen på hästen.
Jag efterlyser mer professionalism på ridsidan för det är i mångt och mycket lite väl mycket amatörer och mycket hipp som happ. Men flertalet har ett fåtal hästar som de tar väl hand om. Och nu pratar jag om mina jämlikar, de som tävlar och tränar. Inte de som har en skogsmullehäst för det är ytterligare en annan värld. Givetvis finns där tävlingshets och en massa orättvisor här. Någon har en bättre häst, större lastbil, större resurser, vunnit fler rosetter. Men kanske eftersom proffsen är få så är det ett annat klimat. De som livnär sig på hoppning eller dressyr gör det på att köpa och sälja hästar, bedriva avel eller inackorderingsstall och/eller hålla lektioner.
Travet är bra mycket annorlunda det finns amatörer som jag som har ett fåtal hästar. Det finns proffs som har hundratalshästar och det finns amatörproffs som livnär enbart på att tävla och träna sina travhästar. Det finns prispengar i en helt annan omfattning men det är hård konkurrens om dem.
Kanske är pengarna det som jag vänder mig mest mot. Inte för att jag inte vill tjäna pengar, det är ju klart att jag vill. Vem vill inte det? Men inte till vilket pris som helst.
Det finns massor att säga om djurskydd och man kan ha i princip hur mycket åsikter som helst. Alla behöver inte vara välgrundade eller korrekta. Vi har i grunden en bra lagstiftning runt detta i Sverige. Den är dessutom hårdare än i många andra länder. Detta gör den inte fullkomlig på något vis utan det finns en massa hål och möjligheter till tolkningar i den. Kanske gör inte jag heller helt rätt ur djurens perspektiv hela tiden, troligtvis inte. Men om man bara accepterar och aldrig problematiserar, då är man ute på tunn is tycker jag.
Varför drar jag in djurskyddet?
Att tävla med djur är inte problemfritt. Det involverar en hel del stress för djuren. Den som säger annat ljuger. Positiv stress är en naturlig försvarsmekanism som hjälper både människor och djur att klara av att övervinna faror. Den ger det där lite extra i skarpt läge om man säger så. Men det finns även dålig stress. Jag är själv ofta stressad för att få ihop livspusslet. Det gör mig trött, ofokuserad och kanske fattar jag inte alltid de bästa besluten under de förutsättningarna. Det kan även leda till sjukdomar och annat tråkigt. Varför skulle detta inte kunna vara applicerbart på våra djur.
Självklart är det det även om det tar sig andra uttryck än de jag precis nämde.
Jag har ju tidigare nämnt att jag valde bort tvåårstävlandet för Lilla. Detta dels för att jag märker på henne att hon blir extra taggad redan som det är på banan. Hade hon pressats att tävla redan hade detta troligtvis blivit värre. Vi åker nu in och skrittar på banan för att bryta trenden. Det är inte bara fullt ös som gäller på Jägersro. Dels för att hästarna fortfarande bara är bäbisar vid två års ålder. Kan de verkligen vara mogna för den pressen då? Hisan som också har varit på banan känner också av stress när han kommer in dit. Vi är därför inte där så ofta. Han är vävare och banan triggar honom att väva maniskt, hemma väver han nästan inte alls.
Det finns massa andra aspekter på varför tävlande hästar stressas. Jag kommer inte att kunna ta upp alla, jag lär troligen glömma minst hälften av bara farten om jag försökte.
Jag tror att det går att tävla med hästar på ett bra sätt utan överdriven stress. Jag är bara inte säker på att jag i dagsläget kan erbjuda Lilla det. Det är därför jag funderar så mycket på det här.
Jag är hyfsat övertygad om att den tävlingskarriär som Hisan har är ganska stressfri ur hans synvinkel. Han är lugn, hetsar inte upp sig, sover i släpet etc. Men vem kan vara 100% säker på hur någon annan uppfattar något. Det kan man ju inte ens vara när det gäller andra människor.
Lillas kommer inte kunna se ut på samma sätt. Delvis på grund av vad jag skrev ovanför men även på själva tävlingsmomentets upplägg.
Nu är det kanske lite motsägelsefullt att jag ändå har utsatt henne för både premielopp och kval vid två års ålder. Men jag tycker inte att priset som hon har fått betala för det har varit för högt för att återgå till min frågeställning tidigare.
Hon gick 4 varv på milen varav tre var jogg. Nu skall vi öka på joggningen undan för undan varje vecka. Det kommer ta ett tag innan det blir dax för snabbjobb men jag tror det blir bra att hon får mängdträning just nu.
Banorna är ändå skit och det är skit med väder och allt ändå. Dessutom blir man döskitig om man skall köra häst snabbt, inte min melodi alls.
Jag hann även med att rida två hästarn när jag var där inne. Så busy dag helt enkelt.
Det innebär att det är helt galet mycket folk där och fullt i ridhusen.
Därför valde jag att rida ut.
Tog årundan, Hisan var först avspänd men när vi kom ner till ån fick han syn på en ny vattenpöl och samtidigt det höga vattenståndet i ån. Komplett livsfarligt. ...
På två röda spände han sig och gjorde samtidigt helt om på bakdelen, vi kom i trav så vi hade en viss kinetisk energi i en riktning.
Det betydde att jag följde tröghetens lag och fortsatte framåt...
Hisan tittade på mig och sa sedan hejdå och kvar var jag och ett dammoln.
Detta var inte en helt lämplig dag att dra hem i 190 knyck om man är häst då alla clinicbesökare var på väg hemåt just då. Jag höll därför andan när han passerade vägen första gången.
Men han klarade det utan bekymmer.
Jag mötte en hjälpsam kvinna som erbjöd sig att hjälpa till att följa efter honom. Jag avböjde för han springer ändå hem och det finns ingen chans i värden att vi hinner i fatt honom ändå.
Det var för nära hem och han är för snabb.
Jag tog genvägen över parkeringen och hoppades att han inte hade ställt till med något där. Det hade han inte utan han hade sprungit rakt i famnen på en tant med följe som hade fångat in honom precis innan han kommit fram till parkeringen.
Nu till det dråpliga.
När Hisan tippade av mig på hemmaplan sist så var det precis samma tant som fångade in honom.
Hon kände igen mig...
Jag mumlade något om att det ju ändå var ganska många månader sedan sist och att han är snabb i vändningarna.
Jag hade tänkt rida en Pay & Jump idag på LCR. Men tiden hade flyttats fram och krockade därför med när Ninis skulle hämtas från veterinären.
Det är ju helt klart att hemgång för Ninis var viktigare så Hisan fick klara sig utan att hoppa.
I stället blev det en tur i ridhuset för hans del och jag passade på att prova den nya termokjolen som jag köpt.
Innan dess var jag ute med Lilla precis i skymningen. Hon var verkligen pigg idag och vi travde dubbla sträckan mot tidigare.
Lite svettig blev hon men troligtvis berodde det mest på att hon hade ländtäcke på sig när hon joggade. Varmare då.
Innan var jag på shoppningrunda med min vän Rebecca.
Vi var runt på en massa hästaffärer på jakt efter fynd. Jag hittade ett par saker med nesänkt pris som fick följa med hem.
Ett par nya Pikeur ridbyxor till mig i ljusgult för 1/3 av ordinarie pris.
Ett nytt ylletäcke till Hisan från Hööks med 50% rabatt:
Hisan kan ju inte vara sämre än Lilla som fått ett fint transporttäcke i ylle. Hisans gamla är över 10 år gammalt och även om det inte är något större fel på det förutom en lite reva på rumpan så är detta mycket finare. Brunt är snyggt till brun häst.
Lilla gick inte lottlös utan hon fick en brösta till sadeln i fin ljusrosa färg. Den kommer också från Hööks och var nedsatt med 50%.
Varför funderar jag ens över det? Jo, jag har på sista tiden börjat undra varför jag lägger ner all den tiden på att vara i stallet som jag gör. Det som är viktigt för mig när något kostar så mycket som det gör och tar den tiden i anspråk som hästen är att det är roligt. Det är så mycket lättare att motivera sig då och att ta alla uppoffringar.
Vad är då roligt?
För min del är inte uteritter eller pyssel i stallet det viktigaste. Jag tycker att det är bra mycket roligare att träna och tävla. Det är därför jag har valt de hästindivider som jag har. Det är också därför jag inte känner att en gård med stall att sköta helt själv är min grej. Jag vill kunna lämna hästen och vara i staden. Kanske hade det gått att sammanföra detta även på andra sätt men nu har jag löst det så. Varför jag har egen häst och inte nöjer mig med att rida på ridskola då är just för utvecklingen. Jag vill utvecklas i det jag gör. Sätta upp mål och försöka uppnå detta.
Det är också att tillsammans spränga fram i galopp med Hisan eller susa fram bakom Lilla, jag älskar farten. Att tillsammans övervinna hinder, känna adrenalinet när det man förutsatt sig gick att klara av.
Är detta konstigt då?
Troligtvis inte, men många gånger kommer mina önskemål om hur livet skall te sig i konflikt med varandra. Det går ju inte att sticka under stol med att jag hade kunna bo annorlunda utan hästarna. Det hade blivit mer pengar över, fler resor, mer kläder shoppade... etc.
Men varför satsar jag inte på något mindre kostsamt som man kan tävla och träna?
Det är nog för att den där speciella kemin som finns mellan människa och djur när man utför något tillsammans på tävlingsbanan inte går att hitta så lätt inom andra sporter. Sedan är jag kanske inte världens mest sportiga människa heller.
Men nu har jag ju det jag önskar, vad gnäller jag om?
Jag har under det gångna året funderar på om det är så självklart det jag gör. Ur mitt perspektiv är det ju det men det är ju inte bara mig det gäller. Hästarna har ju också en stor del i det hela.
Jag har aldrig under de åren jag har tränat och tävlat med Hisan tvivlat på om jag gör rätt. Jag inbillar mig att vi har det roligt tillsammans på de flesta tävlingar även om vi inte alltid är överens om hur hindren skall övervinnas eller i fall man skall ta i eller hasa sig runt en dressyrbana. Hisan har alltid ställt upp och varit tillfreds. Har han inte varit med på något har jag avbrutit, ibland också för säkerhets skull.
Det är mer Lilla jag tänker på. Vad är rimligt att kräva av henne?
Jag hade flera funderingar runt tvåårstävlande förra året. Jag läste proppar och resultatlistor och kom fram till att jag inte skulle forcera något gå ut så tidigt. Kapaciteten hade nog funnits där och kanske också resultaten. Men till vilket pris?
Hisans tävlande har aldrig inbringat någon inkomst, snarare enbart utgifter. Lillas tävlande kan inbringa inkomst på ett helt annat sätt. Men till vilket pris?
Jag har inget svar på den sista frågan utan det är det jag funderar på just nu.
Hoppträning i kväll. Jag är fortfarnade ensam på träningarna. Det är lite tråkigt faktiskt. Det är roligare när man är flera även om träningen blir ruskigt effektiv när man är ensam.
Vi tränade styrning och styrka idag. Hisan var med på noterna och fick tänka en del själv i övningen som gick ut på att hoppa på böjt spår.
Inga hinder var direkt höga idag utan bara små kryss.
Vad som däremot inte är så bra är alla egna initiativ som Hisan tar. Det var ibland till och med svårt att påverka honom. Han visste ju hur det skulle vara, plus att han gärna sprang på en del när det började bli lite jobbigt.
Mot slutet kom vi dock lite mer överens och jag är nöjd med honom.
Lilla vilade, jag hinner inte med att träna henne också när jag åker iväg och tränar med Hisan efter jobbet.
Jag hoppade även in mina nya ridbyxor som fick väl godkänt på den fronten.
Jag har en hel del att fundera på rörande hästarna. Vissa saker är lättsamma och andra lite mer djupa och rör min filosofi med hästhantering och hästhållning.
Jag kommer troligast skriva om alla funderingar men börjar med de mer lättsamma. De andra har jag nog inte funderat klart på. Är jag inte säker på vad jag tycker bör jag nog inte publicera det på internet heller.
Något jag har funderat på är ridningen på Lilla.
Jag har ju som mål att hon skall lära sig grunderna i dressyr. Men frågan är nog hur långt jag skall ta det. Och ja, jag går händelserna långt i förväg här. Det är långt kvar tills hon skall trav med ryttare och ännu längre till vi tar det till ridbana.
Men bör jag lära henne galoppfattning? Har jag någon nytta av det? I fall hon skall lära sig det är målet att hon skall lära sig fattningen utan att behöva vältas över i galopp. Går det?
Jag har i princip ingen erfarenhet av att lära travhästar att galoppera. Jag gjorde ett litet försök på Lena men hann inte komma så långt. Hon fattade ibland och då gick det undan.
Är det verkligen av nytta att flå iväg så i både trav och/eller galopp?
Målet är ju ändå travträning för hennes del. Eller är det?
Årets första vardag. Jag har varit ledig eftersom vi var iväg över nyår. En vän har passat hästarna åt mig men de har vilat båda två.
Så idag hade jag två mycket pigga djur att ta hand om.
Lilla joggade i vagn i mörkret. Pigg och glad, inga bekymmer. Kanske ville hon springa lite snabbare än vad som kanske var lämpligt men med Lilla är det inget bekymmer.
Hisan var i gasen. Vila för hans del brukar ju betyda det.
Han fick gå ett pass i glasridhuset. Han hittade många anledningar till att pipa iväg måste jag säga. Men samtidigt är det så kul att han tar för sig och verkligen bjuder fram nu. Det var länge sedan.
Jag hade tänkt hoppa honom på lördag då det är pay & jump på Lunds ridhus. Frågar är då om han tänker hoppa över hinder eller bara rundor. Jag får nog funderar lite på det där.
Förövrigt är såret läkt och ingen svullnad är kvar så nu kör vi på.
Bildhanteringen verkar inte vilja fungera i Safari på min iPad så här kommer bilder på mina inköp.
Termokjol - Skall provas i skarpt läge så snart vi har under 5 plusgrader
Nya ridbyxor och ny kavaj. Har inte tänkt använda dessa tillsammans utan ridbyxorna till vardags och kavajen till tävling med båda hästarna. 2013 får bli ett rosa år.
