Till vilket pris? - fundering del 2

Jag har på sista tiden läst mycket från andra sidan atlanten som rör racing. Det gäller både trav och galopp.

Jag lever i en skyddad verkstad många gånger. Dels är jag uppvuxen i en liten stad och dessutom långt ifrån tävlingsbanan. Jag kom sent in i hästbranschen och då på ridsidan.

Det är milsvid skillnad mellan de olika sidorna. Travet och galoppen i sig skiljer sig massor här i Sverige men att jämföra hästsport och ridsport är som att jämföra två världar.

Bara uppdelningen mellan proffs och amatörer som inte på någon sida är problem fritt men också synen på hästen.

Jag efterlyser mer professionalism på ridsidan för det är i mångt och mycket lite väl mycket amatörer och mycket hipp som happ. Men flertalet har ett fåtal hästar som de tar väl hand om. Och nu pratar jag om mina jämlikar, de som tävlar och tränar. Inte de som har en skogsmullehäst för det är ytterligare en annan värld. Givetvis finns där tävlingshets och en massa orättvisor här. Någon har en bättre häst, större lastbil, större resurser, vunnit fler rosetter. Men kanske eftersom proffsen är få så är det ett annat klimat. De som livnär sig på hoppning eller dressyr gör det på att köpa och sälja hästar, bedriva avel eller inackorderingsstall och/eller hålla lektioner.

Travet är bra mycket annorlunda det finns amatörer som jag som har ett fåtal hästar. Det finns proffs som har hundratalshästar och det finns amatörproffs som livnär enbart på att tävla och träna sina travhästar. Det finns prispengar i en helt annan omfattning men det är hård konkurrens om dem.

Kanske är pengarna det som jag vänder mig mest mot. Inte för att jag inte vill tjäna pengar, det är ju klart att jag vill. Vem vill inte det? Men inte till vilket pris som helst.

Det finns massor att säga om djurskydd och man kan ha i princip hur mycket åsikter som helst. Alla behöver inte vara välgrundade eller korrekta. Vi har i grunden en bra lagstiftning runt detta i Sverige. Den är dessutom hårdare än i många andra länder. Detta gör den inte fullkomlig på något vis utan det finns en massa hål och möjligheter till tolkningar i den. Kanske gör inte jag heller helt rätt ur djurens perspektiv hela tiden, troligtvis inte. Men om man bara accepterar och aldrig problematiserar, då är man ute på tunn is tycker jag.

Varför drar jag in djurskyddet?

Att tävla med djur är inte problemfritt. Det involverar en hel del stress för djuren. Den som säger annat ljuger. Positiv stress är en naturlig försvarsmekanism som hjälper både människor och djur att klara av att övervinna faror. Den ger det där lite extra i skarpt läge om man säger så. Men det finns även dålig stress. Jag är själv ofta stressad för att få ihop livspusslet. Det gör mig trött, ofokuserad och kanske fattar jag inte alltid de bästa besluten under de förutsättningarna. Det kan även leda till sjukdomar och annat tråkigt. Varför skulle detta inte kunna vara applicerbart på våra djur.

Självklart är det det även om det tar sig andra uttryck än de jag precis nämde.

Jag har ju tidigare nämnt att jag valde bort tvåårstävlandet för Lilla. Detta dels för att jag märker på henne att hon blir extra taggad redan som det är på banan. Hade hon pressats att  tävla redan hade detta troligtvis blivit värre. Vi åker nu in och skrittar på banan för att bryta trenden. Det är inte bara fullt ös som gäller på Jägersro. Dels för att hästarna fortfarande bara är bäbisar vid två års ålder. Kan de verkligen vara mogna för den pressen då? Hisan som också har varit på banan känner också av stress när han kommer in dit. Vi är därför inte där så ofta. Han är vävare och banan triggar honom att väva maniskt, hemma väver han nästan inte alls.

Det finns massa andra aspekter på varför tävlande hästar stressas. Jag kommer inte att kunna ta upp alla, jag lär troligen glömma minst hälften av bara farten om jag försökte.

Jag tror att det går att tävla med hästar på ett bra sätt utan överdriven stress. Jag är bara inte säker på att jag i dagsläget kan erbjuda Lilla det. Det är därför jag funderar så mycket på det här.

Jag är hyfsat övertygad om att den tävlingskarriär som Hisan har är ganska stressfri ur hans synvinkel. Han är lugn, hetsar inte upp sig, sover i släpet etc. Men vem kan vara 100% säker på hur någon annan uppfattar något. Det kan man ju inte ens vara när det gäller andra människor.

Lillas kommer inte kunna se ut på samma sätt. Delvis på grund av vad jag skrev ovanför men även på själva tävlingsmomentets upplägg.

Nu är det kanske lite motsägelsefullt att jag ändå har utsatt henne för både premielopp och kval vid två års ålder. Men jag tycker inte att priset som hon har fått betala för det har varit för högt för att återgå till min frågeställning tidigare.

Jag får återkomma till det i ett senare skede.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0